23 mars 2020

Dubbel mosstickning och vandaliserad cykel


Nu har jag tagit fram stickningen som legat undanstoppad sen jag vet inte när. Bara ett framstycke återstår och jag får mäta mig fram från det färdiga för nån riktig beskrivning har jag inte. För övrigt så stickar jag med garn från ett upprivet arbete. Jag har en tendens att använda garnet flera gånger för blir det inte bra så river jag upp! Gillar att sticka dubbel mosstickning för att få lite struktur.

I lördags skulle jag ta ut cykeln för premiärturen. Den står vinterparkerad i ett låst cykelförråd på gården. Jag hittade den vandaliserad! Gissa om jag blev ledsen? Gissa om jag blev arg? Gissa om jag smällde igen dörren och låste? Just det. Tänk att folk (ungar?) inte kan låta bli att förstöra för sitt eget höga nöjes skull. Nu ska jag lämna in den på lagning och genomgång. Jag blir så trött!!

Ha det gott all vänner. Nu tar vi nya tag och gör vår vecka så fin vi kan.

10 kommentarer:

Villa Ryttarängen sa...

Fy så tråkigt med din cykel. Hur svårt ska det vara att låta bli andras saker. Sticka är ju inte min grej men jag älskar stickade tröjor och annat. Tur att min mamma kan sticka åt mig om jag ber snällt. Ett par raggsockor då och då. Då så tar vi itu med måndagen. Kraaam Pia

Vit Hortensia sa...

Men så tråkigt!!!.....och så himla onödigt! Hoppas den går att laga och att du får ha den ifred sen för nu har vi ju finaste cykelsäsongen framför oss!
Ha en fin måndag <3
Kram Birgitta

Mamma C sa...

Fattar mig inte på människor som inte kan skilja på mitt och ditt eller bara gillar att förstöra.
Hoppas du får till det du vill med din stickning denna gång.
Ha en ny bra vecka nu.
Kram Carin

Eva-Lotta sa...

Så onödigt med din cykel! Man blir både arg och ledsen.
Sticka kan jag inte, min mamma kan alla sorters handarbete, men den genen ärvde inte jag!

Livet ... på Øvre Holt ! sa...

Åhh så drit det var da ,at man ikke kan få ha tingene sine i fred ! Nå skal jeg gå gjennom alle innleggene dine jeg ikke har lest ,lenge siden jeg har vært her inne nå ,men tenker på det stadig at jeg skal lese på bloggen din. Fin ny uke til deg! Klem <3

lisashus sa...

Fy, så arg jag skulle bli! Så himla onödigt att vandalisera en cykel och du som säkert hade sett fram emot första turen! Usch, så trist. Vad kan man göra när ett förråd ändå är LÅST?! Känner igen känslan, när de stal mina juldekorationer utanför min dörr - säkert också ungar, som inte hade något roligare för sej. Nu går det inte att jämföra, men ilskan fanns där också!
Hoppas att du får ordning på cykeln!

Så fint du stickar och bra att återanvända garnet när något inte blir bra. Ja, nu är det tid både för stickning och annat.
Allt gott till dej!
Kramar
Lisa

Bettys beundran sa...

Förstår ilskan med din förstörda cykel. Cykeln är till så stor glädje, hur tänker de som har förstört den? Kommer i håg när jag ställde min cykel utanför huset där jag hade då hade tillgång till en vävstol. Jag skulle bara hämta mattan, var borta 5 min. och då var cykeln borta grrrrrr. Men så roligt att du stickar, har tänkt göra det men hittar ingen modell som passar mig, men du bara stickar på - modigt.

HWIT BLOGG sa...

Åhh så tråkigt med cykeln! Ja så himla onödigt...
Förstår att du blev arg!
Önskar dig en fortsatt bra vecka i alla fall :)
Kram från Titti

Agneta Tellander sa...

Nej fy fanken så trist, du som är en riktig cykelmadam. Ja nu är det trist tycker jag. Blåser så himla mycket så det är inte ens skönt att promenera.
Dessutom är det på dagen idag 5 år sedan olyckan då jag förlorade mitt öga.
Hoppas det klarnar upp så jag kan åka ut till stugan en sväng. Alltid mysigt där får jag energi, kliar i trädgårdsfingrarna nu. Har varit mycket energitjuvar nu rent privat.
Stor kram💕🌿

Wikers Liv sa...

Så himla trist med din cykel! :( MInns när ena dottern lånade min cykel för att kunna ta den när hon kom med nattbussen efter en studentskiva, och någon hade knölat till hjulet så det gick inte ens att leda den hem... Dottern var så ledsen att hon inte ens "vågade" ringa och be om hämtning utan gick hem ensam de två kilometrarna... Klart jag tyckte det var trist med min cykel, men det värsta var ju att dottern fick gå... Att folk inte kan låta bli att förstöra för andra!

Så fina bilder i inlägget innan och visst är det lite, lite så kanske att det finns något gott i allt onda... jag tror nog också det.

Kram/Maria