Klara! Omklädd fåtölj... och soffa

Nu är fåtöljen med fotpall klar. Jag hade beställt tyg från Stoff och tyg i Malmö och jag tog i rejält för tyget hade ett bra pris och eftersom det var det sista på rullen fick jag två meter extra! Och tro det eller ej...

... det räckte till soffan också! Det var ett mycket bra tyg att sy i och jag är faktiskt nöjd med resultatet. Genom åren har jag klätt om möbler så jag har vanan inne men är absolut ingen tapetserare. Men jag gillar utmaningar!

Och den största utmaningen var passpoalerna i tyget, det var ett pill... men det gick!

Innan jag beställde tyget skickade jag efter flera tygprover så jag var säker på både kvalitet och färg. Det var svårt att välja men nu är jag glad att jag tog ett mörkare tyg. Ger mer ombonad känsla och med den orange och gula kudden, samma färger som ringblommorna på bordet, klev hösten in hos mig.

Balkongbordet fick flytta in liksom fågeln i bur som hängt därute hela sommaren. Gillar att möbler och saker kan placeras om och därmed kännas som nya.

Och inte blev det mycket tyg över heller...

Är du intresserad av utbudet hos Stoff och stil, klicka här. Och så här såg fåtöljen ut innan.

Hösten smyger sig på utomhus också och jag gillar den. Det känns mer förlåtande att hållas inomhus. Och jag har laddat med ljus! En fortsatt fin hösthelg önskar jag er.

Nej, jag åtar mig inte att klä om mer än mina egna möbler, jo döttrarnas då förstås...

Än blommar det

Än blommar det på balkongen och skulpturflickan, som egentligen heter Påskliljan, borde här kallas Petunia. Hon har haft sin plats på potatislådan ett tag och nu håller hon på att bli invävd bland grenarna till minipetunian "Kabloom Deep Pink".  En så tacksam sort!

Jag har visat dem förut, både blomman och flickan, men tycker de är så fina tillsammans och förtjänar att visas igen. Nu sjunger blomsterprakten på sista versen och snart är det dags att vinterboa balkongen. Lite vemodigt... men allt har ju sin tid.

Ha en fin kväll och en trevlig helg. Den sista i september...

Lars Lerin... forever

I fredags tog vi en tur till Karlstad, jag och dotter Åsa. Länge hade vi pratat om att besöka Lars Lerins konstgalleri Sandgrund. Solen sken och resan blev oförglömlig.

Det gamla danspalatset Sandgrund var fyllt av hans akvareller. Stora och små målningar, collage och målade vykort från världens alla hörn som föräldrarna sparat, dagboksanteckningar från resor, burkar med färgpigment, flaskpost... Det måste ses! Nästan alla målningar var skyddade av glas och det var svårt att fota utan att få med speglingar och sken av spotlights.

Jag tog många bilder men ingen gör tavlorna rättvisa. Det här är en så magnifik utställning som måste ses på plats. Både Åsa och jag var helt tagna av besöket. Nästan tre timmar gick vi runt och bara njöt.

Han har haft ett tufft liv. Och som så många skapande konstnärer syns det i hans uttryck. Mycket svärta men alltid med ett stråk av ljus.

Om ni har tänkt åka och se hans konst... gör det! Han har även gästkonstnärer som ställer ut och just nu var det Kakan Hermansson som visade sin keramik. Om den tycker jag inte! Däremot skulle jag gärna vilja se Nino Ramsbys målningar som kommer att ta över Kakans plats första oktober.

Som sagt... de här bilderna ger inte målningarna rättvisa alls. De måste ses med egna ögon. I fiket fanns goda räkmackor och gott te i udda koppar och vi åt ute på caféterrassen, denna soligt varma och helt magiska septemberfredag.

Vi fortsatte till Kristinehamn för besök i butiken Lev vackert och till Skärgården med Picassostatyn. Trevligt och vackert... men våra tankar fanns kvar hos Lars Lerin och hans magiska målningar. Än idag tänker jag på dem medan jag handsyr det sista på fåtöljen...

Må gott!

Äppel, päppel, pirum, parum...

I min närhet finns inga äppelträd. Jo, i de fina trädgårdarna förstås. Men jag norpade en gren i fina Kristineparken här utanför. Säkert förbjudet...

