21 mars 2019

Förbereder inför Bokmässan Dalarna


Jag förbereder så smått min medverkan under Bokmässan Dalarna på lördag. Den här gången har jag fyra böcker med, inte klokt, jag har fortfarande inte förstått att jag åstadkommit så många!


Det ska bli så roligt att träffa alla trevliga besökare på mässan. Och att få prata med andra författare, jag tror det är ett sextiotal utställare.


Min senaste roman Piongården står såklart i fokus eftersom handlingen till största delen utspelar sig i Falun. Jag är så glad över alla fina ord jag fått för den... och för de tidigare böckerna. Det tänker jag fira med ett bokpaket med alla fyra romanerna till mässpriset 450:- Ordinarie pris 657:-

Bokmässan Dalarna pågår mellan 10.00-16.30 lördag den 23 mars på Kulturhuset tio14 här i Falun. Gratis entré. Så kul om du kunde komma förbi och heja på mig. Jag ska preparera mitt knä så det orkar hela dagen. Välkommen!

Ha en fin dag och en trevlig helg!

18 mars 2019

Vår inne i alla fall


Hur glad blir man inte över en kruka med vita pärlhyacinter? Så spröda och löftesrika står de på mitt soffbord. Inne är det vår, ute är det snöoväder, igen! Fy bubblan. Nu har ju både Vasaloppet och Svenska skidspelen varit så nu är det fritt fram.

Välkommen våren!

14 mars 2019

Idag firar jag!


En månad idag sedan min knäoperation... så varför inte fira det? Jag är så tacksam över att ha fått så fint mottagande och god vård på Lindesbergs lasarett där jag valde att göra min operation efter alla goda rekommendationer.


Vi firar med torskrygg, citronsås, kapris och ett glas rött, mitt nya knä och jag. Min aptit har kommit tillbaka efter att jag avslutat all stark värkmedicin. Igår var jag till sjukgymnast och fick beröm för min idoga träning! Så skönt, många tårar har runnit men jag har kämpat på. Nu har jag nya övningar och tänker fortsätta träna. Bara snön och isen smält på gångbanorna kan jag börja promenera så smått. Men jag kommer att ta det lugnt, inte skynda på.

Må så gott alla fina!

13 mars 2019

Att få bort katthår ur soffan


Den här tiden när Iris fäller sin vinterpäls blir jag smått tokig. Fastän jag kammar henne varje morgon, vilket hon älskar, och hur jag än dammsuger och rollar så är allt fullt av katthår denna tid. Själv har jag nuförtiden fått revidera min svarta garderob till en mer passande grå. Igår så googlade jag på "katthår soffa" och fick världens bästa tips! Kanske det bara är jag som inte hade en aning om...


... att en fönsterskrapa är ett så himla effektivt redskap att få bort alla hår ur soffan? Bara att skrapa! Äntligen kommer min fönsterskrapa till användning för det där med fönsterputs är ett nödvändigt ont i detta hem.


Resultatet från en stycken soffa som jag trodde var skapligt fri från hår. Tänk vad google är bra!


Ha en fin dag!

8 mars 2019

Att känna lusten sippra tillbaka in igen


Så besynnerliga de senaste veckorna har varit. Jag som aldrig behövt ta starkare värktabletter än de vanliga receptfria har fått bekanta mig med det tyngre artilleriet, det vill säga morfinpreparaten. Och inte visste jag att de gjorde mig så förändrad.

Jag är så tacksam för att de finns och vad de gör för att lindra smärtan, men att jag skulle räkna timmarna till nästa dos det trodde jag inte! Det rosa fluffiga moln jag fick befinna mig i under ett par timmar var fantastiskt! Att bli beroende av tabletterna skulle vara lätt... Idag är det tre veckor sedan jag fick min knäprotes inopererad och jag håller nu på att fasa ut medicinen som gjort min tillvaro uthärdlig. Och det går bra. Jag är så stolt och tacksam att jag kan gå nästan obehindrat utan kryckor, att det går bättre att sitta still längre stunder och att jag är inte lika dödligt trött. Många biverkningar håller på att lämna mig... sakta, sakta.

