Hurra, balkonglivet börjar!

Tänk, det verkar bli en sommar i år också! Det känns så efter flera dagars sol och sommarvärme. Alla krukväxterna har nu fått flytta ut på balkongen.

Och hittills har jag hållit mig till planen... olika slags pelargoner, de vinterförvarade och några nya sorter... och så vita Verbenor. Penseérna delar kruka med den gamla övervintrade Nepetan och klematisen Summer snow. Klematisen verkar vara riktigt på alerten i år.

Förra året hade jag vita Verbenor och de klarade sommarhettan bäst. Så de var ett självklart val i år också. Men jag hoppas att vi får en betydligt behagligare sommar i år.

En murgröna gör sällskap med stråhattarna. På väggen är det skuggigt så jag tror den kommer att trivas. I värsta fall får den byta plats med hatten ovanför där inte solen kommer åt alls.

Fortfarande kan nattfrosten slå till. Även om balkongen ligger i skyddat söderläge gäller det att kolla termometern innan man lägger sig.

Tänk vilken njutbar tid vi har framför oss! Ha det gott ni också.

Hamilton Beach... boktips

Igår invigde jag balkongen rejält. Njöt där i lagomvärmen praktiskt taget hela dagen. Äntligen har vädret blivit stabilt. Men mest njöt jag av Linda Olssons nyutgivna roman Hamilton Beach.

Åh, den tog slut för fort! Ni som läst hennes tidigare romaner vet vad jag menar. Hennes berättarkonst och lågmäldhet är så läsebehaglig. Hamilton Beach handlar om hur oförberedda vi är när det allra svåraste drabbar oss. Och hur lite vi känner dem som vi trodde stod oss närmast. Men i allt det sorgliga... Rekommenderas varmt.

Några av Linda Olssons tidigare romaner, Sonat till Miriam, Nu vill jag sjunga dig milda sånger, I skymningen sjunger koltrasten, Det goda inom dig, En syster i mitt hus.

Hoppas majs helomvändning kommit för att stanna. Åtminstone över helgen. Njut!

Elsas godaste granola

Läste på Elsa Billgrens blogg om den absolut godaste granolan hon nånsin ätit. Hemligheten hette... gurkmeja! Så jag bestämde mig för att prova att göra en plåt. Äter ju fil varje morgon och vill ha lite tuggmotstånd i den.

Det var enkelt och blev verkligen jättegott! Här kommer receptet ifall ni vill prova.

Elsas godaste granola
3 dl havregryn
0,5 dl pumpakärnor
0,5 dl solroskärnor
2 msk linfrön
2 msk chiafrön
0,5 dl riven kokos
2 msk kanel
1 msk gurkmeja
havssalt
0,5 dl honung (kan regleras om man vill ha mer eller mindre sötma)
1 msk kokosolja

Blanda ihop alla torra ingredienser på plåten. Smält kokosoljan och honungen i kastrull och ringla över. Blanda allt noga.
Rosta i 8 minuter i 175 grader. Vänd noggrant och rosta ytterligare 4 minuter.
Förvara torrt i burk med lock.

Ska göra en sats och ge bort i present på fredag när en av väninnorna bjuder på sopplunch.

Kul att ni tyckte om min förvandling av skrivbordet. Jag trivs mycket bättre att sitta vid det nu!

Ha det gott. Granolagott!

Inspiration, beslut, handling

Jag har alltid tyckt så mycket om den ärvda mjölbyrån som kommer från morfars barndomshem. Den är så vackert sliten. Och därför sneglade jag på den när jag till slut bestämt mig för att måla det här...

Minns ni blocketfyndet jag gjorde för ett halvår sen? Tyckte det lilla nätta skrivbordet var så fint omålat. Det är gammalt och vackert tappat, ingen spik eller skruv finns. Men, nja... efter lite velande hit och dit så bestämde jag mig för att måla det vitt. Men inte statiskt vitt utan jag skulle försöka få till en patina som påminde om mjölbyråns... helst skulle det se ut som ett slitet 1700-talsskrivbord.

