Så blev kransen

Upptäckte att hagtornsbären på kvistarna jag plockade in hade en hård kärna och blev ganska mosiga när jag gjorde kransen igår. Många bär trillade av så kontentan av det hela är, ju längre man väntar desto svårare är de att trä. I alla fall om de träs på grov ståltråd som jag använde.

Ett rött leksandsband fick dölja skarven.

Tror den blir ännu finare när den torkat och det blir mellanrum mellan bären. Lite julfeeling känner jag när jag går förbi där den tillfälligt hänger. För sin rätta plats har kransen inte fått än eftersom jag är rädd att ett bär, eller fler, trillar av om jag rör den för mycket. Så jag väntar tills den torkat.

Ångrar att jag inte gjorde hängen medan jag höll på. Som man brukar göra med rönnbär. Säkert lättare att trä upp bären i rader på sytråd med vass synål. Det skulle bli fint att hänga i ett fönster. Jag måste nog plocka in en kvist till.

Må så gott i sensommaren!

Hagtornets vackra bär

Visst är de vackra! Plockade två kvistar från grenar som formligen hängde över promenadvägen och gjorde den till en tunnel, grenarna var nertyngda av bär. Hagtorn har jag lärt mig att de heter. Minns hur jag norpade en kvist med söta vita hagtornsblommor i våras som luktade så illa att jag var tvungen att sätta dem ut på balkongen. Men bären luktar ingenting, de är bara vackra.

Ska försöka göra en krans, trä upp dem en och en på ståltråd. Men först får de stå här och vara vackra ett tag.

En fin vecka önskar jag er.

Balkongen i början av september

Fortfarande grönskar balkongen även om blomningen är något bedagad.

Murgrönan trivs, också olivträdet med sin fripassagerare. Däremot glesnar blommorna i den tidigare så rikblommande vita verbenan.

Pelargonerna fortsätter tålmodigt som om inget hänt.

Klematisen Summer snow har gjort sitt som balkongklättrare. Ofattbart att hon fortfarande blommar! För stackaren har nämligen bara rötter i sin kruka och innan frosten kommer hon att flytta till dotter Åsa på landet och få nytt liv.

Ska övervintra pelargonerna i dotter Lisas källare som förra året. Alla utom en klarade vintern där i mörkret utan vatten. Visst är de fantastiska!

Vildvinet klättrar uppåt...

... och får nästa år en större kruka. Jag vill täcka in hela fula väggen bakom och ha rankor i taket. Tror ni det går?

Och den här Pensépelargonen kommer jag att ha fler av nästa säsong. Hon har varit fantastisk och är så fortfarande.

Nu återstår att dokumentera oktoberbalkongen. Förmodligen den sista för säsongen. Men man vet aldrig, det är vädret som styr.

Kram och må så gott alla vänner.

Jag tackar mig själv

Gissa om jag är glad att jag har det som rutin att spara det mest viktiga på detta usb-minne! För hur skulle jag orka skriva om allt som redan är skrivet på min nya roman? Min gamla dators hårddisk gick nämligen inte att rädda. Allt är borta.

Den gamla datorn som har legat undanstoppad får träda i tjänst igen. Seg är den men helt okej att skriva på. Denna vecka har ett streck i min kalender. För nu kliver jag in i min bubbla igen och fortsätter skriva på boken och vill inget annat än umgås med Harriet och Olle!

Så gör det nu, säkerhetskopiera det viktiga ni har liggande på skrivbordet. För man vet aldrig när ens dator bestämmer sig för att dö.

Må gott och glad september!

Hjälp... datorkrasch!

Gör ett inlägg från min trötta gamla dator eftersom min nuvarande (inte heller den särskilt ny) kraschade i morse. Så jobbigt! Hoppas min duktiga bror kan fixa felet... eller måste jag köpa en ny? Inte kul, man har ju en del på hårddisken även om jag alltid sparar dokument och bilder på sticka. Tack och lov... jag har 16 kapitel skrivna på den nya boken... tänk om jag inte varit duktig att spara! Vågar knappt tänka tanken. Bjuder er på en balkongbild från september 2016, alltså senast jag använde den här gamlingen.

Ha det så gott, vi syns när jag är på banan igen!

Tillåt mej småle...

