Boken är klar... Piongården är här!

Piongården är tryckt och klar och jag har den i min hand. Ofattbart. Att än en gång se någonting jag skrivit som färdig bok är magiskt. Jag vänjer mig aldrig fastän den är min fjärde roman... en lika overklig känsla varje gång!

Den här gången har det gått fortare än tidigare att skriva. Kerstin Fontin har varit en enkel karaktär att berätta om, på något sätt har berättelsen skrivit sig själv. Förutom i början när hon inte alls gillade de namn jag gav henne, Ruth passade absolut inte, inte heller Karin. Men Kerstin var hon nöjd med... då var jag det också. Hon har varit en trevlig bekantskap, jag tycker mycket om henne.

Den här gången är handlingen förlagd till min egen stad. Det har gjort det lättare för mig även om jag ändå tagit mig friheten att ge vissa platser andra namn. Och som alla mina böcker är det en feelgood-roman... en berättelse om glädje, sorg, besvikelse, längtan och kärlek.

"Livet i Danmark har gett mig både glädje och sorg. Men under alla år på Jylland har jag haft en längtan tillbaka till min barndomsstad. När jag inte längre orkade driva pensionatet jag startade, sålde jag det och flyttade hem till Falun. Hem till den stad jag så brådstörtat lämnade en gång. Jag började med att leta efter någonstans att bo. Och en dag hittade jag Piongården", berättar Kerstin och ler.

Om du är intresserad av att köpa Piongården så mejla mig och uppge namn och adress så ger jag dig mer information. Boken är på 304 sidor och kostar 189:- plus frakt 54:-. Min mejladress är evamari4@telia.com Jag signerar boken men om du vill ge bort den i present, (utmärkt julklapp!), och vill få ett annat namn skrivet än ditt eget så berätta det tydligt i mejlet. Har du inte läst de tidigare böckerna, Jag är Nora, Livet efter Mats och Café Trädgårdslyckan så kan du köpa dem också.

Piongården finns också att köpa på Kol & Rosor och hos Akademibokhandeln här i Falun.

På söndag får vi tända det första adventsljuset, den härligaste tiden är här. Jag önskar er alla en fin helg!

Det enklaste är det vackraste tycker jag

Nu har kottarna kommit fram. Jag har en förkärlek för tallkottar och den här tiden dekorerar jag hellre med dem än med något annat. Den lilla dikesgranen som väntat på balkongen ett tag har jag satt i en gammal konserveringsburk. Det enklaste är det vackraste tycker jag. Nu börjar snart den fina adventstiden, en tid jag alltid längtar till under höstens mörka månader.

Strax börjar ny vecka... den sista i november, hurra!

Ha det fint!

Godaste glöggen... Lilla Hyttnäs!

Häromdagen kom väninnorna hem till mig på sopplunch. Då provsmakade vi den nya glöggen som Carl Larsson-gården i samarbete gett ut. Det är en ekologisk starkvinsglögg och den heter Lilla Hyttnäs. Vi tyckte alla att den var mycket god, smakrik, inte för söt... med andra ord den smakade som vi tycker glögg ska smaka.

Jag bjöd på Broccoli- och potatissoppa med små broccolibuketter och knaprigt bacon på toppen. Den var också god men några bilder blev det inte, vare sig på soppan eller spelet som vi spelade efteråt. Passande till den gammaldags glöggen... vi spelade gammaldags Fia med knuff! Så kul och skrattigt spel, som för övrigt kommer från mormor och har spelplatta och toppar av trä.

Den som vill ha glögg utan konstiga smaker kan verkligen njuta av denna!

Sol och minus här idag. Hoppas ni har detsamma!

Sköna semesterdagar

Den första hyacinten fick jag av dotter Åsa igår. Jag har bott hos henne när hon tillsammans med sina systrar och den övriga klanen förlustade sig i huvudstaden i helgen och då bland annat besökte Ulriksdals trädgårdar.

Här bodde jag och såg efter Sibbe Hund och Wilma och Wille Katt. Verandan är nu så gott som klar. Bara stensättning runt trappen återstår. Det blev stor skillnad mot den gamla öppna verandan och hallen innanför blev dubbelt så stor.

Fönstren i stugan närmast i bild är mormorsrummets, alltså mitt rum. Nåja, jag kanske får dela det med en och annan gäst, men mormorsrummet kallas det. Tillbyggnaden av de två små stugorna gjordes för sju-åtta år sedan. Visst ser det ut som de alltid funnits där? Ett paradis på landet är det med häst- och fårhagar åt alla håll. Här kan du se annat inslag därifrån.