Det blev många lager färg. Använde mig av vattenbaserad vit färg som jag experimenterade fram till olika nyanser genom att blanda i färgpigmentet grön umbra i omgångar. Tunnade med vatten också och jobbade fram lager på lager med pensel, tygtrasa och svamp. Så roligt!

Försökte tänka vad det naturliga slitaget borde vara. Aktade mig för att slipa med sandpapper utan gned med knölig tygtrasa och använde svampens grova sida försiktigt innan färglagret torkat helt.

Jag ville få fram den rätta känslan av ett gammalt slitet skrivbord. Inte för mycket, inte för lite... det gäller att sluta i tid.

Jag blev nöjd med resultatet. Beslaget till lådan kommer inte att passa nu. Jag ska försöka få tag på en tidstypisk träknopp som jag målar in på samma sätt.

Letade fram en spegellampett som legat till sig på vinden och som jag tycker passar nu.

Och stolen som jag lade ner så mycket arbete på att skrapa bort den vita färgen från... ja, den har blivit vit igen. Men den valde jag att måla helvit. För mycket eller för lite skämmer allt. Det är blandningen som gör det hela själfullt.

Hoppas nu maj bestämmer sig för att bli den månad man förknippar den med. Jag vill plantera ut de vita Verbenor jag köpte på trädgårdsmässan i Tällberg igår. En fin mässa som växer varje år och för mig och döttrarna blivit en tradition att besöka.

Jag vill tacka för alla fina kommentarer jag får från er. De värmer och glädjer!

En fin söndag och en bra vecka önskar jag er.

Grattis, min prinsessa!

Idag fyller Iris fyra år. Finare och snällare kisse finns inte! Jag är så glad över att få dela livet med henne. Vi trivs så bra tillsammans.

Idag blir det extra utdelning av kattgodis. Ingen idé med extra god mat... hon ratar allt utom sitt torrfoder. Men det illaluktande kattgodiset duger.

Grattis på din dag, min prinsessa!

Vardagsglädje

Farmor Selma, som jag ser mig likna

Jag tycker om min vardag. Känner alltid tacksamhet när jag vaknar och har en ny dag framför mig. Bäst är det om den är alldeles blank, tom på åtaganden. Inget planerat, jag kan fylla den med vad jag vill. För den skull är jag ingen eremit... mer en ensamvarg. Jag är nöjd med mitt liv. Kanske förmätet att skriva det. Och olycksfullt! Tänk om... Men jag lever här och nu, de flesta i min omgivning mår bra, livet rullar på, vad kan man mer begära? Visst har jag önskemål och längtor. Alla drömmar har jag inte fått uppleva. Men jag är nöjd. Vardagsnöjd.

Tro inte att mitt liv varit okomplicerat. Nejdå, det har varit fyllt av både det ena och det andra. Men vem har sagt att livet är en raksträcka? Av all ledsamhet, sorg och förkrosselse blir man lite starkare. Inte för att man tror det när man är insnärjd mitt i det tunga. Men tiden läker såren. Inte alla, men de flesta. En dag så ser man solstrimmorna igen. Och gradvis kan man hitta tillbaka till glädjen, till och med känna tacksamhet igen.

Jag är en obotlig optimist som tror alla om gott. Naivt kanske. Men så är min läggning. Jag vill att alla ska vara snälla mot varandra. Kunna överse med de brister som ju alla har, inte minst jag. Att bli klarsynt kommer med åldern, det är skönt att kunna överse med den egna ofullkomligheten, både den kroppsliga och själsliga. Jag är 73 och nöjd med det jag har. Visst ville jag också ha tio kilo mindre att bära på, vara några år yngre, vinna en miljon på lotto... ja ni vet. Men det är inte det viktiga i min vardag. Jag vill ha sol, regn, lagom värme, en bra bok... en kopp kaffe. Och en budapestbakelse ibland.

Lätt för henne att säga som är frisk, tänker säkert några. Ja, jag är frisk och så tacksam för det. Det finns så många sjukdomar... krig, svält och fasor. Orättvisor och vidrigheter. Men ingen kan bära alla hemskheter på sina axlar. Jag försöker göra mitt lilla i det stora. För miljön, för klimatet, för framtiden. För vår Jord.

