Morgonen efter natten före

Min frukost på lördagsmorgonen. Den har nog aldrig smakat så bra. Trots att grapefrukten, rutknäcket och de gröna bladen var slut. Det gjorde rakt inget för det fanns ersättning. Men efter att ha vaknat 01:30 av att brandlarmet tjöt i huset, på alla fem våningsplanen, blev det chockartade minuter innan brandkår och ambulans anlände.

Värst var att inte veta vad som hände för ingen röklukt kändes. Skulle jag klä på mig? Plocka med mig viktiga saker? Vilka då? Stoppa in Iris i transportburen? Stanna kvar i lägenheten? Eller gå ner till entréplanet? Tankarna snurrade. Grannarna kikade ut ur sina lägenheter och alla var lika förvirrade. Och det tjöt och tjöt och tjöt...

Men så, efter en halvtimme, fick vi besked. En mikrougn på plan fem hade börjat ryka och brandlarmet gick igång. Direkt sattes fläktar in för att vädra ut röken som inte hann sprida sig särskilt mycket. Damen som bor där är gammal och låg och sov när brandmännen gick in. Så slutet gott. Men en otäck natt var det. Och nu ska vi begära att få en genomgång hur vi bör förfara vid ett brandlarm. Jag som bor på våning ett och har ett takutsprång utanför sovrumsfönstret skulle lätt kunna ta mig ut och hasa mig ner på terrassen under. Men tänk de som bor högre upp och inte får använda hissen... tänk att bo på plan fem!

Ni fattar att frukosten var extra god morgonen efter natten före. Tack och lov att det inte var allvarligare!

Lugna januaridagar

Andra veckan i januari och det har varit lugna dagar hos mig. Jag har pusslat och när jag väl börjat vill jag inte göra nåt annat. Jo, jag diskar! I min julklappsdiskmaskin! Oj, så effektivt den tar bort alla gamla kalkbeläggningar. Vi har mycket kalkrikt vatten och allt av glas ser ut därefter. Trots att jag behandlat kaffekannan med alla knep som finns så har den ändå aldrig blivit riktigt ren. Men nu... som ny! För att inte tala om mina gamla vardagsdricksglas. Nu är de blanka och helt kalkbefriade. Ska bli intressant att jämföra vattenförbrukningen. Den ingår inte i hyran utan betalas efter användning. Kan det verkligen gå åt så mycket mindre vatten när man diskar i maskin som sägs?

Jag pusslar medan jag äter. Mitt i maten ser jag en bit och måste prova. Minipizza blev det i går. För vem har tid att laga mat med ett pussel på bordet? Men nu är pusslet färdiglagt och nedföst i kartongen igen. Och nu har jag börjat med nåt annat som jag längtat efter. 

För igår kom mitt beställda garn och jag kunde börja sticka. Lika roligt som att pussla. Ni får se när det är klart. Inget avancerat, bara roligt. Om det blir bra kan jag bjuda på en beskrivning.

Alla tycks längta till våren. Men än är det vinter kvar och jag tycker vi ska låta det vara så. Lära oss att tycka om januari, också. För allt har sin tid. För att orka uthärda alla hemskheter som sker i världen måste vi fokusera på det lilla livet runt oss. Se, känna, lyssna. Vara lyhörda. Göra vad vi kan för att leva. Just nu. I januari.

Ta hand om er. Leta fram ett pussel. Kram! 

Min julklapp har kommit!

 

Nu är den här. Min julklapp. 

Jag som aldrig, aldrig brukar falla för erbjudanden under Black week gjorde ett undantag i november. Har funderat ett tag på om jag möjligen skulle skaffa diskmaskin men tänkt... nää, jag kan väl fortsätta handdiska, jag är ju van nu efter tio år utan. Och tid har jag. Tidigare, ja ända sen början av 70-talet, har jag haft diskmaskin och nog är det härligt att bara behöva plocka in smutsig disk och sen plocka ur den rena. Speciellt efter kalasen med stora familjen. Ja, ni hör ju hur jag försöker ursäkta mig. För lite onödigt tycker samvetet ändå att det är...

Hur som helst, när jag kollade priserna under Black week och upptäckte att den maskin jag kollat in tidigare nu var prissänkt med 3.600 kronor så tänkte jag... Yes! God jul, Eva-Mari! 

Och nu är den installerad och klar. Nu ska här diskas! Känner mig så nöjd. Och när jag berättat om mitt beslut så verkar jag ha varit den sista som inte haft någon. 

Önskar er alla en fin dag. 

Om förundranseffekten

Måste bara dela med mig av detta underbara inlägg av Underbara Clara, Clara Lidström. Ni följer väl hennes blogg? Hon beskriver sitt liv med man och tre söner i Västerbottens inland så man blir tårögd av både bilder och text. Jag blir lycklig över hennes sätt att berätta. I veckan skrev hon dessa rader och jag tycker de är mästerliga!

