Vi är ett gäng som spelar Canasta onsdagar och söndagar. Jag som aldrig spelat Canasta tidigare blev helt frälst redan under första spelet. Speldagarna är heliga för oss, och nu har vi spelat regelbundet i tre år. Det är så roligt!
Såklart har vi fikapaus och turas om att ta med något gott till kaffet. Men bara en kort paus!
Givetvis äter vi julbord, midsommar- och påskmat tillsammans. Och firar nyår med knytkalas. Vi brukar vara runt 20 glada grannar på våra tillställningar.
Ibland är det surstömming. Då är jag INTE med.
... förrän man är över bäcken. Så sant som det är sagt.
Jag kan inte föra över bilder från mobilen, jag kan inte ens lägga in gamla bilder som redan finns på datorn. Så fortsatt krångel. Och min it-ansvarige bror är sjuk. Suck.
Så nu vet ni.
Men snart är jag förhoppningsvis på banan igen.
Ha det så bra!
Hej då min gamla dator och tack för de närapå sju åren du och jag kamperat ihop. Nog tycker jag du kunnat hålla ut ett par år till. Men tydligen gick inte nya versioner av både det ena och andra att uppgradera. Nu är du utbytt mot en ny och hejsan vad snabbt allting går, tangentbordet är smidigare och fastän laptopen är mindre i format så är bildskärmen större. Det gör att både bild och text är tydligare.
Jag har inte fotat mycket under den här pausen men några bilder från min balkong har jag tagit. Inte för att det är så mycket att visa längre.
Har aldrig suttit så mycket på balkongen som denna sommar. Vädret har varit fantastiskt och vi har faktiskt fått en hel del regn. Stickar på en väst och njuter av att september börjat.
Fler sorters gräs planerar jag ha nästa år. Gillar det här svansfjädergräset. Och fler vita pelargoner ska jag ha. Petuniorna, både de små Million Bells och de större har gjort sitt och är trötta nu. Inga petunior nästa år! har jag skrivit med stora bokstäver i min balkongbok.
Man får ansa och plocka borta överblommat hela tiden. Men söta är de!
Så har jag läst en hel del böcker förstås. Bland annat läste jag om en fantastisk roman från 2012 som jag älskade då. Flera av mina vänner har lånat den och tyckt lika mycket om den som jag.
Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd av Rachel Joyce. Harold blev min idol då och han är det i allra högsta grad ännu.
Boken finns inte kvar på svenska i handeln men jag kollade på bibblan (här i Falun) och på Bokbörsen och där fanns den. Hoppas ni hittar ett ex!
Om jag inte nätat in min balkong med kattnät hade jag kunnat plocka äpplen snart!
Önskar er alla en fin start på september. Kram!
I min pallkrage planterade jag en rad solrosor. Nu har jag tagit in de sista.
Det är en lågväxande sort som heter Sunspot, bara 50 cm höga. Inser att jag inte tagit en enda bild på pallkragen där jag i år har har jordgubbar. Hoppas de bär som ännu är omogna hinner bli klara och lika goda som de jag skördat. Inte många men jag tror de blir fler när (om) plantorna överlever vintern.
Men nu njuter jag av solrosorna, de allra sista för i år.
Min dator har betett sig konstigt en längre tid och min bror ska kolla igenom den för att se om den kan räddas. Så tråkigt att behöva byta till en ny! Jag håller tummarna att den blir frisk igen.
Ha det gott.
Jag fick en fråga vad det var jag hade i ljuslyktan i förra inlägget. Svar: grankottar. För flera år sen hittade jag dem i skogen och de fick följa med hem. Marken var full av dem.
Nog måste det vara ekorrar som varit framme? Som skalat och ätit fröna och lämnat toppen kvar.
Tycker de är så otroligt vackra.
Anki, nu vet du vad jag hade i ljuslyktan.
Må så gott i sköna augusti och tack för alla alltid så snälla kommentarer ni ger mig!
