Boktips... Gravglänta

Mattias Edvardsson har släppt sin första bok i en serie kriminalromaner som kallas Brottsplats Söderslätt. Handlar om polisassistent Unni Hilding och hennes kollegor i Trelleborg. Gravglänta heter första delen och jag har precis lagt den ifrån mig. En mycket spännande historia. Och helt oblodig, gillar inte böcker som ingående beskriver offrens skador. Enkel i språket och mycket läsvärd.

Nu är jag sugen på att läsa andra böcker av honom för han har skrivit många. Under tiden väntar jag på del två av Brottsplats Söderslätt. Härligt när man hittar en författare man tycker om som man inte råkat på tidigare.

Kanske ni läst något av honom?

Lite skralt

Den här tiden är det lite skralt med blommor på köksbordet. Den här lilla kranspeperomian får stå här så länge. Såg en höststjärna när jag handlade senast, den aprikosfärgade julstjärnan ni vet... men nää. Den känns inte riktigt rätt än. Förresten är ju julstjärnor inte bra för katter. Fastän Iris inte skulle falla sig in att tugga på ett blad så vill jag inte chansa.

Tavlan med den fint illustrerade trasten, eller om det är en stare? har följt mig genom åren. Ibland sitter tavlan på väggen, ibland står den i ett fönster eller som här, lutad mot väggen. Tycker mycket om den. Fåglar i olika skepnader har en plats i mitt hem. Men de riktiga får vackert sitta i äppelträdet utanför fönstret. Kan verkligen studera dem på nära håll även om det nu är lika skralt på fåglar där som på blommor på köksbordet. En och annan skata bara. Törs man säga att man längtar efter en hyacint? Nää, skojar bara. Än är det oktober kvar.

Önskar er fina dagar. Kram!

Medan jag väntar...

... bakar jag tekakor. Emellanåt får jag sug efter dessa godingar. Egentligen är de alldeles för goda!

Är rastlös så här i väntans tider och letar lagom aktiviteter. Kan ju vara bra att ha i frysen sen när jag är hemma igen efter sjukhusvistelsen. För då kanske jag inte har så mycket lust att baka. Eller göra nånting annat heller. Nu räknar jag dagarna och håller mig ifrån folk så jag inte drar på mig en förkylning. 

Här kommer receptet ifall ni har lust.

Tekakor – goda som bara den

Ca  24 st

50 g jäst

5 dl fingervarm mjölk

3 msk honung

1 äggula

11 dl vetemjöl

2 dl havregryn

200 g rumsvarmt smör

1 tsk salt

Lös upp jästen i lite av mjölken och blanda sen allt utom smöret, som klickas i undan för undan. Arbeta degen ordentligt och jäs minst 45 min.

Knåda, dela i två delar, gör rullar och skär ca 24 bitar som klappas ut till tunna rundlar, naggas och läggs på bakpappersklädd plåt. Jäs 45 min och sätt ugnen på 250 grader under tiden.

Innan tekakorna sätts in kastas lite vatten i ugnen inför varje plåt. Grädda ca 8 min. Låt svalna under duk.

Mums! Ha det gott.

17 oktober

Jag gjorde ju ett inlägg om glädjefyllda 10 oktober nyss. Men ett än mer minnesvärt datum är dagens... den 17 oktober!

Vill ni veta varför?

För det första... ett av mina barnbarn fyller 30 år idag. Hurra för Viktor!

För det andra... ett annat barnbarn har klarat sitt körkort. Hurra för Mille!

För det tredje... jag har fått ett operationsdatum. Hurra för mig!

Kan 17 oktober bli bättre?

Hoppas ni också har nåt speciellt att glädjas åt.

Mina alldeles egna små solar

Lite större trodde jag nog att blomkorgarna på solrosorna skulle bli när jag sådde dem. Och slå ut lite tidigare. 

Vågade inte ha dem kvar i pallkragen längre ifall nattfrosten kommer på allvar. Tror ni knopparna orkar slå ut? Sorten heter Sunspot och är en variant som inte blir högre än 50 cm. 

Lyser upp i köket. Mina alldeles egna små solar.

Ha det gott mina vänner.

Tårögd och tacksam!

Jag kan bli tårögd över saker som egentligen är små och vardagliga i allt det stora. Ögonen tåras och ryset känns utefter ryggen. Som när jag igår fick ett besked som gladde mitt mormorshjärta.

Tänder en massa ljus och känner mig så lycklig.

Dessutom kommer också ett annat besked som gör mig så euforisk att jag firar kvällen med rödvin, choklad och kolaglass! Jag är så tacksam. Tacksam för att känna mig trodd på. Få veta att nu är det snart dags! Om nåra veckor bara.

Den 10 oktober blev en fantastisk dag. För mig och för ett av barnbarnen. Hurra!

Kastanjer

                                                                                                                                               Bild från Pinterest

Kastanjer

På promenaden en dag

gick hon under ett träd
där tusen kastanjer
förlösta ur sina taggiga skal
låg i gräset

nakna

blanka

bruna

väntande

Hon böjde sig mödosamt
stoppade några i fickan
kände tyngden
tänkte
Vem kan nånsin bara gå förbi?

En liten dikt en vanlig tisdag från mig till dig. Kram!

Tack för alla år

 Tack för alla år som ni blommat på mina olika balkonger. Tack för glädjen ni gett mig.

Tack för växtkraften och blommornas hållbarhet. Främst ute... men också som snittblomma i vas.

Nu står de kvarvarande blommorna avklippta i mitt gamla Höganäskrus.

Jag kommer att sakna er väna skönhet.

Nu får ni vintervila i Lönnemossa och fortsätta livet hos dotter Lisa. Jag vet att ni kommer att trivas i hennes vård.

Tack för allt.

Vad jag drömmer om just nu...

Jag ser gamla bilder från mina promenadvägar och längtar så efter att få gå där igen. Tänker att till våren, då... 

... kan jag gå runt Tisken igen...

... vandra mellan gruvstugorna i Östanfors...

... eller gå runt Falu gruva.

Då kan jag promenera längs gatorna i stan och undra vem som bor innanför den här fina porten...

... eller hur det ser ut bakom denna?

Till våren, då...

Just nu kan jag hjälpligt ta mig till närmsta affär med min dramatenkärra för att veckohandla och om jag har en bra dag... till biblioteket. Så frustrerande! Biter ihop för jag vill inte ge mig. Väntar på en ryggoperation (spinal stenos och diskbråck) och blir sämre för varje vecka. Tacksam för familj och vänner som hämtar och skjutsar för att jag ska kunna vara med på roliga saker. Och tack och lov för sammankomsterna här i huset! I dag är det tisdag och då spelar vi Canasta. Den roligaste stunden på hela veckan!

Nu hoppas jag att oktober blir den månad när jag får min rygg och, framför allt, mina ben tillbaka. Det kanske är min tur nu?

Hoppas ni kan gå era promenader och se naturens skiftningar. Inte längtansfullt behöva titta på bilder från förr över gamla promenadstråk.

Kram på er!