Skedmata själen med näring 

"När jag smörjer in handeksemen med min speciella salva och tänker på hur bra det lindrar och läker min onda hud.

När jag kommer i säng tidigt på kvällen och förnöjt konstaterar att det här med mycket sömn verkligen är snällt mot min hjärna.

När jag äter en stor sallad med massa fröer, oljor och grönsaker och får tugga som en kanin – då riktigt känner jag hur bra det är för min mage och för tarmarna. Alla vitaminer jag får i mig, alla nyttiga spårämnen och fibrer.

När jag pustar ut efter ett svettigt träningspass och trots tröttheten i kroppen vet att jag precis gett min kropp världens injektion med energi.

Samma djupa och belönande känsla av att ge mig själv det jag behöver – den upplever jag när jag vistas i vacker natur. Jag spärrar upp ögonen och lägger märket till hur grenarna viker sig under snömassorna, hur den rosa himlen övergår i apelsinfärg vid horisonten och hur den trötta vintersolen kastar glitter på träden. Jag känner den kalla, goda doften av snö och hör knarret under mina fötter.

Jag ser mig omkring med uppmärksamhet och släpper skönhetsintrycken ända in på kroppen. Och jag riktigt känner hur nyttigt det är för min själ!

Förundranseffekten är något det pratas mycket om. Förmågan att njuta smaken av ett syrligt blåbär, beröras en vacker stjärnhimmel eller rysa av ett känslosamt pianostycke. Att verkligen kunna se sin omgivning och förundras över det som finns där. Förundranseffekten är inte bara härlig utan rentav nyttig för oss människor, ett tillstånd vi mår bra av att vara i. Och min erfarenhet är att ju mer man vistas där, desto lättare återvänder man dit.

Jag gråter sällan av sorg, men ofta av rörelse. Det är väldigt fånigt förstås och min familj retar mig för att jag alltid ska förundras så mycket. Att jag stannar och blundar mot vårsolen, pekar ut tussilagon i vägrenen eller exalterat väcker dem för att berätta att det börjat snöa. Att jag får en tår i ögat av ett veckobrev från förskolan, eller en särskild ackordföljd i kyrkan. Men också av fruktansvärt banala saker som att se någon böja sig ner och plocka upp någon annans skräp från marken.

Jag förundras över det mest oansenliga – men starkast kommer ändå förundran i vacker natur. Och när jag insuper skönhetsupplevelserna känner jag att det är som att skedmata min själ med näring. Ett behov nästan lika grundläggande som mat, sömn och motion."

Tack för att du delar med dig, Underbara Clara.

Kram till er alla!

More is more

Jag slank in på loppisen i grannkvarteret häromdagen och utan att jag visste hur det gick till hade jag ett par mässingsljusstakar med mig hem. Till samlingen som jag trott var tillräcklig. Men visst blev det stämningsfullt? Ibland kan jag hålla med om att more is more.

Här har också de sista två amaryllisstänglarna hamnat. Kortade för att passa vasen. Lagom till trettonhelgen är alla jul- och nyårsblommorna slut. Men jag väntar nog med tulpanerna. Lite väl mycket midvinter ännu om man frågar mig. Men julsakerna har snart gjort sitt och dem packar jag nog ihop efter helgen. 

I nästa inlägg tänker jag visa vad jag fick av tomten... 

Ha en fin trettonhelg. Kram! 

Sista dagarna på året... och en efterlysning

Under julen har jag umgåtts med nära och kära närapå varenda dag. Mycket god mat och alltför smarriga efterrätter och godis har det blivit. Men också bokläsning mellan varven. Jag har möblerat om lite för att få det luftigare runt min läsfåtölj. Bar ner runda bordet i källaren och ersatte det med piedestalen som bladkaktusen bor på. Stackaren behöver verkligen mer ljus och det är ett under att den klarat sin förra plats under den mörkaste tiden! 

Jag letar fortfarande efter en passande fotpall till fåtöljen. En i teak i 60-talsstil. Typ ungefär som den här...

                                                                                                                                       Bild från Linne och Lump

De finns ibland hos fina retrobutiken Linne och Lump men eftersom jag tänker klä om den i samma tyg som fåtöljen så vill jag inte betala extra för de redan omklädda i Josef Franktyg. Söker ständigt på Blocket, Tradera, Marketplace och bland auktionshusen och andra ställen. Utan framgång. Tänk om någon läsare därute har en som står och skräpar nånstans... Tipsa gärna om du har, vet eller får nys på någon!

