Paketpysseltips

Två barnbarn får skjuta upp sina kalas denna gång. Båda fyller i slutet av veckan som kommer. Jag skickar en slant och lite godis på posten och hoppas att de anländer i tid.

16-åringen fyller på fredag men 9-åringen först på söndag. För att han inte ska öppna sitt paket för tidigt så har jag redan på paketframsidan gett instruktioner. När han öppnat ytterkuvertet hittar han det här paketet...

Hjälp vad det var skoj att klippa och klistra... använda utpressarbrevsmetoden! Roligt blev det också. För att inte avslöja vem som skickat det var jag noga med att inte avslöja min identitet förrän han öppnar på söndag. Om han nu kan hålla sig och lyda uppmaningen förstås.

Det här sättet kan vara kul att använda sig av till andra paket också... istället för ett gratulationskort bokstaverar man direkt på paketet. Och alla, både stora och de små som kan bokstäver, kan göra det här. Jag lovar att det är beroendeframkallande. Hmm... vem fyller år nästa gång?

Ha det fint och ta hand om er.

Ett stråk av det knappt förnimbara

Jag förundras varje gång över den fantastiska doften pärlhyacinterna ger. Har ni känt den? Så mild och knappt förnimbar.

Jag köpte två krukor vita som jag planterade om i en gammal kopparskål. Varje gång jag går förbi känner jag ett stråk av den blyga doften.

Nu kan jag berätta att mina fönster är färdigputsade! Och jag har inte fuskat den här gången utan putsat mellan också. Gissa om jag känner mig nöjd? Undrar vad jag ska ta tag i härnäst?

Tack så mycket för alla grattisar som jag fått på olika sätt! Så roligt att känna sig ihågkommen. Speciellt i denna tid när coronaviruset sprids över världen och man inte kan träffa familjen som man är van.

Hoppas ni får en fin helg, den sista i mars, en månad som säkert inte bara jag känner mig lurad på. Ta hand om er.

Så överraskad!

Idag är det min dag och allt kalasande är av förklarliga skäl inställt. Inget svårt beslut i dessa coronatider. Men i morse ringde dotter Lisa och sa att hon tydligt hörde att det ringde på min dörr... gå och öppna, mamma! Så det gjorde jag och utanför hissen hade hon lämnat paket, tulpaner och en napoleonbakelse med ett ljus i!

Vilka ungar jag har! Så omtänksamma och gulliga. Jag blev så glad.

Nu kan jag fira första dagen på mitt nyaste klokår med en älsklingsbakelse... efter mitt påbörjade fönsterputsprojekt. Igår började jag putsa!

Vad paketet innehöll? Jo, en kaffebryggare, en Moccamaster, precis en sån jag nån gång tänkt köpa. Tack, mina fina döttrar!

Ha en fin dag... det ska jag ha!

Dubbel mosstickning och vandaliserad cykel

Nu har jag tagit fram stickningen som legat undanstoppad sen jag vet inte när. Bara ett framstycke återstår och jag får mäta mig fram från det färdiga för nån riktig beskrivning har jag inte. För övrigt så stickar jag med garn från ett upprivet arbete. Jag har en tendens att använda garnet flera gånger för blir det inte bra så river jag upp! Gillar att sticka dubbel mosstickning för att få lite struktur.

I lördags skulle jag ta ut cykeln för premiärturen. Den står vinterparkerad i ett låst cykelförråd på gården. Jag hittade den vandaliserad! Gissa om jag blev ledsen? Gissa om jag blev arg? Gissa om jag smällde igen dörren och låste? Just det. Tänk att folk (ungar?) inte kan låta bli att förstöra för sitt eget höga nöjes skull. Nu ska jag lämna in den på lagning och genomgång. Jag blir så trött!!

Ha det gott all vänner. Nu tar vi nya tag och gör vår vecka så fin vi kan.

Under tiden...

Visst känns det konstigt att vara begränsad i vardagslivet? Nu märker man hur viktig frihet är. Jag är ju en hemmamänniska och trivs med det. Ändå känns det märkligt att inte naturligt kunna umgås med andra. Och ändå... vår inskränkta frihet är väl inte någonting mot de konsekvenser viruset fått i förlängningen för samhället, landet, världen. Det här kanske lär oss att inte ta allt för givet? Jag tror nämligen att allt inte är av ondo.

