Mjau!!

Alltså, är det inte hög tid att jag får komma till tals snart??

Matte gör bara inlägg om halltapetsering och blommor och annat världsligt. Mjau! Min viktiga roll i hemmet har kommit helt i skymundan på senare tid. Jag menar, jag är ju prinsessa och bör få den uppmärksamhet jag förtjänar. Nu har hon lovat mig ett hemma-hos-Iris-reportage. Så... håll ut! Hon säger att det kommer inom kort. Det får vi verkligen hoppas.

Mjau!

Min nya hall

Visar några bilder på min nya ljusa hall som jag är så kär i! Så svårt att fota helheten i en pyttehall, det finns ingenstans att ställa sig, bilderna blir usla. Men håll tillgodo...

Här står jag i trapphuset med ytterdörren öppen. Gamla stolen som stått på balkongen hela sommaren har fått komma in.

Knoppbrädan har jag längtat efter, den har bidat sin tid på vinden. Äntligen har den hittat sin plats!

Och björkrislampan hänger där jag sett den i mina tankar! Minns ni ett inlägg jag gjorde förra året från kvarteret Gamla Apoteket i Hedemora? I bygghandeln där hängde det några lampor av björkris och jag blev så inspirerad. Här kan du se hur de såg ut. Men det var ett riktigt pilljobb kan jag säga.

Inte hittade jag någon passande lampstomme att binda riset på så jag fick börja med att göra en egen. Men när det väl var gjort började det roliga. Jag tog ett par kvistar åt gången och fäste med ståltråd runt stommens överkant.

När det var klart sydde jag fast riset längs stommens nederkant och sist ett varv däruppe för att dölja ståltrådssömmen. Sist beskar jag grenarna till lagom längd.

Visst blev den rolig?

Synd bara att själva lampgloben syns väl mycket när den är tänd. Har testat med lampor i olika styrkor och den som sitter i är bäst. Nåja, nakna glödlampor får ju ta plats och synas nuförtiden.

För övrigt är jag helnöjd. Randen är milt grön fastän den på bilderna ser grå ut. Den är svensktillverkad, kommer från Decorama och har nummer 2019-9335. Mycket lättapetserad. Nu ska jag gå på loppisjakt efter en liten spegel i rätt format som ska sitta på väggen bakom och så blir det nog Ikeas jutematta Lohals på golvet. Jag är så glad över min nya hall!

Trevlig helg!

Hej då Stig!

När jag flyttade in i min lägenhet för fem år sedan, ville jag ha en glad och välkomnande tapet i hallen. Jag fastnade för Herbarium, en tapet som bygger på ett tygtryck av formgivaren Stig Lindberg. Nu har den välkomnat mig färdigt. Jag tycker den är snygg fortfarande, lika pigg som när jag satte upp den. Men under alla de här åren har den skavt i mina ögon... den är ju inte jag för fem öre!

Nu har jag valt en blekt grön- och vitrandig tapet. Märkligt hur färg och mönster kan påverka. Redan känner jag att det är lättare att andas. Och nu tapetserar jag hela hallen, som synes är väggen målad där hatthyllan satt. Hatthyllan har förpassats till vinden. Visar hur det blev när jag är klar.

Tack för den här tiden Stig!

Att bejaka sitt skapande

Efter att min femte roman Harriet och Olle blivit klar och utgiven, har det känts tomt och ganska fattigt i min skaparsjäl. Först ganska skönt, lite segersötmigt faktiskt, men när jag hunnit ifatt veckorna av den försummelse skrivandet bidragit till så börjar jag tänka igen.

Innan jag gick och la mig i går kväll skrev jag ner några ord jag hade i huvudet. Som legat där och bara väntat. För just då var det viktigt att skriva ner känslorna och tankarna. Jag borde bejaka min poetiska ådra mer. För min egen skull. Inte för andras. I morse läste jag det skrivna. Nu bjuder jag på det oredigerat nakna...

För mina ögon
du

långt ifrån mig
nu

Du kom
med stegen, leendet, kärleken

jag gick
med tårarna, sorgen, saknaden

För mina ögon
nu 

alltid du

Så... bejaka ditt inre i vilken form det än finns där. Önskar er en fin helg.