Jag som oftast har lust till nästan allt (utom att putsa fönster) kände mig helt orkeslös och nedstämd. Jag har inte ens orkat tittat på kassen på köksgolvet med övervintrande pelargoner, eller på de övriga krukväxterna som så väl behöver ha ny jord, jag som trodde att jag skulle kunna skriva under min konvalescenttid, titta på tv, sticka, pussla... inget har jag haft minsta lust till. Inget var roligt, minst av allt träningsprogrammet som var en pina men som jag genomfört ändå varje dag. Jag slog inte på datorn på flera dar, jag bad mina besökare gå hem efter en timme... jag orkade inte med mig själv. Aptiten var dålig, jag bara längtade till nästa gång jag kunde ta min rosa molnkapsel igen. Jag har aldrig varit så trött i hela mitt liv. Jag har sovit och sovit och sovit. Och läst böcker när jag orkat hålla ögonen öppna.

Igår togs de 31 noggrant klamrade agrafferna bort. Såret såg fint ut och det var en lättnad att kunna böja benet lite lättare. Om några dar ska jag till sjukgymnast. Snart kan jag ta korta promenader utomhus, med kryckor. Sakta, sakta håller lusten på att sippra in i mig igen. Bara att göra det här inlägget är ett framsteg.

Japp, det var en lägesrapport. Tänk att morfin kan förändra en så totalt. Men tack för att de finns och tack för att jag inte behöver dem i lika stor utsträckning längre. Och tack för den fina vård som finns i vårt land. Vardagslivet går vidare.

Tack också för era peppande hälsningar, de känns så varma. Ha det gott och ta hand om er.

3 mars 2019

Den ljuvliga doften...


... av pärlhyacinter, jag älskar den! Knappt förnimbar, smygande... som våren själv.


De små pärlklockorna, så gracila på gröna stänglar, den ljuvliga ljust blåa färgen. Älskar den!


Det är vår för mig. Och kanske för Iris?

Glad vår alla vänner!

27 februari 2019

Vi pusslar...


Just nu passar det bra att pussla, lagom hjärnaktivitet för ett rusigt huvud. Iris hjälper såklart mer än gärna till. Dagarna går i stilla mak, nu behövs inte kryckorna längre. Men som sagt var, hur trött blir man inte av värktabletterna! I morgon har det gått 14 dagar sedan operationen men en ny knäled som följd. Små framsteg varje dag men ibland ett kliv bakåt också. Snart kanske jag har lust att titta in och se vad mina bloggkompisar har för sig. Men just nu är det seeegt!

Ta hand om er.

20 februari 2019

Väl omhändertagen


Idag är det dag sex efter min knäledsoperation och jag känner mig piggare för varje dag. Jag blir så väl omhändertagen och alla vaser är fyllda av tulpaner. Min operation gjordes på Lindesbergs lasarett, deras goda renommé beträffande höft- och knäledsoperationer gjorde att jag bestämde mig för att gå över länsgränsen. Dessutom är de kända för sitt fina sätt mot patienterna. Och jag kan bara hålla med.


Nu är det upp till mig att sköta den viktiga rehabiliteringen med ett träningsprogram som gör så ooont... Envishet är en bra egenskap. Jag är omgiven av nylånade böcker, pussel, godis och frukt... är så väl omhändertagen. De effektiva värktabletterna gör mig dåsig och trött. Så nu blir det hopp i säng... nej, absolut inte hopp!

Tack för alla peppande hälsningar från när och fjärran. Snart är jag på banan igen!

Kram!

14 februari 2019

Ett hjärta till er och ett hjärta till mig!


Denna dag är en viktig dag för mig... en dag jag väntat på i nästan ett helt år. Man skulle kunna tro att jag ska få ett nytt hjärta... nejdå, men ett nytt knä får jag idag! Hurra!

Hjärtekramar till er!

