Citruspress, mjukost och värmeljus

Den här tiden, när apelsinerna fortfarande är goda, dricker jag gärna ett glas nypressad juice. Förr har jag pressat apelsiner för hand men eftersom mina händer inte har samma styrka som tidigare så har det sällan, nästan aldrig, blivit av. Jag är snabb på mycket när jag får något för mig, men köksmaskiner har aldrig riktigt intresserat mig, allra minst en elektrisk citruspress. Men före jul skaffade jag mig en, en smidig, enkel historia från Clas Ohlson för 149:- Och trots att jag vet att man får vad man betalar för tänkte jag, äsch va sjutton, jag provar... 

Sen den dagen har jag pressat en apelsin varje morgon, ibland två, till min frukost. Den billiga pressen har funkat superbra, enkel att skölja ren efter användning och tar liten plats. Rekommenderas varmt. Överlag tycker jag Clas Ohlson har prisvärda grejor. Som värmeljusen i stearin, som jag är storförbrukare av, brinner länge, går att tända igen och där all stearin brinner upp.

En annan sak jag kan tipsa om är Fjällbrynts lagrade mjukost i ask, Storsjö. En mjukis med smak! Ingen nyhet, jag har köpt den emellanåt under flera år i stället för min vanliga prästost. Då behövs inget smör heller. Billigt, gott och nyttigt. Vad kan man mer behöva?

Från 70-tal till 1800-tal

Följ med på resan hur ett traditionellt allmogebord från 70-talet blir ett 1800-talsbord med små medel. Så här såg Marketplace-annonsen ut. Tvåhundra betalade jag. Jag slapp de tre stolarna.

Och mina sparade inspirationsbilder såg ut så här...

Jag har letat på auktioner och alla tänkbara säljsiter utan att hitta ett liknande bord som var lagom stort. Eller litet, de har oftast varit för långa för mitt kök. Och man får betala mellan fem- och sjutusen om man vill ha ett original från 1800-talet. Så jag har sparat en bra slant, för renoveringen kostade inget alls. Jag hade allt hemma sen tidigare.

Så här gjorde jag...

Efter att jag slipat bort lacken från hela bordet la jag det upp och ner och påbörjade världens roligaste arbete.

Målade, torkade av, duttade, skrapade... och försökte ge det en så naturligt sliten patina som möjligt. Jag gillar ju som ni vet det operfekta uttrycket.

Nu börjar det likna nåt, underredet har fått rätt slitage. 

Så var det skivans tur. Laserade med slattar av färg jag hade till en mörkare nyans än bordets ursprungliga. Förstärkte alla gamla märken och skador. Det skulle ju se gammalt och välanvänt ut! Efter att skivan härdat över natten strök jag på Bivaxbalsam i två lager för att skydda den. Det gör att ytan blir hållbar och avtorkbar utan att bli alltför blank. 

Jag är nöjd med patineringen. Lagom slitet, precis det yttryck jag strävade efter.

Och helheten... nog har bordet fått ett utseende a la 1800-tal? Även om det är fusk så är jag nöjd.

Litet, nätt och i perfekt storlek. Stolarna får plats under och det blir mer svängrum i köket. Och jag har fått sätta min egen prägel på ett uttjänt stackars 70-talsbord. Älskar att förvandla gammalt till nytt... eller om man vill som i det här fallet, nytt till gammalt.

Projekt på gång

Igår hämtade jag lånade slipmaskiner. Idag börjar det roliga! 

Älskar projektet! Fortsättning följer...

Att få ett ryck!

Innan jag hann tänka efter så plockade jag ur hela skafferiet. Det behövde verkligen städas och framförallt... sorteras.

Vi har ett sånt bra skafferiskåp, Iris och jag. Högst upp glasburkar och längst ner pappersåtervinning. Synd bara att jag inte kom mig för att visa hur det såg ut före.

Hon såg till att allt gick rätt till.

Vilken ordning det blev! Tog inte mer än tjugo minuter heller. Jag är så nöjd över att jag fick det där rycket.

Måste tacka för fina kommentarerna på förra inlägget... tack!

Ha det gott och passa på när ni får ett ryck. Kram!

Sovrumsromantik

 Jag är en riktig romantiker. Det visar sig mest i mitt sovrum.

Här har jag min skrivhörna. Jag bara ä l s k a r min fondtapet!

... och min sänggavel...

... och den gamla byrån. Tänk så viktigt det är att tycka om sina saker.

Iris, min sambo, älskar också vår säng.

