Medan jag väntar...

Det är ju precis nu vi behöver allt som kan lysa upp mörkret. I väntan på advent och alla stakar och stjärnor har jag satt en liten ljusslinga under glaskupan som står på hörnskåpet i sovrummet. Den lyser dag som natt och jag tycker den blir ännu vackrare om ett tag när batteriet blir svagare. Sällskap har den av fotot av min kära far och av mig som treåring.

Min tillvaro är lite suddigare än vanligt just nu. Ögonåkomman jag känt ett tag är förmodligen en ögonkatarr. Jag håller på att behandla den och än en gång blir jag påmind om att små sår och gamla vänner ska man inte förakta.

Under helgen ska döttrarna och jag ut på äventyr igen. Vet inte riktigt vart... bara att vi ska ha nattlinne med.  Jag har stora förväntningar!

Ha en riktigt fin helg!

Saffranstider

Advent närmar sig och då är Karins mjuka saffranskaka ett måste. Den började bli tradition redan på jobbet när Karin varje advent bjöd oss, sina arbetskamrater, på just den kakan. Oj, vad vi längtade till just den fredagen, hela året längtade vi! Sen dess har den också blivit tradition här hemma. Ingen advent utan Karins jättegoda saffranskaka! I år tjyvstartade jag... för jag blev såå sugen. Jag bakar så gärna en ny till adventsfikat!

Varsågod, här är receptet.

Karins mjuka saffranskaka
100 gr rumsvarmt smör
2 dl strösocker
2 ägg
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
0,5 gr stött saffran
2 dl varm mjölk
En skvätt starkt kaffe

Vispa smöret med sockret, tillsätt ett ägg i taget.
Häll i saffran och kaffeskvätten och vispa pösigt.
Blanda mjölet med bakpulvret och rör ner det växelvis med mjölken.
Blanda allt noggrant och häll smeten i smord form och grädda i 175 grader.
Ta ut formen efter 5 minuter och strö pärlsocker (och hackad mandel om man vill) ovanpå och grädda kakan ytterligare i 35 minuter eller tills den känns torr. Innan ni skär upp den, låt den kallna helt.

Är det fler än jag som känner sigt förkyld i ögonen?  Det kliar och tåras och känns grusigt, speciellt i det högra. Jag är inte det minsta allergisk och har inte heller börjat med någon ny mascara eller ansiktscreme. Har känt såhär över en vecka nu. Jag tror jag måste ta en bit saffranskaka till...

Önskar er en bra onsdag.

Som sammet för själen

                                                                                                                                                  Bild från nätet

Musik är viktig i de flesta former, jag är allätare och kan lätt förälska mig i olika artisters framförande. Jag har många favoriter. Så länge jag minns har jag fascinerats av stråkinstrument. Kanske då mest violin och cello. Stråkmusik rätt framförd är som sammet för själen.

Därför passade jag på när Dalarnas Orkesterförening uppförde Beethovens femte symfoni, den så kallade Ödessymfonin i ett fullsatt Kristinehallen i lördags. Och jag fick mitt lystmäte uppfyllt! Än är hjärnan sammetsfylld av Beethovens Symfoni nr 5 i c-moll och av Violinkonsert i d-dur med gästsolisten, violinisten Anja Röhn. Så fantastiskt!

Jag hann precis hem till Så mycket bättre, en helt annan form av njutbar musik, så mycket gott och olika det finns att lyssna till! Intressant att höra hur de tolkar varandras låtar och samtidigt få en inblick i de artisters liv som vi kanske inte visste så mycket om.

Om jag fick önska mig nånting, förutom att kunna spela violin eller cello, då skulle jag önska att det blir så klart på himlen att fullmånen, den så kallade supermånen, syns i morgon den 14:de november. Oavsett tänder jag ett ljus för far som gick bort den dagen för ofattbara 27 är sen.

Ha det gott därute alla vänner!

Pappersvimpel a la Erikslundsliv

Ann, med fina bloggen Erikslundsliv, lockade mig att göra en likadan pappersvimpel som hon gjort. Jag hängde min i grenen i köksfönstret. Enkel och rolig var den att göra, jag gjorde min av gamla notblad precis som Ann och här kan du se mer i detalj hur hon gjort.

Till jul kanske det hänger annat i grenen, vem vet? Fint nu i alla fall tycker jag.

Jag tror alla fått mer snö än vi! Ynka tre-fyra centimeter har det singlat ner här. Hoppas minusgraderna består så den ligger kvar... för nog är det vitt och fint alltid!

