Men idag ska jag läsa ikapp lite bloggar. Det har också blivit åsidosatt.
Hoppas ni också har det bra. Kram!
Blomsterlönn eller Klockmalva springer man inte ofta på i handeln. Åtminstone har jag inte gjort det. Ofta får man kanske en stickling av en vän. Hade en i Vårt röda hus men varför den inte överlevde minns jag inte. Hur som helst, jag är sugen på en Blomsterlönn och eftersom jag tänkte (som så ofta) hur svårt kan det va, så köpte jag frön och sådde dem i början av februari.
Av tio frön grodde åtta och nu har jag skolat om dem i lite större krukor. Tror ni de kommer att överleva?
Klockorna är så vackra, skira och tunna. Den sort jag sådde blir lite mer aprikos. Om de nu nånsin kommer att blomma. De kan bli riktigt stora och gamla. Men jag kommer vara hård med beskärningen första tiden för att de ska förgrena sig.
Här bor de nu, i sovrumsfönstret där det är ljust och svalt. Väx, väx, väx!
Har ni haft nån Blomsterlönn?
Kollar mina fröpåsar som verkligen inte är många, och plockar fram min trädgårdsbok...
... där jag läser förra årets anteckningar. Just det, jag minns när jag läser... Så bra att bli påmind om...
... att det blir Flitiga Lisans år på min balkong i år. Dags att förså dem nu. Och tänk att jag köpte frön förra året!
Ni skriver väl trädgårdsbok? Jag har flera fullskrivna från minst 20 år tillbaka. Så roligt att läsa om hur det växte och vilka som var bäst, sämst... och vad jag skulle tänka på till nästa år.
Glad vår på er!
Ville bara berätta det. Kram på er!
Såhär i slutet av februari känns dagarna trötta. Inte händer det så mycket hos mig.
Kan inte säga att jag har tråkigt. Brukar hitta saker att göra.
Flyttar en stol från sovrummet hit till exempel.
Stickar lite. En tröja att dra över huvudet är det tänkt att bli.
Egen design för oftast följer jag ändå inte mönstret. Ska försöka få till kragen så den kan funka både öppen och knäppt.
Tack och lov för mina bokhögar. Har bestämt mig för att sticka mellan med Elsie Johanssons böcker. En utmärkt författare har gått ur tiden. Jag läser gärna om böckerna i min bokhylla... ibland flera gånger. Som trygga vänner känns de.
Nej, inte har jag tråkigt. Bara lite mer stillsamt.
Men det gjorde jag. Direkt vi kom in pekade Anna på ett bord som överfullt med grejor balanserade uppepå ett annat bord. Åh... Ett perfekt nätt litet bord att ha min laptop på! Ett gammalt 1800-talsbord som levt ett hårt liv, säkert under lång tid stått undanskuffat i nån lada eller källare. För använt och oälskat har det nog varit de senaste 100 åren. Tar inte stor plats och fyller sin funktion perfekt. Jag gjorde ju om skrivbordet jag hade här innan till soffbord om ni minns. Trodde det skulle funka att ha datorn på köksbordet men blev så less på att ha den där, oftast var den i vägen.
Slitet och välanvänt men med en patina som jag tycker om. Det är trätappat och ännu stabilt efter så många år. Jag vet att många skulle skicka det direkt på tippen, eller möjligen måla om det, absolut inte betala för det... men sån är inte jag.
För övrigt så har stången med torkade växtbuketter gjort sitt. Har andra planer som måste mogna lite först och jag behöver nog ta ett djupt andetag om jag ska våga. När man har varit (och fortfarande är) hemmasittare så får man ögonen på mycket som man skulle vilja förändra. I alla fall jag! På gott och ont. Men jag har alltid fått idéer som jag genomfört direkt, ibland kanske för snabbt men oftast är jag nöjd efteråt. Varför vänta och hur svårt kan det vara är mina ledord!
Allt har sin tid och jag tycker fortfarande om buketterna ovanför mitt huvud som jag inbillat mig fångat mina drömmar. Men nu ska de bort. Först måste jag kunna klättra på en stege. Och det är minsann inte en självklarhet ännu.
