Jag ser gamla bilder från mina promenadvägar och längtar så efter att få gå där igen. Tänker att till våren, då...
... kan jag gå runt Tisken igen...
... vandra mellan gruvstugorna i Östanfors...
... eller gå runt Falu gruva.
Då kan jag promenera längs gatorna i stan och undra vem som bor innanför den här fina porten...
Till våren, då...
Just nu kan jag hjälpligt ta mig till närmsta affär med min dramatenkärra för att veckohandla och om jag har en bra dag... till biblioteket. Så frustrerande! Biter ihop för jag vill inte ge mig. Väntar på en ryggoperation (spinal stenos och diskbråck) och blir sämre för varje vecka. Tacksam för familj och vänner som hämtar och skjutsar för att jag ska kunna vara med på roliga saker. Och tack och lov för sammankomsterna här i huset! I dag är det tisdag och då spelar vi Canasta. Den roligaste stunden på hela veckan!
Nu hoppas jag att oktober blir den månad när jag får min rygg och, framför allt, mina ben tillbaka. Det kanske är min tur nu?
Hoppas ni kan gå era promenader och se naturens skiftningar. Inte längtansfullt behöva titta på bilder från förr över gamla promenadstråk.
Kram på er!
