Mormorsfilten klar

Nu är mormorsfilten färdig. Igår sydde jag fast tofsarna i hörnen. Den här filten virkade jag i mjuka jordfärger och den blev som jag tänkt. Just nu får den ligga i korgstolen. Jag har fler ställen den kan få bo på eftersom färgerna passar överallt hos mig.

Den gamla i gröna nyanser ligger nu på Tradera. För mer än en har jag inte användning av.

Garnet räckte precis till de fyra tofsarna. Pricken över i tycker jag. Jaha. Vad ska jag nu hitta på. Nånting att sätta i händerna vill jag allt ha. En stickad tröja till? Nej tror inte det. En badrumsmatta i trasmattevirkning kanske? Jag har minsann material att riva trasor av. Ju mer jag tänker på det, desto mer lockande låter det.

Nu hoppas jag att helgen ger åtminstone lite solglimtar. Själv ska jag på kombinerat inflyttnings- och födelsedagskalas med korvgrillning. Jag älskar grillad korv! Ha det fint vad ni än ska göra. 

Sådder och vattendelare

Nu har svartögat som jag sådde i mars växt till sig och ska få flytta hemifrån. Jatack, sa döttrarna. Och skönt var det för jag har bara köksfönstret att förodla i. Nu har jag sått andra frön...

... nämligen Linnétagetes. Tänkte sätta ut dem i en rabatt utanför samlingssalen jag tagit mig för att få reson på och så vill jag ha ett gäng i min pallkrage också. Tagetes är ju en riktig vattendelare. Tantblomma tycker somliga. Men hallå... var inte dahlian också en tantblomma för några år sen? Just det. Och se bara hur poppis den är nu. Men jag tror tagetesen är på frammarsch. Jag har i alla fall alltid tyckt om dem, se bara. 

Varsågod, jag bjuder på en gammal bild från min lämnade trädgård. Här har jag också andra tagetessorter, den ena är en kryddtagetes den andra två minns jag inte namnet på. Det är alltså den högre rostorange som är Linnétagetes. Väver sig in så fint bland andra växter.

På tal om vattendelare så måste jag visa vad jag hade på tallriken häromdagen.

Fiskbullar i hummersås med kokt potatis. Så gott! Hittade en övergiven påsköl i kylen som blev pricken över i. Har förstått att fiskbullar, liksom russin och koriander är riktiga vattendelare. Jag gillar dem alla. 

Jaha det är ny vecka igen och som vanligt så hinner jag inte med. Kalasdag för dotter Lisa på tisdag och hon ska bjuda på Italiensk smörgåstårta har jag hört. Låter gott.

Önskar er alla en fin vecka.

Faktiskt nåt nytt hos mig!

Det mesta i mitt hem är gammalt eller återanvänt. Både två och tre gånger. Så för en gångs skull har jag nåt helt nytt att visa. Alltså en nyinköpt sak. Hittade en teakhylla på Bauhaus av alla ställen, som passar perfekt till min 60-talsfåtölj. Förlåt den dova bilden men det är så svårt att fota i motljus. Blev så nöjd med placeringen framför fönstret.

Lilla fiskfatet är dock ett gammalt loppisfynd som vilat sig i skåpet ett tag. Nu har det hittat sin rätta plats tycker jag.

Tänk att det är helg igen. Ha det fint! 

Ruskväderspyssel

Nu har jag äntligen tagit fram lådan där mormorsrutorna vilat sig länge nog. Jag förberedde ihopsyningen för ett halvår sen om ni minns?

Jag brukar börja med att sy ihop dem till större rutor om nio. Har försökt virka ihop dem men tycker det är för krångligt.

När det regnar och blåser småspik går det fint att sitta i soffan, lyssna på radio och sy ihop ett par. En bit på väg. Men många kvar.

Vad gör ni när det regnar... eller rent av snöar?

