13 december 2019

Identitet


 Jag tänker mycket på det där med identitet. Och speciellt vad man vill förknippas med.

När jag tog fram min gamla kopparkaffepanna så slog det mig, precis som den är jag. Lagom medfaren och lite tillbucklad, lätt att hälla ur, oputsad... men som fortfarande håller glöggen varm. För det är som glöggkanna jag använder den. Och precis som knoppen på locket känner jag mig, lite tillknölad av åren men fortfarande har jag greppet i behåll. Jag har erfarenhet, jag har förmåga att överse med en massa saker som slukar energi och jag kan bestämma helt själv hur min dag ska bli. 


För flera år se slutade jag putsa mina kopparprylar. De är vackrast med patina. Inte vill jag ha dem blänkande, nej patinan som åren ger är vackrast tycker jag. Därför vill jag gärna identifiera mig med mormors mors gamla kaffepanna. Vi har patina. Och tänk vad vi har varit med om, både den och jag!

En god tredje advent önskar jag er.

10 kommentarer:

lisashus sa...

Vilken fantastisk beskrivning och jämförelse, och jag kan känna igen mej lite där.
Vackraste patinan är oputsad koppar, absolut!
Ha en härlig dag!
Kramar
LIsa

Mamma C sa...

Vilken bra beskrivning du fått till.
Ha en fin luciadag.
Kram Carin

Villa Ryttarängen sa...

Härlig jämförelse måste jag säga. men hur kan dina kopparsaker glänsa så. Mina blir jätte gråa och fula om jag inte putsar. Kraaaam Pia

Vit Hortensia sa...

Men vilken härlig liknelse mellan dig och den vackra kopparkaffepannan :-)
Mina kopparsaker ligger nerpackade. Jag vill inte ha dem framme just nu, men jag vill heller inte göra mig av med dem. I samlingen ligger min mormors väl använda gamla kaffepanna tillsammans med en ny fin kaffepanna min mamma köpte till mig då jag för många år sedan ville servera hett kokkaffe ur kopparpanna. Jag dricker inte själv kaffe, men att vackert servera andra kaffe är roligt :-)
Ha en mysig fredag och en skön tredje advent!
KRAM Birgitta

Eva-Lotta sa...

Så bra beskrivning! Ni är fina båda två! Önskar dig en trevlig helg!

Agneta Tellander sa...

Som alltid kan du sätta fingret precis hur det är. Har själv för längesedan slutat putsa koppar. Minnen från dagarna före jul, då jag som barn hjälpte mamma putsa koppar och blanka efter med tidningspapper. Känner ännu doften som inte var helt angenäm. Men efteråt var det gott med lussebullar och mammas slånbärssaft
Fina minnen såhär före jul. Nu är jag ju något tillbucklad som du så väl uttrycker det. Men ännu några år hoppas jag ju att få beskåda min numera oputsade koppar. Kram och fin 3:e advent till dig!

MirandaMaräng sa...

Vilken härlig jämförelse. . . själv vet jag inte riktigt vad jag ska jämföras med!:-)
Men nu i juletider plockas ju fram både det ena o andra från svunnen tid!
Önskar dig en fin helg & 3e Advent
Kram

Annica sa...

Men åååh, så fint du beskriver och jämför dej med kopparpannan. Jag blev rakt lite tårögd där...
Det kanske är därför jag också har såna starka känslor för allt som är gammalt och har en historia.

Varm adventskram
Annica

HWIT BLOGG sa...

Vilket härligt och tänkvärt inlägg! Ja nog har man patina alltid :) Skönt att man är som är...
Adventskram från Titti

Tante Mali sa...

This is a wonderful old treasure!!!
You are doing right and your are a lucky person.
Happy Christmas time
Elisabeth