... men jag gjorde det i smyg. Grenarna hängde långt ner och ska kanske beskäras snart, underhållet i parken är gott. Sorten är okänd för mig men förmodligen någon sorts prydnadsäpple. Nu pryder grenen mitt köksbord och doftar äpple lång väg. Det lilla är gott nog!

Vilka dagar vi har! Jag njuter varje dag. Men helst vill jag vara inne och sy på mitt fåtöljomklädningsprojekt. Snart är det klart! Såklart jag visar...

Ha det fortsatt skönt!

Fåtölj inför förvandling

Har man inte jobb så skaffar man sig! Har nu hittat min fåtölj som jag tänker klä om så den passar hos mig. Nu är den nystrippad, naken och redo.

Så här såg den ut innan. Ganska okej beträffande färg och kvalite. Men...

... kattriven överallt. Därför såldes de och jag hade tur att få köpa en billigt.

Jag använder det avtagna tyget som mall. Det är många delar och jag inte bara märker dem noga, jag fotar hela strippningen undan för undan. Då är det bara att gå tillbaka och se hur den var uppbyggd och hopsydd. Ändå är den här den svåraste omklädsel jag tagit mig an. Många sömmar... och så passpoaler i tyget! Men jag tycker det är såå roligt. Ja, som sagt... har man inte jobb så skaffar man sig. Håll tummarna!

Ha en fin helg!

Så blev det!

Så här blev resultatet av söndagens skogstur. En av de torra tallkvistarna...

... buketten med gullris...

... och en gammal lampfot, nu nyklädd i kvistar. Så kan det gå!

Glaskörsbären köpte jag för många år sen. Ibland åker de fram... som nu, i skördetider!

Ha en fortsatt fin vecka!

Söndagstur i skogen

Idag har det varit en perfekt dag för en skogspromenad. Titt som tätt och ofta utan direkt ärende gör jag en tur till skogen. Svampkorgen är alltid med... utifall. Den här gången tog jag med sekatören också för jag ville knipsa några kvistar till en lampfot jag tänkte piffa till.

Alltid blir det mer med hem än jag tänkt, så också denna gång. Förutom kvistarna hittade jag ett par fina torra och spretiga tallgrenar, lite kantareller och en bukett gullris. Men ingen kottplockning blev det denna gång! Så passade jag på att krama ett träd också. Jag är så glad att jag har en skog på cykelavstånd!

Jag har börjat läsa Håkan Nessers nyaste roman Eugen Kallmanns ögon. Precis som jag förväntade mig så är den superbra från första sidan. Önskar att jag kunde hushålla med läsningen men det går inte... den här gången heller. Har jag sagt att han är en av mina favoritförfattare?

Må gott alla vänner och krama ett träd nästa gång ni går i skogen!

Ormbunke och höstprojekt

När vi nu går mot hösten så blir åtminstone jag sugen på lite nya krukväxter. Även om jag har fönstren fulla så hade jag sån tur att ha en ledig plats på piedestalen i vardagsrummet!

Kunde inte motstå den här skira krukväxten och fick reda på att den var av ormbunkssläktet. Men namnet har jag glömt. Nån som vet? Nu har jag fått reda på att det är Venushår, Adiantum, som förr ofta användes som det gröna i brudbuketter.

Första september idag och just nu strålande sol. Jag gillar den tid som kommer. Kanske inte alltför mycket rusk förstås. Ett höstprojekt jag ser fram emot är att leta efter en fåtölj till vardagsrummet att sätta tänderna i... ja, klä om alltså! Men modellen måste vara som jag tänkt och helst ska den finnas i närområdet. Återkommer om projektet går som jag hoppas.

En fin början på september önskar jag er.

Ett sätt att toka örter och svamp

Inte har jag mycket att torka men både timjan och rosmarin är det roligt att torka. Några buketter hänger jag i köksfönstret, mest för att det är vackert och doftar gott

Annars är tidningspapper på skärbräda utmärkt att torka dem på. Sen hackar jag eller smular ner direkt i burkar med tättslutande lock. Men kryddorna måste vara absolut torra, annars kan de mögla.

Kantareller torkar jag också. Men de behöver mycket längre tid för att bli snustorra. Svårt att tro att det var rejäl trängsel i början på den här tidningen. Tidningen byter jag i början för den blir så fort fuktig. När de är helt torra håller sig kantarellerna hur länge som helst. Ännu lättare och fortare går det att torka trattkantareller. Men här har de inte kommit än.