Ta det nu försiktigt ute i snön.

Ånyo... utställning i Mannes Fejs

Vi var till Leksand på en spännande utställning i helgen, svägerskan Karin och jag. Karins syster, Ann-Ki Jones, ställde ut i härbret hos Mannes Fejs. Manne hade upplåtit övervåningen åt henne. Utställningen heter Ånyo och har pågått under Allhelgonahelgen.

Hon gör konst av gammalt bortglömt, ratat material som får nytt liv genom temat Ånyo. Titta bara på fint Leksandsfolk här ovan!

Om man skärper blicken mot mitten av plåtfatet ser man varför det heter Liv.

After ski...

... och såklart... Naken.

Gamla dräktband blev till en vacker kronkrans. Och som alltid ska en utställning ses med egna ögon och inte genom dåligt fotade bilder. Så många fler installationer och skulpturer trollband oss, och jag blir så tagen... och får själv sån lust!

Om ni undrar vad Mannes Fejs betyder (förutom fähus och ansikte alltså) så står det för Främjandet av Egensinnigt och Juvenilt Skapande... FEJS. Manne är så underfundig! Tack än en gång för allt trevligt Ann-Ki! Här kan ni se hur det såg ut en sommar när vi besökte Ann-Ki.

Hoppas ni också gjort nåt roligt i helgen!

Vinterbonad soffa... och tusen små torra stjärnor

Några nya kuddar och soffhörnet blev vinterbonat! Ibland behövs inte mer för att hela rummet ska kännas nytt.

Även om det är färgrikt så är det dämpade färger, passar bra till mattan tycker jag. Tänk, jag den försiktigt linnefägade har kommit ut ur garderoben! Nåja, det får inte bli för mycket...

På bordet, lite annat nytt... eller nygammalt egentligen. Torra skira fröställningar från rosenspirean blir ett vackert stilleben tillsammans med den strama keramikvasen. Jag tycker om att plocka in grenar och kvistar i inredningen, för att inte tala om kottar! Älskar tallkottar, de absolut bästa att dekorera med såhär inför vintern. Hästen är gammal, vasen och stjärnljusstaken egen design.

Om man tittar noga ser man att rosenspireans vackra fröställningar består av tusen små stjärnor. Även om bilden är oskarp.

Under helgen ska jag bese en efterlängtad utställning tillsammans med svägerskan. Och så tänder jag ett ljus för de kära som inte finns kvar bland oss.

Ta hand om er, ha en fin fredag och en skön Allhelgonahelg.

Skrivarvrå i dunkelt novemberljus

Hemkommen efter några härligt soliga dagar på landet, i sällskap med Sibbe hund men tyvärr utan kamera, så är jag så sugen på att sitta i min skrivarvrå igen. Här trivs jag och när jag skriver blir jag innesluten i en bubbla och glömmer tid och rum.

Jag är så tacksam över att jag har möjlighet att bestämma helt själv hur jag vill tillbringa min dag. Inga betungande måsten. Jag har förmånen att välja, minsann inte alla förunnat. Arg och ledsen för de ofattbara orättvisorna i världen. Men ändå... att känna tacksamhet är viktigt för mig. Att se det lilla, att ta vara på tiden man har...

Idag hade jag tänkt visa soffhörnan med mina nya vinterkuddar men ljuset inne idag är som synes inte fotovänligt för fem öre. Det får vänta tills en annan dag.

För ett tag sen så byggde jag, med viss hjälp ska sägas, en rejäl arbetsbänk i sovrummet. Så bra att ha mer yta att bre ut sig på. Nu kan också symaskinen stå framme vilket är skönt för den väger ett ton att lyfta och dessutom behöver jag inte ockupera köksbordet som jag fått göra tidigare.

November har inletts och den känns i år inte så lång, om tre veckor är det första advent. En av mina bästa tider! Än har jag inte sett till någon snö men den kanske kommer?

Må gott mina vänner!

Vem gör en kålpudding nuförtiden?

Jo, jag! Inte ofta minsann, nej det går säkert år emellan. Men när det är så höstigt som det varit ett bra tag så längtade jag efter rejäl husmanskost, lätt trött på all chili och vitlök som man ofta kryddar de flesta rätter med nuförtiden. Och jag lovar... tillsammans med kokt potatis och en klick lingonsylt så smakade det jättegott!

