"Ett stråk av något annorlunda,
en doft jag inte känt förut.
Så ljuvlig att jag måste blunda
... en vit pion har slagit ut!"
Dikten skrev jag och tillägnade min roman Piongården 2018. Precis detsamma känner jag idag. Tack dotter Anna för buketten!
"Ett stråk av något annorlunda,
en doft jag inte känt förut.
Så ljuvlig att jag måste blunda
... en vit pion har slagit ut!"
En norsk debutant, Inger Johanne Öen, har skrivit Den sista vilan, som jag omöjligt kunde lägga ifrån mig, precis som det står högst upp på bokens framsida. En kriminalhistoria med substans. Nu är den utläst och jag kommer längta tills nästa bok i serien om Silja Frost kommer ut.
Sommarvärmen har anlänt och jag har tillbringat heela dagen på balkongen. Så välkommet. Men mer än 26 grader behövs inte, tack så mycket!
Vad ska jag nu läsa? Har ni nåt bra tips som riktigt bitit sig fast? Behöver inte vara en deckare, alla tips mottages tacksamt.
Tycker om färgerna i målningen, de vackra kläderna hon bär och hur hon nyfiket försöker lyssna till vad som sägs, eller sker, där bakom skärmen. Och blommorna i bakgrunden påminner lite om blomslingorna på min tapet.
Hon är målad av den belgiske målaren Alfred Stevens som levde mellan 1823-1906. Han målade främst romantiska kvinnoporträtt. Mer om honom har jag inte hittat.
Här har hon fått sin plats och jag tittar på henne emellanåt när jag sitter vid mitt lilla bord och skriver. Jag är nyfiken på att veta mer om henne. Men det går nog inte.
Må gott ni också.
Vill ju dokumentera det som finns ändå. Daggsalvia, vit trädgårdsverbena och så några stackare som inte syns här, två låga solrosor, två Linnétagetes och en delad jordreva.
Häromdagen, då när det var varmt om ni minns, så föste jag ut två stora getingar som hälsade på. Nu har de väl frusit ihjäl i det här vädret men jag tänkte då på att det var dags att sätta upp de fejkade getingbona. De som gör att getingarna som letar boplats tror att platsen redan är upptagen. Många knyter upp papperspåsar som nog också har viss verkan. Under pandemin gjorde jag ett inlägg om hur jag virkade mina naturtrogna getingbon. Många blev det som jag gav till mina barn som ju alla bor på landet. Och de fungerade faktiskt bra och gör så fortfarande fast de med tiden tappat en del av formen.
Inte svåra alls att virka. Jag använde restgarn av bomull som lämpligt nog hade perfekt färg och virknål nr 3,5. Här kommer beskrivning om nån har lust att virka.
Virkade getingbon
8 luftmaskor virkas ihop till en ring.
Virka fasta maskor, öka en maska i varannan maska i ca fyra varv. (Det är här du bestämmer hur stort bo det ska bli, fler varv ger större bo).
Därefter två varv med ökning i var tredje maska.
När virkningen börjar bilda en kurva virkas några varv utan ökning.
Börja sen minskningsvarven genom att virka två maskor och hoppa över den tredje.
Fyll bollen med hopknycklat tidningspapper.
Fortsätt minskningen med att virka en maska och hoppa över nästa.
Lägg till mer papper så boet blir runt.
I slutet kan du minska tätare.
När boet är klart sparar man en bit av garnet till upphängning.
Knyt dem tätt mot taket, vid fönstret eller där getingarna brukar bygga. Se till att de inte rör sig i vinden.
Lycka till!
Njuter så av dem. Vilken är favoritblomman som följt er genom åren?
Igår kväll planterade jag på balkongen och sådde i pallkragen och i morgon varnas det för snö! Hoppas den stannar i fjälltrakterna men säker kan man aldrig vara. Härliga dagar har vi haft, gårdagens 25 grader var ofattbara. När jag la mig stod termometern på 19!
Önskar er fina dagar framöver. Och tack för synpunkterna på min sovrumstapet i förra inlägget. Älskar den... också.
Trivdes jättebra med dem men efter snart två år var de dammiga och lite trista. Och det var dags för en förändring. Jag blev förälskad i en tapet när jag såg den hos en av mina instavänner och tänkte... där är den ju, tapeten jag letat efter! Och passande nog fick jag en tapetsering av döttrarna i födelsedagspresent och i lördags blev det verklighet. Jag stod för tapeter, lunch och kaffe, de hjälptes åt att tapetsera. Mycket konstigt att se andra tapetsera åt mig för jag har alltid tapetserat åt mig själv (och andra) genom åren. Men att kliva upp och ner på stegar är no no för mig nu. Suck. Ska vi kika?
Tapeten är trots sin "storblommighet" mild i färgerna och passar till de färger jag trivs med och har i sovrummet sen länge.
Sänggaveln, som består av två hopsatta gamla fönsterbågar kom till sin rätt och behövde inte målas om som jag trodde. De har genom åren varit vita, gröna, vita igen, gröna igen och så haft två olika bruna nyanser.
