Tips på virkad dörrstopp

Under en av sommarens utflykter runt Siljan hamnade vi i en butik där en av döttrarna hittade en stickad dörrstopp i grovt garn. Den kostade skjortan och jag sa att en sån var inte svårt att göra själv. Bra, sa hon. Vi vill också ha, sa de andra två döttrarna.

Sagt och gjort. Jag hade grovt sisalsnöre hemma men fick köpa mer eftersom jag skulle virka tre stycken. Det går åt mer snöre än man tror. Jag virkade med grov virknål och dubbelt snöre. Har inget mönster att förmedla, körde med frivirkning, ökade och minskade fasta maskor tills lagom form och storlek växt fram.

Lämnade öppet i botten för dubbel plastpåse fylld med sand. Sen virkade jag ihop hålet.

Klara för avhämtning. En är redan testad och enligt dotter Lisa funkar den toppenbra. Och de är mycket stabilare än den stickade varianten vi såg i butiken.

Idag har jag ett helt annat projekt på gång. Ska bara till färghandeln först. Älskar projekt!

Ibland måste det praktiska gå före det estetiska

Nu har jag kommit igång att måla. Det är så roligt! Jag målar helst i akryl och har insett att jag måste få till en målarvrå där jag lätt kan ta fram allt material jag behöver. Att ockupera köksbordet varje gång var inte gångbart i längden. Jag bor ju i en tvåa så enda platsen var i sovrummet och där fanns ingen bra förvaring.

Efter lite funderande fick min gamla fina byrå ett nytt hem hos ett av mina barnbarn och hans fru. Och efter att ha insett att det som jag helst önskade, ett stort gammalt franskt klädskåp från antikhandlaren i stan, inte var passande för min plånbok så började jag undersöka mer praktiska lösningar. Till slut fastnade jag för...

... Billy vitrinskåp från Ikea. Så efter hemkörning av en hoper platta tunga paket fick jag montera ihop delarna. Är jag den enda i Sverige som älskar att montera ikeamöbler? Tror närapå det. Men jag hade glömt hur jobbigt det är. Är ju inte 40 längre...

Så här blev det. Gissa om jag var ledbruten efteråt. När jag lagt in allt som jag haft i byrån så var det nästan klart. Delen till höger svalde lätt alla målargrejor plus en del annat också.

Iris var verkligen betänksam till allt. Jag passade på att sortera ur kläder jag inte använt på flera år. 

Nästan klart... för helt klart blev vitrinskåpet först när jag spänt tyg innanför glasdörrarna.

Betydligt skönare för ögat. Långt ifrån det stora franska klädskåp jag tänkt mig förstås. Men ibland måste det praktiska gå före det estetiska.

Och nu har jag en målarvrå. Inte stor. Men små målningar vid lilla bordet, om jag ska måla större tar jag fram staffliet som ligger lätt åtkomligt under sängen. Vad tror ni... kommer jag att måla mer nu när jag inte har någonting att skylla på längre?

Utsnitt från tre av mina målningar. 

Kanske jag visar hela framöver... vem vet? Eller några av de andra. Om jag får lust.

Efter gårdagens välbehövliga regn känns det lättare att andas. Jag tycker inte bara om att montera ikeamöbler, jag tycker om regndagar också.

Må så gott.

Jag har snöat in på Brunört

Brunört. En oansenliga ört som växer i gräsmattor och dikesrenar där marken är mager. Blommar mellan juni och september. Aldrig hade jag lagt märke till den förrän en väninna visade mig och berättade om dess fantastiska egenskaper.

Eftersom alla örter som går att torka och nyttja tilltalar mig så tittade jag efter i vår trädgård och upptäckte att den växte överallt i gräset. Jag smög ut tidigt en morgon och plockade så många jag orkade. Min rygg och mitt dumma ben är inte så samarbetsvilliga.