Varje kväll när jag lägger mig och varje morgon jag vaknar är jag lika förnöjsam. Jag tycker verkligen om mitt romantiska sovrum. 

Hoppas du tycker lika mycket om ditt. Kram!

Men... matte!!

Men... vad är det här?

Måste inspekteras.

Luktar ju helt ok... men annorlunda.

Oj, vilket rustikt underrede...

Stabiliteten kan man inte klaga på.

Bra utsiktsplats.

Godkänt. Får fem mjau av fem. Bra gjort, matte.

Från ett pussel till ett annat

Pusslet är klart men nu ligger ett annat slags pussel på köksbordet. Ett elände som jag förträngt. Förträngt därför att jag måste göra något jag aldrig gjort tidigare. Stickningen har legat nedknölad i en väska och väntat. Nu måste jag ta itu med den tröja jag stickade klar redan i mars.

Jag måste klippa upp sidorna för ärmarna! Jag vet att jag ska sicksacka sidorna på maskin först. Men jag gruvar mig för sen att klippa... fy!

Men som allt annat man drar sig för. Det är väl bara att göra. Har ni gjort något så här otäckt? Hur gick det?

Så här blev pusslet till slut. Snön var jättesvår att lägga. Men är man envis så är man.

Nu ska jag ta fram symaskinen... hjälp!

Trångt på köksbordet

 Det är trångt på köksbordet nu.

Frukosten får plats än som tur är. Men snart kommer pusslet ta över helt.

Jag lånade det från vårt bibliotek, vi har några lånepussel där, och såklart blev jag fast direkt.

Började sortera bitarna, för att hälla ut alla direkt på bordet skulle aldrig gå på mitt lilla runda.

Tänkte bara lägga några bitar av det gula huset... med helt plötsligt hade det gått flera timmar! Känner ni inte hur det kliar i fingrarna?

God fortsättning på nya året. Idag måste jag pallra mig till affären, nu gapar kylen tom. Så kanske julen packas ner också, har redan slängt mitt tall- och granris. Om jag nu får tid över förstås. För en och annan pusselbit blir det nog...

Ha en fin trettongasafton. Och tack för alla fina hälsningar jag får!

Nytt år med nya möjligheter

Tack för att ni följt mig i min vardag ännu ett år. Jag är  så glad över varenda en av er!

Solstrimmor är min tredje blogg, den första tog jag bort av misstag, kunde inte återskapa den och blev förkrossad. Men snart startade jag Vårt röda hus och den fick leva i tre år innan Solstrimmor blev till. På ett konstigt vis tycker jag att jag bloggat längre än 16 år. Ibland går jag tillbaka och läser vad jag haft för mig. Ett tidsdokument är de för mig. Och fortsätta dela med mig av min vardag kommer jag att göra så länge jag tycker det är roligt.

Nu är det slut för detta året och Iris och jag önskar er ett gott slut och en god början på 2026.

Gott Nytt År!

Vill ni hälsa på i Vårt röda hus, klicka här.

Gammalt och vant

Jul i min hall. Välkommen in.

Mormors ljusstake tillsammans med en ikon jag köpt i ett kloster på Santorini en gång.

På knoppbrädan hänger ett gammalt julkort.

I min lilla hall är allt gammalt och vant.

Och som jag brukar såhär i juletid, ger jag er min, vid det här laget, ständiga julönskan. 

Min julönskan

Jag önskar att alla får lagom av allt
lagom av snö och fem grader kallt

Att alla får njuta av kvällar och dagar 
med lagom av julgröt i sina magar

Att alla har glädje och ro i sitt hus 
lagom av glögg och massor av ljus

Få själsligt lugn i decembertid 
känna lycka och uppleva julefrid

Och tänk om min önskan om fred kunde segra 

då skulle jag aldrig önska nåt mera...

En riktigt God Jul till er alla.

Färgade ljus och skatvinter

Det tog lång tid innan jag fattade det där med färgade ljus. Visst har jag haft några tidigare men de har varit i ljusa färger. Nu köpte jag betydligt murrigare färger och satte i kandelabern. Mossgröna, bruna, mörkgrå och rost. Vem har sagt att man inte kan blanda? 

Jag tycker det blev fint där framför tavlan av Birgitta Mångsén. 

Den heter för övrigt Skatvinter och innehåller inte mindre än 32 skator. Och tänk att färgerna i tavlan matchar ljusens! 

Hoppas ni har det bra så här dagarna före jul. Grått tråkväder och plusgrader hos oss. Tur att jag har en tavla med snö att titta på.