Idag snöade det ett par fjun och genast fick jag adventskänsla. Kanske mest för hyacinten på köksbordet?

Ha en fin novembervecka.

Nu har jag slutfört boken!

Oj, så här lång tid har jag aldrig haft mellan inläggen här! Men jag har haft fullt upp med att redigera boken, Piongården, som jag skrivit på sedan sommaren. Idag har jag skickat det tryckfärdiga materialet till Scandbook, tryckeriet här i stan. Närproducerat, jajamensan!

Den har varit vansinnigt rolig att skriva, som jag i och för sig tyckt om alla mina böcker, och kanske den man jobbat med sist är den bästa hittills? Nåja, har jag riktig tur blir Piongården klar redan i början av december... Återkommer med information för den som är sugen på att läsa. Beställningar tar jag emot först då. Romanen handlar om Kerstin Fontin som efter ett långt liv i Danmark flyttar hem till sin barndomsstad, Falun. Japp! Den här gången har jag förlagt handlingen till min egen stad. Den jag känner bättre än några andra städer.

Passar på att visa en av mina fina Syskonstjärna som ska till att blomma. Spirorna är nästan vackrast innan de slår ut. Det är en gammal växt, numera förökad genom sidolökar och via vänner. Jag har två sorten med olika blad. Men bara en har fått spiror än. Och jag tänker... ska de verkligen blomma nu, i november?

Nu ska jag vila mig från datorn några dagar, stänga av den helt... kanske? Så ska jag tända ljusslingan jag satt upp på balkongen. Det är ju nu när det är mörkast och vi behöver ljuset mest. Snart är det advent!

Må så gott i gråa november, även om solen just nu skiner in i köket. Kram!

Pyssel i novembermörkret

Idag har jag hängt upp en ljusslinga i sovrumsfönstret. Ja, jag vet att jag sa att jag skulle vänta... men det är ju så mörkt!

I kartongen tillsammans med ljusslingan låg de små blomklockorna kvar sen förra året. Bara att trä på igen. Så söta och visst blir ljusslingan finare? Jag såg dem i livsstilsprogrammet Strömsö förra året. De är klippta ur en, nej två, äggkartonger.

Inte så fina på nära håll kanske, men på håll så blir de helt bedårande. Enkelt och roligt att göra. 

Önskar er alla en god helg.

Vilsamt

Jag har kommit ut ur min skrivarbubbla och upptäckt den verkliga världen igen. Är redan november här? November har aldrig varit min månad. Mörk och tråkig har jag tyckt. Nu har jag bytt ut tråkig mot vilsam. Genast känns det bättre.

Jag vilar. Och tänker på det vilsamma i att ha torkade fröställningar i stället för färska blommor denna tid. Här har jag plockat in några Allium, proppfulla med frön. Vackra i sin förgänglighet.

Vilsamt... ett vackert ord. November känns plötsligt behaglig. Och snart är det faktiskt advent!

Kram på er!

Novemberkaktus

Kaktusen slår ut vilken dag som helst. Märkligt att den överhuvudtaget orkar blomma, den har knappt någon jord alls och är ytterst styvmoderligt behandlad. Dessutom brukar den blomma till påsk också!

En ljusslinga lyser upp i novembermörkret, jag är sugen att sätta upp fler men hejdar mig. Vill inte ta ut så mycket i förskott... få se hur länge jag kan vänta. Ser nu hur fint slingan matchar läroverket utanför fönstret!

Jag vill tacka för alla fina kommentarer om mitt testomslag till Piongården, min bok som snart ska gå till tryck. Arbetsamt har det varit men så himla roligt! Att det ska vara pioner på omslaget är klart, men lite mer att fila på finns det. Jag gör ju allt arbete själv... utom att stoppa den i tryckpressen. Mer info kommer när den närmar sig utgivning.

Må så gott och ha en fin helg!

Kan inte hejda mig... måste visa

Jag håller ju på att skriva min fjärde roman och nu kan jag inte hejda mig... måste visa en skärmbild av hur bokomslaget kan se ut, jag testar och provar mig fram. Och vet ni? Mitt manus börjar bli klart! Har precis skrivit sista kapitlet i romanen om Kerstin Fontin, född Malm. Boken kommer att heta... Piongården.

