Gamla soffan i nya kläder

Här är en förebild på min gamla soffa. Klädseln är sju år och Iris har satt sina kloavtryck på vissa ställen. Inget större fel på den egentligen, men...

Jag hade tänkt köpa en ny soffa när jag flyttade. För min gamla Karlanda från Ikea har varit i tjänst sen 2000, alltså i 23 år. Dock med olika klädslar genom åren. Men jag har letat ny och ingen föll mig riktigt i smaken, eller rättare sagt... de som jag kunde tänka mig kostade alldeles för mycket. Jag hade förstås vissa kriterier också... bra sitthöjd och djup, nätt, inte för lång och så utbytbar klädsel som inte katthår syns eller fastnar på. Till slut bestämde jag mig...

... än en gång för att beställa en ny klädsel från Bemz. De syr upp klädslar till alla Ikeasoffor, både nya modeller, gamla och de som utgått.

Jag beställde tygprover och valde till slut färgen Dusty Yellow, en mild havregul. Kvalitén är densamma som gamla klädseln och tål slitage bra. 

 

Men före det hade snickarsvärsonen bytt ut originalbenen till de här fem centimeter högre benen. Jag är ju ingen ungdom längre och vill ha mer komfortabel sitthöjd. 

Jag hade köpt sängben Ikea Burfjord 20 centimeter, eftersom deras soffben i trä inte finns högre än 15 centimeter, och trodde att de var väl bara att skruva dit... men såklart var dimensionen på gängorna inte desamma efter 23 år. Men då tog min bästa snickarsvärson och bytte skruvarna och vips så hade jag fem centimeter högre ben!

Man skulle tro att fem centimeter inte märks, men jag lovar, det gör det. Lite mer vårfräscht känns det också. Nu får gamla Karlanda tjäna mig ytterligare några år. Och jag vet av erfarenhet att skrynklorna kommer att släta ut sig på sikt.

Här kan du kolla vad Bemz erbjuder.

Må gott!

En liten gnutta vår

Några spretiga kvistar spirea, ursprungligen från en tulpanbukett, satte jag i egen vas och nu ska de strax till att blomma.

En liten gnutta vår i sovrummet. Tavlan har morfar målat och den är daterad 1907. Den är mig så kär.

Här har varit plusgrader i flera dar och eftersom det regnat till och från så har det tagit rejält på snötäcket. Hoppas bara att Vasaloppet och Svenska skidspelen får hyggliga snöförhållanden. Efter det så får snön försvinna fort.

Ha det gott i väntan på våren!

Pelargonerna från källaren

Trodde väl aldrig att de fem pelargonkrukorna som stått i källaren helt utan vatten hela vintern skulle överleva. Nu har jag efter att ha stålsatt mig slängt tre av de klenaste. Behöll bara några skott. De två stora och mest livskraftiga krukorna beskar jag och nu har de fått ny jord... men bara ovanifrån. 

Samtliga är Mårbackor och de ska ut på balkongen sen. 

Hade en påse gulorange Svartöga från förra året som jag aldrig sådde då. Jag flyttade ju mitt i sommaren och köpte därför en färdig planta med vita blommor. Den trivdes inte riktigt och jag bestämde att Svartöga skulle jag inte ha igen. Jaha, vad har jag gjort? Sått dem naturligtvis och såklart grodde de snabbt. Om alla tio frön tar sig så kan jag ju alltid ge bort några till döttrarna tänker jag. 

Nog är det härligt med lite fräscht grönt på fönsterbänken. Jag längtar efter att greja på balkongen. Har faktiskt beställt nya korgstolar. De gamla har gjort sitt efter att ha varit i tjänst både inne och ute i mer än tjugo år. Tänk att vi strax är inne i mars!

Ha det gott och njut av att det blir ljusare för varje dag.

Jag hade redan tagit en tugga...

... innan jag kom på att jag bara måste ta en bild på min lunch, denna februarimåndag. Rågbröd, kokt ägg, kaviar och lite dill. Ett glas mjölk till är ett måste. Såå gott! Jodå, man kan äta mat på skärbräda. I alla fall jag. Och den här mackan är för mig en perfekt lunch att ta till när jag står med huvudet i kylskåpet och inte vet vad jag ska äta. 

