Jag blir glad när jag ser den

Minns ni tapetrullen jag köpte bara så där? Nu är det tapetserat och klart. 

  Gången mellan vardagsrum och kök blev så fräsch och ljus. Väl värd arbetet.

 Hyllan är uppsatt på samma plats igen.

Jag är ju svag för torkade fröställningar av olika slag. Framförallt av lokor. Då förstår man nog varför jag förälskade mig just i detta mönster. Jag blir glad när jag ser den.

I morgon börjar september. Jag som gillar hösten säger välkommen! 

Ps. Tapeten heter Nora och kommer från Boråstapeter.

I väntan på bättre tider

Eller... i väntan på en regn- och ruskdag. En rulle reatapet som hastigt och lustigt inhandlats och ska sättas upp på väggen bakom pallen. Ibland får man för sig saker. Det är jag väldigt bra på.

Föll för det enkla mönstret med lokorna. Det blir en liten förändring som kommer att lyfta passagen mellan vardagsrum och kök. Ni ska få se!

Ha en fin dag.

Syren som var lönn

Norpade några kvista från en syren... som visade sig vara en sorts lönn! Så vackra blad, fulla av klorofyll.

Minst lika vackra som syrenkvistar. Står på köksbordet och förgyller mina dagar. Liksom vädret! Hurra för solen och värmen.

Glad onsdag!

Lätt att älska...

Nog är de lätt att älska, de övervintrade pelargonerna som villigt växer till sig i köksfönstret. Nu har några satt knopp och en röd blomma har slagit ut.

I dessa tider blir man extra lycklig! Förr om åren brukade jag knipsa bort de första knopparna för att ge plantan mer växtkraft. Inte i år!

De trängs i fönstret och jag drömmer mig framåt mot att få plantera ut dem på balkongen. Det gäller att hålla näsan ovanför vattenytan, att drömma och längta. Snart så...

Glad och fortsatt trivsam helg önskar jag er var ni än befinner er.

Att vara biten

Jag har så lätt att nörda in mig i vissa saker. När något intresserar mig så blir jag snabbt biten. Just nu läser jag om alla Åke Edwardsons böcker om den inte alltid så sympatiske kriminalkommisarien Erik Winter. Det finns tolv skrivna och jag är nu inne i den nionde. På raken! Har försökt stoppa in en annan bok emellan men längtar bara efter Erik Winter. Inte direkt efter hans ofta komplicerade och ruskiga fall, nej jag gillar hur Åke Edwardson beskriver människan Erik Winter, hans tankar och hans vardag, förhållandet till arbetskamrater och familj. Och som ni ser, han följer med mig till och med under frukosten. Snacka om att ha blivit biten. Att läsa om tolv böcker man tidigare läst låter väl väl nördigt?

Den första heter Dans med en ängel och skrevs 1997. Ifall ni vill veta.

Har ni lika lätt att bli biten som jag?

Rikedom

Ofta glömmer man bort sina rikedomar. Tänker inte så mycket på vad som trängs där i skåpen.

Efter att @sommarhuset visat sin glädje på Instagram över att äga en kaffekopp ur servisen Mon Amie insåg jag att jag har en rikedom i mitt skåp.

Jag fick min första kopp och fat av morbror Hans när jag fyllde tretton år. På den tiden var det vanligt att samla till en hel servis och jag fick en ny del varje födelsedag och jul eller köpte en för pengar jag sparat själv. När jag flyttade till mitt första egna hem kunde jag packa upp en hel servis. Åh, vad jag är glad att han valde just Mon Amie åt mig!

Jag använder den alltid när vi är många och ibland också när jag i vardagen unnar mig något gott. Det är lätt att bli blind för det man har. Jag har bloggat om Mon Amie tidigare, här kan du se ett av inläggen. Min servis slutade tillverkas 1987 men återlanserades i samband med formgivarens 80-årsdag. Här han du läsa mer om Marianne Westman... från Falun!

Jag är säkert inte ensam om att ha en rikedom i skåpet? Tack morbror Hans som gav mig den första koppen.

Tänk att januari är över och helgen går in i februari. Kan ni fatta? Inte jag.

Ha det gott alla vänner och tack än en gång för alla fina kommentarer ni ger mig.

Fantastiska amaryllislökar

Minns ni de tre amaryllislökarna jag planterade i början av november? Hade i min vildaste fantasi inte kunnat tro att de skulle blomma så fantastiskt fint.

Alla hade dubbla blommor och vartefter de växte upp kapade jag stjälkarna och satte i vas. Jag upplever att de står mycket längre då.

De första stänglarna blommade lagom till första advent.