Gott sällskap

I somras när jag var på roadtrip till Dala-Floda och bland annat besökte Wåhlstedts nedlagda textilverkstad fanns där ett rum med diverse loppisprylar men också en del garner från tidigare tillverkning. Där la jag beslag på en rulle lingarn för 30 kronor. Och nu ångrar jag att jag inte köpte den andra också, det fanns nämligen två rullar.

Jag har sneglat på den där rullen och undrat vad det skulle bli av den. Häromdagen fick jag en idé och började leta i mina gamla mönsterpärmar där jag sparat virkmönster genom åren. Efter lite velande hit och dit där jag valde bort storstilade stjärnmönster och gulligull, stannade det vid ett mönster jag virkat tidigare, enkelt och utan krusiduller.

Nu har jag gott sällskap i tv-soffan. Garnet är jättebra att virka i, lagom grovt och lite rufft ska den bli en löpare till vardagsrumsbordet är det tänkt. Jag gillar att ha nåt för händerna när jag slötittar på tv. För jag kan ju inte bara...

                                                                                                                                                                                        Bild från nätet
... titta på Netflix och The Crown, serien alla höjt till skyarna men som jag inte kunnat se på min gamla sega dator utan ljud. Men nu kan jag se den på min nya och liksom alla andra är jag fast! Redan inne på säsong två och jag bara längtar efter dagens avsnitt. För jag har bestämt, bara ett avsnitt per dag. En fantastisk och mästerlig serie! Är ni också fast?

Sol här idag. Så en promenad blir det, jag måste få tag på lite björkris, inte helt lätt i stan. Har en annan idé som jag ska testa inom kort.

Ha en bra dag!

Fantastiska amaryllislökar

Minns ni de tre amaryllislökarna jag planterade i början av november? Hade i min vildaste fantasi inte kunnat tro att de skulle blomma så fantastiskt fint.

Alla hade dubbla blommor och vartefter de växte upp kapade jag stjälkarna och satte i vas. Jag upplever att de står mycket längre då.

De första stänglarna blommade lagom till första advent.

Sedan har jag haft amaryllisar både högt och lågt ända till idag. Nu har jag de två sista stjälkarna på vardagsrumsbordet.

Om jag räknar efter så har de tre krukorna tillsammans levererat elva stjälkar. Varje stjälk har gett minst fyra klockor, ett par hela sex... en sju!! Helt fantastiskt!

Jag har knappt vattnat lökarna alls, mer på slutet då lökarna har krympt och nu är nästan helt tomma. Den allra sista stängeln orkade inte mer än fem centimeter... men titta på blomman!

Nu är det bara blad kvar. Jag tycker de är vackra så de får stå kvar i köksfönstret ett tag till. Tänk att ur dessa tre lökar kom det så mycket skönhet.

Så här såg de ut nyplanterade den femte november. Kraftiga och tunga, köpta på Lidl för bara hälften av priset som blomsterhandeln tog. Jag har goda erfarenheter av Lidls lökar sen tidigare. Av deras växter över huvud taget.

Önskar er alla en fin helg som nog kan upplevas mer som en i mars än en i januari. Ingen snö, bara gröna gräsmattor, vårvindar och en och annan solglimt här hos oss. Ur led är tiden, skrämmande tycker jag. Enda positiva är att inga broddar behövs under skorna.

Nya datorn är som en uppenbarelse. Vilken skillnad!

Lite upp och ner

Gott nytt år på er! Här har det varit lite upp och ner som synes. Ja, inte bara för Iris, jag har också hängt med huvudet... orsakat av datorproblem.

Den urgamla datorn, som har varit ersättning för datorn som kraschade, har nu också vandrat vidare till datorhimlen. Därför blev det en ofrivillig bloggpaus. Nu har jag skaffat en sprillans ny och håller på att lära mig alla finesser. Lite trix i början... men kul... och snabbt!

Hoppas ni har det bra!

Ett oskrivet blad ligger framför oss!

Med de spröda stjälkarna av den sista multiflorahyacinten vill jag tacka detta året på dess sista dag. I morgon går vi in i ett nytt decennium, tio nya år av oskrivna blad. 2020. Det låter så rekorderligt på nåt sätt. Tjugotalet. Vi har pratat om tjugotalet förr. Det glada... hoppiga, jitterbuggiga. Hoppas det här också blir glatt... men mer stabilt.