Jag ska njuta av de sista dagarna i augusti, hoppas du gör det också!

Höstfeeling... och ett gripande boktips

Även om det är varmt så det förslår, så är det regnet och det plötsliga mörkret som ger mig höstfeeling. Egentligen passade det bra för både igår och idag har jag inte fått mycket gjort. Kunde nämligen inte sluta läsa denna fantastisk bok... fastän jag försökte!

Boken, som jag av en slump hittade i bibliotekshyllan, grep tag i mig från första stund och släppte inte greppet förrän jag läst ut den. Hade inte hört talas om den ens. Jag bara gratulerar er som har den kvar att läsa. Såg att den finns som pocket också. Här kan du läsa vad den handlar om. Läs den!

Ett kombinerat två- och 30-årskalas väntar i helgen och så får jag hund- och hussebesök igen. Hoppas höstfeelingen då ersatts med sensommarfeeling!

Må gott alla vänner.

Med inspiration från Ernst... diy

Hallampan i ny skepnad inspirerad av Ernst.

Jag hade ett hemsytt lampskärmsöverdrag sen tidigare...

... som jag tvättade, strök och trädde ett nytt band i.

Den fula glasplafonden med det stickiga skenet bara väntade på...

... att få sig ett överdrag. Enkelt, billigt och fint... tycker jag! Nästan lite luftballongkänsla! Ljuset blev mycket mjukare och snällare. Och har man inget gammalt överdrag så är det ju lätt att sy ett. Idén fick jag när jag såg Ernst sy ett skärmöverdrag till en golvlampa.

Förkylningen är seg men bättre, tack för alla krya-på-dig-hälsningar!
Önskar er en fin dag.

Nu har jag lagt till min kortroman Mötesplats 60+ som jag vann pris för i Hemmets romantävling 2015 och som jag nu får publicera på min skriveriblogg. Om du inte redan läst den så kan du göra det genom att klicka på bilden i Mitt skriveri som ligger här i högerkanten.

Smögen i mitt hjärta

Smögenveckan blev verkligen perfekt på alla vis! Sol, salta vindar, bad (för somliga) och promenader på de mjuka, vackra klipphällarna. Vi var 11 familjemedlemmar och så Sibbe Hund som delade ett hus. Sovplatserna räckte precis!

Vid Makrillviken i ett av de här husen bodde vi. Perfekt läge, nära till allt.

Jag hann med en vandring bland ljung och örter högt uppe på de solvarma hällarna innan en elak förkylning däckade mig. Så oturligt, just då! Men jag försökte hänga med på aktiviteterna så mycket jag orkade med värkande hals, rinnande ögon och snorig näsa.

Inte bara barnbarnen älskade krabbfisket som synes. Men all fångst lämpades tillbaka och jag är säker på att de fiskade upp samma krabbor flera gånger.

Mycket högre upp än det ser ut! Som jag sa, solen sken varje dag utom en och då passade hela gänget på att besöka Liseberg, ja utom jag då som snorade vidare och tog hand om Sibbe Hund.

Inte bara färska räkor utan också krabba och vitlöksgratinerade havskräftor åt vi under vår gemensamma skaldjurskväll. Nåja, några ville hellre ha grillat kött!! Men länge satt vi och njöt av allt det goda.

Älskar skaldjur och var i sjunde himlen!

En dag tillbringade vi på Bohus-Malmön där det finns åtminstone en magisk sandstrand gömd bland klipporna. Vi plockade snäckor och några badade. Vattnet var urkallt och jag kunde skylla på förkylningen för att slippa doppa mig!

Nästan alla dagar avslutades på hamnpromenaden. Den är lång och på vissa sträckor full av små butiker som nu hade säsongsavslutningsrea med 50% på allt, till och med på dyra märkeskläder. Kan säga att det blev ett och annat inköp, några av oss hade många påsar med hem.

Många kvällar satt vi på klipphällarna bakom huset där vi bodde.  Magiskt att se solen gå ner i havet!

Nu är jag hemma igen, fortfarande rejält förkyld, med en hosta som retar ihjäl mig! Men så tacksam och stärkt i själen efter den härliga veckan i Bohuslän. Jag hoppas på återseende av hav och klippor snart igen, då utan förkylning. Tack härliga Smögen!