Sagt och gjort. Jag hade grovt sisalsnöre hemma men fick köpa mer eftersom jag skulle virka tre stycken. Det går åt mer snöre än man tror. Jag virkade med grov virknål och dubbelt snöre. Har inget mönster att förmedla, körde med frivirkning, ökade och minskade fasta maskor tills lagom form och storlek växt fram.
Lämnade öppet i botten för dubbel plastpåse fylld med sand. Sen virkade jag ihop hålet.
Klara för avhämtning. En är redan testad och enligt dotter Lisa funkar den toppenbra. Och de är mycket stabilare än den stickade varianten vi såg i butiken.
Idag har jag ett helt annat projekt på gång. Ska bara till färghandeln först. Älskar projekt!
Efter lite funderande fick min gamla fina byrå ett nytt hem hos ett av mina barnbarn och hans fru. Och efter att ha insett att det som jag helst önskade, ett stort gammalt franskt klädskåp från antikhandlaren i stan, inte var passande för min plånbok så började jag undersöka mer praktiska lösningar. Till slut fastnade jag för...
... Billy vitrinskåp från Ikea. Så efter hemkörning av en hoper platta tunga paket fick jag montera ihop delarna. Är jag den enda i Sverige som älskar att montera ikeamöbler? Tror närapå det. Men jag hade glömt hur jobbigt det är. Är ju inte 40 längre...
Så här blev det. Gissa om jag var ledbruten efteråt. När jag lagt in allt som jag haft i byrån så var det nästan klart. Delen till höger svalde lätt alla målargrejor plus en del annat också.
Iris var verkligen betänksam till allt. Jag passade på att sortera ur kläder jag inte använt på flera år.
Nästan klart... för helt klart blev vitrinskåpet först när jag spänt tyg innanför glasdörrarna.
Betydligt skönare för ögat. Långt ifrån det stora franska klädskåp jag tänkt mig förstås. Men ibland måste det praktiska gå före det estetiska.
Och nu har jag en målarvrå. Inte stor. Men små målningar vid lilla bordet, om jag ska måla större tar jag fram staffliet som ligger lätt åtkomligt under sängen. Vad tror ni... kommer jag att måla mer nu när jag inte har någonting att skylla på längre?
Eftersom alla örter som går att torka och nyttja tilltalar mig så tittade jag efter i vår trädgård och upptäckte att den växte överallt i gräset. Jag smög ut tidigt en morgon och plockade så många jag orkade. Min rygg och mitt dumma ben är inte så samarbetsvilliga.
Jag lade dem på tork och de var snustorra på tre dygn. Jag tänkte använda dem till mitt morgonte. Det smakar inte mycket, lite svagt örtigt gräs. Men hej och hå så nyttigt det är! Jag kommer att bli en ny människa!
Läs här vad Örtasällskapet skriver.
Jag fick en påse nyupptagen potatis av dotter Åsa. Bästa gåvan!
Passade perfekt till min planerade middag. Fiskbullar! Fy, säger säkert många... jag älskar fiskbullar. Men det ska vara Abbas i dillsås.
Varsågod Gunilla och alla andra läsnördar, här är min lista.
Så här presenteras boken: Kvällen den 21 juni inträffar en tragisk olycka som slår sönder Amandes tillvaro – hon förlorar två av sina allra närmaste, och världen rasar samman. Förlamad av sorg lämnar hon allt bakom sig och söker ensamheten i ett övergivet hus på den franska landsbygden. Där passerar dagarna medan solens obevekliga strålar faller in genom fönstret – men Amande förmår inte ta steget utanför dörren.
En dag hittar hon av en slump gamla trädgårdskalendrar, fulla av handskrivna anteckningar från husets tidigare ägare, Madame Hugues, och hon börjar försiktigt återuppliva den övergivna trädgården...
Ska ni bara läsa en bok under sommaren så välj denna.
Må gott!
