20 oktober 2019

Varför krångla till det?





Igår firade jag att jag skrivit mer än hälften på Harriet och Olle, min nya roman. Hurra vad det har gått undan! Bjöd mig själv på en Budapest, den största jag sett och den närapå godaste jag ätit. Och vid speciella tillfällen som det här så högtidsdrack jag kaffet ur Mon Ami. Det blir ännu festligare då.

 
Jag har bestämt mig för att ge boken namnet Harriet och Olle. Det har varit arbetsnamnet hela tiden. Som ni ser har jag haft en rad andra namn på lut. Inget har varit riktigt på pricken, så varför krångla till det? Harriet och Olle får det bli. 


Nu ska vi äta söndagsfrukost, Iris och jag. Hon är nämligen en central figur, om inte i boken så i alla fall under processen. Sen ger vi oss på kapitel 37, hej och hå!

Ha en fin dag ni också!

18 oktober 2019

Jättegott!


Tänk att jag glömmer bort vissa rätter. Som ugnspannkaka till exempel. Det är ju så gott! Häromdagen, när jag läste igenom det hittills skrivna i min pågående roman Harriet och Olle, blev jag påmind. Och sugen.


Lingonsylt till förstås. Jättegott! Ännu godare hade det varit om jag haft knaperstekt fläsk i. Men jag lovar, det dög gott utan också!

Ännu en helg är på väg in. Vad kommer de ifrån?

Ha det fint!

16 oktober 2019

Konsten att hålla sig flytande och min vita verbena


Jag vill tipsa om en underbart varm och lågmäld roman som i stora drag handlar om att aldrig ge upp det man tror på. Konsten att hålla sig flytande av Libby Page är en fin berättelse om nyvunnen vänskap, kärlek till en utomhusbassäng och att våga ifrågasätta och strida för det som har betydelse för många. Så här beskrivs boken på baksidan:

Rosemary är åttiosex år och har hela sitt liv bott i Brixton. Det har varit ett fint liv, men nu börjar saker och ting förändras. Biblioteket där hon arbetade har stängts, den lilla mataffären har blivit en trendig bar och framförallt har hon blivit ensam efter att hennes älskade make gått bort.

Kate är nyinflyttad och har fått arbete på lokaltidningen, det är inte riktigt den journalistkarriär hon drömde om. Men när den omtyckta utomhusbassängen hotas av nedläggning får hon en riktig story att lyfta fram. 

Det har varit trivsamt och stundtals igenkännande att få träffa Rosemary, Kate och alla deras vänner.

Så kan jag inte låta bli att visa den enda nu återstående växten på balkongen.


Den jag tjatat om så många gånger, min fantastiska vita verbena som varit rikblommande ända sen jag köpte den i maj. Än så länge har den klarat frosten och lever nu på lånad tid. Det är ju ändå den 16 oktober idag!

Önskar er en fin läsupplevelse och sköna oktoberdagar.

15 oktober 2019

Godmorgon!


Nu mörknar det allt tidigare och jag tänder ljus också på morgonen. Tänkte visa att en stor gammal glasburk kan förvandlas till en fin ljusstake med en enkel ljushållare i glas a la fem! kronor från Ikea. Speciellt bra för oss med nyfikna katter med yviga svansar. Tog till mig idén från @nordingarden på Instagram. Så smart!

Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus!

12 oktober 2019

Hallå...


... kan jag få lite uppmärksamhet, tack!


Så här är det. Varje fredagskväll sitter min matte och tittar på nåt som heter...


... Idol! Och fastän jag ligger vid hennes fötter...


och försöker få hennes uppmärksamhet, alltså jag kråmar mig...


... och försöker se gullig ut... så liksom ser hon mej inte! Heja Tusse, ropar hon. Va? Är det en katt med i Idol?


Varför titta på tv när hon kan se på mej? Jag är ju hennes Idol.


 Tusse... hmpf! Mitt namn är Iris! Mjau. Prinsessa, ragdoll och Idol. Mjaaau. Så är det.

