En ny bekantskap

Det är så spännande när man gör en ny bekantskap. Jag hittade två böcker på loppis av samma författarinna. Nu har jag läst ut dem båda två.

Som synes heter hon Julie Parsons och genren är kriminalromaner. Första boken jag läste heter Mary, Mary. Den lämnade mig inte oberörd. I det förflutnas grepp är tydligen hennes sjätte. Är nyfiken på hennes övriga romaner som är utgivna på svenska och ska leta efter dem. Sökte på Bonnier Förlags hemsida och såhär står det om henne...

Julie Parsons föddes i Nya Zeeland som dotter till irländska föräldrar men har bott större delen av sitt vuxna liv i Irland utanför Dublin. När hon var fem år försvann hennes pappa under en båtresa och kom aldrig tillbaka. Sju år senare flyttade resten av familjen till Irland. Hon har en varierad karriär bakom sig som bland annat konstnärsmodell, frilansjournalist och radio- och TV-producent innan hon började skriva. Hennes debutroman Mary, Mary (1999) väckte stor internationell uppmärksamhet och framgångarna har fortsatt sedan dess.

Tack för grattishälsningarna både här på bloggen och via kort och mejl. Nej, jag fyllde inte alls jämna år, ojämnare än såhär kan man knappast fylla!

Önskar er alla en god helg och ett fint inträde i april månad.

Någon enskaka gång...

 ... önskar jag att jag hade en diskmaskin. Men bara ibland. Såhär såg det ut i morse, dagen efter kvällen före. Men det var det värt!

Trångt blir det hos mig när alla de mina kommer samtidigt. Åtta vid slagbordet, sex runt köksbordet. Har precis stolar och en långpall så det finns stjärterum åt alla. Hann inte ta några bilder på kökets gående bord. Gjorde en smörgåstårta med grillad kyckling och knaperstekt bacon. Den blev så god så till och med jag tog två bitar! Här finns receptet ifall ni är sugen på en smarrig smörgåstårta till påsk.

Jag hade bestämt att jag skulle ha ett bakvänt kalas, jo det var min födelsedag som firades, och förberett en paketöverraskning till alla gäster. Hade plockat fram småsaker från skåp och lådor, sånt som jag inte använder, eller anser att jag inte behöver. Överskott med andra ord. Använde påsar, kartonger och överblivet julpapper till inslagningen. Så numrerade jag alla paket från 1 till 15.

Mellan smörgåstårtan och kaffet fick alla dra en lapp med en siffra på. Bara det blev ju roligt. I tur och ordning fick gästerna gå fram och leta på sitt paket och öppna under allas glada tillrop. Så roligt det blev! Alla blev väl inte supernöjda men de tog med sig presenterna hem i alla fall. Och nu har jag skapat en ny tradition för redan den andra april kommer det att praktiseras på nästa kalas!

Jag hade avsagt mig presenter för egen del... men det var det ingen som brydde sig om.

Redan onsdag och snart april. Hej vad det går!

Lite tidigt kanske

Vad hände?

Påsklådan har inte varit nertagen från vinden på flera år. Nu hämtade jag den när jag var däruppe i ett annat ärende. Gläntade på locket och fick lust att plocka fram några av sakerna som inte varit framme på flera år.

Som de här söta påskkärringarna som en av döttrarna gjorde i första klass. Så gulliga där de står arm i arm. Tänk att de klarat sig så många år.

Och ägghönan fick plats på lilla kökshyllan. Den fick jag av min morbror en gång, också för länge sen. Förstår inte vart åren tagit vägen.

De små äggen brukar jag, i en eller annan form, däremot alltid ta fram till påsk. Har tyckt att det räckt, tillsammans med...

... riset med påskdunet i, eller tupporna som vi säger i Dalarna. Och några ägg här också. Tänk att Iris inte bryr sig ett dugg om fjädrarna. Eller äggen.

