När man hittar avglömt

 Tänk att man har saker i skåpen som man glömt att man har. Som porslinsklotet jag hittade när jag letade efter en annan sak (som jag inte hittade). Nu dammade jag av det och det hamnade på hyllan framför tavelväggen i vardagsrummet.

Minns att jag var lyrisk när jag fann det på trädgårdsmässan för hundra år sen. Använde klotet mycket i början, sen har det fått gästspela då och då genom åren. För att det inte ska rulla iväg så står det stadigt på ett litet gummiband. Jag tycker mycket om det fortfarande.

Men tänk att det är helg igen! Väntar kärt besök i morgon. Ha det fint ni också.

Jag tog det jag hade

Tog orden från mitt förra inlägg på allvar... Börja där du är, ta det du har. Gör allt du kan. Så jag gjorde mig en ljuslykta av ett stycke dricksglas och två meter bastsnöre. Inte på något vis likt min saknade, sönderslagna ljuslykta, men god nog.

Tog det jag hade. Lindade bastsnöret runt glaset och knöt en knut. Det enkla tilltalat mig som ni vet. Helt gratis också... inte dumt.

Jag fortsätter ändå att leta efter den saknade. Vem vet, kanske det dyker upp en kopia någon gång i framtiden. 

Ha det gott i sköna september.

Börja där du är...

Jag såg ett så bra citat hos Krikelins där hon uppmärksammade meningarna som Fredrik Backman lyfte fram i sitt sommarprat 2017. Minns inte att jag lyssnat då men tänker göra det nu. Jag har gått och tänkt på dessa kloka ord sen dess. Rader som man kan tillämpa på det mesta här i livet. Vill ni höra?

                                        Börja där du är. Ta det du har. Gör allt du kan.

Meningarna säger mycket och är så självklara. Ett mantra att upprepa för sig själv i situationer när man känner sig liten och villrådig. Börja där du är. Ta det du har. Gör allt du kan. 

Så inspirerande tycker jag.

Jag vill ha september tillbaka!

Den här tiden med temperaturer nära 30-gradersstrecket i september gör mig orolig. De flesta tycker det är toppen med rejäl sommarvärme igen. Jag blir urlakad, trött och bekymrad. Sorgsen. Ser tydligt tecknen på att vårt klimat är ur led. Jag längtar efter sköna dagar med luft att kunna andas i, svala kvällar och fuktigt gräs.

Jag vill hellre sätta på mig strumpor, ta fram en kofta, dricka te med rostat bröd. Känna hösten. Tända ett ljus. Frysa lite och bli varm av ett glas rött. Sitta och läsa på mitt fårskinn. 

Jag vill inte ha 23 grader på balkongen när det är läggdags. 

Jag vill ha september tillbaka.

Balkongen i slutet av augusti och Trädgårdsmästarens dotter

Tog några bilder på balkongen i slutet av augusti. Just inget har hänt med växterna sen jag fotade sist. Men vill ändå för min egen skull dokumentera.

Trodde inte att den rosa petunian skulle växa till sig, inte heller blomma vidare, men det gör den. Tack för enda färgklicken!

Men grönt är det i alla fall. Har klippt jordrevan flera gånger och några av skotten...

... har satts i krukor. Rotar sig lätt. Kan man spara dem inomhus under vintern tro? För i källarmörkret klarar de sig troligen inte. Tror jag ska testa att vinterförvara en kruka.

Pelargonen Filippa vill fortfarande inte blomma och jag vet ju varför. Solen räcker inte till. Även kantnepetan tjurar. Den kommer jag att planera ut i rabatten utanför samlingslokalen tror jag.

De fåtal blommorna på Mårbackorna har långa skrangliga stjälkar och även om växterna är kraftiga och stora så är det här sista sommaren de bor på min balkong.

Dotter Lisa vill ärva alla Mårbackakrukorna och det känns bra att de får fortsätta sitt liv i hennes trädgård. Flera är gamla och har blommat villigt genom åren på mina soliga balkonger.

Men om någon tror att jag längtar tillbaka till mina gamla balkonger så tror den fel! Jag mår så bra i skydd av mitt skuggande äppelträd.

Tipsar om en nyutkommen bok som jag tyckte var mycket bra. Trädgårdsmästarens dotter, av Marcus Jarl, är en relationsroman som ställer frågor om hur vi påverkas av arv, miljö och oväntade besked. Hur livet sätter krokben för Flora, sin pappas dotter. Och om den komplicerade kärleken till familjen.

September är här och jag välkomnar den med öppna armar. Hoppas ni gör detsamma!

MSM

Det där med hårkvalité kan man prata om hur mycket som helst. De flesta av oss här i landet har väl nordiskt fint hår, jag har det. När jag kom i klimakteriet upplevde jag att jag tappade mer hår och jag försökte med olika produkter förhindra det. Märkte ingen skillnad, det bara ökade istället.