10 oktober 2019

Vilken bonus!


I söndags gick jag till skogen för att plocka lite mossa i god tid innan snön kommer. Korgen blev snabbt full, men inte av mossa utan av kantareller. Vilken bonus! Lycklig gick jag hem med mitt fynd. Och mossan får vänta ett tag till.

Ha en härlig höstdag! Ta en skogstur... vem vet?

7 oktober 2019

Enkelt, gratis och ännu en kvistlampa!


Ibland kommer mina akrylfärger fram. Men inte för att användas till det de är menade för. Nej, jag använder dem när jag vill måla mindre saker.


Som den här gamla stela lampfoten jag sneglat på en längre tid.


Började med att blanda till färgerna. Först blev den för gul och toppen för röd... så blanda om, blanda rätt! Och låt torka, det går på några timmar. Ser ni kvistarna? Just det, det blir ännu en kvistlampa!


Bara att klippa kvistar i lagom längd, sätta runt och knyta ihop med band eller snöre. Verkligen lätt som en plätt!


Nu står den på sin plats i sovrumsfönstret med lite mer karaktär och pondus... eller hur? Ett helt gratis sätt att piffa upp en gammal trött lampfot. Här och här kan du se mina andra kvistprojekt.

Nu har frosten slagit till, dagen efter förra inlägget fick jag hastigt plocka in alla växter som skulle vinterförvaras. Vilken tur att jag hann dokumentera i tid!

Ha det oktobergott!

4 oktober 2019

Oktoberbalkongens sista suck


De flesta dekorerar med pumpor i olika färger och storlekar den här tiden. Jag tycker det går lika bra med mina vackra gamla kronärtskockor.


Det här blir mitt sista balkonginlägg för i år. Trodde aldrig att den fortfarande skulle vara så fin. Det är ju ändå den fjärde oktober i dag.


Ingen frost har jag haft men snudd på har det varit några nätter.


Jag vill så gärna att allt ska hålla sig till onsdag när jag får besök av mina trädgårdsväninnor från Lindesberg.


Den här lådan med övervintrade röda zonalepelargoner har blommat med magiskt stora blommor. Nu är de allra vackrast utifrån.


Och ser ni, i framkant...


... där har verbenan kommit in i andra andningen (eller tredje) och det kanske inte syns men den har massor av nya knoppar! Rekommenderas varmt.


Murgrönan har blivit bränd av den alltmer låggående solen och den får jag klippa ner när den blir intagen. Olivträdet trivs som vanligt.


Och utanför glöder träden och det är så vackert så det gör ont. 


Pelargoner är det bästa för min söderbalkong. Snart stoppar jag dem i papperskassar för övervintring i  dotter Lisas matkällare där de får gå i ide till våren. Hoppas de klarar sig lika bra som under förra vintern.

Ja, det blev många bilder på oktoberbalkongen. Nu är den här säsongen över. Jag har såklart redan planer inför nästa år. Tänk så bra vi har det som har våra fyra årstider, nu kommer snart vinterns tid. Och ärligt, vem skulle stå ut med att ansa och vattna under hela året? Inte jag. 

Ha en fin oktoberhelg.

3 oktober 2019

Ett, två, tre.. idag ska det ske!


Ett, två, tre... idag ska det ske! Mitt allra, allra värsta hushållsarbete. Putsa fönster.


Jag som är hemma hela dagarna skulle lätt kunna ta ett fönster om dagen om jag kom mig för. Men jag hittar alltid på andra saker som är roligare. Förresten skriver jag nästan varje dag, ja ni ser. Jag försöker skaffa mig alibi.

Men det som gör att jag idag, 3 oktober, ska sätta igång med köksfönstren är att jag tog in offerter på fönsterputs och igår fick jag den första. I min tvåa på 57 kvm finns 10 fönster med karm, det är så man räknar fram priset tydligen. Och priset när Rut var avdraget... 980:-! Då ingick visserligen rengöring av allt vitt runt och emellan, plus fönsterblecket utanför.