Jag märker att jag ser promenaden runt sjön med andra ögon. De likasinnade man möter hejar glatt. Det här kanske ändå för oss närmare varandra?  

Idag tror jag det är dags för cykelpremiären.

Ha det gott medan vi väntar på bättre tider.

Att hålla sig undan

I går ställdes ett efterlängtat besök in. Coronan ställde sig i vägen. Trista men nödvändiga restriktioner gör att vi som är över sjuttio får hålla oss undan genom att stanna hemma. Jag tycker det är viktigt att följa myndigheternas rekommendationer. En promenad varje morgon tänker jag dock göra. Där springer jag inte på några människor.

Egentligen går det ingen nöd på mig alls. Jag har allt jag behöver och bara jag andas om nåt så får jag hjälp av döttrarna. Nu kanske fönstren äntligen blir putsade. Och skåpen i köket urtorkade. Det sista framstycket färdigstickat. Jag ska skriva. Och läsa. Men det är ju inget nytt, det gör jag ju alltid. En hel packe böcker från bibblan väntar. Inte synd om mig alls!

Kram och ta hand om er därute i virusvärlden.

Solen skiner som om inget hänt

Solen silar så vackert in genom persiennerna. Som om allt är som vanligt. Ljuset bryr sig inte om coronaviruset.

Tulpanerna slår ut och blir ännu finare. Så lätt att glömma allt en stund. Men tanken finns där och det känns otäckt. Inte orolig för egen del men för dem som finns i riskzonen. För allt pandemin för med sig. Måtte eländet komma att ebba ut lika snabbt som det kom. Men... hörde en expert gissa att pandemin skulle pågå till sommaren... kanske hela hösten. Hoppas han har fel.

Vill tacka för att så många, både gamla och nya vänner, uppmärksammat vårkampanjen på mina böcker! Läs mer i föregående inlägg.

Nu lever vi i nuet och njuter av det vi har. Kram.

Vårpriser... på alla mina fem romaner!

Det var ett tag sen jag pratade om mina böcker. De flesta av er vet ju redan att jag skrivit fem romaner, men för er som inte vet så tänkte jag låta dem få ett eget inlägg. Jag är stolt att jag skrivit så många och gett ut dem helt på eget bevåg. Och tacksam att de tagits emot så fint av mina läsare. Därför kom jag på att jag ska ha en liten vårkampanj och sälja dem till vårpriser under resten av månaden, alltså mars ut! Låter inte det vårigt och bra?

Den första, Café Trädgårdslyckan, gav jag ut redan 2006. En feelgood-roman med stänk av svärta. Den handlar om Berit Mattsson i Örebro som tagit beslutet att utnyttja sin pensionsförsäkring från det hon fyllt sextio.

Baksidestexten lyder:
   Så länge jag kan minnas har en gammaldags farstutrappa varit en av längtorna jag haft. En katt skulle förstås sitta där och tvätta sina tassar. Och ett eget trädgårdsland skulle jag ha, med riddarsporrar, ringblommor, aklejor och pioner.
   Nu har min önskan gått i uppfyllelse, nu har jag allt det där. Trappa, katt och riddarsporrar.

Är du nyfiken är priset på Café Trädgårdslyckan 100:- Vårpris mars ut 80:-

----------

Längtan att fortsätta skriva gjorde att jag tio år senare, alltså 2016, skrev Livet efter Mats.

Baksidestexten på den lyder:
   Livet efter Mats handlar om Anja Larsson som drivit tygaffär och syateljé i många år och vad som händer i hennes liv när hennes man plötsligt dör. När chocken lagt sig och hon tagit itu med allt praktiskt, dyker något upp... något hon innerst inne anat. Den handlar också om hur hon och väninnorna sätter sprätt på tillvaron genom att öppna Söderhamns första pannkakeria, men också om hennes kolonilott och om oväntade händelser... och kanske lite kärlek?