Att leta efter den där ljuslyktan fanns inte alls i mitt huvud. Ville bara hem med mitt fynd som nu är såpskurat och doftar så gott när jag nu sitter här och gör detta inlägg.
Välkommen hem till mig lilla bord!
Brukar för det mesta göra en pizza bianco, dvs använda creme fraice istället för tomatsås. Godare tycker jag och så finns ju alltid creme fraice i min kyl. Annars blir alltid fyllningen a la man tager vad man haver. Och det blev gott den här gången också.
Nästa inlägg ska jag visa ett fynd som jag är så glad över. För första gången på flera månader följde jag dotter Anna på loppis! Det var så roligt! Hankade mig fram med stavar och vad tror ni jag hittade där direkt jag klev in? Jo... det jag inte trodde skulle finnas. Wiii! Snart ska ni få se...
Ha det fint!
... får man bestämma, det gillar jag. Så därför bestämde jag att skämma bort mig med en ny matta i födelsedagspresent. Lite för tidigt, men den levererades till min dörr närapå direkt. Snabb leverans tackar man inte nej till. Det är en rölakanmatta och om jag lärt mig något genom åren så är en matta i rölakanteknik en slitstark och bra investering. Har en tidigare, som nu ligger i sovrummet, och som jag ropade in på auktion för länge sen och den är lika fin nu som då.
De bleka färgerna tröttnar jag inte på, katthåren syns inte i första taget och det är lätt att ta bort fläckar eftersom den är helt i ull.
Den matta jag nu förpassat till källaren tyckte jag också mycket om, en Kelimmatta som färgmässigt passade bra men rent ut sagt var i en skitkvalitet trots 100% ull. Svår att dammsuga bort katthåren från och blev snabbt sliten och knutig efter bara ett halvår trots att den var tre gånger så dyr som den jag nu köpt. Så dyr behöver inte betyda bättre, i alla fall inte i detta fallet. Aldrig mer en Kelimmatta! Kanske den får komma upp och bli julmatta för ombyte förnöjer ju som ni vet.
Riktigt själv bor jag ju inte. Iris bor ju också här och med sin rikliga päls bidrar hon till val av både färger och kvalitet. Iris är också bra på att ge mig presenter. Den här finingen envisades hon att ge mig i julklapp.
Är ni bra på att skämma bort er själva?
Tack för alla tips på bra serier att följa! Har sett samtliga förslag redan och letar vidare bland allt som finns. Återkommer med tips om jag hittar något bra.
Tips nummer ett...
Alla fyra säsongerna av Svenska hjärtan har jag nu sett! Ni minns väl dramaserien om grannarna i radhusområdet? Serien skrevs av Carin Mannheimer och spelades in mellan 1987-98. Handlade främst om Elisabeth och Torsten och deras grannar. Nog följde jag den då och tyckte den var bra men nu framstår den som ett fantastiskt tidsdokument och har stor igenkänning i både det ena och det andra. Jag klämde alla 28 avsnitten á 60 minuter på ett par dagar!
Tips nummer två...
Alone Danmark. En överlevnadsserie där tio danskar filmar sin egen tillvaro efter att ha blivit strandsatta, en och en utan kontakt sinsemellan, runt den 45 km långa sjön Altevatnet i nordnorges vildmark där det regnar mer än 200 dagar om året. Totalt isolerade med bara det nödvändigaste ska de försöka överleva så länge de orkar. Så intressant att få följa det ensidiga livet där att fånga fisk och plocka bär är det som huvudsakligen uppfyller varje dag, varje timme. Och jo, de har med sig en gps-sändare där de kan trycka på knappen och bli hämtade när de inte orkar mer. Här har jag också sett två säsonger på raken.
Undrar vad jag nu ska se? Kanske Hem till byn? Gillar de vardagliga och "snälla" serierna... egentligen där det inte händer så mycket.