Poesi kan vara så mycket

                                                                                                                                                                   Bild Pinterest

Tack för era åsikter om att dela med sig eller inte. Det är en balansgång och såklart väljer man helt själv. Jag kommer göra som jag brukar. Skriva om lite av varje. Idag har jag dock inte mycket att komma med. Aprilsnön dalar ner över så gott som hela landet och jag har ullkoftan på. Vi kanske kan behöva en liten tröstedikt? Den här kanske?

Poesi, det kan vara så mycket:
ett paket knäckebröd
på ett köksbord,
lite margarin
och ett glas mjölk,
som man blir bjuden på
när man är hungrig.

Poesi, det kan vara
gråsparvarnas kvitter
under tegelpannorna
en solig vinterdag,
långt innan blåsipporna
hunnit slå ut.

Poesi, det kan vara
mötet med en annan människa,
vars ögon berättar
att livet är värme och värdighet.
                                              Berna Svensson

Nu gör vi det bästa av helgen. Ha det gott.

Att dela med sig... eller inte?

Jag tänker ibland på hur mycket jag ska dela med mig av här på bloggen. Vill ni egentligen veta när jag är sjuk eller har en dålig dag? När jag inte orkar vissa saker för att min ischias sätter käppar i hjulet? När mina kära brottas med trassliga situationer?  Jag går till mig själv och tycker att vi har så mycket elände i världen så själv vill jag verkligen inte bidra genom att berätta om mina ledsna dagar, dagar när allt går på tok. Nu är jag ju en person som för det mesta ser det ljusa i tillvaron så därför väljer jag att visa just det. 

Men om man vänder på det? Att bara visa det bästa i livet, det godaste, finaste, roligaste händelserna är ju inte heller kul att få sig serverat hela tiden. Lite svärta måste det vara annars blir det för enahanda.

Jag märker på min statistik att jag har fler läsare än nånsin. Det talar ju för att min blogg tilltalar många och gör att jag väljer att fortsätta vara personlig. Men också hålla det alltför privata för mig själv. 

Livet är minsann en balansgång.

Vad tycker ni om saken? Att dela med sig... eller inte?

Liten påsk hos mig

Mitt påskpyntande är inte särskilt vidlyftigt. Och verkligen inte påskgult. En korg på köksbordet med små ägg och en kruka av en ny sorts narcisser som ännu inte slagit ut. Lilla stolen, som är lika söt som vilken kyckling som helst men inte ett dugg påskig, brukar stå i köksfönstret men fick nu en mer framstående placering.

Men det finns ju saker som bara måste fram ur påsklådan. Som de gulliga påskkärringarna som en av döttrarna tillverkade i småskolan. Tänk att de hållit sig så fina genom alla påskar.

Ägghönan som jag fick av morbror Hans när jag var ung ruvar på kökshyllan. 

Och den nu något tufsiga tuppen med stjärt som Iris tuggat på är en självklarhet.

Till sist en kruka narcisser på balkongen som är utslagna. Det är det hela. Inget stort firande blir det heller. Men ägg, sill, lax och en jansson blir det. Sen har jag hämtat Hildur, en deckare av finska författaren Satu Rämö som jag stått i kö länge på bibblan för att få låna. Visst ska man läsa en deckare i påsk? Alla fall om man får tro norrmännen.

Glad påsk på er alla vänner! 

Aprikosorange tulpaner

Jag njuter av buketten med aprikosorange tulpaner på mitt vardagsrumsbord. Ingen annan färg gör mig så glad som just den. En färg jag för några år sen inte skulle kunna tänka mig.

Tänk vad man ändrar smak. Har också slutat köpa buketter från matbutikerna. Gynnar hellre lilla blomsterhandeln som ju är dyrare men de har buketter som slår ut och håller sig en hel vecka. Och så doftar de också, i alla fall de här gör det.

Hoppas ni får en solig och skön helg. Kram!

