Kalasträdgård i Lönnemossa

Mille fyllde fjorton år i veckan och i lördags var det kalas i skuggan på altanen. Jag tog några bilder i dotter Lisas gamla, lite rufsiga trädgård, där det växer så det knakar.

Titta bara på flädern vid farstuknuten! Hon klipper ner den helt sådär vart tredje år för att den blir för stor. Igår blev det saft av en del klasar.

Så fint när gammelrosor och schersmin växer in i varandra.

 

En fin bukett fick jag med mig hem. På lördag är det kalasdags igen. Då fyller dotter Åsa år och jag har precis gjort klart hennes önskade present... ett skissförslag till trädgårdens baksida. Som alltid, en utmaning... men en så rolig sådan.

Ha en fin vecka med behagligare sommartemperatur och kanske en hel del regn... får vi hoppas!

Min fina park

Alldeles utanför knuten finns fina Läroverksparken, som jag gärna vill kalla min park. Det är ursprungligen en trädpark med unika sorter, uppförd för ca 150 år sen. Några av de nu 70 träden är kvar sen dess och skänker skön skugga dessa heta dagar. Välkommen in i min park!

Inte bara träd förstås. Många välskötta planteringar och soffor att vila i.

Jag har doftat på schersminen och suttit en stund i skuggan under de enorma träden och filosoferat och känt dess styrka och storhet.

 Kristine kyrka skymtar bakom liljorna...

... och mot andra hållet det ståtliga Kristinegymnasiet, fd Falu Allmänna Läroverk.

På de öppna gräsytorna dukas ofta picknickar upp och det spelas kubb och brännboll. En levande park.

I ett av hörnen finns en örtagård med många kryddväxter.

Där slår lavendeln snart ut.

Ja, det här var en glimt av min park, svårfotad i detta starka solsken som silar sig in genom trädens kronor. Jag är så glad att jag har den så nära. Därför känns den som min!

För mig är denna extrema hetta bara för mycket. Men, man får gilla läget och göra det bästa av situationen. Jag har ju alltid trädens skugga att sitta under... men nu är det faktiskt för varmt även där. Ett rejält regn skulle inte sitta fel!

Ha en skön helg i skuggan.

Sommarläsning... Med varje andetag

Vilken härlig midsommar vi haft! Så perfekt, på alla vis. Visst behövs det regn nu, här har knappt kommit något alls under juni. Men nu njuter vi av sommaren och jag kan inte låta bli att tipsa om en fantastiskt fängslande berättelse jag fortfarande tänker på. Nicholas Sparks har skrivit många böcker i feelgood-anda. Med varje andetag heter en av dem och jag läste ut den på stört! Perfekt sommarläsning.

"Längs med stranden i Sunset Beach korsas två främlingars vägar. Deras möte ska komma att förändra deras liv för alltid. Det är en gripande berättelse om hemligheter och sorg, om kärlek och längtan, om drömmar och hopp."

Må gott och ha en fortsatt fin vecka. 

Midsommartid

Igår, innan regnet som skulle komma men som uteblev, plockade jag hastigt de blommor jag hittade på nära håll. Allt är inte riktigt utslaget men fint ändå. Mjölkört, rölleka, käringtand, vitmåra, prästkrage, en kvist av något slag och lite olika gräs.

I år blev det en yvig bukett, mitt slagbord behövde det. Jag är så glad att jag hittade just det här på auktion i våras. Minns ni min tvekan i början?

Hur kunde jag först tycka att det var för stort? Det är perfekt. Under den vita färgen ser jag originalfärgen skymta. Kanske jag en dag försiktigt börjar skrapa fram den. Men det är ett mastodontarbete... jag vet för jag har gjort det ett par gånger förut, men då med betydligt mindre föremål. Ett vinterprojekt kanske? Hm.

Hoppas ni får en härlig midsommarhelg. Jag ska ut på landet och lufta mig, umgås försiktigt och förstås... på armlängds avstånd.

Glad midsommar på er alla vänner!

Junibalkongen

Jag tänker dokumentera balkongen varje månad i år också. Det är så roligt att se hur den utvecklas under sommaren. Nu blir det många bilder.

Balkongen är ju liten och så svår att fota i, dels för att den är inhägnad med kattnät så jag kan inte luta mig utanför för avståndsbilder, dels för motljuset som inte ger blommorna rättvisa färger. 

Vildvinet har överlevt vintern och kanske kommer det att börja klättra i taket som jag har sett framför mig sen jag planterade skott från bästa väninnans gigantiska planta. Det har fått en stor låda att växa i. Jag tog helt sonika två gamla äppellådor och gjorde till en, fodrade med plast och hällde ett rejält lager lecakulor i botten.

En hylla har kommit upp och under den har jag hängt en spegel. Plötsligt blev balkongen spännande... 

