23 juni 2024

Piontider

 

När jag gjorde förra inlägget med dikten Jag har en hemlig trädgård, kom jag som så ofta att tänka tillbaka på min lämnade trädgård och främst då på mitt pionland.


Påminde gjorde även den underbara bukett jag fick av dotter Lisa på midsommarafton. Hennes pioner har slagit ut och hon är lika pionfrälst som jag. Nästan.


Jag tittade tillbaka på gamla bilder från Vårt röda hus som jag lämnade i början av 2013, alltså mer än elva år sen nu. Följ med mig på en liten nostalgisk resa tillbaka bland pionerna.


Hade många, bland annat en stor rabatt med olika sorter, som när de blommade var magiska.

 

.

 Lite annat planterade jag in bland dem som riddarsporre, bolltistel och malva.


Malvan tog över när pionerna blommat klart. I framkant runt om hade jag en rad med lavendel.


Min mest älskade pion... Sarah Bernhardt. Färgen, doften, fluffet.


Många buketter blev det av den älskliga Sarah.


Jag hängde några av de knoppiga, inte riktigt utslagna, på ett snöre i köket för att de var så vackra. Men mest för att torka dem.


När de torkat behöll de färg och form hela vintern, ja längre än så. Flera år faktiskt.


Som vispgrädde... Shirley Temple, ser helvita ut här men är ljust rosa.


Rakryggade General MacMahon i knopp...


... utslagna och...


... i vas.


Ja det var en liten tillbakablick när pionerna blommade i trädgården vid Vårt röda hus. Kul att ni hängde med. Kan inte låta bli att lägga till Lena Anderssons dikt ur Majas alfabet. 

Tänk vad jag skulle vara glad
om jag fick bo på pionens blad.
Då kunde jag sitta alldeles nära
och titta och lukta på allt det skära.

Precis så känns det när man doftar på en pion.

Önskar en en fin midsommarsöndag. Själv är jag på födelsedagskalas i Lönnemossa där det finns en massa pioner jag passar på att sticka näsan i.

Pionkram!

7 kommentarer:

Mycket annat & lite betong sa...

Hoppsan, nu blev jag sittande med att läsa i din ”gamla” blogg. Roligt att minnas…

Kram från Agneta

Anonym sa...

Ja, redan då var vi bloggvänner. Ditt glädjehus minns jag väl. Jag har fortfarande inget.
Pioner är så vackra, jag har tre. De vill inte riktigt. Skulle vilja ha många fler, det inser jag när jag ser dina bilder.
Ha en riktigt fin söndag! Eval8

Mamma C sa...

Älskar pioner och hade det själv när vi bodde i huset i Sverige.
Vi planterade flera olika doftpioner några år innan vi sålde. Men jag fick inte uppleva alla i sin ståtliga prakt.
Nu finns inget kvar av all blomster som gubben grävde ner och skapade en mysig trädgård. Nu ser det ut som när vi köpte huset 1991. Bara gräsmattor.
Ha en fin söndag.
Kram Carin

Vit Hortensia sa...

Helt underbara bilder på dina pioner!!!
När vi flyttade till vårt hus fanns det en pion på norrsidan som tappert sköt upp lite blad, men inga blommor. Flyttade den och nu blommar den :-) Hittade sen ett skott av samma sorts pion som växte inne i mörkret av den långa häcken av spirea. Fattar inte att den ens överlevde där, men den flyttades också och blommar nu. Skulle gärna ha fler av andra sorter, som tex Sarah Bernhardt!
Ha en fin dag med födelsedagskalas och doftande pioner :-)
Kram
Birgitta

lisashus sa...

Roligt med minnen och som här - pionerna! Vilka ljuvliga rabatter du hade och så många härliga pioner. Tur att det finns bilder ändå. Jag är lika förtjust i pioner och älskar de jag har. De har blommat en tid nu, men regnet igår gör dem trasiga och hängiga. Jag hoppas på de knoppar som är kvar. Jag kan aldrig få nog av pioner. Kanske är man så fäst vid dem för att blomningen är så kort.
Åh ja, jag minns ditt röda hus och allt vackert du hade där, både inne och ute.
Låter härligt med kalas.
Ha en fortsatt skön helg!
kram
Lisa

Rosor och ruiner sa...

Här är en annan pionälskare, ja det vet du ju. Så många fina och underbara pioner du hade, stora exemplar verkligen!! Och fina kombinationer. Visst kan man sakna dem, tur det finns foton att titta på!

Pionkram!

Hélène sa...

Bonjour Eva-Mari,

Quelle splendeur toutes ces pivoines ! Que d’heureux souvenirs de votre jardin d’autrefois. Et la maison rouge est ravissante.

Cette année au printemps, j’ai planté deux nouvelles pivoines dont Sarah Bernhardt. Il me faudra attendre avant de voir ses fleurs. Un peu de patience, c’est la leçon de la nature.

Merci du partage. Cela permet d’admirer de belles choses, il y a tant de choses alarmantes et tristes en ce moment quand on écoute le bulletin d’informations.

Passez une belle semaine.

Kram
Hélène