Mycket mer finns i lådan. Men det får nog ligga kvar. Tror jag. Har ni börjat pynta?

Må gott, alla!

Vårdagjämning med Våreld

Vårdagjämning... så vackert ord! Idag är det den dagen. Jag googlade fram innebörden... Vårdagjämning är den tid på våren då jordens syd- och nordpol exponeras precis lika mycket mot solen. Vid den här tidpunkten står jorden helt rakt upp – syd- och nordpolen står helt lodrät mot varandra i jordens omloppsbana runt solen.

Så lämpligt då att jag skaffat en dubbel vit Våreld, Kalanchoe. Inte så eldfängd kanske men en tåligare blommande växt finns knappt. Har haft en och annan genom åren.

Köpte den istället för tulpaner som jag tycker har kortare hållbarhet för varje bukett jag köper. Tyckt att Kalanchoe varit en riktig tantblomma förut. Men nu har jag ändrat mig. Eller också är jag ännu mer tant nu. Vem vet?

Önskar er en fin ny vårdagsjämningsvecka.

Söndag i tv-soffan

Kaffe och kladdkaka intogs i tv-soffan medan jag tittade på den spännande mixstafetten från Lugnet. Fastän jag såg allt så vann vi... brukar föra otur med mig oftast! Vilken bragd! 

 

 

Nu laddar jag om och unnar mig ett glas rött i väntan på Mästarnas mästare. Sen måste jag ju ge första avsnittet av Robinson en chans också. Vad väljer ni att kolla på?

Hoppas ni också har en fin söndag.

Apelsin- och fetaostsallad

Igår droppade det från taken, himlen var knallblå och det var några grader varmt. Jag preimiärsatt på balkongen och lapade sol en stund. Helt underbart! Blev sugen på sallad och efter en kik i kylskåpet så blev det en sallad med fetaost och apelsin. Köper inte gärna tomater den här tiden, dels är de inte så goda, dels alldeles för dyra. Förresten... nu kollar jag priserna noga och ersätter där det går. Hur ska det bli?

Men min improviserade lunch intogs inomhus, lite för ostädat på balkongen än. Faktiskt var det gott med de söta apelsinbitarna tillsammans med den salta fetaosten. Det går att trolla fram mycket av det man har. De rostade painrichebitarna blev pricken över i. Mums!

Jag är frisk igen, eller nästan. Men lusten har återkommit och jag tog en promenad innan jag satte mig på balkongen. Solen är så välgörande såhär på vårvintern. För än är det vinter kvar. Nu över helgen går Svenska skidspelen på Lugnet. Sen får våren vara här!

God helg och tack för kryapådig-hälsningarna!

Sängen är så skön

Kände att nåt var på gång redan i fredags. En förkylning. Tillbringat en stor del här sen dess. Sover, snyter mig, läser, snyter mig, sover... Sängen är sååå skön. Atjooo...

Hoppas ni är friska!

Fredagsjox

Fick för mig att byta gardiner i burspråket i morse och innan jag hann ångra mig åkte de gamla ner.

Plockade undan allt och eftersom det så turligt var -18 så behövde jag inte putsa fönstren. Men när jag letade fram och skulle stryka de nya, eller nya är de inte, bara sisådär tio år, så var den ena fläckig. Tog dem med ner till tvättstugan där det nästa aldrig brukar vara upptaget mitt på dagen. Såklart det var det idag. Jag fick snällt vänta till nästa tid.

 

 

Tänkte sticka ett par varv med jag väntade men min plats var upptagen.

Då värmde jag mig en minipizza till lunch medan jag väntade in tvättiden. Ser kanske inte så smakfull ut men jag tycker faktiskt den är riktigt god faktiskt. (Nice&easy, ost&tomat från Hemköp a´la tio kronor). Bra reserv att ha i frysen om man inte har lust att joxa med nåt annat.

Så blev ordningen återställd. Jag är säker på att ingen annan än jag märker att jag bytt gardiner. Och även om inte fönstren är rena så är gardinerna det!