Jag lade dem på tork och de var snustorra på tre dygn. Jag tänkte använda dem till mitt morgonte. Det smakar inte mycket, lite svagt örtigt gräs. Men hej och hå så nyttigt det är! Jag kommer att bli en ny människa!

Läs här vad Örtasällskapet skriver.

Trots att Brunörten värderas högt utomlands och är mycket vanlig hos oss (ofta i gräsmattor i våra trädgårdar!), känner nästan ingen till den här. De engelska namnen är “Self Heal” (självläkande) eller “Heal All” (läker allt). Den tillhör samma växtfamilj som citronmeliss, myntor, salvia och timjan. 
   Dess vackra lila blommor sitter på en brun blomställning och bladen parvis motsatta på den upp till 25 cm höga stjälken. Ibland ser man Brunört krypande om den växer i en gräsmatta som klipps. 
   Som läkeört är listan lång! Den anses vara bakterie- och virusdödande, leverstödjande, ha en antiinflammatorisk verkan och vara en stark antioxidant. Mycket intressanta studier pågår då aktiva ämnen i örten verkar kunna förhindra spridning och förgöra en rad olika cancerceller.
   I kinesisk medicin är brunört viktig för många besvär och sjukdomar (även allvarliga) och som ”kylande ört för levern”. Den är samtidigt en vanlig krydda i kinesiska köket. Studier om ämnen i örten som kan användas vid diabetesbehandling samt har hjärtskyddande verkan är också pågående. Förr användes örten även vid difteri, feber, svullna lymfkörtlar och gulsot.

Så ge dig ut på Brunörtsjakt!

Ett kok nypotatis

Jag fick en påse nyupptagen potatis av dotter Åsa. Bästa gåvan!

Passade perfekt till min planerade middag. Fiskbullar! Fy, säger säkert många... jag älskar fiskbullar. Men det ska vara Abbas i dillsås.

Med extra dill och en knäckemacka med smör. Mums! I morgon äter jag samma för en burk räcker gott och väl i två dagar för mig.

Ha det gott ni också. Med fiskbullar, eller inte.

Min läslista... hittills i år

Gunilla, Rosor och ruiner, önskade en lista på de 32 böckerna jag hittills läst i år och betygsatt. Okej då. Men kom ihåg, detta är vad jag tycker... alla har vi som tur är inte samma smak. Och faktiskt kan det egna humöret påverka hur man tar till sig berättelsen just för stunden. 

Varsågod Gunilla och alla andra läsnördar, här är min lista. 

Fem stjärnor
Smörblommor och sot, Karin Alfredsson... precis läst klart

Dagarna som följde, Melissa da Costa
Salta pärlor, Katarina och Niklas Ekstedt

Moln över Arcadia, Jojo Moyes (omläst)

Stormberget, Liza Marklund

Kallmyren, Liza Marklund

Solstorm, Åsa Larsson (omläst)

Vikarien, David Norin

Kunde jag följa dig bort, Marie Lok Björk

Fyra stjärnor

Få dem att lyda, Nina de Geer

I vargens spår, Linnea Schumacher

Den bortglömda bokhandeln, Daisy Wood

Olgas bok, Katarina Wennstam

Mellan ebb och flod, Rosamunde Pilcher (omläst)

Ur djupen ropar jag, David Lagercrantz

Tolv andetag till sjön, Pauline Riccius

Tre stjärnor

Yllans snillrika systrar, Malin Sturesson

Det sjön ser, Susanne Hugosson

Svartfågel, Frida Skybäck

Sågverk, Frida Ajo

Skyddsjakt, Frida Ajo

Kalla mig syster, Malin Nordström

Kall vår, Mariette Lindstein

Väglöst land, Marie Hedegård

Övriga, en till två stjärnor

Djup, Henning Mankell

Nio liv, Emilie Schepp

Under samma sol, Cassandra Brunstedt

Gränsöverskridaren, Viveca Sten

De fyra vindarna, Kristin Hannah

Det slutna rummet, Marie Jungstedt

Bibliotekarien på slottet Windsor, Daisy Wood

Om Paris öppnar famnen, Yvonne Erlandsson 

Kul att höra vad ni tycker om ni läst någon av dem.