Det här blev ett långt inlägg. Jag skulle bara skriva att jag gillar min vardag. Tänk hur det kan bli! Nu brygger jag mig en kopp starkt kaffe.

Ha en fin vecka.

Lön för mödan

Slitet är över, bordsskivan är klar. Värt varenda minut... jag menar timmar... jag menar dagar.

Mörkare än jag trodde, har totalt glömt att bordet hade den färgen från början, alltså innan det fick alla lager färg.

Jag valde att behålla underdelen vit och är nöjd med det. Tycker om kontrasten.

Upplever att köket känns lugnare... märkligt.

Nu ska jag hålla mig lugn ett tag. Tror jag. Men balkonghäng blir det nog inte på ett tag. Minusgrader i natt. Men vi får ha tålamod...

Helg igen... må så gott!

Mer förändring i köket

Som sagt... det ena drar det andra med sig. Jag målade ju köksstolarna svarta för att jag köpte nytt tyg att klä om sitsarna med och tyckte att gamla avskavda vita färgen på stolarna hade gjort sitt.

Jodå, de nymålade stolarna med sina nya dynor blev bra. Men... nog är bordet väldigt vitt... och opersonligt på nåt sätt? Den gamla idén om att...

... ta bort de tre lager färg skivan är målat med blev plötsligt helt nödvändig. Och såklart när det gäller mig ska det ske på stört. Först försökte jag skrapa bort färgen. Helt omöjligt. Min lokala färghandlare rekommenderade en miljövänlig färgborttagningsgele, Paint remover, men han sa också att eftersom jag målat med akrylfärg så skulle det inte räcka med ett lager.

Det gjorde det inte heller. Fyra strykningar med plast över och skrapade mellan varven fick jag göra. Men det gick och fram kom gamla fina skivan... varför i jösse namn målade jag bordet överhuvudtaget en gång?? Tycker om brytningen mellan skivans bruna trä och benens vita färg så därför lämnar jag dem vita. Bordets själ har fått komma fram igen. Som synes så är andra halvan under arbete. När den är klar, så tänkte jag använda mig av Bivax balsam som jag provat till tidigare avlutade möbler med bra resultat. Snart kan jag visa hur det blev.

Så kan det gå i min värld när nytt tyg till stolsistarna får hela köksmöbeln att förändras. Du är för petig tycker säkert många... tycker inte jag!

Glad Valborg önskar jag er. Här är det eldningsförbud så brasan får i år njutas genom teven.

Före och efter

Ni som följer min blogg vet att jag har ett gammalt olivträd. För er som är nya kan jag berätta att jag köpte det 1996 som en pytteliten planta som följde med om man köpte en olivoljeflaska. För övrigt min första olivolja, inte så vanligt i matlagningen för 23 år sedan. Jag skötte den lilla plantan som mina vanliga krukväxter och den överlevde vintrarna på fönsterbrädan... ovanför elelementet utan att tappa bladen. Den växte ur krukan och jag måste börja beskära den, ibland gjorde jag det på hösten, ibland på våren. I början stod den inne i fönstret året om, på senare år fick den komma ut i trädgården eller på balkongen under sommaren. Aldrig har den blommat men det gör inget, jag är så glad över den ändå.

Nu beskär jag mitt träd igen. I år planterar jag inte om, det får stå kvar i krukan det fick förra året... eller om det var förrförra? Vill du se hur jag hårt jag brukar beskära i samband med omplantering kan du klicka här.

Nu står den på balkongen och verkar må bra. Nog är det en annan sorts oliv än de hårt framdrivna som säljs numera? Skulle vara roligt att veta om det finns fler därute som har ett träd som är över 20 år.

Ha en fin helg!.

Livet är härligt!

Vilken påskhelg vi fick! Sol och värme över hela landet. Och det verkar hålla i sig, tack för det.

Siri och jag har invigt balkongen flera gånger om. Hon älskar att ligga på torra jorden i sockerlådan där jag tänkt plantera röda pelargoner så småningom.

Mitt gamla olivträd tål att stå ute från och med nu. Det blir knappast så många minusgrader på nätterna längre. Pelargonerna däremot har fått komma ut på tillvänjning en stund varje dag. Då blir de vana vid solen och slipper att få röda blad.