Annars så är jag förberedd inför nyårsafton. Har plockat fram brevet jag skrev förra nyåret till mig själv med mina förväntningar och önskningar under 2023. En sak vet jag... jag har ju fått min önskan uppfylld genom att flytta till mitt nya boende. Det har varit en stående önskan i breven de senaste fyra åren. För övrigt har jag glömt vad jag har skrivit och det är lika spännande att öppna sitt nyårsbrev varje år.

I år ska jag fira in nyåret tillsammans med ett gäng trevliga grannar nere i vår samlingssal. Vi har beställt trerätters nyårsmeny och det kommer säkerligen att bli en uppsluppet trivsam tillställning. 

Till slut vill jag tacka er alla för att ni vill följa min enkla vardag. Tack för de trevliga kommentarerna jag får och de andra fina hälsningarna. De gör mig så glad! Och så välkomnar jag alla nytillkomna läsare... är så nyfiken vilka ni är. (Berätta gärna, det går att kommentera anonymt.)

Gott Nytt År önskar jag alla mina vänner!

Spröda toner

Jag tänder mitt änglaspel och lyssnar till de spröda tonerna. Påminner mig så mycket om jular förr. Tänker på hur tacksam jag kan vara. För allt.

I år firar jag julafton hos dotter Anna. Många kommer vi att vara, och värme, mat och tända ljus blir det där också. Vi har knytkalas och alla bidrar med sin del.

Inte blir det lika många julklappar som förr, men tillräckligt många. Och i år innehåller klapparna i de vuxnas julklappslek begagnade saker som vi inte längre behöver, (läs vill bli av med). Kalle och hans vänner finns där i bakgrunden. Det hör till. Och prat, skratt, kaffe med mandelmusslor... och alldeles för mycket kola och knäck. 

Men innan Karl-Bertil Jonssons julafton börjar är jag hemma i lugnet igen. För den stunden är helig. I skenet av de tända ljusen i änglaspelet njuter jag av något gott i finaste glaset. 

En God Jul önskar jag er alla och hoppas ni har det bra.

Min julönskan

Nu går vi in i julveckan och jag vill ge er juldikten jag skrev för tio år sen och som ni säkert läst tidigare. För varje år tycks den bli mer aktuell. Det är mörkt och hotfullt i vår värld. Men aldrig, aldrig får vi ge upp hoppet.

Min julönskan    

Jag önskar att alla får lagom av allt
   lagom av snö och fem grader kallt

Att alla får njuta av kvällar och dagar

   med lagom av julgröt i sina magar

Att alla har glädje och ro i sitt hus

   lagom med glögg och massor av ljus

Få själsligt lugn i decembertid

   känna lycka och uppleva julefrid

Och tänk om min önskan om fred kunde segra

   då skulle jag aldrig önska nåt mera...

Frid önskar jag er. 

Lisas paketkalender

Det var Iris som fick ljuset på sig när jag tänkte fota min adventspaketkalender. Ser ni där på knoppbrädan?

Där hänger de två paket som återstår av paketkalendern som dotter Lisa varje år ger mig och sina systrar. Glömde att fota när alla paketen hängde här.

På söndag får vi öppna paket nr 3. Ett spännande kuvert... undrar vad det kan innehålla?

Och det sista, lite mjuka och prassliga? Jo, jag har klämt. Hm. Känns som en påse Twist. Men jag kan ha fel. 1:a adventpaketet innehöll en toarulle med tomtar på, hihi, som ingen har hjärta att använda! Och 2:a advent, några ballonger och en instruktion om att tillverka egna islyktor. Hon är bra påhittig, min Lisafisa.

Ha en fin tredje advent ni också.

En blå hyacint

Mycket längesen jag hade en blå hyacint. De doftar alldeles för starkt, minns jag att jag tyckte då. Men i år ville jag känna den riktiga doften. Därför satte jag en blå tillsammans med två vita, nästan utan doft.

Nu doftar det himmelskt i köket! En underbar blå doft. Och inte alls så stark som jag minns...

En fin dag önskar jag er.

Grekisk pytt i ugn

Andra advent och sociala medier överhopas redan av olika juliga pyssel och recept. Tids nog hinner vi lägga in sill och stoppa nejlikor i apelsiner. Därför så tänker jag ge er ett recept på Grekisk pytt. En rätt som gått hem varje gång jag bjudit på den. Varsågoda...

Grekisk pytt
   

   Fläskfilé eller motsvarande, som skärs i strimlor eller bitar.

Gör en marinad av:
   olja
   soja
   sambal oelek
   ingefära
   hackad vitlök
   salt och svartpeppar

Blanda allt i en plastpåse tillsammans med köttet och knåda runt. Låt stå i kylen, helst ett par timmar.

   

   potatis
   paprika
   lök
   tomater
   fetaost
Skär potatis, lök och paprika (tog broccoli denna gång, paprika är godare) i bitar och fyll ett bakplåtspapper. Stek i ugnen på 225 grader.

