Några av de finaste

Några vitsippor i vas
plockade för att glädja mig
Tack

Ställde dem bredvid mor
en av mina finaste
Tack

Idag kändes en dikt rätt. Tack för att ni troget läser mina reflektioner.

Må så gott i vårens tid.

Under tiden jag väntar på bättre tider

Vilka dagar vi haft! Så underbara, riktig sommarvärme och promenaderna har blivit mer njutbara och alla man möter är glada. Men jag måste göra annat också, min kreativa sida blir gnällig annars.

 

Såg en skir och fin girlang hänga i ett fönster någonstans på nätet. Jag försökte mig på en snarlik av material jag hade hemma. Det är ju inte bara att gå iväg och köpa grejor i denna pandemitid.

Snöre, några silverpärlor och ett ark nästan genomskinligt papper hade jag i gömmorna. Jag klippte ut dubbla löv som jag limmade på snöret.

Borde varit lite längre för att hänga i fönstret så istället får den hänga här. Kommer kanske ut på balkongen sen.

Slagbordet har många praktiska funktioner, som synes inte bara pyssel och pusselbord. Just nu agerar det arbetsbänk för ett målarprojekt. Tur jag hade både färg och pensel hemma. Jag är så nöjd med bordet... inte är det för stort, som jag först tyckte. Ska bli så roligt att duka det för hela stora familjen den dagen det blir möjligt igen.

Önskar er alla en fin helg. Kram!

Syren som var lönn

Norpade några kvista från en syren... som visade sig vara en sorts lönn! Så vackra blad, fulla av klorofyll.

Minst lika vackra som syrenkvistar. Står på köksbordet och förgyller mina dagar. Liksom vädret! Hurra för solen och värmen.

Glad onsdag!

Någon annan också?

I morse upptäckte jag att merparten av bloggens bilder var ersatta av en grå ruta med ett förbudstecken i. Har aldrig varit med om nåt liknande under alla mina bloggår! Nu har jag lagt in bilderna igen, ett styvt jobb att leta fram dem, fick läsa alla mina inlägg för att få fram bilderna jag valt. Undrar vad som hänt... en bugg? En hacker? Eller vad? Har någon annan varit utsatt för det här?

Hur som helst så har jag snöat in på pussel, just nu ett tusenbitars julpussel. Mitt slagbord är utmärkt att pussla på. Ett trevligt avbrott i tristessen som blir mer påtaglig för varje dag. Det blir mycket bokläsning, serie- och tv-tittande. Promenad varje dag förstås men inte ens den känns riktigt fri. Jag vet att jag har sagt det förr... jag längtar till maj! Och att livet blir vanligt igen.

Ha en så fin söndag ni kan och en meningsfull ny vecka.

Det operfekt perfekta

Somliga saker tycker jag extra mycket om. Som den här keramikvasen, ett loppisfynd från längesen.

Tycker om den klotrunda formen, den dubbla hänkeln, halsen med lilla pipen. För att inte tala om färgen på glasyren med den gyllenbruna utfällningen. Älskar uttrycket den förmedlar... det operfekt perfekta.

Just nu står den och är fin på farbror Claes-hyllan i gången mellan vardagsrum och kök och delar utrymme med ännu en sak jag tycker extra mycket om. Den gamla gratulationstavlan. Men den kan jag berätta om en annan gång.

Historien bakom hyllan hittar du här.

Idag har jag planer på att plantera om mitt vildvin på balkongen som redan fått stora ögon. Det har en alldeles för liten kruka nu. Jag har tagit bort botten ur en äppellåda och snickrat ihop den med en likadan, två äppellådor på varann som jag fodrat men plast. Där ska den få bo. Jag har stort behov av att få sätta fingrarna i jorden. Längtar galet mycket efter sköna maj. Värme, sol... och bättre tider. Att balkonglivet kan börja... på riktigt.

Trots allt, ha en fin vecka.

Frustration... och virkade getingbon

Hur har ni det i denna konstiga tid? Märkligt hur påskdagarna rinner iväg, precis som inget har hänt. Till och med jag börjar tröttna på denna isolering nu. Att se sina kära på fem meters avstånd är frustrerande, att inte kunna ge, eller få, en kram när de levererar mat, blommor, böcker, planteringsjord... eller vad de nu hjälper mig att få hem. Jag har aldrig förr tittat så mycket på teve under dagtid som nu. Promenaderna är inte heller så roliga. Tomt överallt, parkeringarna längs gatorna som alltid är fulla gapar tomma, de få man möter håller avstånd. Bra i och för sig att de flesta tar sitt ansvar. Ännu är vindarna för ogästvänliga för att man ska kunna sitta i solen på balkongen mer än en liten stund. Därför var jag glad när jag fick ett uppdrag...

 Visst är det irriterande är när getingar bestämmer sig att bygga sitt bo i närheten där vi helst vill vara? Här kommer ett tips som kan avskräcka dem. Virkade bon som ska lura dem att bygga nån annanstans. De vill inte gärna ha konkurrens om plats.