Kanske nån har ett tips? Båda bilderna lånade från nätet
Men eftersom mina gamla krukväxter inte trivts för att de fått för lite ljus så har jag ändrat mig.
Och vem vill inte ha lite fräsch grönska i sitt fönster? Tre krukor har jag nu och jag tycker inte alls att de ser konstgjorda ut. I alla fall om man inte tittar alltför nära.
Tänk så bra att man kan ändra sig!
Ha en fin dag.
Det är på tiden att jag kommer med ett längre blogginlägg än de korta snuttar jag levererat sådär på en höft senaste tiden. Har ju inte mått så bra efter två ryggoperationerna under kort tid och när jag ser i backspegeln... kanske inte så konstigt.
Jag är en lyckligt lottad människa som sällan eller aldrig är låg, nere, deprimerad eller under isen. Därför så kom det som en överraskning att jag kände mig just så. Och så trött. Orkade inget och definitivt inte med alla gulliga människor som försökte peppa mig. Jag ville inte ha roligt. Ville bara sova. Inte ens mat var gott!
Jag är så glad att allt det ledsna är borta nu. Egentligen nyttigt för mig att få känna mörkret ett tag. Tänker på och förstår sinnesstämningar lite bättre för dem som ständigt dras med depressioner av olika slag och grad. Som inte orkar med sig själva. Stackars, stackars dem.
Fortfarande, och säkert länge till, behöver jag hjälp av barnen med en hel del. Det finns så mycket som man kan bli tokig på! Att stå och titta på en sak där på översta skåphyllan och inte kunna ta ner den. För att kliva upp på en stol/trappstege går inte. Och som att behöva vänta på att nån tar fram och lyfter upp symaskinen på bordet. Att inte kunna göra sina inköp själv. Jag som är van att kunna göra allt själv, ibland det omöjliga också.
Men om man jämför med annat elände man kan råka ut för så är jag oändligt tacksam. Och tänker man vidare och ut i världen så borde man hålla tyst. Eller egentligen skrika! Hur ska allt bli? Såg och hörde på Trumps installationstal i måndags och blev alldeles skakad över hans utlovade despotiska välde. Hur ska världen kunna bli bättre med dessa maktmän?
Jag lever vidare i min vardag och gör så gott jag kan för att bidra till en bättre värld. Tänker att om alla gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar så kanske isbergen smälter lite saktare...
Ta hand om er och ha det så bra ni kan.
När man behöver hjälp med att handla maten så kan det uppstå roligheter. Igår handlande dotter Lisa åt mig och plockade efteråt också snällt in varorna i mina skåp. I morse när öppnade skafferiet stod jag öga mot öga med en burk ananas. Va? Ananas hade jag verkligen inte beställt.
Efter att ha kollat på min lista jag skickade henne fick jag mig ett gott skratt...
Under falukorven jag helst ville ha hade jag skrivit... annars X-pris 19.90, alltså den korv som jag kunde tänka mig eftersom inte alla butiker har den godaste från Siljans chark. Lisa läste ananas istället för annars! Hihi! Så kan det gå och vi fick oss ett gott skratt båda två. Nu blir det varma mackor a´la 70-tal som fredagsmys framför På spåret i kväll.
Jag fick lämna min gipskorsett på ortopeden i tisdags och gick jublande glad ut därifrån. Så härligt! Ett stort steg bland alla myrsteg! Nu blir träningscykel tillagd till mitt ryggträningsprogram och så promenader med stavar förstås.
Hoppas ni får en fin helg. Det ska jag ha!
Igår fick jag hjälp att plocka bort julen och jag har nog aldrig haft allt kvar såhär länge förut. Känns fräschare direkt när allt är borta. Ändå har jag så lite julsaker uppe nuförtiden.
Mitt mående är bättre men nog tycker jag alltihop går med myrsteg. Inte min melodi direkt. Är dålig på det där med tålamod. På tisdag ska jag på återbesök till min ortopedläkare. Då har jag haft den förhatliga gipskorsetten natt och dag i fyra veckor. Måtte det räcka!
Må gott och promenera ni som kan. Med dubbar under skorna!