När jag skriver så gör jag tusen anteckningar, spaltar upp, gör kapitelbeskrivningar och i det här fallet...

... även en ganska så detaljerad gårdsskiss. Ritar in det självklara med tuschpenna och fyller på eftersom med blyerts så jag kan sudda. Och jag älskar vartenda moment!

Jag har börjat redigera manuset, det tar ett tag, sedan ska det ut på en läsrunda, redigeras igen, korrekturläsas, sedan formsättas och efter det... till tryck. Vet inte exakt när boken blir klar... men snart, kanske redan i december om allt går bra.

Ha det gott, alla vänner!

Köksbänksrealism

Inte var de särskilt goda de första mandarinerna jag köpte. Jag väntar nog att köpa fler tills de rätta kommer, de söta och lättskalade. Men mest längtar jag efter att apelsintiden ska börja. Jag är en apelsinist... om man kan kalla sig så.

Lyktan kommer från Indiska och har hängt med länge. Liksom receptboken med innehåll och omslag jag aldrig tröttnar på. Jaha, så här ser min köksbänk ut i detta nu.

Önskar er en fin dag.

Att älska sin bokhylla

Jag älskar mina böcker och därmed min bokhylla. Numer har jag sorterat ur mängder av böcker och har bara kvar de jag tycker mest om. Men inte bara böcker har jag här.

Här finns min samling av glas som Åsa Brandt blåst. Några andra också, jag är svag för de unika och operfekta, de som bara finns i ett exemplar.

Likaså gamla böcker, fina askar och en och annan sten. Stenar är ju också operfekt unika.

Jag gör gärna små stilleben av min glassamling.

Min husgud i hyllan är Håkan Nessers. Älskar hans historier och berättarstil. Ja, jag vet... jag har sagt det så många gånger!

Inte många fler böcker får plats, sån tur att jag har vårt fina biblioteket bara fem minuter bort. Nu lånar jag nästan alla... utom när Nesser släpper en ny, då hänger jag på låset till bokhandeln!

Önskar er fina höstdagar... kanske i soffan med en bok?

Torris... nää!

Alltså, matte tycker jag är en torris. Hon säger att jag är en konstig katt. Ha! Vem är det som har sagt att en katt måste tycka om...

... tonfisk, lax och räkor? Usch! Eller ost... och grädde? Blä!

Jag tycker om knäckebröd. Och så mitt torrfoder förstås!

Torris, nää! Jag kallar mig finsmakare... om jag får säga det själv.

Mjau!

Skir sprödhet och pågående skriveri

Att jag är förtjust i torkade växter och örter är ingen nyhet precis. Jag älskar verkligen den skira sprödheten som den torkade dillkronan i den gamla Nittsjövasen har. Och så påminner den om augustis roliga kräftskiva.

Som jag tidigare berättat så skriver jag för fullt på min nya bok. Ännu kommer jag bra överens med huvudkaraktären Kerstin. Men man vet aldrig! Denna roman är helt fristående och har ingen koppling alls till mina tre tidigare böcker. I dem har handlingen huvudsakligen utspelats i Örebro, Söderhamn och Hudiksvall. Nu är turen kommen till min egen stad, Falun. Så det kan bli!

Vilka härliga dagar vi har! Önskar oss alla en fortsatt fin brittsommartid.

Röda pelargoner och vintergardiner

Köksfönstret får härbärgera de pelargoner jag tänk spara till nästa år.

De blommar ännu fint och passar i mitt nyputsade fönster och med vintergardinerna på plats. Jag vill ha varmt och ombonat runt mig den här tiden.

Iris hälsar och säger att det var aldrig frågan om att hon inte skulle gilla fårskinnet jag lagt ut åt henne. Det var helt mitt påhitt påstår hon. Okej då. Vill också meddela att efter den här bilden togs så har jag putsat de här fönstren också.

Jag tycker fönsterputsning är det värsta hushållsarbete som finns. Bytt till bruna linnegardinerna har jag också... höstmys rakt igenom! Ser ni gamla olivträdet? Där får det stå till balkongsäsongen börjar igen nästa år. Då klipper jag det rejält, nu tycker jag det spretar vackert. Om någon funderar så är det byggställningar utanför. Målningsarbete pågår. Och tro det eller ej, de lyckades borra rakt genom vardagsrumsväggen bakom soffan när de skulle fästa förankringspunkter till ställningen. Hej och hå!

Glad höst!