Sedan har jag haft amaryllisar både högt och lågt ända till idag. Nu har jag de två sista stjälkarna på vardagsrumsbordet.

Om jag räknar efter så har de tre krukorna tillsammans levererat elva stjälkar. Varje stjälk har gett minst fyra klockor, ett par hela sex... en sju!! Helt fantastiskt!

Jag har knappt vattnat lökarna alls, mer på slutet då lökarna har krympt och nu är nästan helt tomma. Den allra sista stängeln orkade inte mer än fem centimeter... men titta på blomman!

Nu är det bara blad kvar. Jag tycker de är vackra så de får stå kvar i köksfönstret ett tag till. Tänk att ur dessa tre lökar kom det så mycket skönhet.

Så här såg de ut nyplanterade den femte november. Kraftiga och tunga, köpta på Lidl för bara hälften av priset som blomsterhandeln tog. Jag har goda erfarenheter av Lidls lökar sen tidigare. Av deras växter över huvud taget.

Önskar er alla en fin helg som nog kan upplevas mer som en i mars än en i januari. Ingen snö, bara gröna gräsmattor, vårvindar och en och annan solglimt här hos oss. Ur led är tiden, skrämmande tycker jag. Enda positiva är att inga broddar behövs under skorna.

Nya datorn är som en uppenbarelse. Vilken skillnad!

Chokladkokostoppar, enkla och goda

Har precis gjort dessa kokostoppar och de är supergoda... om man som jag tycker om kokos. Dessutom är de glutenfria. Här är receptet.

Chokladkokostoppar ca 25-30
50 g smör
1 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
1 tsk kakao
2 ägg
200 g kokosflingor
raspet från en halv apelsin

Mörk choklad att doppa de färdiga kakorna i

Smält smör, vispa i sockret, vanilj, kakao. Rör i de två äggen, apelsinraspet och sist kokosflingorna. Låt svalna i kylen. Klicka ut toppar. Grädda i 175 grader ca 12-15 minuter. När de kallnat, ge dem en botten av smält blockchoklad.

Nu har jag ätit tre... och alla var lika goda, hihi!

Ha det gott!

Hjälp!!

 Jösses vad den degen jäste! Hjälp! Kanske för att jag närapå glömde den?

Därför att jag korrekturläste? Jo, så var det. Då blir jag helt uppslukad. Som ni ser så läser jag med linjal. Lättare att fokusera på en rad i taget. Slutkorr... hjälp! Snart är sista dag för inlämning till tryck! Nu har jag också bestämt vad bokens titel blir. Men det återkommer jag till.

Det blev två saffranskransar till slut. Så nu fortsätter jag med mitt linjalarbete. Gillar det!

Ha en god helg!

Måndagskväll i köket

Det varmt och gott i köket, jag tänder ljus och njuter. Måndagskväll. Det har snöat en decimeter. Vitt och fint. Säkert hinner snön försvinna, den första brukar aldrig ligga kvar.

Tänkte bara kika in lite snabbt och tacka för alla peppande kommentarer om att manuset till min femte roman är klart. Tack alla rara! Redigerar för fullt.

Önskar alla en fin kväll!

Nu stryker vi november medhårs

Istället för att förbanna november, som ju är den allra, allra, allra tristaste månaden, så välkomnar vi den tycker jag. Då känns den plötsligt trevligare. Jag tänker tända mer ljus, mysa mer, laga mustigare soppor och provsmaka glöggen! Jag pyntar med nypon på vitrinskåpet, norpade från den gigantiska Flammentanz-rosen utanför ingången, planterar amaryllislökar, läser härliga böcker... och skriver.

Nu stryker vi november medhårs, och snart, snart, snart, utan att vi vet hur det gick till, är det första advent!

Glad november på er!

På kökshyllan

Kommer ni ihåg att jag visade den söta lilla dvärgcissusen för någon månad sen? Den har växt så mycket att jag måste flytta den så rankorna kan hänga fritt. Här kan du se den liten.

Enda platsen som var ledig var på kökshyllan. Kanske är det för mörkt, trots att det ser ljust ut nu när solen skiner?

I gott sällskap av en av mina madonnabilder som jag är så förtjust i, kransen av renfana, nu flera år gammal, en mortel jag ofta använder...

... en bukett torkade smörblommor och lilla söta kvasten, så praktisk att borsta bort både ett och annat med.

Äntligen har vi haft flera dagar med vackert höstväder, också idag. Passar på att ta en promenad varje eftermiddag medan solen är framme. Tack för alla fina kommentarer om mor. Tänk att så många ville lyssna på hennes reportage!

Ha en fin dag.

Jättegott!