Kram i sommarvärmen!

Boktips Dagarna som följde

Jag läser väldigt mycket som ni vet. Sen nyår har jag roat mig med att skriva upp alla böcker jag läst och jag räknar nu till 32 stycken. Kanske jag missat någon. Inte alla har varit bra, någon favorit är omläst. Jag tog mig för att betygsätta dem, en stjärna betyder inte läsvärd, fem stjärnor toppen. Bara fem av dessa 32 har fått full pott. Nu tipsar jag om den senaste som jag gett fem stjärnor, ja, den boken har närapå ett extra plus också.

Dagarna som följde av Melissa da Costa. Jag kunde knappt lägga den ifrån mig.

Så här presenteras boken: Kvällen den 21 juni inträffar en tragisk olycka som slår sönder Amandes tillvaro – hon förlorar två av sina allra närmaste, och världen rasar samman. Förlamad av sorg lämnar hon allt bakom sig och söker ensamhe­ten i ett övergivet hus på den franska landsbygden. Där passerar dagarna medan solens obevekliga strålar faller in genom fönstret – men Amande förmår inte ta steget utanför dörren.
En dag hittar hon av en slump gamla trädgårdskalendrar, fulla av handskrivna anteckningar från husets tidigare ägare, Madame Hugues, och hon börjar försiktigt återuppliva den övergivna trädgården...

Ska ni bara läsa en bok under sommaren så välj denna.

Må gott!

Glad över en prästkrage

 Kan man bli annat än glad när man hittar en badrumsmatta...

... i form av en prästkrage? Den kostade 99:- på Rusta. Som hittat.

Ja, det var bara det jag hade att komma med. Nej, just det, en till sak har jag att tipsa om. För om ni inte lyssnat på Marie Göranssons sommarprat så gör det. Helt magnifikt! 

Recept på både det ena och det andra

I ett svagt ögonblick frågade jag dotter Åsa att om hon ville kunde jag baka kanelbullar till hennes födelsedagskalas. Det ville hon. Här i huset där jag bor har vi gemensam fredagsfika för dem som vill och en fredag bjöd Anna-Greta på nybakade bullar som var himmelskt goda. "Fredriks recept med mycket smör" upplyste hon. Så nu provade jag det och hemligheten är att hälla smält smör ovanpå degen när den ska jäsa första gången. Låter kladdigt men det var det inte. Gick jättesmidigt att kavla ut degen.

Första plåten hann knappt svalna innan jag fick kaffegäster och bullarna gick åt som smör i solsken. Och att de var goda var det sannerligen ingen tvekan om!

Tur att det blev några kvar till Åsas kalas!

Så måste jag bara visa en av mina vita perlagoner ...

... som inte längre får plats på fönsterbrädan. Jag är så stolt över dem för jag har flera men ingen så vid och blomrik. Svag gödsling vid varje vattning är mitt recept. Men nu måste den nog beskäras så den får komma tillbaka till sina kompisar i fönstret.

Idag är det 17 grader och regn. Skönt tycker jag för det behövs verkligen.

Må så gott och baka Fredriks smöriga bullar nu för här kommer receptet!

Onsdag 1 juli 06:28

Frukost på balkongen. Äntligen är det lite svalare. Klockan är snart halv sju och termometern visar 19 grader. Jag äter min vanliga frukost, en kopp te, en knäckemacka med ost, några salladsblad och ...

... en skål fil med frukostflingor och äppelbitar. Sitter på min nymålade svarta pinnstol som har bekvämare höjd att äta vid än korgstolarna.