Efter ca 10 minuter hälls köttet och marinaden över. Rör runt och lägg på tomater och smulad fetaost. 

Stek ytterligare ca 15 minuter eller tills allt känns klart.

Servera med en kall sås ihoprörd av:
   creme fraiche
   majonäs
   salladskrydda
   riven vitlök

Inga fasta mått utan här råder grekisk valfrihet! Och man tager vad man haver och byter ut som man vill. Och är vi 6-8 personer fyller jag en stor långpanna. Gott!

Kaló gévma... smaklig måltid!

Amaryllisglädje

Gävleväninnan hade tre vackra amaryllisstjälkar med sig när hon besökte mig i veckan. Knoppigt mörkröda, och precis på väg att slå ut. Allra vackrast prick nu tycker jag. Njuter i fulla drag och hoppas de håller länge.

Har känt mig småruggig och bara väntat på att bli sjuk men tror att jag hämtat mig igen. Många runt omkring är snoriga och hostiga märker jag. Rödvinsglögg och pepparkakor är väl en bra medicin, eller hur? Varm och rosig blir man i alla fall!

Ha en fin helg och hoppas ni håller er friska.

Att skriva

Jag har länge tänkt göra ett inlägg om mitt skriveri. De flesta av er vet ju att jag skrivit och gett ut fem romaner på egen hand. Dessutom fotat och formgett dem helt själv. Inte så konstigt, formgivning har varit mitt yrke under många år. Närapå varje dag skriver jag. Vadå? undrar ni säkert. Jaa, kanske börjar jag på en novell... eller fortsätter på ett längre stycke som växer fram och inte vill ta slut. Vad som helst egentligen.

Att skriva har alltid passat mig, uppsatsskrivning i skolan var det allra roligaste. Att få uttrycka sig i skrift är för mig enklare än att tala. Jo, det är sant! Orden på papperet kommer dit av sig själv medan när jag pratar med okända människor så hittar jag inte rätt ord. Så kan det faktiskt vara.

Märker att jag tilltalas mer och mer av det avskalade korta formatet. Som att skriva poesi. En tanke, ett ord i mitt huvud, som blir till en mening... Nånting från mitt inre. Ofta blir det bara knas, ibland en liten gnistersten. Jag är min värsta kritiker. Hård och pekpinnig. Men det finns knep. Jag har lärt mig att lägga undan det skrivna ett tag, glömma bort. Sen, en annan dag tar jag fram det och ser med andra ögon på det skrivna. Och tycker, mja, kanske inte så tokigt ändå. Händer att jag byter ut ett ord här och där för bättre rytm. För stolpiga texter är för mig en fasa.

Mitt skriveri på riktigt började 2004 när jag upptäckte att det jag skrev möjligen höll på att utvecklas till ett bokmanus. Före det hade jag inte alls tänkt att jag, lilla jag, skulle kunna ge ut en roman! Många kringelikrokar och två år senare, gav jag ut Café Trädgårdslyckan på mitt egna förlag, Myra. Åh, vilken känsla att hålla den färdiga roman i handen. Att få lukta på sin alldeles egna nytryckta bok! Marknadsföring och distribution skötte jag själv och hade mitt boksläpp på den då stora Bokmässan på Örebro slott. Blev intervjuad både i press och i lokalradio. Så kul men pirrigt. Att tala inför publik är inte min grej. Att skriva är en sak. Att sälja sig är en annan. När jag åkt runt ett tag och träffat bokhandlare och krängt boken var jag så trött på distributionen så jag tänkte, aldrig aldrig mer kommer jag att ge ut fler böcker.

Men att säga just det ska man akta sig för. Så mellan 2017 och 2019 publicerade jag ytterligare fyra böcker. Inte klokt när man tänker på det! Sen ett tag tillbaka är alla upplagor slutsålda och jag har ingen ambition att ge ut ytterligare böcker. Byrålådan är en bra förvaring. Där ligger min självbiografi i tre exemplar, skriven för mina döttrar att läsa en dag. Och så ett antal dikter och ett gäng noveller. Några av novellerna har under åren publicerats i olika veckotidningar. Nu har jag slutat skicka in dem.

Jag vill avsluta det här inlägget, som blev så mycket längre än jag menade, med att säga att har ni en längtan, en önskan att skriva... gör det! Bara börja, tänk inte så mycket för då blir det aldrig av. Skriv berättelsen om ditt eget liv. Skriv en dikt. Bara skriv.

Börja nu.

Kram på er.

Advent

En god första advent vill jag önska er alla! Hoppas ni har det bra.

Nu är det dags att baka adventstårtan tills familjen kommer på kalas.

Kram!