Men det var inte det jag tänkte blogga om idag. Utan om bildbehandlingsprogram.

Tack för alla svar jag fick när jag undrade vad ni använde er av. Jag har nosat på flera av programmen... och blev så matt. Har använt mig av Photoshop under alla år på reklambyrån och är van med det. Men nu går licensen ut och jag vill inte betala för en ny. Så tröttsamt och himla jobbigt att sätta sig in i ett nytt program. Men vet ni? Jag fastnade för datorns eget bildredigeringsprogram. Okomplicerat och enkelt. Innehåller det som jag anser mig behöva till mina bloggbilder. Så lättad jag kände mig! Varför krångla till det?

Glad måndag önskar jag er. 

Vår fina samlingssal

Jag måste bara visa några bilder från vår fina samlingslokal. För den som inte vet så bor jag i en lägenhet i ett så kallat 65+boende, ett femvåningshus i centrum som heter Björken. Vi som bor här har tillgång till en så fräsch och relativt nyinredd stor lokal där det finns plats för 50 personer samtidigt.

När man kommer in möts man av två grupper öronlappsfåtöljer med tillhörande soffa. Kuddar för ryggen och blommor på borden.

Längs fönsterväggen finns bord och stolar...

Ni ser ju, här får många plats. Vi som bor här får boka lokalen utan kostnad när vi ska ha ett rejält kalas eller annan sammankomst av något slag. Fullt utrustat kök med porslin för dukning till 50 personer finns.

Och så håller vi på att bygga upp ett litet bibliotek där man kan låna med sig en bok om man har lust.

Eller kanske slå sig ner här en stund? Två gånger i veckan brukar vi som har lust träffas här och fika tillsammans och så spelar vi canasta på tisdagseftermiddagen. Till jul och nyår har vi haft fest och det är så trivsamt med en god gemenskap.

Jag är så glad över att jag bor i min drömmars lägenhet i detta hus och fått förmånen att lära känna så många trevliga människor. Och precis nu ser jag hundratals Sidensvansar ha kalas på äpplena i äppelträdet utanför mitt fönster. Det känns som om jag sitter mitt bland dem!

Önskar er alla en fin helg.

Pizzasug... och en fråga

Pizzasuget slog till med full kraft i söndags. Hade så lägligt en rulle färdig pizzadeg, annars hade det nog inte blivit någon. Tog halva och frös ner resten. Gillar att bottna med creme fraiche i stället för tomatsås. Tog sedan det som fanns i kylskåpet (rökt skinka, rödlök, oliver, ost, basilika och oregano). Hade inga tomater med klickade i stället på lite sweetchilisås för sötma. Den blev godare än vilken köpepizza som helst.

Ni ser ju! Mums. 

Så har jag en fråga. 

Ni som har egna bloggar... vad använder ni er av för bildredigeringsprogram? Jag har alltid använt Photoshop av gammal vana men eftersom licensen går ut så tänker jag att det säkert finns utmärkta och enkla gratisprogram som funkar lika bra om man nu bara använder bilderna till bloggen. Skriv gärna en kommentar eller skicka ett mejl. Skulle bli så glad över förslag. 

Idag har vi i huset haft brandgenomgång och lärt oss hur vi ska agera vid ett brandtillbud. Det var så givande! Nu kan vi känna oss tryggare. Här berättade jag om det som hände en natt för inte så länge sedan.

Önskar er en fin Alla hjärtans dag i morgon. Ni finns alla i mitt hjärta! 

Skrivbordets nya liv

 Skrivbordet förvandlades alltså till...

... soffbord! Precis som några av er misstänkte. Med den vita färgen borttagen och benen avkortade blev det så som jag hoppades. Redan efter ett par dagar känns det som om det alltid stått här. Och om jag hade vissa betänkligheter när jag kortade benen på det gamla bordet så fick de ge vika för den nya mer användbara funktionen. Det nya livet!