Snäcksamlarna

Böcker igen tänker ni. Jajamensan säger jag! Som ni vet vid det här laget så läser jag väldigt mycket. En stund varje dag, och varje kväll. Och har jag ingen bok som står på vänt när jag läst ut en så letar jag på en i min bokhylla och läser om. Åtskilliga har jag läst flera gånger. Och den jag läser just nu är en bok som jag älskar och läst... femtioelva gånger.

Skyddsomslaget blev med åren så fransigt och trasigt så det har jag slängt. Tråkigt nog för det var så vackert. När det kommer till min litteratursmak så är jag inte förtjust i "svåra" eller märkvärdiga böcker, nej, jag vill förstå vad som skrivs och vill kunna njuta av välskrivna böcker med substans och ett enkelt språk. En av mina favoritförfattare är Håkan Nesser, har närapå alla hans böcker och när han ger ut en ny så är det julafton för mig. Men den här boken har inte han skrivit, nej, det är en engelsk författare vars många av alla svenskutgivna romaner jag har i min bokhylla. Alla är bra men ingen så bra som den första hon skrev. Den jag ständigt återkommer till och tipsat om tidigare är...

... nämligen Snäcksamlarna av Rosamunde Pilcher. Många av er har säkert läst den och håller med mig. Om inte så varsågod till mitt bästa boktips! Låna på bibblan eller köp den på Bokbörsen (som jag just tipsat om). Hittade en gammal bild hur den såg ut när omslaget var i gott skick.

"Snäcksamlarna är en stor, varm och djupt gripande familjeroman. Den som en gång har lärt känna Penelope Keeling, varit förälskad med henne, hatat med henne och delat hennes bekymmer och glädjeämnen glömmer henne aldrig". 

Tycker så mycket om Penelope och för oss som har några år på nacken, precis som hon, är det lätt att identifiera sig. Har ni någon bästa-jag-nånsin-läst bok?

Hennes böcker utgivna på svenska i ordning:

Snäcksamlarna

September

I tvillingarnas tecken

Vildhonung

Sommarens röster

Snön som föll i april

Kärlekshistorier

Vägen hem

När stormen kom

I pinjeträdens skugga

Blommor i regn

När ljungen blommar

Att åter mötas

Midvinter

Mellan ebb och flod

Huset vid havet

Det blå sovrummet

Ha det bra!

Bokbörsen

Jag får fortfarande förfrågan om att få köpa någon av mina böcker. Ledsamt varje gång att behöva säga att de är slutsålda.

Men på Bokbörsen finns de ibland att köpa. Där kan man hitta begagnade böcker, både närapå nya och de som utgått för länge sen. De säljs av privatpersoner och antikvariat genom Bokbörsen. De hävdar att "Här finns så gott som allt som givits ut på den svenska bokmarknaden under de senaste hundra åren". Jag har köpt många böcker därifrån och det har fungerat utmärkt. Riktiga fynd kan man göra!

Klicka här så kommer du dit. Sen är det bara att söka i sökrutan. 

Lycka till att hitta boken du letat efter!

Då och nu

Blev så glad när jag hittade en bild på smörblommorna som jag här precis hängt på tork. Gula som solen.

Såhär ser de ut nu. Behållit färgen förvånansvärt bra. De har ändå hängt här över hela vintern.

Här hänger de på stången ovanför mitt huvud i sällskap med en rad andra små buketter av olika slag. Kanske därför jag har så god nattsömn. Vem vet?

Önskar alla en god helg.

En belevad förtroendeingivande polisröst

Eftersom jag väntade ett telefonsamtal från en hantverkare så svarade jag när det ringde och displayen visade Ingen uppringnings-ID.

- Eva-Mari.

- Ja hej... det här är från Östermalmspolisen. Är det Eva-Mari Heimer?

- Jaa...

- I samband med ett tillslag har vi gripit en gängkriminell med namnet..... (ett utländskt obegripligt namn som jag inte minns). Är det ett namn som du känner till?

