16 januari 2014

"Frostbeströdda bleka...



Frostbeströdda bleka

rosorna från länge sen

vemod under vintertid
  
 blomma de igen?



Som den hopplösa romantiker jag är, och vemodig ibland, har jag gjort en symboltavla. En tavla full med symbolik som bara jag kan tyda. Kanske...


Inte kunde jag låta bli att stämpeltrycka de första raderna i dikten ovan heller... 


I glaset speglas rummet i den frusna rosenbilden. Den säger hur jag känner just nu...
 

Lite vemodig bara...

18 kommentarer:

Ezter sa...

Du imponerar ständigt med din kreativitet!

Mina drömmars hus sa...

Så fint du fångat vemodet.....
Sköt om dig
Kram
AC

Vardag och flärd sa...

Din symboltavla är fin och visst ska man kunna ha något som bara man själv kan tyda ibland. Det kan ju ge anledning till lite funderingar och spekulationer när man har gäster (sen behöver man ju inte berätta vad det betyder ändå).
Grått, kyligt och tråkigt väder får oss lätt vemodiga, vi behöver sol.
Jag önskar dig en riktigt fin helg!
Kramar Eva

lisashus sa...

Vilken vacker symboltavla och tänkvärd. Vilken härlig kreativitet du har och så fint du får till det! Jodå, jag känner igen vemodet och det romantiska draget har även jag... :)

Själv har jag äntligen lyckats få upp en hissgardin i mitt jättefönster....*pust*! Det blev min kreativa ansträngning för dagen!
Ha en fin kväll!
kramar
Lisa

Meta sa...

vacker och tänkvärt. Har inte tid med vemod just nu,mycket som skall hinnas med just nu.Det gå för fullt utan avbrott för känslor.
Ha en fin dag
kram Meta

annika sa...

Vemod behövs...kanske för kreativiteten! Du symboliserar dina känslor för något. Måste vara fantastiskt att kunna få till det så det blir så vackert. Imponerande. Men du är ju riktigt bra på det.

Kram
annika

Snäckskalsdalen. sa...

Det är sådana saker som ger livet mening, att ha sina egna saker som kanske bara man själv förstår och uppskattar. Jag har ett par saker efter min mamma som bara jag förstår och det ena är en liten, sliten bräda som mamma plockade upp här vid stranden nån gång och den är mamma för mig. Försvinner den, ja, då blir det tomt. En liten bräda......men det är så mamma. Och det kan gör mig också väldigt vemodig. Speciellt ibland när jag ser den....märkliga fenomen som finns i en själ, eller hur! Men vackert!
Agneta kramar

Majas bekännelser sa...

Vilken superfin tavla du gjort! Kram Maja

Mycket annat & lite betong sa...

Vemodig? Så vacker tavla du har gjort. Fint med stämplingen ovanpå.

Kram Agneta

Pia Gustafsson sa...

Vilken talang! Verkligen en fin tavla. Kraaam Pia

Lena sa...

Vad vackert!!!
Sköt om dig!
Kram Lena

Eleonora sa...

Du min söta vän!
härligt fin romantisk och nostalgisk tavla - jag känner av din stämning - något lågmäld och funderande - och nyckeln går ju absolut till ett speciellt lås.

Hoppas du får en fin fredag. Kram

Solglitter sa...

Ljuvligt vackert och varmt....ibland behöver man stanna upp i tillvaron och ge sig tid att begrunda/minnas och känna in....
Hoppas du får en fin helg vännen
~Lollokram~

Rosa i huset i vitt sa...

Jättefin tavla
ha en bra helg
kram Rosa

Rutiga pricken sa...

Vackert, vackert... och jag skymtar lite vemod...men det kan också vara vackert.
Ha det gott och trevlig helg!!
kram lisa

Livet ... på Øvre Holt ! sa...

Så nydelig tavle og så fint skrevet da du ! Vemodig kan man bli noen og enhver . Klem

Blommiga Rutan sa...

Hej!

Vilken vacker tavla du gjort!
Riktigt känner vemodet när man tittar på bilderna.
Så vacker och stämningsfull.

Kramar till dig
Anncathrine

G:a Affären sa...

Vemod är vackert! Och du har komponerat tavlan så fint, den tycker jag om.

Varm kram
Cia