19 januari 2017

Frukost


Min frukost består av nästan samma saker varje morgon. De gröna bladen varierar och är oftare babyspenat än ruccola och i stället för muslin, bär av olika slag efter säsong. Jag tycker min frukost är dagens bästa mål och mår bra av att äta den direkt när jag vaknat. Hur gör ni?


Lokalradion på i bakgrunden och så ett tänt ljus förstås! Ibland ett korsord vid sidan. Tidningen läser jag via nätet, den fysiska är synd nog alldeles för kostsam!


Måste visa den söta vivan jag fått av väninnan Agneta. Blommorna växer ätt tätt, som små rosor, vinröda med vita konturer.


Visst är den söt? Annars så går jag i väntans tider... Livet efter Mats levereras från tryckeriet vilken dag som helst... det är så spännande! Nästa vecka kan jag presentera den på riktigt!

Må gott!

16 januari 2017

Kunde inte hålla fingrarna i styr...


... fast jag vet att det är lite för tidigt! Två av de övervintrade pelargonerna var alldeles för stora och behövde förnyas. Dels vildpelargonen Fragrans här ovan...

Dålig bild, jag vet!
... dels Dr Westerlunds hälsoblomma Rosengeranium, också den en pelargonsort.


Så härligt att få lite jord under naglarna! Jag beskar mammorna rejält och fick många nya bebisplantor. Två skott petade jag ner i varje kruka med såjord, vattnade igenom ordentligt och så brukar jag lägga över genomskinlig plast ett tag. Jag ger dem en vattendusch under plasten emellanåt (när jag kommer ihåg det), för fukten är livgivande, speciellt för skott utan rötter. Sätt dem i ett fönster men skydda vid för stark sol. Vattna försiktigt första tiden, se bara till att de inte torkar ut helt. Förutom de båda ansade mammorna blev det en hel hoper nya, fem krukor vildingar och fem doktorer. Återkommer om hur många som klarar sig.


Jag blir helt lyrisk av den livgivande doften av jord och växtdelar, båda sorterna är ju dessutom doftpelargoner med så ljuvligt doftande blad. Mmm...

Mina övriga växter som behöver ny jord får vänta några veckor till. Nu har jag stillat värsta hungern...

En fin vecka önskar jag er.

13 januari 2017

Boktips och... boktips


Januarisolen lyser in i köket och gör fredagen glad. På bordet ligger boken jag just läst ut och som jag så gärna vill tipsa om. Kärlekens fyra årstider heter den, skriven av fransmannen Grégoire Delacourt. Jag har väntat länge på min tur att få låna den på bibblan. Och den var värd att vänta på!


Det är berättelser som handlar om människor, i olika ålder och faser i livet, vars liv genom tillfälligheter knyts samman. Den grep mig så, jag har precis torkat tårarna. En mycket vackert berättad historia om kärlekens olika former, skarpsynt och känsligt skildrad. Låna den, läs den! Vacker är den att se på också!

Eftersom jag fått flera förfrågningar om hur man kan köpa min bok Livet efter Mats, när den är tryckt, så vill jag klargöra att den kommer att säljas här via bloggen och på Dalarnas bokmässa den 11 mars. Vecka fyra får jag den och då berättar jag mer om tillvägagångssättet.

Ha det fint och hoppas ni får lite vintersol på er i helgen! 

9 januari 2017

Kanske i senaste laget...


Här kommer ett tips som jag såg i finska livsstilsprogrammet Strömsö, lite i senaste laget nu, men ljusslingorna får vara kvar ett tag till, eller hur? Fortfarande är det mer mörkt än ljust även om det sakta men säkert går åt rätt håll.


Hur som helst så hade de klätt små blomklockor runt ljusen på en ljusslinga som hängde i ett fönster. Jag tyckte det var så fint. Det var först långt senare, det vill säga i förrgår, som jag mindes det igen, just som jag skulle slänga en tom äggkartong.


För det är just ur en äggkartong de kan klippas, de söta blommorna! Jag tror att de såg ut såhär ungefär, eftersom jag inte såg när de tillverkades på Strömsö. Bara att klippa upp flikar, sex uddar blev bra, och ett litet hål på toppen som kunde träs över lilla ljuset i slingan.


De nya äggen jag köpte ligger nu i en skål istället och fler klockor har klippts. Det går åt många kartonger men jag tror inte de behöver sitta på precis alla ljusen. Fint tycker jag... och kanske ett tips till hösten?

En fin januarivecka önskar jag er.