Iris tyckte det var konstigt med allt ståhej i sovrummet. Hon fyllde 10 år i går, min lilla prinsessa!
Hon kom till ro när ordningen var återställd. Min romantiska tapet och jag kommer mycket väl överens och jag har sovit så gott med blomslingorna bakom huvudet. Jag är så nöjd!
Några spår är kvar från de torkade växterna, slängde inte alla. För inte kan man kasta en sån här spretig och gullig bukett med blodtopp och något slags gräs. Inte jag i alla fall.
Glad söndag på er!
Tapet Inger, Sandstone från Sandbergs tapeter. Finns i flera färgställningar. Lätt att tapetsera, kommer som färdiga mönsterpassade våder på rulle.
Uppslukad och ivrig... Ja, tycker att jag har flyt just nu. Varje ledig stund blir det skriveri. Älskar orden, fantasin, att hitta drivet som för handlingen framåt. Extra glad idag när jag hittat ytterligare en pusselbit. Kanske den viktigaste av alla. Trots att det inte är en deckare... hihi.
Välkommen skönaste maj!
Tänkte uppdatera er om min rehabilitering eftersom jag får frågor om hur det går för mig. För er som inte vet så opererade jag ryggen två gånger inom två månader. Ryggoperationen gick bra men vänster ben/fot/tår ville inte hänga med på färden. Har mist känseln i delar av benet och foten, framför allt stortån, som är helt känslolös och hängande. Det gör att jag inte kan röra mig obehindrat utan måste gå med stavar utomhus. Det går sakta eftersom jag måste anstränga mig att lyfta foten för varje steg. Det helt naturliga sker inte naturligt. Därför blir mina promenader begränsade, kan klara av att gå och handla en gång i veckan men då är jag helt slut efteråt. Gör mina övningar jag fått av min fysioterapeut och tror själv att de förmodligen stärker benet men för övrigt känns foten likadan som när jag klev ur sängen efter operationen. Nu har det gått fyra månader sen dess. Jo jag vet att nerverna kan hitta tillbaks till varandra ända upp till två år efter skadan. Men jag har en känsla att så inte kommer att hända. Tack och lov är nervsmärtorna jag hade innan operation två helt borta. Och av två eländen så väljer jag lätt min nuvarande situation. Har någon av er erfarenhet av liknande känslobortfall?
Men njuta av våren och vitsippor det kan jag göra ändå! Ta vara på tiden, må gott och ha en fin helg.
Så här såg det ju ut i köket i förrgår. Slagbordet som jag tycker så mycket om blir hämtat om en stund och får nytt boende i Lönnemossa. Det passade bättre i min gamla lägenhet, här i köket blev det lite för kompakt och jag har bara haft det utfällt en gång när vi var många och då var det trångt.
Idag så ser det ut så här...
... ett runt furubord från 1800-talets slut har flyttat in. Köket känns luftigare och trivsammare. Jag har väntat så länge på det rätta. Finns ju hur många runda klaffbord som helst med svarvade ben. Men jag ville ha...
... ett med raka ben. Ben som matchar mina gotländska Levidestolar som även de är inropade från Dalarnas Auktionsbyrå.
Inte mycket påskpynt hos mig men gamla ägghönan har fått komma fram. Och på väggen har jag satt upp...
... den roliga påsktavlan...
... som illustrerar en del av dagarna en höna ligger på ägg.
Nu önskar jag er alla en Glad Påsk. Ha det gott!
Väntar dock på måndagens nätauktion hos Dalarnas auktionsbyrå med spänning. Där har det dykt upp en möbel jag letat efter. Kanske blir den min... kanske inte. Alltid svårt att veta hur mycket man ska lägga. Men är det någonting jag lärt mig så är det att inte snåla om man verkligen vill ha något! Så vi får väl se...
Den här gamla tillbringaren är jag så förtjust i. Ett loppisfynd jag gjorde för längesen. Nu har den fått kliva fram efter att ha varit fylld av diverse träredskap och länge stått på köksbänken. Kommer säkert från 30-talet, märkningen under är en mycket otydlig Rörstrandstämpel. Önskar jag visste vad servisen heter. Kanske någon vet? Somliga saker tycker man mer om än andra.
Önskar er en fin stilla vecka.
Men det var egentligen det där med ålder jag tänkte skriva. För inte känner jag mig som de fysiska 79 år jag nu fyllt. Tänk att ha fått vara med sen 1946, skapligt frisk... förutom sviterna efter ryggoperation två, men om vänsterbenet och min risiga fot pratar vi inte nu. För om huvudet, känslorna och välbefinnandet finns så är man inte äldre än man gör sig. Har nog aldrig haft riktig åldersnoja utan känt att livslust och positivitet är den rätta åldern och glädjen att finns överstiger alla negativa tankar.
Hurra för oss som har kommit så långt i livet. Så grattis till mig och grattiskramar till alla er andra!
Tack för grattishälsningar som kommit via olika medier!