... och liiite större!

 

En fådd murgrönsviol hänger i hörnet och är söt.

Jag har mest pelargoner i olika färger, alla är överlevare från förra året. Men en vit verbena är inköpt och planterad tillsammans med svartögat som jag drivit från frö och som ska klättra på spaljén... hoppas jag. Syns nästan inte än. Gamla olivträdet har fått en plats på stolen.

En av pelargonerna har jag trasslat ner i vattenkannan.

Från andra hållet.

Så ser min balkong ut just nu. Och här tillbringar jag mycket tid i det underbara vädret vi har. Så lagom varmt också... över 20 grader men under 30, perfekt tycker jag.

Må gott i vackra juni!

Årets gräskrona

Nu är gräskronan klar och sitter på plats. Nu är det sommar på riktigt!

Plockade olika sorters gräs och blandade med smörblommor. Frodig och grön nu... men ännu vackrare blir den när den torkat.

Tack för svaret på gröna frågetecknet i förra inlägget... det är alltså en sorts Filodendron jag har. Tänk så bra att få svar av sina bloggvänner på sånt man undrar över!

Njut av sommarvädret. Kram!

Ett grönt frågetecken

Jag har alldeles för lätt att tycka synd om de där utplockade halvvissna kraftigt prisnedsatta krukväxterna som står där i ett hörn av blomsteraffären och ber om ursäkt. Så var det i vintras när jag förbarmade mig över en stackarsväxt som höll på att ge upp. Minns inte om jag då fick reda på vad den heter.

Nu har den växt till sig och breder ut sig och tar plats. Jag har försökt via nätet få fram vad det är för sort utan resultat... någon av er vet säkert vad den heter.

Fin och frodig är den hur som helst. Tänk vad lite vård och kärlek kan göra!

Med hopp om svar önskar jag alla en fin dag.

Smörblommetider

Mer gula blommor... min favorit, smörblomman. Har plockat de första under senaste cykelturen. De hänger och är fina under lilla kökshyllan.

Tänkte göra en gräskrona med smörblommeinslag men det får vänta lite till. Men inte för länge... då blir gräsen svårare att böja utan att de bryts. Bäst är att binda kronor före midsommar.

Annars håller jag på med det roligaste jag vet. Jag skissar på ett förslag till mitt barnbarn Sofies trädgård. En utmaning för hon vill ha en trädgård som i stort sett sköter sig själv. Haha! En utmaning vill jag lova! Men en rolig sådan.

Ha en god helg och en fin nationaldag, som för övrigt är Sofies födelsedag. Grattiskram till dig, fina Sofie!

Oförtjänt avskydda...

Visst är de vackra när de blommar? De har så många goda sidor. Insekter och bin älskar dess nektar och pollen. Maskrosen borde vara älskad också av oss i stället för avskydd.

De gula solarna kan man göra vin på, bladen är c-vitaminrika och kan användas i sallader i stället för ruccola, i alla fall de spädaste bladen. Växten ingår i en massa naturläkemedel.

De flesta sliter ihjäl sig för att försöka utrota den. Jag har själv svurit ve och förbannelse över den långa pålroten som är näst intill omöjligt att få upp. För i den egna gräsmattan platsar den inte! Vi borde tänka om. Den är ju en del av den biologiska mångfalden. Jag kom att tänka på Carl-Antons somriga maskrosvisa...

Jag lät alla mina maskrosor finnas
fast jag vet att dom kallas ogräs och bör rotas ut.
Men det är så skönt att sitta och minnas
små solar i gräset när sommarn är slut.

För hela året drömde jag

om vår korta sommar drömde jag
Och äntligen kom den
och jag fick rå om den
 
Då gömde jag
små sommarminnen gömde jag
Maskros som tändes

i solen som brändes
Gömde jag
...

Men det är klart att jag kan tycka allt det här. Jag har ju ingen gräsmatta längre. Men om jag hade en skulle de banne mig få finnas kvar! Fram för maskrosens upprättelse!

Fattar ni att den är första juni idag? Inte jag. Nu är sommaren här!

Kallholmens 5-minuterspaj

Det finns ju hundratals pajrecept, alla har sin favorit och jag har provat många genom åren.
 

Men det finns ett som jag ständigt återkommer till och som många vänner har bett att få receptet på, nämligen den här snabba och himlagoda pajen från Kallholmen. Och förutom att det är den godaste, behöver man bara en kastrull, en slev och en form. Minimalt med disk!

En hel stor paj är ju onödig för mig i dessa karantäntider så har jag kommit på att det är väldigt smidigt att göra pajen i portionsskålar i stället och frysa in. Jag hade ingen rabarber så idag fick de fyllas med äpple, kanel och lite socker under täcket.