Tänk att jag glömmer bort vissa rätter. Som ugnspannkaka till exempel. Det är ju så gott! Häromdagen, när jag läste igenom det hittills skrivna i min pågående roman Harriet och Olle, blev jag påmind. Och sugen.

Lingonsylt till förstås. Jättegott! Ännu godare hade det varit om jag haft knaperstekt fläsk i. Men jag lovar, det dög gott utan också!

Ännu en helg är på väg in. Vad kommer de ifrån?

Ha det fint!

Istället för nya kuddfodral

Jag blev sysugen igår och mindes att jag hade ett tyg liggande, samma tyg som jag klädde om köksstolarna med, ett tyg som var tänkt att bli nya kuddfodral till soffan. Gillar det svart/naturrutiga. När jag tog fram det så fick jag för mig...

... att det skulle passa mig som klänning, rutig som jag är. Sagt och gjort. Det var bara det att tyget såklart bara räckte till livet. Så idag hänger jag på låset till Kol&Rosor där jag köpt det. Jättekul att sy igen. Det var ett tag sen sist. Ser ni min älsklingsklänning där bakom? Den använde jag som mall och gjorde ett mönster av, för några symönster har jag inte kvar längre.

Nu kommer jag att matcha köksstolarna. Men några rutiga kuddar blir det nog inte... nån måtta på samma lika får det vara!

Glad helg på er!

Ps. Trädgårdsförslaget mottogs väl.

Vita pelargoner i köksfönstret... och roligt uppdrag

I år valde jag att ha två vita pelargoner i köksfönstret. Och det har jag inte ångrat.

De trivs att vara planterade i krukorna som ser ut som betong men är stengodskrukor i en obestämbar gulaktig nyans...

... eller var, innan jag penslade dem med vit vattenlöslig färg. Då fick de ett helt annat utseende. De har varit lika fina de senaste 10 åren, trots disk ibland. Jag har alltid tyckt om dem.

I motljus ser det ut såhär i mitt köksfönster med utsikt över takåsarna.

Åh, jag måste få berätta om det roliga uppdraget jag fick igår! Ett ungt par har köpt och varsamt renoverat ett gammalt hus och nu ville de ha hjälp att planera den stora kala tomten som mest består av gammal gräsmatta. Den innehåller också det vanliga, risiga bärbuskar, hallonsnår och knotiga äppelträd, syrener och andra försummade buskar som brukar finnas i en gammal trädgård. Nästan 4.000 kvadratmeter har jag att bita i. Igår var jag där, lyssnade till deras önskemål, dokumenterade och fick tomtkartan. Hurra vad jag tycker det är kul!

Vi fortsätter njuta av vår fina sommar och tänk, idag välkomnar vi juli!

Självklart hissar jag min flagga idag!

Idag på Sveriges nationaldag är det en självklarhet att jag hissar min flagga. Jag är stolt över att få bo i vårt vackra land. Jag vet att somliga knappt vågar ha fasadflagga på sin stuga längre för att inte kopplas ihop med vissa grupper som anser att den symboliserar deras åsikter. För mig står den för demokrati och frihet.

Min nationaldagsfrukost är samma som alla dagar. Den passar min morgon bäst.

Idag ska jag på trädgårdskalas hos barnbarnet Sofie som fyller 27. Hon, som trodde alla hissade flaggan för henne när hon var liten, brukar ha tur med vädret, så också idag. Grattis fina Sofie!

Önskar också er en fin 6:e juni!

Nu blommar smörblommorna hos mig!

Plockade en stor bukett smörblommor under min morgonpromenad. Sommar för mig. Solen värmde även om temperaturen inte var särskilt hög. Men idag blåser det inte och vilken skillnad det är! Juni kan inte börja bättre.

Minns ni mitt vidlyftiga smörblommeprojekt för länge sen? Ler när jag läser och minns. Här och här kan ni läsa om det.

Junikram till er!

Så ljuvlig

     
Nu står det inte på... snart slår de första luktpionerna ut och doften letar sig hemligt fram utan att man riktigt vet varifrån den kommer. Så upplevde jag det förra året och det resulterade i denna lilla dikt.

       Ett stråk av något annorlunda,
       en doft jag inte känt förut.
       Så ljuvlig att jag måste blunda
       ... en vit pion har slagit ut!

Fler dikter kan ni hitta här, i min andra blogg mittskriveri. Där finns också ett urval av mina noveller. Och nu, när en livgivande regnskur precis trummar mot fönstret, får jag sån lust att skriva. Det är ett behov som gör sig påmint emellanåt, så kanske... Ett blogginlägg är inte nog alla gånger. 

Önskar er en bra dag.