Två vänner - Två uttryck

 Häng med på konstutställning!

Två av mina vänner är konstnärer. Just nu ställer de ut i Kulturhörnan på Säters bibliotek under rubriken Två vänner - Två uttryck. Jag ville gärna se utställningen så dotter Åsa och jag tog sällskap dit i måndags. Så roligt att se deras lekfulla alster. Och röda pluttar fanns redan på flera verk.

De är vänner sen många år och har helt olika uttryck och tekniker. Birgitta Boholm är den strama som gärna använder textilt collage i sitt skapande.

Margareta Holmer jobbar mer lekfullt och yvigt, mest i akryl. Hon snidar också i trä... 

... och gör uttrycksfulla pinngubbar.

Birgittas Taktila bagateller i fritt broderi...

... och Framåt i blandteknik.

Margaretas Regnväder och Dans i akrylmåleri...

... och Utan titel i akvarell och textil.

Birgittas Bossen i textil...

... och hennes Huset i akryl.

Fin utställning i fin miljö. Jag har bara visat ett urval av alla alster. Vi gick två varv för att se allt ordentligt och blev uppfyllda och inspirerade. 

Har du möjlighet så ta en tur till Säter. En fin liten stad med ett så trevligt litet bibliotek som för övrigt ligger tvåa i landet ifråga om kulturutbud utöver storstäderna. Utställningen pågår till 21 mars.

 

Citruspress, mjukost och värmeljus

Den här tiden, när apelsinerna fortfarande är goda, dricker jag gärna ett glas nypressad juice. Förr har jag pressat apelsiner för hand men eftersom mina händer inte har samma styrka som tidigare så har det sällan, nästan aldrig, blivit av. Jag är snabb på mycket när jag får något för mig, men köksmaskiner har aldrig riktigt intresserat mig, allra minst en elektrisk citruspress. Men före jul skaffade jag mig en, en smidig, enkel historia från Clas Ohlson för 149:- Och trots att jag vet att man får vad man betalar för tänkte jag, äsch va sjutton, jag provar... 

Sen den dagen har jag pressat en apelsin varje morgon, ibland två, till min frukost. Den billiga pressen har funkat superbra, enkel att skölja ren efter användning och tar liten plats. Rekommenderas varmt. Överlag tycker jag Clas Ohlson har prisvärda grejor. Som värmeljusen i stearin, som jag är storförbrukare av, brinner länge, går att tända igen och där all stearin brinner upp.

En annan sak jag kan tipsa om är Fjällbrynts lagrade mjukost i ask, Storsjö. En mjukis med smak! Ingen nyhet, jag har köpt den emellanåt under flera år i stället för min vanliga prästost. Då behövs inget smör heller. Billigt, gott och nyttigt. Vad kan man mer behöva?

Från 70-tal till 1800-tal

Följ med på resan hur ett traditionellt allmogebord från 70-talet blir ett 1800-talsbord med små medel. Så här såg Marketplace-annonsen ut. Tvåhundra betalade jag. Jag slapp de tre stolarna.

Och mina sparade inspirationsbilder såg ut så här...

Jag har letat på auktioner och alla tänkbara säljsiter utan att hitta ett liknande bord som var lagom stort. Eller litet, de har oftast varit för långa för mitt kök. Och man får betala mellan fem- och sjutusen om man vill ha ett original från 1800-talet. Så jag har sparat en bra slant, för renoveringen kostade inget alls. Jag hade allt hemma sen tidigare.

Så här gjorde jag...

Efter att jag slipat bort lacken från hela bordet la jag det upp och ner och påbörjade världens roligaste arbete.

Målade, torkade av, duttade, skrapade... och försökte ge det en så naturligt sliten patina som möjligt. Jag gillar ju som ni vet det operfekta uttrycket.

Nu börjar det likna nåt, underredet har fått rätt slitage. 

Så var det skivans tur. Laserade med slattar av färg jag hade till en mörkare nyans än bordets ursprungliga. Förstärkte alla gamla märken och skador. Det skulle ju se gammalt och välanvänt ut! Efter att skivan härdat över natten strök jag på Bivaxbalsam i två lager för att skydda den. Det gör att ytan blir hållbar och avtorkbar utan att bli alltför blank. 

Jag är nöjd med patineringen. Lagom slitet, precis det yttryck jag strävade efter.

Och helheten... nog har bordet fått ett utseende a la 1800-tal? Även om det är fusk så är jag nöjd.

Litet, nätt och i perfekt storlek. Stolarna får plats under och det blir mer svängrum i köket. Och jag har fått sätta min egen prägel på ett uttjänt stackars 70-talsbord. Älskar att förvandla gammalt till nytt... eller om man vill som i det här fallet, nytt till gammalt.

Projekt på gång

Igår hämtade jag lånade slipmaskiner. Idag börjar det roliga! 

Älskar projektet! Fortsättning följer...

Att få ett ryck!

Innan jag hann tänka efter så plockade jag ur hela skafferiet. Det behövde verkligen städas och framförallt... sorteras.

Vi har ett sånt bra skafferiskåp, Iris och jag. Högst upp glasburkar och längst ner pappersåtervinning. Synd bara att jag inte kom mig för att visa hur det såg ut före.

Hon såg till att allt gick rätt till.

Vilken ordning det blev! Tog inte mer än tjugo minuter heller. Jag är så nöjd över att jag fick det där rycket.

Måste tacka för fina kommentarerna på förra inlägget... tack!

Ha det gott och passa på när ni får ett ryck. Kram!

Sovrumsromantik

 Jag är en riktig romantiker. Det visar sig mest i mitt sovrum.

Här har jag min skrivhörna. Jag bara ä l s k a r min fondtapet!

... och min sänggavel...

... och den gamla byrån. Tänk så viktigt det är att tycka om sina saker.

Iris, min sambo, älskar också vår säng.

Varje kväll när jag lägger mig och varje morgon jag vaknar är jag lika förnöjsam. Jag tycker verkligen om mitt romantiska sovrum. 

Hoppas du tycker lika mycket om ditt. Kram!

Men... matte!!

Men... vad är det här?

Måste inspekteras.

Luktar ju helt ok... men annorlunda.

Oj, vilket rustikt underrede...

Stabiliteten kan man inte klaga på.

Bra utsiktsplats.

Godkänt. Får fem mjau av fem. Bra gjort, matte.

Från ett pussel till ett annat

Pusslet är klart men nu ligger ett annat slags pussel på köksbordet. Ett elände som jag förträngt. Förträngt därför att jag måste göra något jag aldrig gjort tidigare. Stickningen har legat nedknölad i en väska och väntat. Nu måste jag ta itu med den tröja jag stickade klar redan i mars.

Jag måste klippa upp sidorna för ärmarna! Jag vet att jag ska sicksacka sidorna på maskin först. Men jag gruvar mig för sen att klippa... fy!

Men som allt annat man drar sig för. Det är väl bara att göra. Har ni gjort något så här otäckt? Hur gick det?

Så här blev pusslet till slut. Snön var jättesvår att lägga. Men är man envis så är man.

Nu ska jag ta fram symaskinen... hjälp!