Det är på tiden att jag kommer med ett längre blogginlägg än de korta snuttar jag levererat sådär på en höft senaste tiden. Har ju inte mått så bra efter två ryggoperationerna under kort tid och när jag ser i backspegeln... kanske inte så konstigt.
Jag är en lyckligt lottad människa som sällan eller aldrig är låg, nere, deprimerad eller under isen. Därför så kom det som en överraskning att jag kände mig just så. Och så trött. Orkade inget och definitivt inte med alla gulliga människor som försökte peppa mig. Jag ville inte ha roligt. Ville bara sova. Inte ens mat var gott!
Jag är så glad att allt det ledsna är borta nu. Egentligen nyttigt för mig att få känna mörkret ett tag. Tänker på och förstår sinnesstämningar lite bättre för dem som ständigt dras med depressioner av olika slag och grad. Som inte orkar med sig själva. Stackars, stackars dem.
Fortfarande, och säkert länge till, behöver jag hjälp av barnen med en hel del. Det finns så mycket som man kan bli tokig på! Att stå och titta på en sak där på översta skåphyllan och inte kunna ta ner den. För att kliva upp på en stol/trappstege går inte. Och som att behöva vänta på att nån tar fram och lyfter upp symaskinen på bordet. Att inte kunna göra sina inköp själv. Jag som är van att kunna göra allt själv, ibland det omöjliga också.
Men om man jämför med annat elände man kan råka ut för så är jag oändligt tacksam. Och tänker man vidare och ut i världen så borde man hålla tyst. Eller egentligen skrika! Hur ska allt bli? Såg och hörde på Trumps installationstal i måndags och blev alldeles skakad över hans utlovade despotiska välde. Hur ska världen kunna bli bättre med dessa maktmän?
Jag lever vidare i min vardag och gör så gott jag kan för att bidra till en bättre värld. Tänker att om alla gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar så kanske isbergen smälter lite saktare...
Ta hand om er och ha det så bra ni kan.
5 kommentarer:
Det är nog bra att må dåligt ibland så man kan uppskatta det lilla i vardagen. Sen är det inte det minsta roligt att må dåligt. Att behöva hjälp är heller inte lätt att vänja sig vid.
Nu ska väl allt gå framåt för dig, så du blir bättre och bättre för varje dag. 💐Eval8
Det är inte ett dugg skoj när man känner sig sådär. Men som du skriver kanske det kan vara lite nyttigt för en med.
Det är bra att du har dina döttrar som kan ge dig en hjälpande hand när man inte klarar allt med en gång.
Ha en fin fortsatt tisdag.
Kram Carin
Jag vet precis vad du tänker har ju varit där så många gånger men lyckats vända upp igen. Att ta emot hjälp är viktigt och sen att ge tacksamhet över den hjälp man får. Ja du världen är på sluttampen om jag ska vara ärlig. Vi måste göra vårt yttersta för annars. Ja då finns ingen bra framtid för mina och andras barnbarns barn. Kraaaam Pia
Jag förstår att det måste vara jättejobbigt att vara begränsad, speciellt när man är van att klara allt själv, och lite till. Skönt ändå att ha dina barn som hjälper dej, men jag förstår verkligen känslan.
Tror att du har mycket att se fram emot nu, när du ju varit i ett sånt läge. Säkert kommer du att uppskatta allt ännu mera sen när du vet hur det kan vara.
Nej, man ska inte jämföra sej med andra - det finns ju alltid de som har det värre.
Själva tiden och vädret är annars ganska deppigt. Gråvädret verkar aldrig ta slut - idag tog det nog priset! Vi får se fram emot ljuset därframme , men jag håller med dej om att tiden känns riktigt ur led när man ser och hör hur maktmännen bröstar sej och ser till sitt eget bästa. Det allra värsta är att folket jublar!!!
Önskar dej fortsatt god bättring!
Kram
Lisa
Skönt att höra att du är på väg uppåt igen, dock ej på några pallar eller stegar, men att glädjen är tillbaka. Livet är inte alltid uppåt och man får gnälla, fast det alltid finns nån som har det värre. Fast jag förstår hur du menar.
Ja, hur skall allt bli, man blir mörkrädd över alla maktgalna män som styr världen... för nog är det män oftast...
Hoppas du kryar på dig!! Ta hand om dig, och ta hjälp när du behöver!
Kram Gunilla
Skicka en kommentar