20 februari 2019

Väl omhändertagen


Idag är det dag sex efter min knäledsoperation och jag känner mig piggare för varje dag. Jag blir så väl omhändertagen och alla vaser är fyllda av tulpaner. Min operation gjordes på Lindesbergs lasarett, deras goda renommé beträffande höft- och knäledsoperationer gjorde att jag bestämde mig för att gå över länsgränsen. Dessutom är de kända för sitt fina sätt mot patienterna. Och jag kan bara hålla med.


Nu är det upp till mig att sköta den viktiga rehabiliteringen med ett träningsprogram som gör så ooont... Envishet är en bra egenskap. Jag är omgiven av nylånade böcker, pussel, godis och frukt... är så väl omhändertagen. De effektiva värktabletterna gör mig dåsig och trött. Så nu blir det hopp i säng... nej, absolut inte hopp!

Tack för alla peppande hälsningar från när och fjärran. Snart är jag på banan igen!

Kram!

14 februari 2019

Ett hjärta till er och ett hjärta till mig!


Denna dag är en viktig dag för mig... en dag jag väntat på i nästan ett helt år. Man skulle kunna tro att jag ska få ett nytt hjärta... nejdå, men ett nytt knä får jag idag! Hurra!

Hjärtekramar till er!

10 februari 2019

Mat man närapå glömt


Eftersom jag hade en bit av ett vitkålshuvud liggande fick jag för mig att koka kålsoppa. En soppa som mor ofta gjorde i min barndom. Då kanske det inte var en favorit, men den jag kokade häromdagen ... hjälp så himla god! Inget recept hade jag och inget kött att koka den på som mor gjorde men den blev supergod ändå.

Jag gjorde såhär.

Stekte tärnad vitkål i smör i en kastrull tillsammans med lite sirap, några hela kryddpepparkorn och en nypa salt. När kålen hade fått lite färg hällde jag på vatten så kålen nästan täcktes och slog i en skvätt kalvfond. Smakade av och lät det puttra i en timme. Skar i några prinskorvar och lät dem puttra med de sista minuterna.

Så god och så billig vintermat. Prova, om du tycker om vitkål som jag.

Ha det gott.

8 februari 2019

Boktips... Den mörka ängeln


Under åren har jag läst alla böcker om rättsarkeologen Ruth Galloway. Jag är förtjust i alla karaktärerna men främst i huvudkaraktären Ruth, jag känner igen mig så väl i hennes tankar och oro över att inte passa in. Den senaste och tionde, Den mörka ängeln, kan läsas fristående men jag rekommenderar varmt att börja med den första i raden, Flickan under jorden, utgiven 2009. Böckerna, som jag tycker är spänningsromaner mer än deckare, är välskrivna och intressanta. Författaren heter Elly Griffiths, här kan du läsa mer om böckerna. Sök begagnade på loppis, Bokbörsen eller låna på bibblan.


Trevlig helg... med eller utan bok!

5 februari 2019

Hyllan på plats och ett I-landsproblem


Nu är den målad och sitter på plats, hyllan jag sågade till. På något sätt så knyter den ihop tv-väggen nu. Tv:n blev inramad och därför inte så framträdande som tidigare. Alla saker jag plockat upp på den har haft andra platser tidigare. Inget nytt.


Så ser det ut på hyllan just nu. Nästa vecka kanske det är ändrat, jag tycker ju om förändringar. Förmodligen blir den så småningom fylld med böcker, det börjar bli trångt i bokhyllan.

Undrar ni vad den fula misspassade bruna väggdosan är för något? När jag flyttade in för sex år sen så ville jag ta bort den. Men se det gick inte för dosan är en mätare som ger ett genomsnittsvärde av inomhustemperaturen för hela huset och finns bara i vissa lägenheter... såklart i min. Inte mycket att bråka om men stör mig enormt, det gör den. Ett I-landsproblem... jag vet. Tänker nu att jag kan sätta en växt på hyllan som får hänga ner och dölja fuldosan. Ja, så får det bli!

Ha det gott!

3 februari 2019

En decimeter i timmen


Nu, när jag går här och är rastlös i väntan att få en ny knäled, så får jag för mig en massa saker. Sånt jag inte brukar göra. Jag sågar till ett skrotat hyllplan som för att passa där jag vill ha det måste kapas fyra centimeter... på längden.