Här är det fortfarande upptaget. Då får jag väl ta min bok och lägga mig i sängen då. Kanske jag slumrar i tjugo minuter också. Eller en halvtimme. Vem vet?

Ha en fin helg... med eller utan snöskottning.

En alldeles egen kaffemugg

Kul med en alldeles egen kaffemugg!

För en tid sen följde jag med dotter Åsa till Livia och Leran där hon håller till och gör sin keramik. Jag passade på att tumma en mugg därför min godaste kaffemugg gick i kras för ett tag sen och jag har letat men inte hittat någon ny som passat mig. Nu har jag gjort en egen... som har rätt storlek, lagom tjocklek och med ett snällt öra att hålla i.

Jag tycker om det operfekta, som ni säkert vet vid det här laget. Det själfulla. De precist drejade kan nog vara fina men jag tilltalas mer av det udda lite ruffa uttrycket. En skål gjorde jag också. Att tumma passar mig.

Nu har jag en mugg som bara finns i ett exemplar. Och det viktigaste... kaffet smakar så gott i den.

Önskar er en fin onsdag... med en god mugg att dricka ur.

Janssonlycka

Eftersom jag hade en skvätt grädde i kylen som sjöng på sista versen och passande nog en burk ansjovis också så gjorde jag en Janssons frestelse. Lök och potatis finns ju alltid.

Jag har många svagheter. Tycker om mycket alldeles för mycket. Som Jansson till exempel. 

Mums. Bara doften gör en ju knäsvag. Och lycklig. Passade perfekt efter det spännande Vasaloppet. Grattis till Emil Persson och Alvar Myhlback... och alla de andra kämparna.

Det gäller att glädjas åt de små lyckorna i vardagen. Även om den nu råkade bli till på en söndag. Om den var god? Gissa!

Ha en ny fin vecka.

När man har svårt att begränsa sig

Alltså när det gäller vissa saker har jag svårt att begränsa mig. Blomskott är en. Jag har så svårt att bara behålla två, eller tre när jag beskurit en växt. Som när jag förra året beskar den här mamman...

... ett Paradisträd, Crassula, som jag köpte 2015. Hon blev så här stort till slut. När jag till slut beskar henne sparade jag grova grenar och hur många skott som helst. Planterade några av de mindre skotten direkt, andra fick stå i vatten och få rötter innan plantering. Båda sätten går utmärkt.

Jag har gett bort flera krukor än jag minns men ändå hade jag skott kvar sedan jag slaktat de stora grenarna jag haft i kruka med enbart vatten i mer än ett år.

Nu har jag säkrat tillväxten med de sista fyra skotten. Eftersom jag sätter flera i samma kruka så har jag nu tre krukor i min vård. Och om de blir lika stora som sin mamma så har jag Paradisträd för tid och evigheter.

Häller ni på såhär eller är det bara jag?

På söndag åker vi Vasaloppet igen... eller hur?

Iskall sol och fejkkvist

Ibland tar jag till den här kvisten när jag inte har nåt annat att sätta på bordet. En fejkkvist.

Ganska så verklighetstrogen. Nog för att jag föredrar äkta vara. Äkta vara däremot...

... är denna isländska spänningsroman, Iskall sol. Har alltid gillat isländska deckarförfattare. Arnaldur Indridason, Ragnar Jonasson, Yrsa Sigurdardottir... Tycker om deras avskalade berättelser, lika karga och ensliga som det ödsliga land de utspelar sig i. Alla vackra namn på karaktärer och platser. Nu har jag hittat en för mig ny förmåga, Lilja Sigurdardottir. Iskall sol är den första boken i hennes nya, beroendeframkallande Arora-serie.

Som det står på baksidan... En mörk, oförutsägbar thriller, en blivande klassiker. Håller med. Ser fram emot fortsättningen.

Första mars idag. Hurra!