Min vinterkrona är klar

Renfanekronan är nu ett minne blott... men några kvistar fick vara med i vinterkronan, hade inte hjärta att slänga alla. Jag använde också tallris, blåbärsris och något spretigt lummerlikt. Enkel och lite naturligt rufsig.

Eftersom jag lät en batteridriven ljusslinga med små snöflingor få vara med, min allra första... inköpt för säkert tio år sen, får den lysa både dag och natt. Igår tävlade den med solskenet!

Vackrast är den på kvällen, utan konkurrens.

Lätt att göra om man använder grön bindtråd. Glömde fota tillvägagångssättet som jag tänkt. Svårast var att kamouflera batterihållaren på insidan. Och hur jag ska kunna byta batterier när de börjar ta slut är en helt annan historia!

Nu går vi in i sista veckan i november... tänka sig. Den vackraste av tider är här, advent.

Att vara inspirerad av Karin Larsson

 

 

För flera år sen, då när jag bodde i Vårt röda hus, köpte jag en bok som handlade om Karin Larsson och blev så inspirerad av hennes fina konstnärskap att jag utifrån det ville skapa en egen löpare... och gjorde det på mitt sätt.

Men eftersom jag inte ville brodera så använde jag mig av symaskinen och skapade fritt a la applikationsteknik. Det passade mig... snabbt gick det också. Nu hittade jag en av löparna och provade den på slagbordet som ju inte haft mer än en duk på sig så här långt.  

Jag gillar det fria skapandet, det operfekta och minns hur roligt jag tyckte det var. Här kan du läsa det inlägget från Vårt röda hus.

Hur som helst så får den ligga på tills jag ska prova en annan skapelse med ännu fler år på nacken. Minns ni Clara Waever-broderierna? Har en duk i julfärger som jag ska prova närmare jul. 

Måste bara visa fotot taget 1981 på mina kullor. Nu är de vuxna men sammanhållningen har bestått genom åren. Kullorna är mina fina döttrar.

Ha det gott.

Förtröstan

I denna mörka tid kan en liten hyacint, den första hos mig, skänka glädje. I år är ingenting sig likt. Jag tror vi får börja adventa tidigare än vi brukar. Det är ju nu alla stjärnor och ljusstakar behövs mer än nånsin. Tänker på en av Berna Svenssons tröstedikter...

Du ska vara glad
över dessa stilla,
mörka dagar,
som kan synas händelselösa.

Ge dig nu tid att tänka.
Att känna och minnas
all sol och glädje
som sommaren gav.

Tänd ljus i din kammare
och bida, förtrösta.
Det är ju i mörkret
som växandet gror.

Så tänd ett ljus och förtrösta. Och ta hand om er!

Som att vandra på månen

 Har jag varit på månen? 

Nej... men nästan. Sterilt, mäktigt, oföränderligt. Fastän jag bott här i Falun största delen av mitt liv, hittade jag häromdagen en ny promenadväg, eller rättare sagt en stig, som slingrade sig på och nedanför slaggvarpen. Slaggvarp kallas det område runt hyttorna som blev kvar efter järn- och kopparframställning. Avfallet kan man säga. Finns inte bara runt gruvan, överallt i byarna i länet ser man lämningar som påminner om 1600-talets stormaktstid, ett signum för Falun och andra gruvorter i landet.

 

 

Hisnande vackert. Tar andan ur mig. En nyupptäckt stig jag kommer att gå längs fler gånger.

Skärpta restriktioner tar andan ur oss alla. Nu gäller det att vara ännu mer försiktig. Ta hand om dig och de dina. Kram.

Renfanan nu i november

 Minns ni kransen av renfana jag gjorde i juli? Såhär ser den ut snart fyra månader senare. 

Den gula färgen är dovare men fortfarande vacker. Nu är den dock snart ett minne blott. Här finns inlägget från juli. Snart kommer något mer vintrigt att bindas runt järnringen. Vad vet jag inte än, beror på vad jag hittar.

Kan ju inte låta bli att visa kransen från 2017 som är still going strong. Den är jag så förtjust i. Tänk så mycket det finns i naturen att använda sig av. Som renfana till exempel.

Jag har sett miniserien The Queen´s Gambit på Netflix med stor behållning och säger bara... fantastisk! Se den även om ni inte kan ett skvatt om schack. Välspelad... och så himla spännande!

Ha en fin helg även om den är dimgrå både ute och inne. Mina bilder visar det närapå omöjliga att få till något att visa över huvud taget. Ta hand om er.

Iris har ordet... eller inte

 Här sitter jag. Och tänker på vadå, undrar ni.

... tja.

... hm.

Måste man fundera över nåt? Jag menar... i november, vad finns det mer än mat och sova då... liksom?

Mjau.

Får vi en bättre värld nu?

Många med mig drar en suck av lättnad. Kan vi våga tro på ett klokt styre i stora landet där borta nu? Lördagskvällens tända ljus får symbolisera min önskan.

Ta hand om er. Kram!

Fler tips på bra saker jag gillar

Gröna växter såhär års är guld värda. Jag har upptäckt att flera av mina tåligaste gröningar är av släktet peperomia. Den småbladiga som står på köksbordet gillar jag skarpt. Lättskött och robust trots sitt gracila uttryck. Inte behöver den så mycket vatten heller.