Jag sågar och sågar, en decimeter i timmen ungefär. Sen måste armen vila. Skivan är lååång och sågen är slööö. Men jag är envis. Lite mer ont i armen får jag stå ut med. Visar när den kommer på plats.

Såga, såga... såga.

Glad söndag!

31 januari 2019

Är de små... får man ta två!


Jag bakade enkla kardemummabullar igår och några blev väldigt små. Då får man ta två! Jag har ingen fyllning i dem utan penslar med smält smör och doppar dem i socker när de ska ätas.


De är alltför goda. Nu är de instoppade i frysen och jag får försöka hålla tassarna borta. Minns ni mitt inlägg om klänningen på kylskåpsdörren? Det gick bra... i några dar. Klänningen hänger i garderoben igen... lika trång.

Håhåjaja. Jag tror jag kikar lite i nya Gudrun Sjödénkatalogen som kom idag. Där finns iallafall modeller som passar rundisar... som jag.

Glad onsdag!

28 januari 2019

Inte bara tulpaner


I dessa härliga tulpantider kan jag inte låta bli att visa det som pryder mitt soffbord. En gammal ärvd glasvas med torra kvistar med vackra fröställningar från någon sorts loka. Jag slutar aldrig fascineras över hur vackra de är i sin enkelhet. 


Kvistarna är säkert inne på sin tredje säsong... mer återanvändning kan man inte prata om. Ibland står de på en mer undanskymd plats, ibland får de komma i fokus. Gratis är de också... naturen bjuder frikostigt på så mycket.


De passar min lågmälda färgskala och min person.


Men det ena utesluter inte det andra för på matbordet finns en röd knarrig tulpanbukett som dessutom doftar. Tycker att de röda håller sig fräscha längre än andra färger? Eller... det finns ju så många sorter, det är som att spela på lotteri.

Ha det gott alla vänner!

25 januari 2019

Kram till alla mina läsare!


Jag är så tacksam och glad över mottagandet av min senaste roman Piongården. Ja, jag vet att jag har sagt det tidigare... Ännu roligare är att jag hör från olika håll att mina läsare här i Falun vandrar runt i omgivningarna där Kerstins piongård förväntas ligga. De spanar bland gränderna och husen längs ån i gamla stadsdelen Östanfors här i stan. Både gränd och hus finns bara i mitt huvud! Det är härligt att få stuva om och fritt hitta på så miljöerna passar in i mina berättelser. Så någon gård med namnet Piongården kan man inte hitta... däremot gårdar som prunkar av pioner, det har jag sett när jag snokat runt och kikat över planken i de fina gamla kulturkvarteren.


Är du intresserad av att läsa en feelgood-roman om Kerstin och hennes husletande? Om glädje, sorg, besvikelse, längtan och kärlek? Klicka här så får du veta mer. Mina tidigare böcker kan du också fortfarande köpa, mejla mig, evamari4@telia.com, så får du mer info.

Böckerna finns också att köpa på Kol & Rosor och hos Akademibokhandeln här i Falun.

En varm kram vill jag ge alla mina läsare, både mina följare här på bloggen och mina bokläsare! Redan nu har jag huvudet fullt av tankar på nästa roman...

Ha en fin helg!

23 januari 2019

Att känna sig himla duktig


Jag har blivit biten, nejdå, inte av fågeln på bilden, utan av städning... konstigt nog. Gjort sånt jag gör alldeles för sällan. Som skurat rent under badkar och tvättmaskin, städat i sopskåpet och sorterat bland alla plastburkar som jag trott skulle komma till användning. Försöker att plastbanta. Varit så himla duktig... tycker jag själv.


Bytt gardiner överallt, utan att putsa fönster som jag har lärt mig att man kan göra utan dåligt samvetet nuförtiden. Fågeln i buren har fått komma in ett tag, den brukar bo på balkongen sommartid. Alla nymodigheter...


... följs med stort intresse av Iris.


Känns ljust och vårligt även om bilden fotad i morgonljuset ser mycket svartvit ut. Nu ska jag gå till återvinningen med tusen bra-att-ha-plastbyttor. Och tänk vilken plats det blev i skåpet!