Jag tror nästan jag gjort ett inlägg om den här pajen förut? Men det tål att upprepas, så varsågod, här kommer receptet.

Kallholmens 5-minuterspaj
175 gr smör
3 dl vetemjöl
1 dl socker
1 tsk bakpulver

Sätt ugnen på 200 grader, smält smöret i kastrull, blanda i övriga ingredienser, låt svalna lite och tryck så ut 2/3-delar av smeten i pajform (ca 24 cm), eller i 5 portionsformar. Fyll med valfri fyllning och ströklicka den sparade smeten över. Grädda i 20 minuter mitt i ugnen. Servera med vaniljsås, vispad grädde eller glass. Njut!

Glad fredag, ha det gott och njut av värmen som är utlovad hela helgen. Pingsten är ju hänryckningens tid. Kram!

Förströelse

I dessa dagar måste man hitta förströelse och min förströelse nummer ett är att ha ett pussel på gång. Jag tänker att mitt köp av slagbordet var ett riktigt lyckokast, här går det att bre ut sig.

Nu har jag börjat på det sjunde pusslet och det största hittills, 1500 bitar, lite att bita i, hihi. När jag vänt på alla sorterar jag ut kanter och bitar av himmel. Då slipper jag åtminstone att leta bland dem i början. Nån gång har jag börjat med ramen men inte denna gång.

I väntan på en garnleverans så pusslar jag vidare. För stickningen gav rejäl mersmak vill jag påstå. Ni som är frihetsberövade, vad förströr ni er med?

Må gott i försmaken av sommar!

Boktips... Där kräftorna sjunger

Jag läste ut Där kräftorna sjunger av Delia Owens i går. Tårögd och helt uppfylld var jag av berättelsen om sexåriga Kya, som blev ensam kvar och tvingades överleva i de öde våtmarkerna utanför North Carolinas kust.

En stark skildring av en liten flickas överlevnad under skrämmande förhållande med bara fiskmåsar som vänner. En storslagen hyllning till naturen och om styrkan i att tvingas gå sin egen väg. Den som är intresserad av biologi och våtmarkernas småkryp och fåglar blir inte besviken. Så fint och varsamt skildrat. Berättarstilen påminner om Linda Olssons så alla som tycker om hennes böcker kommer också att tycka om den här.

Där kräftorna sjunger är 2019 års mest sålda bok i USA. Önskar jag hade den kvar att läsa.

Må så gott.

Kan vi börja hoppas nu?

Vilken skön dag Kristi himmelsfärdsdagen blev! Törs vi hoppas på varmare dagar nu? Under   morgonpromenaden kom jag mig för att ta några bilder. Jag har lite olika promenadstråk, nu gick jag upp till stadsparken. Här finns fortfarande den lilla ryggåsstugan med servering kvar som jag minns från min barndom.

Och jag blev så glad när jag såg att fontänen i dammen var igång!

Kejsarkronan blommar och hela raden av fänrikshjärtan är på gång.

Vitsipporna är på sluttampen och jag såg att liljekonvaljerna snart är plockbara. Om värmen kommer nu så blir det sån fart på allt så vi får svårt att hinna med.

Såg ett blått flor med förgätmigej i ett dike. Fantastiskt söta. Sen gick jag hem och planterade ut alla övervintrade pelargoner på balkongen. Ja, jag vet. Jag får hålla koll på eventuella frostnätter. Och när jag rätade på ryggen, städade bort krukor och jordspill och var klar, så...

... firade jag att balkonglivet äntligen börjat! Måtte det bli många många dagar som denna. Vi behöver det. Kan vi börja försommarhoppas nu?

Önskar er alla en fortsatt skön långhelg.

Man kan väl lägga på hög... eller hur?

Det hela började med att väninnan från Stockholm skickade en bild på en babykofta hon stickat till sitt nyaste barnbarnsbarn. Den var så himla söt... och jag fick sån lust att sticka smått. Inte för att mina barnbarn har planer, inte nu iallafall, även om de har åldern inne. Men, som min väninna sa..."Du kan ju lägga på hög".

Så jag köpte garn på nätet och stickade efter hennes mönster och det var så roligt!

Bara en sak, det gick alldeles för fort! Visst blev den söt?

Garnet är flerfärgat och arbetet randar sig själv. Så lättsamt att sticka i! Garnet heter Soft Raggi och kommer från Järbo Garn... ifall ni också får lust. Finns i flera färgställningar, jag valde diskreta Månsken. Jag erkänner att jag manipulerat randningen på framstyckena så de kom i fas med bakstyckets ränder. För det finns ju inga rätt eller fel... eller hur? Nu hoppas jag att det som är kvar räcker till ett par pytteraggisar också.

Nu lägger jag in koftan och mössan i skåpet så länge. Hoppas det kommer till användning... en vacker dag.

Ta hand om er och må gott.