Men sedan 2018 har en stor förbättring skett, ganska lång tid tog det men Rom byggdes ju inte på en dag ni vet. För det var då som en väninna berättade om MSM, ett kosttillskott att ta i ett glas vatten varje morgon. MSM är en organisk svavelförening som förekommer naturligt i kroppen och är en beståndsdel i kollagen - det protein som bygger upp bindväv, muskler, skelett, hår och hud. 

Är inte mycket för varken extra vitamin- eller andra kosttillskott utan försöker få i mig det naturligt via en varierande kost. Men just MSM är för bra för att inte tipsa om för dem som upplever sämre hårkvalité på äldre dar. Jag tycker jag vet vad jag talar om för mitt nu 78-åriga hårsvall (nåja, svall är nog att ta i) talar för sig själv. Som extra bonus har jag också fått starkare naglar. 

Nu vet ju ingen hur mitt hår och mina naglar skulle vara om jag låtit bli att ta MSM. Men jag tvivlar på att jag skulle vara så nöjd som jag är nu. Som sagt... om du börjar, låt det ta sin tid. Håret måste ju få växa ut för nån mirakelkur på det redan befintliga håret tror jag inte på.

Prata med hälsokostpersonalen om du undrar över nåt. Jag köper Holistic MSM i pulverform i min hälsokostbutik. Finns också som dragéer, dyrare dock. Och detta är inget samarbete utan min egen åsikt, jag har faktiskt en reklamfri blogg.

Min hårkvalité har inte varit så här bra sen jag var ung. Det måste ju betyda nåt, eller hur?

Hoppas du som har problem också lyckas!

Har glömt att visa...

 ... kråkan jag gjorde när vi hade keramikträff i dotter Åsas keramikverkstad i oktober förra året. Eller kråka och kråka? Snarare kaja... eller nåt. Den hamnade i bokhyllan där den får blicka ner från översta hyllan.

Jag lovade ju att visa när den var klar och kanske ni minns...

... hur den såg ut när jag höll på med den?

Lite pillemarisk ser den allt ut. Har alltid tyckt om att skapa, forma, förändra... vad det än månde vara. För ett tag sen så hade vi en ny keramikträff hos Åsa. Då blev det en lergubbe...

... som jag jobbade klar hemma. Tog bara den här bilden under arbetets gång. Om ni undrar varför han har kattsand överallt så är det därför att jag ville ha honom lite "porigare", inte så slät alltså. Tryckte fast sanden och borstade bort överskottet under tiden han torkade. Nu väntar han på att skröjbrännas och kanske jag visar honom sen... kanske inte.

Så här såg det ut på en av träffarna. 

Tänk att september strax är här. Fattar ni? Önskar alla en fin början.

Fjäderlätt garn och grova stickor

                                                                                                       Bild och beskrivning från Allas veckotidning

Den här tiden, när hösten närmar sig, blir jag så sugen på att sticka. Eftersom jag har så många tröjor och koftor av olika slag så behöver jag verkligen inte fler. Vad behöver jag... egentligen? Letade inspiration på nätet och då fick jag syn på en gratisbeskrivning i ett nummer av Allas som tilltalade mig. En enkel poncho stickad i fjäderlätt garn med grova stickor. Garnet fanns i en massa färger. Blev så sugen att sticka den i rost. Behärskade mig i tid för den skulle inte vara så användbar. Ni vet nog vid det här laget hur slätstruken jag är.

Det fick bli en mellangrå färg. Mest bekväm för mig. (Köpte mitt garn på hippstick.se och leveransen kom supersnabbt). Lånade stickor av en granne för så här grovt har jag aldrig stickat förut. Började sticka direkt. Så roligt!

Här kommer den enkla beskrivningen ifall ni också får lust...

Mosstickad poncho

Storlek ca 75x46 cm

Garnåtgång: 6 nystan av Alice by Permin, 63% alpacka, 37% polyamid

Stickor 8 mm

Masktäthet: 16 m x 19 v mosstickning = 10 x 10 cm

Lägg upp 75 m på stickor nr 8 och sticka mosstickning (1 rm, 1 am och motsatt på nästa varv: rm över am och am över rm). Sticka till arbetet mäter ca 150 cm. Maska av löst. Fäst trådarna. Vik arbetet på mitten och sy ihop ca 3/4 av den ena sidan. Spar 1/4 till halsringningen.

Lycka till!

En liten augustidikt

Augusti är sommar med höststänk i,
dimma och mörkare kväll.
Men ännu är inte det sköna förbi,
blåbär och gul kantarell.

Surströmmingsklämma, kräftor med dill,
skördade örter att spara.
Mjuka kvällsdopp för den som så vill,
dagar så underbara.

Augusti är sommar med höststänk i.

En liten dikt från mig till er. Njut av augusti!

Kan man sörja en ljuslykta?

Min bästa, mest älskade ljuslykta gick i kras i våras. Strax efter att den här bilden togs. Den jag tyckte bäst om av alla jag har. Inköpt på Indiska för säkert tio år sen. Tyckte så mycket om snörmakeriet runt om. Har letat på nätet om jag skulle hitta en liknande. Det finns... men ingen, ingen, ingen så fin som denna. 