Det är ljuvligt skönt, en behaglig molnig morgon. Men det ska bli ytterligare en solig dag. Alldeles tyst är det, frånsett ett och annat fågelkvitter och några bilar som åker förbi på gatan.

Iris, som ju väcker mig redan 05:00 varje morgon nu på sommaren, slumrar igen, nöjd att matte ääääntligen klivit ur sängen.

Jag äter långsamt, löser korsord och tänker att jag ska lagra och minnas just denna morgon i mörka november. Tror jag ska skriva in det i almanackan så jag verkligen kommer ihåg att minnas.

Det kommer bli en fin dag.

Balkongen i slutet av juni

Här kommer en drös bilder från min balkong som den ser ut just nu. Tycker om att se hur växterna ter sig månad för månad, vad som trivs och vad som är mindre bra.

Just nu trivs de vita Million Bells bäst, eller småpetunia som den också kallas.

Den andra står på piedestal, säkert bäst för då får den hänga ner som den vill.

Den tredje står på golvet tillsammans med pelargonkrukan, som inte kommit igång med blomningen än. Knoppar finns i massor. En petunia har tillkommit, Little Picasso...

... så söt med den limefärgade kanten.

Men gladast är jag över det skira svansfjädergräset. Som ett vattenfall! Jag har satt det på en pall för att det ska få falla fritt.

I stora lådan har svartögat kommit igång, lite trevande ännu och blommorna är mer vita än rosa. Den rosa dubbla hängpetunian trivdes inte riktigt i ampeln utan fick flytta ner och ta doktor Westerlundsticklingarnas plats. De ruttnade bort, jag var säkert för flitig med vattenkannan. För jag har en tendens att övervattna. Därför har jag nu köpt en fuktmätare för jord och med stor förvåning ser jag att växterna inte alls behöver vattnas när jag trott det. Varför har jag inte skaffat en sån förr?

En annan sak som jag fixat är att jag sytt nya dynor till korgstolarna. Tröttnade på det rutiga tyget, som ursprungligen var duk på sjuttiotalet, och tog fram ett påslakan som jag inte tyckt om att sova i på grund av att tyget innehöll något slags syntetmaterial.

Blev lite gulligare och mindre bråkigt. 

En gammal pinnstol från källaren målade jag efter viss tvekan svart. Den var tidigare ljust grå och vackert sliten men den passade inte här. Eftersom jag vill använda mina gamla saker så har den nu fått ett nytt liv här på balkongen. Kanske jag en dag ångrar att jag målade den... men, som vi vet, nu är nu.

Jag kapade av de högväxta penséerna för nån vecka sen och gjorde en gå-bort-bukett. Tänkte slänga resten men hejdade mig. Tur var väl det för nu har träfågeln fått ett näste i penséblomning nummer två. 

Och under den så trivs krukan med apelsintimjan fint. Gott är det också även om apelsinsmaken är väldigt svag.

Ja, så ser det ut på min balkong i slutet av juni. Och de nya dynorna är godkända av Iris. Värmen gör det svårt att njuta fullt ut. Men kvällarna och morgnarna är underbara!

Ha det gott alla som kikar in.

Tre vita pioner

Igår var jag på kalas för mitt näst yngsta barnbarn. Världens finaste kille, Mille, fyllde 20 år. Fattar inte hur fort åren går. Hursomhelst, efter det trevliga kalaset, fick jag tre vita pioner med mig hem från dotter Lisas magnifika trädgård.

Här står de och doftar underbart. Tänk att ur de hårt slutna knopparna utvecklas dessa fluffiga...

... gräddbakelser! Jag skulle gärna ta en tugga. Men får nöja mig med att stoppa näsan i dem när jag går förbi.

En gång skrev jag en dikt om dem. Så passande just nu. Varsågod.

Ett stråk av något annorlunda
en doft jag inte känt förut
Så ljuvlig att jag måste blunda
... en vit pion har slagit ut!