16 mars 2017

En gammal nalle... och några tankar om livet


När jag är mitt uppe i nånting som engagerar mig starkt så glömmer jag det vanliga vardagslivet för en stund och när det sen återvänder blir det för ett tag ett tomrum. Efter en tid när jag landat igen infinner sig lugnet, just det som jag värderar mest... det självvalda lugnet. För även om jag tycker mycket om uppståndelsen runt mig med min publicering av Livet efter Mats, så tycker jag ännu mer om min vanliga vardag. För jag är en ensamvarg. Som egentligen inte vill synas... bara lite.

Hela mitt liv har jag tyckt om att vara ensam. Under alla mina vuxna år har jag haft många runt mig men ensam har jag aldrig varit. Jag har haft förmånen att få en fin uppväxt med en älskad lillebror och två fina föräldrar, fått tre fantastiska döttrar, haft bra och utvecklande yrkesår inom olika genrer, varav de sista och roligaste 20 åren som grafisk formgivare. Jag har förverkligat drömmar genom att öppna butiken Farbror Claes, sysslat med keramik och framförallt kunnat börjat skriva... på allvar. Jag har rest en del, främst till härliga Kreta, men också till många storstäder främst genom jobbet. Nog är jag lyckligt lottad när jag vänder blicken bakåt. Men livet har inte bara varit en dans på rosor. Många svåra stunder har funnits. Kanske genom dem har jag blivit starkare? Det sägs ju att man inte vet vad harmoni är förrän man upplevt avgrunder. Yin och yang. Svart och vitt.

Att få uppleva sin vardag med glädje är inte alla förunnat. Att få känna sig skapligt frisk varje morgon. Att se att de närmaste mår bra och känna tacksamhet. Att kunna somna i ro på kvällen. Att förundras varje dag att just jag får ha det bra. Att kunna njuta av min självvalda ensamhet och ha förmåga att uppskatta de minsta glädjorna. Det är mitt liv. Som jag valt att leva. För i slutänden är det bara jag som kan leva just mitt liv.

Nu tänker jag fortsätta med det ett bra tag till. Kommer att göra det jag tycker är viktigt. Att unna mig att leva.

Det här blev ett helt annat inlägg än jag menade. Tänkte bara visa min gamla nalle som följt mig genom livet. En bild som jag återupptäckte genom min bloggvän Agneta, MårsArt. Tack för din givmildhet Agneta!

Hoppas ni också har det bra och trivs med livet.
Kramar från Eva-Mari

12 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Härligt att läsa, du låter uppriktigt nöjd med ditt liv!

lisashus sa...

Så fint du skriver och så nära du kommer genom dina tankar. Jag känner såklart igen mej mycket i dina funderingar om livet.
Så skönt att vi får njuta av vår tillvaro och att glädjas åt det rent vardagliga - ja, för det gör jag verkligen också nu! Vanliga vardagssaker, det enkla och så viktiga!
Härligt att få läsa om hur du känner och tänker!
Att en nalle kan få igång en på det viset! Ja, minnena väcks lite då och då märker jag också.

Hoppas att du har det riktigt gott hos dej nu och att du njuter av vårsolen precis som jag gör nu efter ett ansträngande gympapass! (bara en sån sak)

Kramar
Lisa

Vardag och flärd sa...

Så fint att läsa din tankar och att du har ett bra liv, vännen! Just att finna ro och trivsel i vardagen är väl det som är livet istället för att jaga framåt efter något annat. Givetvis ska man ha ambitioner och förväntningar men inte glömma att njuta och känna tacksamhet.
Ha en riktigt fin vårhelg!
Kramar Eva

Hem ljuva hem sa...

Det är ju just det med bloggandet, att man kan få uttrycka sig, skriva sina tankar och känna sig nöjd. Gullig liten nalle på underbar pinnstol. Kraaam Pia

HWIT BLOGG sa...

Vilket tänkvärt och fint inlägg...det är just det där med att finna "sin egen plats" i livet, på egna villkor och där trivas. Kanske inte så lätt ibland men det känns i hjärtat att du är nöjd, skönt!
Ha en fin fredag...
Kram från Titti

annika sa...

Att hitta hur man själv mår bäst är ett sökande. Du har provat och hittat ditt. Härligt.
🌱🌸🌱🌸🌱🌸🌱🌸🌱🌸🌱🌸🌱🌸🌱🌸
Underbart att våren är hos oss nu och att din balkong ska få leva upp. En mysigt ställe att njuta på.
Kram
annika

Isas Trädgård sa...

Åhh - sitter här och har läst ditt alldeles UNDERBARA inlägg om Farbror Claes. ÅHhhh så gärna jag hade velat besöka den butiken som du så målande beskriver - vilket fantastiskt ställe du skapat. Och så roligt du måste ha haft. Vilket rikt liv du levt och lever Eva-Mari.
Och visst innehåller ett liv både svart och vitt - det är det som gör att vi utvecklas som människor och att vi uppskattar små glädjor i livet.
Stor KRAM till dig - fina bloggvän !

House and Garden by Bia sa...

Ja lever man ensam kan man göra precis som man vill !! skulle nog säga att det är på gott o ont...men man väljer ju hur man vill leva...jag är lite av en ensamvarg också...det kan nog märkas ibland i familjen !!...vi är tre med tre olika viljor (särskilt dottern och jag, hihi) men så har jag världens snällaste man som fogar sej mycket efter mina viljor ;))...men vald ensamhet behöver man ibland...iaf jag !!
Ha en fin helg !!
Kramis bia

A House With A View sa...

Vilket fint inlägg, jag blir rörd... vad fint du skriver och beskriver. Livet är verkligen ingen räkmacka och jag brukar tänka att vi behöver lära oss saker för att växa som människor, det känns alltid lite lättare då. Kriser=utveckling. Och nog har vi det allt bra om man jämför med andra lidande människor där ute i världen. Tack för ett vackert och tänkvärt inlägg!!

Söndagskramizar aka

Rosor och ruiner sa...

Vilket fint inlägg! Jag är också en ensamvarg, har ett starkt behov av att få vara ensam. Det har passat mig att mannen har pendlat kan jag säga....;-)
Jag försöker också att tänka på hur bra jag har det, och tycker att vardagen är bäst, vardagar där inget speciellt är inbokat är det bästa tycker jag!
Och det har inte varit någon räkmacka, men det är nog som du säger, man måste kanske uppleva avgrunder för att se det goda i livet...

Kram och ha det bäst!
Gunilla

Erikslundsliv sa...

Viktigast är ju att man trivs med sitt liv och att man lever det på ett så bra sätt som möjligt. Sen vad som är bra just för dig eller mig vet vi ju bara själva. Bara vi får vara friska och göra roliga saker som vi mår bra av så är vi väl ganska nöjda i det stora hela, eller hur?
Ha en fin vecka!
Kram, Ann

MårsArt sa...

Åh, vad jag känner igen mig i ditt inlägg och i dina tankar om livet. Livet är inte som "Västgötaslätta" utan det går upp och ner. Jag tycker bäst om mina vanliga vardagar. Är så glad att du uppskattade mina alster och tack än en gång för boken!
Kram
Agneta