Kan man sörja en ljuslykta? Jag kan...  

Kul att så många vill ha frön av Linnétagetes. Har skickat iväg ett gäng kuvert. Än finns det frön kvar ifall du vill ha.

Önskar er en fin dag.

Återigen... Linnétagetes

Med risk för att bli tjatig så sjunger jag än en gång Linnétagetesens lov. Den här buketten är nog den sista jag kan plocka från min pallkrage i år. Men jag har njutit av ett par redan och kanske jag kan få ihop en liten till.

Vi har en rabatt utanför samlingssalen med Linnétagetes också. Igår ansade jag den och klippte bort överblommat och passade samtidigt på att skörda frön. Varje fröställning har hundratals frön i sig. Så jag har frön för resten av livet i kaffefiltret. De har lätt att gro. Bäst är att förså inomhus. Ska absolut göra det nästa vår också.

Tagetes kallas också sammetsblomster. Lätt att förstå.

I sovrummet står buketten just nu. Den ska flyttas in på soffbordet när buketten som står där har gjort sitt.

Delar gärna med mig av fröna. Mejla mig evamari4@telia.com om du vill ha en nypa så skickar jag ett brev.

Ha det gott!

Blombuketter, boktips, flugfälla och fönsterstopp

Fredagsbuketten fick jag redan på onsdagen av dotter Lisa. Hon komponerar de mest fantastiska buketter från sin trädgård.

Eller hur?

Många av er har säkert redan läst De fenomenala fruntimren på Grand Hotel. Jag har gjort det och fick vara med om den fantastiska historien om Wilhelmina Skogs gigantiska arbete att lyfta Grand Hotell till nya höjder. Ville inte att den skulle ta slut! Buketten med rudbeckiorna på bilden var en av flera som jag fick av en väninna häromdagen. Älskar rudbeckia, mest dessa gula som växer i stora bestånd.

Bokens baksidestext. Nu skriver författaren, Ruth Kvarnström Jones, på en fortsättning. Men denna gång ska det handla om historien bakom varuhuset NK. Gissa om jag längtar!

Hur har ni det på bananflugefronten? Själv är jag på sluttampen... tror jag.

De här fick i alla fall ett värdigt slut i hjärteaskfatet från 60-talet. Kört flera veckor nu med en blandning av vinäger och en droppe diskmedel. Funkar utmärkt. Men hur många bananflugor finns det i världen kan man undra? Är jag naiv som tror att dessa är de två sista? 

Så måste jag tipsa om denna superbra fönsterstopp... alltså en skruvspärr för att det öppna fönstret inte ska blåsa upp.

Jag har visserligen spärr på fönsterhandtaget men det glappar lite och eftersom jag är rädd att Iris ska kunna ta sig ut om det skulle bli kraftig blåst så sökte jag på nätet efter nånting som håller det öppna fönstret på plats. Till slut hittade jag denna med kraftig skruv och med en gummiplutt i änden som gör att det blir ett totalstopp. Funkar jättebra och jag kan ha fönstret på glänt utan att vara orolig. Köpte min skruv på specialbeslag.se. Inte billig men värd varenda krona för mig... och Iris.

Önskar er alla en skön helg. Kram!

Vill man... så kan man

Nu har jag målat klart Billyskåpen. Varje gång nu för tiden när jag tar mig an ett projekt jag med lätthet klarat förr, har jag glömt att jag inte är 37 längre. Det är ju så roligt och det som är roligt klarar man oftast av fastän man svettas, stönar och svär.

Men resultatet blev bra och jag känner mig nöjd. Och så gillar jag tavelväggen mycket. Det är nog bara jag som ser att det smugit sig in ett tredje Billyskåp. För att alla sektionerna ska bindas ihop målade jag en lång bräda i samma färg och lade som ovansida. 

Där vill jag inte ha så mycket pynt men min samling mässingsljusstakar vill jag låta stå där. Nu när kvällarna mörknar tänder jag dem igen efter uppehåll över sommaren. Och känner mig så nöjd över uträttat arbete.

Tankevågor, tavlan som satte igång hela projektet, fick en framträdande plats. Tycker mycket om den fastän den förorsakade ett rejält arbete. Men vill man och är envis så kan man.

Redan för flera år sen satte jag in min teve i ett av skåpen. Den fick precis plats. Så skönt att bli av med den när man inte tittar.

Ny vecka med nya möjligheter. Men nu tror jag att det får vara lugnt på projektfronten ett tag.

Svartöga inomhus

 God morgon i arla morgonstund. Minns ni att jag planterade ett svartöga i kruka inomhus?

Nu har det gått tre månader och den har fortsatt slingra sig runt gardinstången. Vad jag ville säga är att den är ett utmärkt insynsskydd även inomhus.

Enkel att sköta. Den talar tydligt om när det är dags att vattna. Ett tips till nästa sommar kanske?

Lite skräpig kanske. Men vackert skräp.

Glad helg på er!