20 mars 2020

Under tiden...


Visst känns det konstigt att vara begränsad i vardagslivet? Nu märker man hur viktig frihet är. Jag är ju en hemmamänniska och trivs med det. Ändå känns det märkligt att inte naturligt kunna umgås med andra. Och ändå... vår inskränkta frihet är väl inte någonting mot de konsekvenser viruset fått i förlängningen för samhället, landet, världen. Det här kanske lär oss att inte ta allt för givet? Jag tror nämligen att allt inte är av ondo.


Jag märker att jag ser promenaden runt sjön med andra ögon. De likasinnade man möter hejar glatt. Det här kanske ändå för oss närmare varandra?  

Idag tror jag det är dags för cykelpremiären.

Ha det gott medan vi väntar på bättre tider.

7 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Det känns skumt alltihop. Jag tycker jag lever som vanligt, men visst ser jag till att hålla avstånd. Annars gör jag inga förändringar mer än tvättar händerna oftare. Hälsar på folk jag möter gör jag alltid :)

Mamma C sa...

Det finns inget ont, som inte har något gott med sig, säger man väl.
Men visst är känslan lite märklig, overklig på samma gång.
Ha en bra fredag och en fin tripp på cykeln.
Kram Carin

Vit Hortensia sa...

Vi som sitter i frivillig karantän efter vår resa till Nya Zeeland känner verkligen av den begränsning du skriver om! Känns ledsamt att inte kunna krama om våra söner, inte kunna hämta hem lilla hunden från min mamma av rädsla för att smitta henne med något, inte kunna gå och handla det man behöver och stå metervis från folk när man pratar med dem ute. Konstigt och lite ledsamt. Hörde att smogen i många storstäder är borta nu när folk stannar hemma och kanalerna i Venedig har klart vatten när inte bottensegment hela tiden virvlas runt så det finns alltid något gott med det som händer och vi behöver nog tänka till lite och inse att vi inte kan styra allt hur gärna vi än skulle vilja!
Cykeltur låter mysigt! här nöjer vi oss med en promenad i snålblåsten :-)
Varm kram till dig!
Birgitta

lisashus sa...

Visst känns det märkligt detta att vår frihet är begränsad. Jag är också en hemmagris, men känner mej ändå begränsad på många sätt, inte minst när det gäller min kör, som jag ju inte får träffa nu!
Jag tror, som du att detta för med sej något bra också, även om det kanske är svårt att se det nu, men något kommer vi säkert att lära oss på flera olika plan, både personliga och i lite större cirklar.
Härligt med promenad i solen ändå! Här har varit busväder med singlande snö och snålblåst, men just nu skiner solen.
Hoppas att din promenad - eller var det cykeltur, blev lyckad! Det blev den säkert!
Kramar från karantänen
Lisa

HWIT BLOGG sa...

Ja det är en märklig tid som råder...lite tyst o tomt ute. Synd om affärer och restauranger dock! Vi får se hur detta slutar.
Vårkram från Titti

Filonico sa...


Yes, life is also very limited with us, we have been at home for about 20 days now. I read I crochet I made pizza and a lot of work at home.
Good night
Lina

Livet ... på Øvre Holt ! sa...

Huff ja dette er råskummelt synes jeg.Her i Sverige hvor jeg er ,i Årjeng ,er det slapt synes jeg . Jeg bruker engangs hansker på hendene ,men ingen andre gjør det her og heller ikke er det håndsprit eller handsker ved butikk inngangen og mennesker går nære i butikken . Best å holde seg unna butikkene og menneskene. Gleder meg til dette går over og jeg igjen kan besøke pappa på 91,5 år. Klem <3