En fin dag önskar jag er!

17 januari 2019

Just nu känns livet krispigt!


Jag tycker om tulpaner som slår ut! Som tar för sig genom att breda ut sig. Det har snöat några dagar men idag sken solen och det blir märkbart ljusare för varje dag. Och tänk, jag har fått en operationstid för mitt knä... äntligen!

Just nu känns livet krispigt!

14 januari 2019

Har man inget jobb skaffar man sig!


Jaha. Så var jag där igen. En förändring på gång. Ni kanske minns söta stolen som hörde till det blocketfyndade skrivbordet? Den här...


sötnosen. Den visade sig vara för låg. Trots ett försök att sy en högre dyna blev den obekvämt för låg. Nej, den får bli en prydnad och ett tillskott när vi blir många runt borden. Istället...


... så skrapar jag av vita färgen från min ursprungliga skrivbordssol, målad en gång när jag ville ha allting vitt. Den stol jag sitter precis lagom högt och bekvämt på. Jag använder mig av skrapmetoden, har använt mig färdigt av olika kemiska metoder genom åren. Det tar tid men det har jag ju obegränsat av. Och den kniven jag skrapar med har skrapat fram originalfärg på möbler förr kan jag säga. Ja, har man inget jobb så skaffar man sig!

En fin vecka önskar jag er!

10 januari 2019

När kläderna börjar strama


Inte är det kul när kläderna börjar strama över rygg och rumpa. För att inte tala om midja! Jag har hållit vikten och konditionen i skapligt skick de senaste åren med långpromenader och cykelturer. Och jag äter någorlunda sunt. Men på kvällarna! Det har på sista tiden blivit alltför många kylskåpsbesök kvällstid. Så nu...


... måste det hända något! Därför hängde jag en av de trånga klänningarna på kylskåpsdörren som påminnelse. Och har bestämt att inte inta mer än vatten och en morot (jag älskar råa grönsaker) eller en frukt efter klockan 18. Punkt. Helger undantagna då ett glas rödvin får förekomma.


Och varför har det blivit så här, undrar ni? Jo. Jag har nog i förbigående berättat att jag har ett trasslande artrosknä. Ett knä som under senaste året blivit så mycket sämre att jag nu väntar på att få en ny knäled. Därför blir mina promenader så begränsade. Jag kan gå och handla och utföra enklare ärenden på stan men längre promenader går inte. Inte heller kan jag gå i trappor. Suck. Tack och lov för hissen utanför dörren!

Hoppas att det snart är min tur. Jag saknar mina promenader mycket. Och jag vägrar att köpa nya kläder bara för att de gamla inte passar. Så det så.

Jag vet att jag inte är ensam. Varken med artrosknän eller kvällsätandet. Nu sätter vi ner foten och gör något... hänger en för trång klänning som sporre på kylskåpet kanske?

Lycka till oss!

7 januari 2019

Vardag och boktips

Nu är helgerna slut och vardagen är här igen. Jag tycker det är skönt med vardag. Min jul, den lilla som jag plockar fram, är tillbaka på vinden och genast vill jag byta gardiner till de ljusare, vårigare. Men jag får hålla mig ett tag till. Första tulpanbuketten kan jag njuta av i alla fall.


Måste komma med ett superboktips för den som längtar efter en lågmäld spänningsroman, klassificerad som deckare... jag ser den mer som ett starkt personporträtt. Om man som jag älskar isländska Arnaldur Indridason kommer man säkerligen att tycka om denna roman också. Den heter Mörkret och är skriven av Ragnar Jónasson, en isländsk författare, ny för oss. Det här är första delen och den handlar om kriminalinspektör Hulda Hermannsdottir vid Reykjavikspolisen. Mer säger jag inte. Läs den!

Så har jag tagit steget och avslutat mitt Facebook-konto efter månader av trassel med att bli ofrivilligt tillagd till en massa grupper. Trots hjälp har det inte gått att åtgärda, jag har fått gå ur ca 4-8 grupper per dag sista dagarna. Så nu är det slut på facebookandet för min del och det känns som ett klokt beslut.

Ha en fin första vardagsvecka på nya året.