Nåt konstigt står på bordet igen.

Vad i jösse namn är det här?

Luktade jättestarkt också. Usch!

Matte säger att det är skogens gull. Jag trodde att jag var hennes gull?

Hur kan man vilja äta sånt här? Matte är bra konstig ibland. Skogens gull? Tillåt mej småle...

Hälsningar Iris, mattes äkta gull.

För flera år sedan...

... så tyckte jag det var roligt att sy applikationer med frisöm på symaskin. Mest var det löpare, jag var så inspirerad av Karin Larsson.

Eftersom just den här löparen mest låg i linneskåpet fick den för ett tag sedan bli kudde. Här är en annan löpare sydd på samma sätt.

Passar till morfars mörka tavlor han målade i ungdomen. Alltså 1907.

Idag väntar jag målaren som äntligen ska måla om i badrummet. Önskar jag fick ny golvmatta, den är jätteful, men det är en omöjlighet för då måste kaklet bytas också. Så jag får vara glad över att få fräscha väggar. Nu står allt badrumsgrejs i vardagsrummet. Hoppas det inte tar så lång tid.

Ha en fin måndag och en skön sensommarvecka, den sista i augusti.

Ny, fast gammal, rölakanmatta i vardagsrummet

Från och till har jag lagt bud på rölakanmattor på olika nätauktioner men varit för snål och blivit utan. När jag såg den här hos Karlstad Hammarö Auktionsverk så visste jag. Bestämde mig att inte snåla den här gången och la ett bud... och fick den! De skickade mattan med Schenker och idag kunde jag hämta den. Så av med den gamla mattan och på med den nya. Jag är så glad över att den är så väl bibehållen, ser helt oanvänd ut.

Tycker så mycket om enkelheten och det grafisk mönstret, och färgerna förstås. Att det sen var en matta av Ingeborg Silow blev en extra bonus. Den kommer att bo här länge, kanske för alltid?

Här är en länk till Karlstad Hammarö Auktionsverk och en till Barnebys, en site där man kan söka efter alla föremål som olika auktionsverk har till salu just nu.

Än är inte hösten här på riktigt men ljus kan vi tända ändå. Jag har två kräftskivor att se fram emot, jag älskar kräftor!

Önskar er en fin helg.

Livet liksom

Måndag, sommarlovet är slut och skolan börjar. Vardag för de flesta. Här har solen just kommit fram från molnen och marken är våt efter nattens regn. Det ligger förväntan i luften. Vem kommer inte ihåg spänningen efter sommarlovet, att leta fram skolväskan, stoppa ner hopprep och bollar, kanske bokmärkesasken också, sätta upp det sommarutväxta håret i hästsvans för första gången, äntligen få visa den nya tröjan, träffa fröken och kamraterna... kanske det kommer någon ny?

Men för många av oss var skolstarten en ren plåga. Skulle man få vara med? Mobbarna var också tillbaka. Kanske den urväxta ärvda tröjan måste duga ett år till? Och matten som man aldrig fattade, engelska glosorna som var så svåra, för att inte tala om gymnastiken...

Nu hade jag turen, eller vad man nu kallar det, att inte bli mobbad och att inte behöva ärva tröjorna. Jag längtade till skolan började. Men ändå fanns en liten räddklump i magen den här första skoldagen efter sommarlovet. Skulle man duga?

Och så är det hela livet. Duger jag? Klara jag det? Kanske skulle jag istället...? Med åren kommer insikten att man visst duger... precis som man är. Det är bara det att man måste komma på det helt själv. Lära sig tycka om sig. Bortse från alla fel och brister, som ju alla dras med. Som man trodde man var ensam om. Men mellan sju och sjuttio är vägen lång.

Åh, vad jag önskar att alla fick gå till skolan denna dag med ett pirr av förväntan i magen istället för en räddklump. Åh, om jag kunde trolla...

Nu skiner solen och himlen är blå. Trädens blad i parken utanför är fortfarande gröna. Rönnbären glöder.

Det är livet liksom.

Okänd för mig

Jag har sett den här krukväxten i blomsterhandeln ett tag och tycker den är så skir och fin. Ser nästan ut som ett minivildvin.

Kunde inte hålla mig från att köpa en kruka. Och den växer så det knakar. Glömde fråga vad den heter.