Men det jag främst vill tipsa om idag är Bokbörsen. Jag har gjort det tidigare men det tål att upprepas. För letar du en speciell bok som inte längre finns i handeln, eller om du inte hittat boken du länge letat efter på loppis... den kanske finns på Bokbörsen? Ett utmärkt forum på nätet som jag använt mig av många gånger. Alla böcker har varit närapå olästa... till fantastiskt låga priser. Klicka här så kommer du dit. 

Härmed önskar jag er alla en fin helg. Ta hand om er.

Boktips i november

Nu är det ju läsartider, inte minst Covid-19 och höstrusket bidrar till mer innesittande. Jag håller på att läsa en riktigt bra spänningsroman. Visserligen har jag några sidor kvar men det jag hittills läst bidrar till att jag vill dela med mig av upplevelsen. 

Boken handlar om Hanna, sjukskriven polis, som får låna en nyligen ärvd stuga av kollegan Marco och utan att tänka allt för mycket drar hon iväg mot de småländska skogarna. Där upptäcker hon ett och annat och blir ofrivilligt matte åt en katt med bara ett öra. Mysterierna hopar sig och fastän hon egentligen inte vill blir hon indragen. Som sagt, jag har inte läst klart men jag är så nyfiken på upplösningen. Vill bara sätta mig och fortsätta läsa. Hittills ingen otäck bok, bara alldeles lagom spännande!

Solveig Olsson-Hultgren har skrivit flera barn/ungdomsböcker tidigare och Huset i skogen är hennes första vuxenroman. Jag hoppas hon fortsätter skriva för oss. 

Må gott i första novemberveckan.

Tapetserat och klart!

 

Nu är det klart och ingen kan se skillnad. Det ser ut som förut! Fast fräschare, lite ljusare och utan hål bakom soffan.

Tapeten jag valde har ett mönster som inte alls framträdde som jag trott. Syns bara väldigt nära. Men jag är nöjd med resultatet.

Har inte ändrat på någonting alls, allt finns på samma plats som tidigare.

Men kottarna har kommit fram. Mitt bästa inredningstips så här års.

Och så har min klockmalva, eller rumslönn som den också kallas, fått flytta till en mer framträdande plats än i sovrumsfönstret där den stått.

Köpte ett litet rotat skott från Tradera på sensommaren. Det har växt väldigt bra och blommar nu med vackra orangeaprikosa blommor. Kronblad som sländevingar.

Nu när jag återställt ordningen ska jag bara pusta ut och lata mig över helgen. Tända ljus och minnas de mina som jag saknar.

Önskar er en fin Allhelgonahelg.

Det som händer...

 ... är att vardagsrummet ser ut så här just nu. Som om jag skulle flytta. Men det ska jag inte! Allt beror på...

... ett hål i väggen! Orsakat av att en gubbe borrade rakt igenom ytterväggen när de satte upp byggnadsställningar inför målning av fasaden... 2018! Jag har fått vänta på åtgärd i mer än två år. Hålet skymdes av soffan så ibland glömde jag bort det till och med.

Ärendet har liksom försvunnit på vägen trots mina påstötningar. Men plötsligt hände det! Målaren kom och besiktigade och det blev inget snack om saken när jag propsade på att få hela vardagsrummet omtapetserat. Han föreslog först lite försiktigt... skulle det inte vara fint med en fondvägg där? Vilket jag avböjde vänligt men bestämt.

Strax kommer han! Den som väntar på nåt gott... kanske jag ska köpa en trisslott?

Sista veckan för oktoberkampanjen med mina böcker. Mer kan du läsa här. Tack alla som redan passat på!

Vad händer??

Ja... vad händer här?

Jag har lite att göra... fortsättning följer. Ha en trevlig helg.

Sticka enklaste mössan

Har stickat en svart ullmössa inför vintern... som ju började med snö här hos oss igår. Enklaste mössan att sticka även om man är ovan. Jag använde två nystan Järbo alpe ullgarn och la upp 45 maskor på stickor nr fem.

Den består av ett rakt stycke rätstickning, alltså räta maskor på alla varv. Sticka så långt att stycket går runt huvudet, maska av och sy ihop till en tub. Dra igenom en tråd i överkant, rynka ihop, knyt ordentligt och fäst trådarna på insidan. Klart! Vik upp kanten till lämplig storlek.

Jag kunde inte låta bli att sy fast ett leksandsband förstås. En av mina svagheter här i livet. Men mössan duger också utmärkt helt utan dekoration. Stickar du den i ull som jag gjorde så behöver du garanterat inte frysa om öronen i vinter.

Ha det gott och lycka till!

Kampanjen med mina böcker pågår hela oktober ut. Du kan läsa mer här. Utmärkt julklapp till den som gillar lättsam feelgoodläsning. Jag är så glad att så många passat på!

En liten slinga glädje

Nu har första ljusslingan tänts hos mig. Hittade en pytteliten hos Jysk... för tio kronor! Den får sprida sitt milda ljus på skåpet i sovrummet.

Behövs inte mer för att jag ska bli glad!

Må gott och gläd dig med en ljusslinga i oktobermörkret du också.