- Nej, verkligen inte! Men, hur...

- Jag hör på din reaktion att du inte gör det. Men i hans mobil hittades ditt mobilnummer
och ett id-kort i ditt namn...

- Men hallå... nu tror jag nog det här en bedrägeribluff!! Försök med nån annan... hej då!

Hörde honom protestera innan jag knäppte bort honom. Den belevade förtroendeingivande svenska polisrösten. Efteråt ångrade jag att jag inte lät honom prata på. Han fiskade säkert efter mina bankid-uppgifter. Men mig lurar man inte i första taget. Tyvärr vet vi ju hur lätt många av oss äldre blir bedragna när övermakten hör av sig. Fy för människor utan moral som lever på bedrägerier!!

Efter en stund skrev jag ner allt innan jag glömt händelseförloppet.

Jo då, jag anmälde försöket till polisen även om jag vet att det inte leder till något mer än att ge polisen extraarbete. Samtidigt känner jag att det är min medborgerliga plikt att anmäla. Om inte annat så för statistikens skull. 

Hoppas genom att berätta detta kanske jag kan få fler att ifrågasätta och inte vara så godtrogen. Lägg på!

Usch vad jag är upprörd!

Boktips... Tranorna flyger söderut

Jag har precis läst ut När tranorna flyger söderut som jag stått länge i kö för på bibblan. En bok som fortfarande finns kvar i mig. En så fint skriven skildring av Bo, en åldrad mans stillsamma kamp för att få behålla sin värdighet. Hans största rädsla är att bli fråntagen sin hund Sixten. Ensam, medan hemtjänsten styr hans liv, tänker han tillbaka och minns. Orken tryter och han måste få hjälp med mycket, bland annat att få upp locket på burken där han förvarar sjalen, sjalen där han fortfarande kan ana en svag doft av hustrun, hon som bor på ett demensboende och inte känner igen honom längre. Han försöker också förtvivlat få bättre kontakt med sin son Hans, han som anser att Sixten skulle få det bättre hos någon annan.

"Sixten lägger ner huvudet på min mage och sluter ögonen. Jag blir yr. Någon annan ska ta hand om Sixten. Någon annan än jag. Men det är bara jag som vet hur han vill att man kramar om hans öron".

Författaren Lisa Ridzén har skrivit en ömsint och varsam berättelse där Bo själv skildrar sin kamp för att ha kvar kontrollen över sitt eget liv.

Bo och hans situation kommer att stanna kvar i mig. 

Läs den.

Kransar av björkris

Smygknipsade av ett gäng långa ruskor från en hängbjörk under gårdagens promenad. Tänkte binda mig några nya kransar för mina gamla torra kastade jag vid flytten. Och utan björkriskransar kan man ju inte vara!

Tog den längsta, ca 1,5 meter, och virade ihop till första varvet. Det viktigaste är att de är spänstiga, annars måste man låta dem ligga i vatten tills det är tillverkningsdags. Jag använder ingen bindtråd, det är bara att sticka in änden i första varvet och sen vira kvisten runt, i samma riktning. Den låser sig bra själv efter några varv.

Tre stycken blev det av min skörd. Om de inte blir riktigt runda går de lätt att forma till. Jag brukar också putsa till dem och ta bort det alltför spretiga. 

En av dem hänger nu på min ytterdörr.

Och den minsta står här så länge. Den största ska jag ha på mitt påskbord och den får ni se då. Ett gammalt och mer pedagogiskt inlägg hur man lätt gör en krans kan ni se här. 

För övrigt så är jag så trött på datorns eget redigeringsprogram! Värdelöst. Färgåtergivning och skärpa blir så dåliga! Måste leta på ett gratisprogram som jag känner mig hemma i. Ska kolla igenom dem ni föreslagit en gång till. 

Tänk att det är helg igen. Nu njuter vi av den!