Praktiskt med lådan som gömmer fjärrkontroller och allt annat man vill ha till hands men inte framme.

Och precis som några av er också anade så blev korgstolen snabbt Iris favoritplats. Iris, mitt hjärta, som för övrigt har namnsdag på lördag. Grattis min prinsessa!

Fredag igen... hur kan dagarna gå så fort? Tiden rusar... ta vara på nuet och ha det bra. Kram.

När man inte ser skogen för alla träd

Såhär har det sett ut i sovrummet där skrivbordet med min laptop varit en viktig del. En morgon när jag vaknade så fastnade ögonen på skrivbordet... och då såg jag! 

Genast bar jag bort det och hämtade upp en gammal korgstol från källaren och fick en nätt liten läshörna här istället. Det kändes så skönt att slippa åtminstone en elektronisk pryl där man ska sova. Har från och till haft betänkligheter om just det. Använder datorn alltmer sällan och eftersom jag inte skriver så mycket nuförtiden så vilar den sig helt somliga dar.

Och vart tog skrivbordet vägen undrar ni. Återkommer med det. Fnissar lite och konstaterar att ibland ser man inte skogen för alla träd!

Ha det gott.

Det är vägen, som är mödan värd...

En kruka med vår fick jag av kusin Vitamin som kikade förbi häromdagen. Älskar verkligen pärlhyacinter. Det var nog de som satte igång min vårlängtan på riktigt. 

Och nu när februari gjort sin entré så släpper jag fram min lust att börja planera för balkongen. Drömt har jag gjort länge. Så jag tar fram och bläddrar i skrivboken där jag antecknat ett och annat om växternas leverne under förra året. Både det som fungerat bra och det som blev dåligt. Och sånt jag tycker verkar passande, eller åtminstone vill prova... i skuggan av äppelträdet.

Skriver ner att jag i går hämtade upp mina källarförvarade pelargoner. Alla lever... men är ynkliga. Blir det nåt av dem återstår att se.

Letar fram ett par inspirationsböcker och får direkt nya idéer. Innan säsongen börjar på allvar har jag förmodligen hunnit ändra mig flera gånger. Det är det som är så härligt. Just nu är allt möjligt! Sen får nog förnuftet råda.

Jamen ni ser ju! Ett par krukor Margeriter måste jag ha på balkongen. Tillsammans med mina Mårbackor som givetvis blir stora och fina. Hm. Just nu ser de inte så roliga ut där de står på rad i köksfönstret. Och så tänker jag mig en klättrare, kanske en Vildkaprifol?... Dubbla Flitiga Lisa, några vita Snöflingor, Kransverbena och Jordreva såklart, Million Bells, minst två... ja, ni ser. Men som ni vet, att planera, längta och drömma är jag bra på. Och som bekant... det är vägen, som är mödan värd. 

Några av er har redan börjat så smått, det vet jag. Har du?

Stickningen

Minns ni stickningen jag började på för ett tag sen? Det var tänkt att bli en trekantssjal med fransar.

Det blev det också. Men jag kunde ha stickat den betydligt större. Jag köpte tre nystan á 100 g och tyckte jag tog i, men det räckte tydligen inte och jag kan i och för sig beställa ett nystan till men just nu har jag inte lust med det.

Garnet är Raggi, färg Tweedy Stone från Järbo garn. Gillar när det är svagt melerat. Jag stickade hela sjalen såhär... tre räta varv, ett avigt varv... som upprepas och ökningen görs med en maska i början av varje varv. Men som sagt, sticka den så den mäter minst 80 cm mitt bak. 

Nu ska jag sticka nåt jag inte stickat på flera år. Har fått i uppdrag av min jägarsvärson att sticka helvita tumvantar med hål för höger pekfinger. Inte för att jag gillar jakt utan för att han är så hjälpsam. Ni ska få se vad han fixat åt mig... om ett tag.

Ha nu en fortsatt fin vecka. Snart är januari slut och vi kliver in i februari.

Det doftar såpa i mitt kök

Årets första tulpaner köptes som orangegula men visade sig bli röda när de slog ut. Jag försöker intala mig att lite rött är precis vad man behöver i slutet av januari. 