5 januari 2017

Rosenkrans bland rosor



Under nyårshelgen, när rosorna fortfarande stod fina, lade jag radbandet som dekoration på min urgamla duk. En arveduk som jag är så förtjust i. Tillsammans med radbandet, eller rosenkransen som den också kallas, blev det ett vackert stilleben. Bönerna, som lästes medan man med pärlornas hjälp höll reda på antalet, kallas också så. Rosenkransen köpte mina föräldrar i Vatikanen under en semesterresa 1954. Vita rosor och en rosenkrans... sambandet tilltalar mig.

Jag önskar er en härlig trettonhelg. Må så gott!

2 januari 2017

Årets första föresats... tunna tekakor



God fortsättning! En av mina föresatser i år är att baka mitt matbröd själv. Nu äter jag mest knäckebröd så särskilt ofta blir det inte... men ibland blir jag sugen på mjukt bröd. Jag startade året med tunna tekakor. De är lätta att baka och egentligen alldeles för goda.

Här kommer receptet.

Tunna tekakor
50 g jäst
100 g smör
5 dl mjölk
0,5 tsk salt
0,5 dl sirap
1,5 dl grahamsmjöl
10 dl vetemjöl

Värm smör och mjölk fingervarmt, smula ner jästen och lös upp den i vätskan. Rör ner sirap och salt, blanda i grahamsmjöl och vetemjöl. Arbeta ihop med degkrokar eller i maskin. Jäs 30 minuter under bakduk.
Knåda eventuellt in mer mjöl, degen är ganska lös. Dela i 20 delar, forma rundlar och kavla ut riktigt tunt och lägg på bakpappersklädd plåt. Nagga, jäs ytterligare 30 minuter och grädda ca 10 minuter i 225 grader.
Godast nybakade men går utmärkt att frysa. Om det nu blir några kvar att frysa in förstås!

Inga nyårslöften har jag gett, men som sagt några föresatser... det låter genast mer genomförbart. Har ni några föresatser?

31 december 2016

Nyårsdukning hos mig


Jag tycker om att duka fint. Och extra roligt är det att nyårsduka. Då kommer sånt fram som inte används till vardags. Som mors handmålade vinglas med stjärnor... och matsilvret.


I år tar jag ut svängarna och använder gamla spetsdukar som servetter och sätter en vit ros vid varje kuvert.


Så får en av ljusslingorna med snöstjärnor göra dukningen extra festlig.


Nu väntar bara maten på att fixas... Också den rolig att laga en sån här kväll när vi tackar för året som om några timmar är slut.


Tack för det här året mina vänner! Nu går vi mot ett nytt och helt blankt. Valen vi gör är i stort sett bara våra egna. Trots oro i världen får vi göra det bästa av vår situation. Lev nu.

Gott Nytt År!

27 december 2016

Mellandagar


Mellandagar. Jag trär kransar av nästan utblommade hyacintblommor och äter julklappschoklad. Läser Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden och tänker på den del av familjen som just påbörjat resan till Australien. Så långt bort. Knäcker en valnöt med fina nötknäckaren jag fick av barnbarnen i julklapp.

Rester i kylskåpet, repris på tv (Our Zoo som jag sett tidigare men vill se igen), promenad i solsken och blåst. En härlig middag hos bror och svägerska att längta till. Lugna mellandagar utan måsten.

Det är de sista dagarna på 2016 och jag funderar mycket på hur nästa år blir. Mest spänd är jag på vecka fyra när jag äntligen får hålla nytryckta Livet efter Mats i min hand! 

Ha sköna mellandagar ni också och tack för fina orden om min Julönskan.

Kramar till er!

22 december 2016

Julönskan


Jag tycker mycket om min ängel som står framme året om men till julen alltid får en mer framträdande plats. För många år sen köpte jag den på julmarknaden uppe vid Falu gruva.


Tillsammans med en vit amaryllis, några kottar och ett ljus ger den mig en fridfull julstämning. Min julönskan, den dikt jag skrev för två år sen, önskar jag än. Att alla fick uppleva just... frid.


Min julönskan    
Jag önskar att alla får lagom av allt
lagom av snö och fem grader kallt

Att alla får njuta av kvällar och dagar
med lagom av julgröt i sina magar

Att alla har glädje och ro i sitt hus
lagom av glögg och massor av ljus

Få själsligt lugn i decembertid
känna lycka och uppleva julefrid

Och tänk om min önskan om fred kunde segra
då skulle jag aldrig önska nåt mera...

Julkramar och frid till er alla.

19 december 2016

Kalastrångt... och inlämning


Söndagens lutfiskmiddag avlöpte väl och lutfisken var precis så god som jag hoppats. Enligt köttbullsätarna var också de goda. Köttbullarna alltså. Den här gången hann jag fota ett av borden före anstormningen. Mors gamla tomtar har fått titta fram ur vrårna.



