Jag tänker ibland på hur mycket jag ska dela med mig av här på bloggen. Vill ni egentligen veta när jag är sjuk eller har en dålig dag? När jag inte orkar vissa saker för att min ischias sätter käppar i hjulet? När mina kära brottas med trassliga situationer? Jag går till mig själv och tycker att vi har så mycket elände i världen så själv vill jag verkligen inte bidra genom att berätta om mina ledsna dagar, dagar när allt går på tok. Nu är jag ju en person som för det mesta ser det ljusa i tillvaron så därför väljer jag att visa just det.
Men om man vänder på det? Att bara visa det bästa i livet, det godaste, finaste, roligaste händelserna är ju inte heller kul att få sig serverat hela tiden. Lite svärta måste det vara annars blir det för enahanda.
Jag märker på min statistik att jag har fler läsare än nånsin. Det talar ju för att min blogg tilltalar många och gör att jag väljer att fortsätta vara personlig. Men också hålla det alltför privata för mig själv.
Livet är minsann en balansgång.
Vad tycker ni om saken? Att dela med sig... eller inte?
10 kommentarer:
Jag tycker man kan skriva även det dåliga. Livet är ju så för alla. Ibland är det skönt att inte vara ensam. Med det menar jag inte att man måste fastna i gnällandet.
Min statistik blomstrar också, men det är få kommentarer, så jag tvivlar på att det stämmer. Eller är det jag skriver så meningslöst att det inte är värt att kommentera 😅
God tisdag! Eval8
Jag tycker precis som du, att vara personlig, men inte privat. Vissa privata saker känns inte som att det angår andra än de allra närmaste. Det finns alltför många i cybervärlden som delar rubb och stubb - föga intressant.
Själv skriver jag mest som en dagbok för min egen skull, men kul om några läser så klart.
Ha en fin början på april (här snöar det!)
kram
Lisa
När jag började blogga skrev jag aldrig om det privata eller sjukdomar. Men under årens lopp så har jag ändrat mig lite och berättar även de dåliga sidorna. Jag har ju bloggen som min dagbok och i en sådan brukar man skriva (nästan) allt. Livet är ju för alla lite som en bergodalbana.
Kram Carin
Jag tycker nog att det är upp till var och en att dela med sig av det man känner för och vill! Att livet går upp och ner vet ju alla. . . men det är roligare att läsa om det positiva! Jag brukar inte dela med mig när livet är grått och trist och nere i en dalgång!
Ha det så bra!
Kram
Det där är en svår balansgång. Jag försöker också vara personlig men inte för privat, men det är svårt ibland, vad man skall dela och inte. Och allt kan inte vara rosenrött, lite tråkigheter och sorgligheter kan man väl dela om man vill det. För mig har det varit viktigt att delge vissa av de sorgliga sakerna, som när mina djur dör, eller när mina föräldrar gick bort. Men vissa andra saker som händer skriver jag inte ett dugg om. Men som sagt, det är svårt ibland att veta. Jag går nog mest på känsla i den stunden tror jag, vad som känns viktigt eller inte, att delge.
Ha det så fint!
Kram Gunilla
De flesta vet nog att livet inte alltid är rosenrött trots att man inte delar med sig av det.
Tycker konton på sociala plattformar är intressanta när människan bakom visar sin personlighet och det kan man göra på många olika sätt. Jag känner inte dig personligen, ändå är du på något sätt en vän därute i etern som delar med dig av din vardag och dina tankar så att du kommer mig nära. Tycker du blandar bra och ger av dig själv i en mix som känns tilltalande, så enligt mig behöver du inte förändra något....och det verkar vara den slutsats du själv också kommit fram till :-)
Varma kramar till dig du fina Eva-Mari <3
Birgitta
Jag har tänkt samma tanke många gånger. Vad ska man dela och inte? Men sen tänker jag att jag skriver det jag vill och känner för. Sedan får läsarna hissa eller dizza. Jag gillar din blogg ska du veta. Kraaam Pia
Förstår det måste vara en svår balansgång vara personlig men inte allt för privat.Jag har följt din blogg i några år och uppskattar den mycket där du delar med dig av dina tankar, vardagliga ting, recept och boktips. Tycker " Vit Hortensia" beskriver det så bra, känner dig inte personligen ändå är du en vän som känns nära.
För mig känns det befriande och inspirerande få den möjligheten ta del av sådana sociala bloggar.
Ha det gott
Kristina
Hej!
Tillbaks från härligt påskfirande på Öland. Tur jag åkte igår. Idag är Ölandsbron avstängd. Massor av snö och olyckor. Inatt kallaste natten i Sverige på 30 år! Mycket märkligt väder överhuvudtaget nuförtiden.
Jag tycker nog inte man ska dela allt. Inte på sociala forum iaf. Nära vänner och familj förstås.
Alla gör ju som de vill, men alla har nog sina kors att bära avseende sjukdomar och familjeelände.
Svår avvägning, men man måste nog göra det som känns rätt för en själv.
Själv väljer jag nog att prata med de närmsta.
Kram♥️
En enkel hälsning! Om man är personlig och skriver om något man kämpar med, så kan det hjälpa någon annan, jag är inte ensam om problem och det är väldigt trösterikt. Vi är ju bara människor. Jag läser alltid dina inlägg och det har varit givande och att se ditt fina hem. Kram
Skicka en kommentar