En stor bukett fådda höstastrar pryder mitt köksbord just nu. När jag tittar på dem så tänker jag på helgen som varit... helt magisk! Ibland är vissa dagar bättre än andra...

Njut av höstdagarna även om de är trista just nu. Gör en kålpudding, vetja!

Full av förväntan

En helg fylld av roligheter har jag framför mig. Ikväll ska jag gå på Eva Dahlgren-konsert, i morgon blir det 40-årskalas och så på söndag... bokreleaseparty! Inte undra på att jag är full av förväntan...

Önskar er en lika rolig helg!

Jag har svansar både här och där

Jag märker att jag har en förkärlek för små svansar... jag har dem överallt när jag ser efter. Som här på duken som är återbrukad från ett tidigare liv som soffkudde...

... som rönnbärshängena i fönstret...

... virkade sovrumsmattan...

... leksandsbanden på nyckelknippan...

... snoddarna på ulltröjan...

... och så sist... min egen svans, nästan alltid i form av fläta. Jaha... sån är jag! Hur är du?

Ha en ny fin höstvecka, helst med lite solsken... om man nu kan önska?

Nycklar på väggen igen

Häromdagen hittade jag asken med nyckelsamlingen som varit borta sen jag flyttade från min förra lägenhet. Nu har jag inte direkt letat efter dem. Tänkt att de kommer väl fram, tids nog. Hur som helst så hamnade de på väggen igen. De är gamla, somliga rostiga, alla slitna av tidens tand... eller egentligen handens rörelse.

Nu sitter de på rad i hörnet där mormors pelarbord står just nu och tar plats. För det gör det, ändå är det inte stort men karaktär, det har det.

Tänk om de kunde berätta vilket lås de hört till. Och vad de låst in? Har den minsta suttit i ett skrin av något slag? Spännande tankar...

Så här såg de ut förra gången de satt på väggen.

Hösten har kommit, träden i parken glöder, vantarna är ett måste igen och jag tycker det är härligt! Välkommen höst säger jag!

Ha det gott ni också.

Avocado från kärna

Jag gillar att driva upp plantor från kärnor och frön. Avocado till exempel. Den här kärnan grodde snabbt när jag i somras petade ner den bland vildvinet på balkongen. På bara några veckor så hade den skjutit upp en liten stängel ur kärnan.

Roten var två dm lång när jag grävde upp den för plantering i kruka. Jag fick knipsa av den för att den skulle få plats! Undrar om det finns olika sorter, kanske vissa kärnor gror snabbare än ändra? Jag har nämligen just slängt en som stått på traditionellt sätt i vattenglas i fönstret sen i vintras... inget hände med den. Men nu har jag en ljuvlig planta. De kan bli riktigt stora, jag har haft några förr. Och jag hoppas att den här trivs!

Trevlig helg!

Mmmm... som i matmarknad!

Den här veckan är det traditionellt den Internationella matmarknaden här i stan. Mat och dryck från 16 länder och med uppskattade 100.000 besökare är det trångt på Åsgatan kan jag säga! Jag hade fullt sjå att över huvud taget kunna ta några bilder utan folk i vägen.

Ändå är det upplevelsen med dofterna, smakerna och trängseln framför matstånden, de olika språken och gemytet som är så trevligt... och man tror man är i Italien... Grekland eller kanske i New York!

Idag ska jag gå ner direkt när de öppnar och köpa ost, någon god korv och kanske en sån smaskig hallontarte jag smakade igår. Jag åt också en grillad pain riche med godsaker på... mmmm!

Idag har jag också tänkt att efter tre frostnätter plocka bort alla blommorna och vinterstäda balkongen. Men så hörde jag att det skulle bli mildare nattemperaturer igen så jag låter den fantastiska blomprakten få leva vidare ett tag till.

Hoppas ni också får en fin torsdag.

Helgfrukost

För mig är frukosten det viktigaste målet under dagen. Men under helgen kan den se lite annorlunda ut. Då byts filen ut mot en glad grapehalva. Annars ser ostsmörgåsen, teet och salladsbladen ganska lika ut under hela året. Mmmm... frukost!

Idag har vi haft första frosten här. Tror att blommorna på balkongen klarat sig. De blommar fortfarande sanslöst. Synd att de inte har så lång tid kvar. Men jag tycker om hösten. Idag tänker jag mig en cykeltur i solskenet. Jag måste försöka få bort den trötthet jag känt ett tag. Cykla bort den och njuta av höstdofterna och de sprakande färgerna...

Ha en fin vecka!