Nu har jag velat klart

Jag har väl aldrig varit så velig nån gång. Bara för en vägg i köket. Har hållit på att välja tapet hur länge som helst. Med mina mått mätt alltså... över en månad. Nej, längre när jag tänker efter.

Till slut beställde jag tapetprover från Familjetapeter. Totalt åtta... som alla nog kunde passa. Praktiskt och perfekt att se och känna och tejpa upp på köksväggen. Låta sitta nåra dar. Men fyra plockade jag bort ganska snart och så återstod dessa fyra.

Älskar färgskalan och mönstret i tapet nummer 1. Brokig... men skulle passa perfekt. Eller för mycket hall?

En enklare mer nertonad tapet är nummer 2. Tröttnar man inte på i första taget. Gillar bären i klasar.

Nummer 3 är en sirlig blomsteräng. I gråaste laget? Men snygg. Hm.

Den roligaste av alla är tapeten med husen, nummer 4. Ger lite Bullerbykänsla. Struntar i att den klassas barnrumstapet. Så perfekt i färgerna.

Vilken av dessa skulle du ha valt? Och vem tror du jag valde... till slut? 

Daglösa

Vill tipsa om en ny bekantskap i min bokvärld, nämligen kriminalromanen Daglösa av Hällpetters Maria Bergström. Jag kunde knappt lägga den ifrån mig. Första delen i en serie om kriminalinspektör Ander Marée vid polismyndigheten i Falun.

Såklart det blir extra spännande när man känner igen varenda gata, matställe, slagghög och by utanför stan. Och visst påminner berättelsen om Sjöwall Wahlöös romaner om ett brott. Längtar efter uppföljaren.

God helg på er!

Keramik för hela slanten

Dotter Åsa undrade om vi ville komma och tillbringa en lördag i hennes keramikverkstad. Om vi ville! Hennes gamla bagarstuga har blivit keramikverkstad och här står hon nu och välkomnar oss in. Tänkte berätta om den ytterst trevliga dagen och det blir ett lååångt inlägg kan jag säga.

Såhär var det...

Såklart var kaffe och te uppdukat på gamla vedspisen när vi klev in. Bara att vistas här i stugan är en lisa för själen.

Men nu skulle vi jobba. Två drejskivor finns så... varsågoda!

Barnbarnet Sofie tog den ena. Hon är en fena på att dreja.

Anna och Åsa diskuterar hur man bäst får Annas drejade tallrik att släppa från skivan. Så här gör man...

Ett, två, tre... vänd!

Lisa dricker kaffe medan hon funderar på hur en knopp till ett klätterväxttorn ska se ut.

Winston tyckte det var långtråkigt och ville helst gå ut.

Jag drack också kaffe men i egen mugg hemifrån som jag tummade vid ett besök i våras hos Livia och leran. Älskar den, dricker ur den varje dag och nu tänkte jag göra några till.

Tre till tummade jag. Stengodsleran krymper ca 5-10 procent så det gäller att tänka till om man vill ha de nya muggarna hyfsat lika i storlek som den gamla. En vas blev det också. 

Att hålla på med lera är ren njutning för själen. Alla har fokus på det man gör. Rent meditativt är det för mig. Tiden flyger iväg. Har ju hållit på med lera till och från under åren. Haft kurser till och med. Därför känner jag mig hemma. Men som man säger, allt har sin tid. Roligt är att intresset fortsatt inom familjen... 

... för både Åsa och Sofie säljer lite av sitt överflöd under namnet Keramikbyrån och planerar några  pop-up-sälj lite här och där under nästa år.

Finns så mycket fint till salu. Sofie tar också beställningar i mån av tid. Finns på Instagram under @efrikgarden.keramik.

Eftersom jag inte hann med allt jag tänkte göra så tog jag med ett kilo lera och fortsatte hemma. Ni undrade i förra inlägget varför jag röjde köksbordet. Nu vet ni. Här börjar en kråka växa fram. Eller en fågel av okänt ursprung rättare sagt.

Nu är den ituskuren och urgröpt och ligger och vilar sig lite. Att gröpa ur tjocka saker gör att de inte spricker så lätt.

Nästa dag skulpterade jag vidare och satte den på en sockel, också den ihålig.

Nu torkar den både upp och ner och stående i ca en vecka, kanske längre, tills den är helt torr. Sen lite putsning och justering av fjäderdräkten innan det är dags för skröjbränning hos Åsa. Därefter ska den glaseras och brännas ytterligare en gång innan den är klar. Om den nu överlever alla stadier förstås. Det är det som är det pirriga, för lera är ett levande material som inte alltid gör som man förväntar sig.

Och om det blir ett resultat så visar jag er framöver. Både kråka och muggar.

Ha det gott.

Fint

Närapå julkänsla med äpplen i ett tråg. Förstärkt med ett vitt lager snö ute, nu på väg att töa bort. Men tråget med äpplen...

... hamnade på stolen av en slump när jag röjde köksbordet fritt för annat. Och så tyckte jag att äpplena var fina där på fårskinnet. Vad jag ska göra på köksbordet får ni veta en annan gång. Kanske.