På nyårsdagen för fem år sedan fick jag nycklarna till min lägenhet här på Bergmästaregatan. Så lycklig jag var att just jag fick den bland så många sökande. Tänk att det redan har gått fem år! Jag trivs så bra här under takåsen med fin utsikt åt alla håll, främst över Läroverksparken vars årsskiftningar jag kan följa på bästa parkett genom vardagsrummets hörnfönster.

Idag njuter jag av de sista skälvande timmarna av 2019 och ser fram mot det nya tjugotalet. Men som så mycket annat, det blir vad vi gör det till... var och en av oss. För egen del bestämmer jag mig för att det blir det bästa året nånsin! Visst sa jag något om ett oskrivet blad?

Tack för det gamla året och Gott Nytt År till er alla!

Krans av fårull

God fortsättning på julen! Lite mellandagspyssel har jag ägnat mig åt. På julmarknaden i byn Österå utanför Falun köpte jag en kasse fårullsspill från Österå fårgård. Någon gång ska jag göra en krans av ull, tänkte jag.

Igår fick jag lust att plocka fram kassen. För att få en stomme snodde jag ihop en rundel av dubbel najtråd som jag klädde med tussar av ullen med hjälp av tunn bindtråd. Det var ett enkelt och jätteroligt pyssel. Om jag får lust till fler kransar så räcker ullen lätt till två till!

Och förstås kunde jag inte låta bli att knyta i ett svartvitt leksandsband. Idag ska jag ge den till min kära svägerska som fyller år och bjuder mig till traditionell lutfiskmiddag varje annandag. Kul att kunna ge bort något som jag vet hon kommer att tycka om.

Hoppas ni har en fin juletid. Det har jag!

Juletider

Det doftar av hyacint och pepparkaka, Janssons frestelse och köttbullar. Juletiden är här! Jag har det lättsamt och gör bara det jag vill. Har pyntat med mina gamla pappersstjärnor och god jul-girlang, åren har gjort dem lite tilltufsade. Det gör ingenting, vem är inte lite tilltufsad av åren? Julafton tillbringas i år hos dotter Anna. Vi har knytkalas och alla bidrar med sina rätter. Jag får alltid de inlagda sillarna på min lott.

Nu njuter vi av allt det goda och fina. Jag önskar alla mina läsare en riktigt fin julehelg... med lagom av allt.

God Jul!

Kol och Rosors Verkstad

Kol och Rosor ni vet, de som säljer mina böcker och som jag pratat om så mycket? Tänkte visa lite bilder från den magiska butiken. Den heter egentligen Kol och Rosors Verkstad men i folkmun kallas den Kol och Rosor. Lise-Lott Långberg som startade den för många år sedan är sömmerska och inredare med fingertoppskänsla. En sann entreprenör som brinner för sitt yrke.

Hon hjälper till med inredningstips, syr upp gardiner på beställning och har stor passion för kuddar. Lise-Lott klär om möbler och stylar hemma hos folk, och så syr hon de mest underbara linneklänningar i egen design. Hon har kunder över hela landet. Om man kommer in i butiken blir man så inspirerad och går sällan ut tomhänt. Här kommer några inspirationsbilder från butiken. Ett par av dem är hennes egna.

Och mitt i butiken, inte gömd utan väl synlig, sitter hon i sin verkstad och syr mellan kundbesöken. Och om man inte hittar sitt inredningstyg här, så gör man det aldrig!

Det var här jag signerade Harriet och Olle, min nysläppta roman. En så rolig dag det var. Av mina böcker blev inga bilder tagna, typiskt! Gör ett besök om du är i krokarna. Slaggatan 29 i Falun är adressen.

Ha en fin dag!

Döttrarna mina

Den här fantastiska tulpanbuketten fick jag av döttrarna när Harriet och Olle, min femte roman, var klar. De tycker det är lika roligt som jag.

Mina tre döttrar är så fina mot sin mamma. De bryr sig. Jag är lyckligt lottad som har dem så nära... både hjärte- och avståndsmässigt. De vill ha mig med fastän jag spjärnar emot ibland. Ändå sliter vi inte på varandra. Vi har luft i vår relation.

Tack, döttrarna mina!