Någon som vet?

Tack snälla Birgitta med fina bloggen Vit Hortensia, hon visste att det är ett Kinavildvin jag har! Tänk så mycket man får reda på om man frågar.

Jag fick ett sms från en bloggläsare om att det minsann är en Dvärgcissus jag har! Och vet ni... det ser ut som en sådan när jag kollar nätet! Tack, Inger!

Tack för era peppande kommentarer till förra inlägget om mitt skriveri.... jag blir så glad!

Trevlig helg önskar jag er alla!

Skriveriet är igång igen!

Sedan en tid tillbaka har jag varit såå sugen på att sätta igång skriveriet på allvar igen. Har tänkt vänta till hösten men jag började så smått under den där heta juliveckan ni vet. När jag inte visste vad jag skulle ta mig för. Så jag drog ner persiennerna, stängde igen fönstren och satte på fläkten... och började. Erkänner, jag hade idén och huvudkaraktärerna klara sedan en tid tillbaka.

Nu har jag börjat på allvar. Proppfull i huvudet av Harriet och Olle, ja det är så min femte boks huvudpersoner heter. Älskar den här fasen när det fortfarande är öppet för händelser jag inte riktigt vet ska hända, även om jag har grundstoryn klar för mig. Men fråga inte när boken blir klar för DET vet jag inte!

Nu vet ni vad jag gör. Vad gör ni?

En dag i Dala-Floda

Vi for till Dala-Floda en dag. Om ni har vägarna förbi, åk inte bara igenom utan åk in i byn och njut av det genuina. Vi drack kaffe vid hembygdsgården, på Hjort-Olars sommarkafé. Så mycket gott hembakt det fanns... och vilken atmosfär!

Titta vilken fin  kopp jag valde! Tyvärr ingen märkning under, mönstret andas 30-tal. Apropå mönster...

... Dala-Floda är ju bland annat känt för den vackra färggranna bygdedräkten, se bara den här rikt broderade dräktväskan. Påsöm heter sömnadssättet.

Vi passade på att gå till hembygdsgården som ligger intill Hjort-Olars café.

Vacker och orörd.

Känner ni lugnet?

Sen åkte vi förbi ett äkta dalaloppis, Redhes på Holåkersvägen. Ojojoj! Missa inte det, här finns allt. Förresten, fortsätt hela den långa byvägen och häpna över de välvårdade gamla husen med fina trädgårdar som kantar vägen, åk sakta och njut! Nu har jag inga bilder från något av dem för jag hade fullt sjå att titta och oja mig över allt vackert. Sväng in vid kyrkan så är ni på Holåkersvägen.

Så åkte vi och köpte ekologiskt odlade grönsaker och rotfrukter på Wålstedts Gårdsbutik. Tyvärr har den kända textilverkstaden upphört.

Och när jag kom hem så diskade jag de sex tunna gamla glas jag loppade och invigde ett av dem på balkongen. Ett glas mycket drickvänligt.

Här kan ni läsa mer om Dala-Floda. Inte klokt... redan helg igen, må så gott!

Min augustibalkong

Tänker ju dokumentera min balkong samma tid varje månad så nu är det dags för augusti. Här är vildvinet som jag hoppas ska klä in hela taket nästa år.

Har petat ner några krassefrön som fyller upp krukan i år. Tänker att det kommer fler vildvinsskott nästa år. Keramikängeln med tyllkjol har jag fått av dotter Anna.

Jag tillbringar mycket tid här när vädret tillåter.

Jag hade en blå petunia förra året som i år har självsått sig i olivkrukan. Gulligt!

Vita verbenan fortsätter att blomma, den är en av de tåligaste balkongblommor jag har haft.

Pelargonhörnan fortsätter att blomma. Älskar den sydländska färgblandningen.

Genom fönstret i balkongdörren. Iris undrar... varför är dörren stängd när jag är härute?

Och den söta pensépelargonen! Den har kommit för att stanna. Som jag tidigare sagt, den är mycket rikblommande och dessutom självsanerande.

Ja, det var min augustibalkong. Hoppas vädret tillåter mig att tillbringa många dagar här. Jag älskar min lilla balkong!

Ha en fin fortsättning på augusti.