Eftersom jag inte har stolar så det räcker så får gästerna ha egna stolar med sig på mina kalas... nåja, det fattas bara tre, alltså kan jag skrapa ihop 14 själv! Men då får även balkongkorgstolarna hoppa in. Trångt är det alltid, ljudnivån är hög, men lika trivsamt är det.

Så kan jag berätta att nu är Livet efter Mats inlämnad för tryck. Jag måste till slut sätta stopp och både jag och Anja var hjärtligt trötta på varandra kan jag säga. Har redan sett provtrycket och jag tror det blir en fin bok, både utseende- och innehållsmässigt! Vecka fyra är födseln planerad... alltså när boken levereras till mig. Spännande är bara förnamnet!

Nu får jag mer tid att fixa de sista julklapparna, gå på en utställning jag vill se och baka bröd, lägga in sill och göra julgodis, min uppgift att ta med till vår knytisjulafton.

Hoppas ni också har det bra!

16 december 2016

Lutfisklängtan


Varje jul kommer den fram och får hedersplatsen på köksbänken. Vinterns goda ting heter den, boken som följt mig genom åren och som innehåller mycket inspiration och många fina recept. I år har jag inte gjort mycket alls ur den, förutom mandelmusslor, ett måste till kaffet efter vår traditionella lutfiskmiddag som i år infaller på söndag. Då blir det trångt runt borden, 17 personer är vi som ska slåss om utrymmet. Fast det är bara hälften som äter lutfisk. Resten får nöja sig med köttbullar. Men jag och många andra längtar efter lutfisken som vi i vår släkt alltid äter med hårdstekt fläsk och vit sås med mycket kryddpeppar. En längta så god som någon!

Hur äter ni er lutfisk?

Ha en fin fjärde advent!

10 december 2016

Att bestämma allt helt själv...


Tänk, redan är det tredje advent! Jag som alltid brukar hinna med, gör det inte. Men av roliga orsaker! Håller på att formge omslaget just nu. Oj, så roligt att få bestämma helt själv! Men Indesign ser inte riktigt lika ut som för tio år sen. Men det går... om än långsamt. Det svåraste är att bestämma när det är slutpetat. Deadline för allt... 23 december! Så nästa vecka formger jag inlagan. Sen lämnar jag Anja och Livet efter Mats åt sitt öde. Nåja, ett provtryck får jag...

Det har snöat lite i natt och det är så vackert. Alldeles strax går jag till Kristine kyrka för att lyssna på Brahms orgelkonsert. Behöver få lite annat i huvudet känns det som.

Tack för alla lycka till jag får!
Önskar er alla en fin tredje advent.

6 december 2016

Ljus i mitt hus... och ett dofttips


Många ljus går det åt nu. Mest värmeljus. Jag har förälskat mig i den svaga och njutbara vaniljdoften som Ikeas doftvärmeljus ger. Min urgamla ljuslykta från Indiska är en favorit som stått sig genom åren.


Eftersom det är en rejäl förpackning så häller jag dem i en korg och sätter in i linneskåpet. Där doftar de underbart i väntan på att användas. Några lägger jag i lådor och garderober också.


Idag ska jag baka mandelmusslor, ett måste till kaffet efter traditionella lutfiskmiddagen som snart infaller. Serveras med hallonsylt och grädde. Häromdagen gjorde jag Leilas kolasnittar. Och konstaterar återigen att kakbak inte är min bästa gren...

Ha en bra tisdag och en fortsatt fin decembervecka!

2 december 2016

Tack!


Jag vill tacka för responsen på mitt förra inlägg! Inte bara här på bloggen utan också via mejl, sms och till och med brev, tack, tack! Jätteroligt att så många vill läsa min kommande roman! Måste kanske öka den tänkta upplagan lite...

Har också fått förfrågan om inte min förra roman, Café Trädgårdslyckan, finns kvar till försäljning. Den är slut i handeln men jag har fortfarande exemplar kvar och tänker nu sälja dem med starkt reducerat pris till dem som önskar. Tar också med mig några exemplar till Dalarnas bokmässa i mars.


Som jag tidigare berättat så lever jag just nu tätt intill Anja Larsson, huvudpersonen i Livet efter Mats. En kvinna vars tillvaro förändras och tar helt ny riktning när hennes man plötsligt dör. Och om hur hon får möjlighet att leva sitt liv på ett helt annorlunda sätt... Det är himla spännande att ta del av Anjas liv, fortfarande drar jag efter andan själv!

Hoppas ni mår bra och njuter av att december börjat. Det gör jag och har börjat ta mina promenader igen, något som varit nästan obefintligt länge.

Kram till er!