Jag fick en beskrivning ur tidningen FIXA skickad till mig med önskan om några virkade bon. Det såg lockande ut. Garn hade jag i gömmorna, jag valde ett grått i bomull som liknar getingarnas bofärg och använde virknål nr 3,5. Det är helt okej att virka lite på frihand, de behöver inte vara helt symmetriska bollar.

Virkade getingbon (lite modifierat av mig)
8 luftmaskor virkas ihop till en ring.
Virka fasta maskor, öka en maska i varannan maska i ca fyra varv. (Det är här du bestämmer hur stort bo det ska bli, fler varv ger större bo). 
Därefter två varv med ökning i var tredje maska.
När virkningen börjar bilda en kurva virkas några varv utan ökning.
Börja sen minskningsvarven genom att virka två maskor och hoppa över den tredje.
Fyll bollen med hopknycklat tidningspapper.
Fortsätt minskningen med att virka en maska och hoppa över nästa.
Lägg till mer papper så boet blir runt.
I slutet kan du minska tätare.
När boet är klart sparar man en bit av garnet till upphängning.

Knyt dem tätt mot taket, vid fönstret eller där getingarna brukar bygga. Se till att de inte rör sig i vinden.

Det är jättekul! Inget bo blir det andra likt... precis som i getingarnas värld. Nu har jag virkat tio getingbon, alla vill ha. Lagom tidsfördriv i min frivilliga karantän. Jag tror jag virkar några till. Om det sen funkar blir intressant att se. Utvärdering kommer i höst.

Ha det så gott ni kan.

Kanske ändå?

Som jag befarat var slagbordet jag ropat in rejält stort. Åh, nej... tänkte jag först. Jag skurade det rent med såpa och tänkte att jag får väl sälja det vidare. Men...

... efter att jag provat med stolarna och hämtat lite grejor jag tyckte passade, blev det kanske inte så dumt ändå?

Hm...

Nåja, jag har som sagt spekulanter, åtminstone en. Kanske det dyker upp ett smäckrare nån gång? Tills dess tror jag att jag behåller det.

En märklig påskhelg stundar. För första gången blir ingen sill inlagd eftersom jag får fira den i min 70+karantän. Det går bra det också. Vi får ha tålamod och rikta blicken mot framtiden och ljusare tider.

En stor påskkram ger jag till er alla. Ta hand om er!

En dröm blir sann?

Länge har jag haft en önskan om ett gammalt slagbord. Eftersom vi är många när alla familjerna samlas så behöver jag ett rejält bord. Men det är inte ofta vi träffas samtidigt allihop. Ett slagbord vore en perfekt lösning. Jag har letat ett bra tag, lagt ett bud på Dalarnas Auktionsbyrås nätauktion... men som vanligt är jag alltför försiktig. Det perfekta slagbordet försvann framför näsan på mig.

Men i fredags fanns det plötsligt fem bord med till söndagens auktion. Och tre av dem var starka kandidater! Den här gången tänkte jag tuffa till mig. Jag hade noga kollat de äldre försäljningarna och visste att jag måste ta i om jag skulle få det jag ville.

Det jag helst ville ha blev överbjudet mitt maxbud två minuter före budgivningsstoppet. Jag slängde mig över kandidat nummer två och la mitt maxbud några sekunder innan stoppet. Tänk att jag hann! När auktionen började fick jag vänta två nervösa timmar innan det var dags för mitt slagbord. Med iskalla händer och bultande hjärta följde jag budgivningen på nätet. Hurra! Det blev mitt. Betydligt under mitt maxbud också. Jag är så nöjd.

På tisdag kväll hämtar en av mina snälla svärsöner det åt mig. Håll tummarna att det är som jag tror. Det här är nämligen lite större på alla håll än det nättare jag blev snuvad på. Gissa om jag är nyfiken? Om det inte passar har jag redan en spekulant på lut.

Men om det blir som jag hoppas så lägger jag ut mitt gamla nätta ovala matbord på Blocket. Stolarna behåller jag, de kommer att passa till slagbordet... tror jag. Om nån är intresserad, mejla mig för mer info. Bordet nu sålt!

Nu går jag ut i solskenet. Tio grader redan. Hurra för det också!

Ha det så bra ni kan.

Lätt att älska...

Nog är de lätt att älska, de övervintrade pelargonerna som villigt växer till sig i köksfönstret. Nu har några satt knopp och en röd blomma har slagit ut.

I dessa tider blir man extra lycklig! Förr om åren brukade jag knipsa bort de första knopparna för att ge plantan mer växtkraft. Inte i år!

De trängs i fönstret och jag drömmer mig framåt mot att få plantera ut dem på balkongen. Det gäller att hålla näsan ovanför vattenytan, att drömma och längta. Snart så...

Glad och fortsatt trivsam helg önskar jag er var ni än befinner er.