En annan plats som passar en prinsessa är mattes stol. Det gäller att komma först!

Jag tycker om vita blommor som syns mot jorden. Sex vita penséer har jag satt ner i krukan där klematisen 'Summer snow' har övervintrat. Till min glädje ser jag små mjuka skott bryta fram i grenvecken, den är nu inne på sin fjärde sommar här. Första året vintertäckte jag krukan efter konstens alla regler, andra året glömde jag och denna vinter struntade jag i täckningen. Det går bra ändå tydligen.

Nu håller vi tummar och tassar att det inte blir något väderbakslag. Men riktigt säker kan man aldrig vara. Medan Siri spanar passar jag på att ta vilstolen, har några sidor kvar i en bra bok som jag bara måste läsa ut. Livet är härligt!

Må så gott i solen!

Påskkram till er alla!

Det verkar som om påskhelgen kommer att bli varm och solig. Så skönt för oss alla, speciellt för oss som behöver extra D-vitamin. Min balkong är städad och redo, vita penséer är planterade och skira tyllgardinen uppsatt mot insyn. Nu tror jag ju inte att aprilvädret är över än men jag kan inte låta bli att greja lite. Inne är det som vanligt sparsmakat med påskpynt. För mig räcker det med tuppen på kökshyllan framför den gula bedagade renfanekransen. Men god påskmat gör jag inte avkall på... Och så ska cykeln äntligen fram!

Glad påsk på er!

Resultatet av idén och firandet av en sladdis

Som så många förstod så blev det ommålning av mormorsstolarna. Jag valde att måla dem svarta. Två av dem är riktigt skruttiga men med lite färg så syns det inte lika väl. De får hålla tills de trillar sönder. Då ska jag leta efter gamla leksandsstolar.

Riktigt prydligt blev det. Och kul med lite nytt... fast gammalt.

Ombyte förnöjer... i alla fall mig!

I lördags firade vi dotter Lisas 40-årsdag genom att kidnappa henne på förmiddagen och dra iväg till Hallstahammar och Åsby Hem och Trädgård. En lyckad dag som avslutades på kvällen med överraskningsfest med närvaro av hela klanen. Jättekul! Och att min lilla sladdis uppskattade dagen mycket det märktes genom både skratt och tårar. Inte bara av 40-åringen kan jag säga. Hjälp, vad tar tiden vägen? Åsby Hem och Trädgård kommer att besökas fler gånger... här kan du få mer info.

Hoppas värmen kommer så att jag kan städa balkongen innan påsk. 

Ha en fin början på påskveckan!

Italienskt lantbröd... favorit i repris

På allmän begäran, nåja, en bloggläsare ville ha mitt recept på Italienskt lantbröd, jag har ju bloggat om de enkla goda bröden flera gånger. Så här kommer det i repris.

Italienskt lantbröd
25 gr jäst
6 dl ljummet vatten
1 msk olivolja
3/4 msk salt
1,3 l vetemjöl

Lös jästen i vattnet, tillsätt salt, olivolja och så mjölet i omgångar. Jag kör med degkrokar på elvispen några minuter tills degen känns lagom. Stjälp ut direkt på bakbord och knåda lätt, gör två längder som vrids och läggs på plåt under duk. Jäs minst en timme och grädda i 250 grader i ca 15-20 minuter.

Trevlig helg önskar jag er alla.

Det ena ger det andra...

Det började med att jag bestämde mig för att det slitna linnetyget som suttit på köksstolarnas sitsar skulle bytas ut. Det hade gjort sitt efter många års trogen tjänst. Inte bara en gång hade det sprättats av, tvättats och stiftats på igen. Så jag tog en promenad till fina inredningsbutiken Kol & Rosor (3000 steg i sakta mak, hurra!), affären där det finns mängder av underbara tyger att välja på.

Men jag visste vad jag skulle ha, ett rutigt svart och linnefärgat tyg i stadig kvalitet. När jag kom hem tog jag av alla sitsarna och tänkte börja sprätta av det gamla tyget... Tittade med nya ögon på mormors slitna stolar och fick en idé...

Ja, nog är det lätt att det ena ger det andra. Fortsättning följer...