10 februari 2019

Mat man närapå glömt


Eftersom jag hade en bit av ett vitkålshuvud liggande fick jag för mig att koka kålsoppa. En soppa som mor ofta gjorde i min barndom. Då kanske det inte var en favorit, men den jag kokade häromdagen ... hjälp så himla god! Inget recept hade jag och inget kött att koka den på som mor gjorde men den blev supergod ändå.

Jag gjorde såhär.

Stekte tärnad vitkål i smör i en kastrull tillsammans med lite sirap, några hela kryddpepparkorn och en nypa salt. När kålen hade fått lite färg hällde jag på vatten så kålen nästan täcktes och slog i en skvätt kalvfond. Smakade av och lät det puttra i en timme. Skar i några prinskorvar och lät dem puttra med de sista minuterna.

Så god och så billig vintermat. Prova, om du tycker om vitkål som jag.

Ha det gott.

8 februari 2019

Boktips... Den mörka ängeln


Under åren har jag läst alla böcker om rättsarkeologen Ruth Galloway. Jag är förtjust i alla karaktärerna men främst i huvudkaraktären Ruth, jag känner igen mig så väl i hennes tankar och oro över att inte passa in. Den senaste och tionde, Den mörka ängeln, kan läsas fristående men jag rekommenderar varmt att börja med den första i raden, Flickan under jorden, utgiven 2009. Böckerna, som jag tycker är spänningsromaner mer än deckare, är välskrivna och intressanta. Författaren heter Elly Griffiths, här kan du läsa mer om böckerna. Sök begagnade på loppis, Bokbörsen eller låna på bibblan.


Trevlig helg... med eller utan bok!

5 februari 2019

Hyllan på plats och ett I-landsproblem


Nu är den målad och sitter på plats, hyllan jag sågade till. På något sätt så knyter den ihop tv-väggen nu. Tv:n blev inramad och därför inte så framträdande som tidigare. Alla saker jag plockat upp på den har haft andra platser tidigare. Inget nytt.


Så ser det ut på hyllan just nu. Nästa vecka kanske det är ändrat, jag tycker ju om förändringar. Förmodligen blir den så småningom fylld med böcker, det börjar bli trångt i bokhyllan.

Undrar ni vad den fula misspassade bruna väggdosan är för något? När jag flyttade in för sex år sen så ville jag ta bort den. Men se det gick inte för dosan är en mätare som ger ett genomsnittsvärde av inomhustemperaturen för hela huset och finns bara i vissa lägenheter... såklart i min. Inte mycket att bråka om men stör mig enormt, det gör den. Ett I-landsproblem... jag vet. Tänker nu att jag kan sätta en växt på hyllan som får hänga ner och dölja fuldosan. Ja, så får det bli!

Ha det gott!

3 februari 2019

En decimeter i timmen


Nu, när jag går här och är rastlös i väntan att få en ny knäled, så får jag för mig en massa saker. Sånt jag inte brukar göra. Jag sågar till ett skrotat hyllplan som för att passa där jag vill ha det måste kapas fyra centimeter... på längden.


Jag sågar och sågar, en decimeter i timmen ungefär. Sen måste armen vila. Skivan är lååång och sågen är slööö. Men jag är envis. Lite mer ont i armen får jag stå ut med. Visar när den kommer på plats.

Såga, såga... såga.

Glad söndag!

31 januari 2019

Är de små... får man ta två!


Jag bakade enkla kardemummabullar igår och några blev väldigt små. Då får man ta två! Jag har ingen fyllning i dem utan penslar med smält smör och doppar dem i socker när de ska ätas.


De är alltför goda. Nu är de instoppade i frysen och jag får försöka hålla tassarna borta. Minns ni mitt inlägg om klänningen på kylskåpsdörren? Det gick bra... i några dar. Klänningen hänger i garderoben igen... lika trång.

Håhåjaja. Jag tror jag kikar lite i nya Gudrun Sjödénkatalogen som kom idag. Där finns iallafall modeller som passar rundisar... som jag.

Glad onsdag!