För den tusenlappen kan jag göra roligare saker. Fast då får jag putsa själv förstås. Och jag börjar idag! Hej och hå.

Har ni en sån där Kärcherhistoria? Är den värd sitt pris? Blir det roligare då?

Tack för all uppmuntran, melakolin varade tack och lov bara i en dag sen var jag som vanligt igen.

30 september 2019

En släng av melankoli


Idag riktigt känner jag att det är sista dagen i september. Grått och trist ute, likadant inne. Jag fryser till och med om händerna idag. Känner att elementen är på men svagt varma, sätter på mig stora ylletröjan och funderar på ett glas rödvin för att få igång blodcirkulationen. En promenad i rask takt... näe, har ingen lust. Håller jag på att bli sjuk? Nej, nej... det tror jag inte. Jag är bara lite låg. Det händer mig inte ofta, men ibland.  Melankolisk är ordet jag söker. Jag har fått en släng av melankoli idag, den sista dagen i september.

Kram på er.

27 september 2019

Nu bor kransen här


Nu har den torkat, kransen jag gjorde av hagtornsbär. Som jag trodde har den torkat isär fint. Den har flyttat upp på hyllan ovanför tv:n och fått sällskap av en gammal dalahäst i samma färg.


Ser ni den däruppe i hörnet? Där får den bo ett tag. Kanske får den en annan plats om ett tag. Ombyte förnöjer... så är det för mig!


Någon undrade om tavlan är av Lena Linderholm. Svar ja. Den heter Skärgårdsjungfrun och jag köpte den 1987. Älskar den!

Trevlig helg önskar jag er.

23 september 2019

Naturens små under


Jag har alltid fascinerats de små mysterierna i naturen. Plockar gärna hem stenar, kvistar, kottar och frön av alla de slag. I skogen går jag med näsan i marken. Och i en av våra fina parker upptäckte jag de här. Titta bara på bokens fröhölje! Visst är det vackert? Ofta så häpnar vi över de stora vyerna och glömmer de små undren.


Kan man låta bli att plocka fickorna fulla? Inte jag.


Somliga jublar över korgar fulla av svamp... jag blir lika lycklig av ett fat med bokfröhöljen. Ja, alltså... det ena utesluter ju inte det andra.

En ny fin höstvecka önskar jag er.

21 september 2019

Nu är det sagt.



Nu gulnar björken
krassen slokar
och alla klagar på regn
som tokar.

Hösten är här hör man
beständigt.
Snart är det mörkt och allt
är eländigt.

Då slår jag faktiskt dövörat till
och säger:

Hösten, den hör mig till.
Med friska vindar och
björnbärssnår
och svamp i markerna
vart jag går.

Och vilka färger
vilken prakt.

Välkommen hösten!
Nu är det sagt.

             Brita af Geijerstam


Jag håller med Brita af Geijerstam helt och hållet! Vad Iris tycker ser ni. Ha en härlig hösthelg!

18 september 2019

En ny morfartavla på väggen


Eller ny och ny, tavlan som stått på vinden är ny på den här väggen. Andra väggar har den suttit på sedan 1906 då den målades av min då 20-åriga morfar. De andra tavlorna som syns här har han också målat.


Den vidlyftiga guldramen den hade runt sig fick stanna kvar på vinden. Finare utan tycker jag. Motivet är Torsångs kyrka med klockstapeln och bron över Lillälven. Gillar färgerna men mest tycker jag om den för att det är morfar som målat den.


En bukett torkade strån fick mjuka upp mellan tavlorna. Vet inte vad det är för gräs men älskar det skira spretiga.


I ramen sitter morfar med sin familj. Tyckte han kunde få se att jag nu har satt upp ännu en av hans målningar på min vägg. Här har jag berättat mer om honom och hans andra målningar.

Förutom att jag ändrat den här tavelväggen så vill jag inget annat än att skriva. Huvudet är proppfullt av Harriet och Olle! Önskar ni har det lika roligt som jag!