3 mars 2021

Att vara till hjälp

Det känns så bra att jag kan vara till hjälp. Jag har tiden och någorlunda kunskap för att hjälpa döttrarna med deras pappas kvarlåtenskap. Han gick bort i slutet av förra året och döttrarna har nu tagit hand om hans saker. Mycket har de sparat så klart. Men resten ville de att jag skulle hjälpa dem med. Loppis, Blocket, eller kanske Tradera? Så jag har ägnat mig åt att sortera och fota och lägga in på olika forum. Inget är direkt värdefullt men det känns bra att veta att sakerna uppskattas av någon annan och får leva vidare. Men mycket får gå till loppis också. 


Känslosamt blev det när de hittade kärleksbreven från mig som han sparat i alla år. Hade ingen aning om att han behållit dem. Många minnen och känslor... vi träffades när jag var 14, han 15 och levde sen tillsammans i 33 år. 

Så just nu lägger jag in grejor på Tradera och hoppas att någon vill ta sig an allt han sparat genom åren. Och det känns bra att kunna vara till hjälp.

I förra inlägget undrade jag om nån visste nåt om Ruth Hofer som 1939 målat min loppisfyndade rosentavla. Min vän Lizbeth hittade spår av henne som vi väljer att tro på. Hon föddes 1911 och dog 2012 i Mellösa församling. 101 år blev hon! Hoppas hon målat fler tavlor under sitt långa liv.

Må gott första vecka i mars... äntligen, hurra!

9 kommentarer:

Mamma C sa...

Det är väl bra att kunna få saker att leva vidare än att bara slänga dem.
Så kul att hon hittade henne och hoppas hon hade målat fler vackra tavlor som andra har på sina väggar.
Kram Carin

Evas Pyssel sa...

Så bra att du hjälper dem så att sakerna kan komma till någon som uppskattar dem.Jag är en förespråkare för att spara gamla saker, inte slänga. När man tänker på vad man själv har i skåp och lådor , undar man hur barnen en gång ska kunna ta hand om allt.
Jag ser temuggarna från Ittala som jag själv har . De är sååå fina.
Lycka till med försäljningen.
Kram Eva

lisashus sa...

(Jag provar nu att kommentera för tredje gången här. Något blir tydligen fel.)
Vilken fin hjälp med alla sakerna och så bra att de kommer till användning.
Speciellt med breven kan jag tror - tiden svindlar säkert.

Intressant med denna konstnär och jag hoppas också att hon målade flera tavlor i sitt liv.
Ha en fortsatt fin marsvecka och lycka till med försäljningen!
Kram
Lisa

Eva-Lotta sa...

101 år! Det var inte dåligt...
Sådana irish coffeeglas har jag haft en gång i tiden!
Kan tänka att kärleksbreven kändes❤️

Anonym sa...

Så fint att kunna ge någon annan möjlighet att få ta del av fina saker. De fina teglasen Tsaikka har jag också i min ägo, ibland benäms de som " ryska". Många fina ting fanns där :) Berit

Vit Hortensia sa...

Det måste vara som att vrida tillbaka tiden när du läser de där gamla breven!.....och jag såg den vackra skålen med lock på första bilden och smälte som smör i solsken.....så fin! Roligt att du fick veta lite om konstnären som målat din vackra tavla. Alltid så mycket värt att i alla fall ha lite av historien bakom saker man tycker om.
Allt gott till dig!
Kram
Birgitta

Bettys beundran sa...

Tänk så bra att de du inte vill ha är någon anna i behov av. Själv har jag en service från Nittsjö (Nittsjö blå) som jag försökte bli av med på Blockett men det gick inte. Nu vet jag att man på återvinningsstationen kan man ställa saker (hela och fina) så säljs det vidare. Så får det bli. Så rörande att hitta breven som var skrivna kanske från ungdomstiden. Det är något inte dagens unga kommer hitta när allt i dag är korta sms. Ps. té glasen har vi haft - många av. Lycka till.

Titti08 sa...

Tänk att jag hade också ett sådant rutigt brevpapper för länge sedan!
Kul se det igen.
Titti

MirandaMaräng sa...

Irish Coffee glasen känner jag igen. . .har haft sådana för länge sedan! Spännande att sälja på loppisar och sajter och så bra att du kan hjälpa till!
Måste finnas mycket minnen i sparade brev!
Ha det så bra!
Kram