Hoppas vi inte blåser bort under fredagens väntade stormbyar. Att pyssla inomhus är inte dumt när det viner runt knuten. Må gott!

Att lura ögat

Nu fångar de inte ögat direkt. Synd bara att jag inte har några förebilder. Vadå... undrar ni.

Jo, jag retade mig på den vita skarvsladden i det lika vita vägguttaget som verkligen stack ut från balkongens tegelvägg. Tills jag kom på den geniala idén att måla dem i en någorlunda snarlika färg.

Man har ju färgslattar som det går att experimentera med! I alla fall jag. Och jag mår så mycket bättre nu. Men om man ska vara krass så var det ju ett futtigt problem. I vår alltmer onda värld.

Balkongen är nu höstad. Ska sätta en kruka tall- och granris på piedestalen där fortfarande den tacksamma Jordrevan stått emot frosten. 

Önskar er en fin dag.

Kastanjer

 

Kastanjer

På promenaden en dag

gick hon under ett träd

där tusen kastanjer

förlösta ur sina taggiga skal

låg i gräset

nakna blanka bruna

väntande

Hon böjde sig mödosamt

stoppade några i fickan

kände tyngden

tänkte

Vem kan nånsin

bara gå förbi?

En liten kastanjedikt från mig till dig. Kram!

Fredag den 13 oktober

Färgerna nu är magiska. Tog några spontanbilder under promenaden.

Genade genom Stadsparken och den lilla dammen låg tyst och spegelblank.

Och där ligger Ryggåsstugan där man kan fika. Ett guldkorn sommartid. Nu stängd.

På den lilla ön har det vissa år varit svanbo. Nu såg jag inte ens en and. Ingen människa heller. Och fler bilder blev det inte för batteriet tog slut. 

Så gick jag hem och bryggde kaffe och när jag sen satte mig vid datorn och gjorde det här höstiga inlägget, konstaterade jag att på bara två dagar hade det blivit höst härutanför fönstret också.

Ikväll blir det tacobuffé på kvarterskrogen. Den som har lust hänger med. En så trevlig tradition det har blivit.

Glad fredag på er!

Min lilla mörka hall

Nästan det första jag gjorde när jag flyttade hit var att sätta upp en ljusslinga i hallen. Den lyser både dag och natt och gör min annars mörka hall mer trivsam.

För att få plats med ett bord sågade en av mina snickare itu ett gammalt sängbord. Det är inte i vägen och jag har en vas med torkade strån som döljer ett rör som går upp från golvet och längs halva väggen. Man gör vad man kan för att trolla bort sånt man retar sig på. En bild på en trast lättar upp det hela. Och några böcker på hyllan under.

Strålande väder och krispig luft, temperaturen på två plus nu på morgonen. Dags att hösta balkongen och flytta pelargonerna ner i källaren för vintervila. Men först en promenad.

Må gott!

Att förbereda

Nu har jag fäst alla trådar. Mormorsrutorna är klara för att sys ihop. Jag virkar inte utan syr ihop dem. Tycker det blir finare helt enkelt. 

Tänkte visa mitt förfaringssätt som jag tycker gör det hela enklare. Kanske kan det underlätta för nån.

Först mäter jag ut storleken med tejp. Måttet vet jag eftersom varje ruta är 8 cm och jag tänker mig 12 på bredden och 19 på längden. Så börjar jag fördela dem så att färgerna blir någorlunda spridda.

Här har jag placerat ut alla efter diverse justeringar. Så får det bli. Är ju lite petig och vill ha en viss mönsterharmoni. Iris följer arbetet och ser till att det går rätt till.

Så plockar jag ihop dem i högar om 9 rutor i varje. Plockar från vänster till höger och kommer sy ihop dem i den ordningen så jag behåller placeringen jag bestämt tidigare.

Märker med alfabetet efter att ha ritat ett schema där varje kvadrat motsvarar 9 rutor. Syr först ihop de 9 i hög A. Fortsätter sen med B, C... och när jag sytt ihop alla 24 högarna så har jag alltså 24 större rutor. Då är de mycket enklare att handskas med och sy ihop. Hoppas ni fattar hur jag menar.

Men någon hopsyning blir det inte på ett tag. Blev så trött på dem så jag la alltihop i en äppellåda och stoppade in i garderoben. Men nu är det ju förberett och jag behöver inte tänka så mycket sen, bara sy. Sen fattas bara en virkad kant runt hela mormorsfilten. Och kanske en och annan tofs i hörnen. Men det tar vi en annan gång... fortsättning följer.

Om du vill se mormorsfilten i gröna nyanser jag virkade för några år sen så klicka här.

Önskar er alla en fin helg. Kram!

6 cm... stor skillnad

Tänk att 6 cm kan göra sån skillnad! Jag pratar om bredden på en fönsterbräda. Svärsonen som är snickare bytte raskt ut de gamla på ynkliga 14 cm till nya på 20 cm.

Inte särskilt breda nu heller men både krukväxterna och jag mår bättre. En bagatell tycker säkert många... inte jag.

Nu välkomnat vi oktober tycker jag!