Jag fortsätter på temat bord men nu gäller det slagbordet. För äntligen kom jag mig för att såpskura det. Eftersom det numera står i köket och jag äter vid det varje dag så blir den obehandlade ytan fet med tiden. Även om jag torkar av det ordentligt emellanåt och tror att det är rent. 

Jag svimmade nästan när jag såg hur smutsigt såpvattnet var! Gjorde om proceduren två gånger och torkade efter med ljummet vatten flera gånger. När skivan var torr oljade jag in den med hårdvaxolja. Slurp sa det första gången. Men efter nästa lager så var skivan mättad och efter en timme torkade jag bort överflödig olja med torr trasa.

Vilken skillnad! Nu ska jag göra om det åtminstone en gång om året. Det doftar så gott i köket nu. Såpa är min bästa rengöringsprodukt. Använder den till allt. Snäll och effektiv.

När jag nu efteråt ser på bilderna så inser jag att ni inte ser skillnaden ett dugg! Men det gör jag. Och känner doften av såpa... och känner mig så duktig.

Hoppas ni får en fin helg.

Det där med soffbord

När man säljer sitt soffbord innan man hittat ett nytt får man skylla sig själv. Minns ni hur nöjd jag var när jag hittade mitt fina perfekta 60-talsbord i teak? Just det... ett tag. Men så hakade jag upp mig på att det var alltför prydligt, för fint. Och när jag hakar upp mig på nåt så sätter det sig i huvudet som ett skav.

Vad gör jag då? Jo, lägger ut det på Blocket till ett saftigt pris och tänker... går det så går det, annars hamnar det i källaren. Efter två veckor, utan minsta intresse, fick jag förfrågan från två killar på samma dag... med en timmes mellanrum! Den första, en Falubo, kom sättandes och köpte det direkt. Den andre suckade och ångrade att han inte varit snabbare. Så kan det gå.

Efter att ha haft sovrumspallen som provisoriskt bord sen mellandagarna så hämtade jag upp mitt tidigare soffbord från källaren, det bruna runda.

Det som jag målade mörkbrunt efter att faneret på skivan blivit trasigt och inte var så kul. Men det mörkbruna var så stelt och behövde uppgraderas så jag tog fram alla bruna nyanser jag hade och gick loss på skivan.

Rädd är jag inte, tycker det bara är vansinnigt roligt att prova mig fram. Målade i tunna lager. Sprätte några enstaka färgstänk här och där. Skivan fick torka mellan varven och eftersom jag målar med vattenburen färg så gick det snabbt.

Det svåra är faktiskt att sluta i tid!

Jag är nöjd med resultatet. Men ändå är det inte det ultimata soffbordet, för det som jag har i huvudet har bara inte dykt upp än. Under tiden får det här duga.

Ni tycker säkert jag är jättejobbig som håller på... hela tiden. Är hon aldrig nöjd? Jodå, men jag ser ständigt möjligheter. Blir inspirerad och tänker... jamen kanske? Fantasi har jag gott om. Och som sagt, jag tycker det är så roligt. Blocket och de andra sälj- och köpsiterna ger fantastiska möjligheter. Det gäller bara att komma sig för.

Hoppas jag har inspirerat någon att våga ge sig på sitt gamla trötta bord. Eller nåt annat som man går och retar sig på. Oftast behövs bara ett positivt tänk och en och annan färgslatt! 

En glad söndag och en ny fin vecka önskar jag er.

Matte... hallå!

 Matte... hallå! Här är jag. 

... titta på mej. Slit blicken från teven...  Här Är Jag! 

Ahh... Äntligen lite uppmärksamhet!

Lite längre upp... precis där... mmm. Sluta inte! 

Nu liknar det nåt. Kurrrr...

Matte gillar såklart mej först, sen kommer ingen, sen ingen, sen möjligen den där Ledin som jag inte förstår vad hon ser hos. Okej, nu kan hon väl få fortsätta titta. Hm, Thomas Ledin... fnyyys.