Det blev en härlig dag!

Fredagen började som vanligt, olidligt varm. Jag är känslig för den här tropiska värmen som pendlar mellan 28-31 grader dagarna i ända. Men så på eftermiddagen började ett åskväder med ett välbehövligt regn dra in och temperaturen sjönk till 23 och det gick att andas igen! 

Äntligen gick det att fota också. Måste ju dokumentera min julibalkong. Juni blev avglömd. Men såhär ser den ut just nu.

Ser ni Blomsterlönnen som står till vänster bakom Iris tuggade majsgräs? Minns ni att jag sådde egna och de grodde bra och jag fick faktiskt åtta fina plantor av tio frön. Fem krukor har jag gett bort men tre har jag kvar varav en nu hamnat här på balkongen. Det är egentligen en krukväxt som trivs bäst inomhus i vårt klimat. Men nu är det ju inte som vanligt längre.

Klockorna är tunna som silkespapper.

En av solrosorna har börjat blomma. Det är 'Sunspot', en låg sort som kan förgrena sig. Försår dem och planterar ut dem för att de ska hinna etablera sig och blomma. Hade dessa förra året i min pallkrage där de trivdes. Kom på nu att jag inte tagit en enda bild av min pallkrage i år. 

En slags salvia som trivs bra.

I den andra krukan med majsgräs, också tuggat av Iris, har en and slagit sig ner.

Minipetunian, som stod på en piedestal tidigare, klarade inte solen så bra och fick flytta till ampel och skuggigare plats. Få se om den tar sig.

Jag njöt av ovädret och firade med ett glas rött och en god bok. Omläst både en och två gånger tidigare. Väntar ivrigt till vecka 32 då Håkan Nesser släpper en ny roman. En av sommarens höjdpunkter.

Det ringde på dörren och utanför stod min granne Mette med kantareller, rensade och klara!

Genast gjorde jag varma kantarellmackor och såklart blev det ett till glas rött. Mums! Tack snälla Mette.

Avslutar med en bild av mormors mors gamla plåtlykta. Kallas också kjollykta eftersom tanterna förr hade den med till gudstjänsterna på vintrarna och satte den under kjolen för att värma sig i den iskalla kyrkan. Förmodligen en skröna... som så mycket annat. Men vacker är den och ett kärt minne för mig.

Idag lördag är det fortsatt molnigt och just nu njutbara 22 grader. Önskar så att den här behagliga värmen består.

Ha det gott och trevlig helg.

Om att bli berörd

Jag har märkt att jag blivit mer gråtmild med åldern. Behöver bara se en brud, höra en sång, se en film... så drar bröstet ihop sig. Till och med när jag skriver kan tårarna rinna... av min egen text! Så lätt blir jag berörd nu för tiden. Förr skulle jag tycka det var pinsamt. Det gör jag inte nu. Jag har tappat ett skyddande hudlager. Det är en styrka att känna!

Då kan ni förstå hur berörd jag blev av att läsa era fina kommentarer på förra inlägget. 

Tack!

Sommardagar på balkongen

Soliga, lagom varma sommardagar har vi i Falun. Jag har bott på balkongen i flera dagar nu, suttit i skuggan och läst, fikat, ätit och skrivit. Tänker att vilken tur jag haft som tagit semester precis i rätt tid i år. Skojar... jag har ju semester för gott men låtsas kan man ju!

En dag kom jag mig för att fota fetaostsalladen jag åt till lunch. Perfekt mat i sommarvärmen. 

Annars har jag varit dålig på att dokumentera de utflykter jag hittills varit med om. Ibland blir det bara så att jag varken haft lust eller ork, fastän det verkligen varit värt att fota. Skyller mest på min trassliga fot som jag är så trött på. Ibland blir jag less och undrar varför jag fortsätter att blogga. Egentligen har jag ingenting alls att komma med. 

Men. Jag känner ju släktskap med er, mina fina läsare! Det är ju ni som gör att jag blir sedd och hörd. Många har hängt med här sen jag började blogga för 16 år sen. Först med Vårt lilla röda hus, (den blogg jag råkade radera), sen Vårt röda hus och så nu Solstrimmor. Så glad jag är över er! Och vi har blivit goda vänner även om vi aldrig träffats live. 

Så... ja, jag fortsätter väl ett tag till att blogga om den lilla vardagsvärld jag kallar min.

En fortsatt härlig sommar önskar jag er alla. Kram!

Pionbukett och badrumsromantik

Aldrig att jag får nog av pionbuketter! Det vet dotter Lisa och den senaste buketten jag fick var bedårande.

Den svala våren och försommaren har gjort dem extra stora i år. Men senaste tidens regnskurar också tungt bugande. Sorgligt att de inte orkar resa sig igen.

En tungt hängande mamma.

Nu återstår endast en utslagen knopp av den ursprungliga buketten. Jag satte den på gamla mjölbyrån i badrummet och där står den och doftar gott. 

Badrumsromantik.

Som vi vet... underbart är kort.

Fantastiska frallor

Ibland blir jag så sugen på nybakade småfrallor. De här är så nära en seg ciabatta man kan komma och så otroligt lättbakade. Jag bakade 24 små, man kan göra dem större men öka då gräddningstiden något.  

Ifall ni också blir sugna kommer receptet här:

Anna Bergendahls fantastiska bröd (24 st)

• 5 dl fingervarmt vatten
• 1 dl mjölk
• 1/2 pkt jäst (25 g)
• 2 tsk salt
• 1 msk honung
• 12 1/2 dl vetemjöl

Smula jästen i en bunke med honung och salt. Häll över mjölkvattnet och rör så jästen smälter.

Rör ner mjölet. Det blir en ganska lös deg.

Låt jäsa under handduk i 1-2 timmar.

Värm ugnen till 240 grader och täck två plåtar med bakplåtspapper.

Strö ut vetemjöl på bakbordet och stjälp upp degen, snöa över mjöl ovanpå och platta försiktigt ut degen med handen. Skär i ca 6 cm remsor som sen delas i 3 på snedden. Inget finlir, de ska ha fri form! Flytta efterhand bitarna till plåten. Behöver inte jäsas.

Grädda bröden mitt i ugnen ca 15-17 minuter.

Låt svalna utan handduk så blir de frasiga och fina.

Bara ett fel... de är alldeles för goda! 

En god lördag önskar jag er.