Priset på den är 179:- Vårpris mars ut 150:-

----------

2018 var jag väldigt produktiv, då gav jag ut två böcker. Först ut var Jag är Nora. En feelgood-roman med stråk av både mörker och sorg.

Baksidestexten lyder:
   Jag är Nora är berättelsen om en alldeles vanlig kvinnas vardag i Hudiksvall. Nora vandrar, bakar och väver. Många mattor har det blivit genom åren. Lika många år har hon haft vävkursen där ingen vill sluta. I den lokalen har ingen putsat fönstren på väldigt länge. Hon skulle gjort det själv, då hade säkert inget av allt det andra hänt.

Priset på Jag är Nora är 189:- Vårpris mars ut 150:-

----------

I slutet av samma år kom Piongården. En berättelse i feelgood-anda om livet.

Baksidestexten lyder:
   Kerstin Fontin har haft fler än en sorg att bära genom livet. När hon beslutar att flytta hem till Sverige och Falun igen och börja om på nytt sätter hon igång ett jordskred för fler än sig själv. Främst drabbar det hennes syster Siv som nästan kvävs av frustration och misstro, medan svågern Kurre äntligen kommer till insikt över hur torftig hans vardag är.

Priset på Piongården är 189:- Vårpris mars ut 150:-

----------

Och så den senaste, Harriet och Olle, som blev klar i december 2019. Feelgood som de andra men kanske min mest lågmälda berättelse.

Baksidestexten lyder:

   Harriet och Olle är en roman som handlar om hur livet förändras när tillfälligheter blir händelser som ingen väntat sig. En berättelse om uppbrott, insikt, glädje och kärlek, blandat med smörstekta abborrfiléer, lite tjärdoft... och en gammal cd med Chet Baker.

Priset på Harriet och Olle är 189:- Vårpris mars ut 150:-

----------

Om du vill passa på att köpa någon av böckerna så mejla mig och uppge namn och adress så ger jag dig mer information. Postnords frakt tillkommer med 59:-, samma för både en och två böcker. Min mejladress är evamari4@telia.com Jag signerar boken, men om du vill ge bort den i present och vill få ett annat namn skrivet än ditt eget så berätta det tydligt i mejlet.

För säkerhets skull tillägger jag att priserna gäller mars ut och så långt lagret räcker.

Samtliga böcker finns dessutom att köpa till ordinarie priser hos Kol & Rosor och på Akademibokhandeln här i Falun.

Hoppas ni gillar min lilla vårkampanj?

Ha det gott i dessa dystra virustider och njut av vårsolen även om den ibland (oftast) finns gömd där bakom molnen.

Drömfångare?

 

Ombyte förnöjer. Tänkte jag och bytte plats på säng och skåp. Inte första gången, jag är ombytsam och vill förändra emellanåt. Iris blir lika fundersam varje gång men hämtar sig snart. Tänkte först ha en tavelvägg ovanför sänggaveln men insåg att det skulle bli för jobbigt att sova med en massa tavlor ovanför huvudet. Istället hängde jag en stor bukett brudslöja där.

Skirt och vackert, jag älskar den verkligen! Den doftar fantastiskt innan den torkat. Det känns bra att ha en sky brudslöja ovanför huvudet. 

Om den fångar mina drömmar återstår att se. Skåpets nya plats kan ni få se en annan gång. Nöjd blev jag i alla fall. Och visst... ombyte förnöjer!

Ha en härlig söndag och en ny fin vecka.

Jag skissar och drömmer om årets balkong

Men tror ni inte att jag fick lust! Den tråkiga onsdagen blev till slut rolig när jag tog fram min anteckningsbok där jag skriver ner tankar och idéer om balkonglivet.

Jag har fört trädgårdsbok sedan 2005 när jag flyttade till ett torp med åkermark runt om och noll trädgård. Så roligt att bläddra tillbaka i och se hur trädgården växte fram genom åren. Nu är jag i slutet på bok nummer två och nästa år måste jag nog köpa en ny. Rekommenderar alla att skriva ner tankar, drömmar och inköp och sen göra en utvärdering när säsongen är slut. Och vad man ska komma ihåg till nästa år.

Det som står med stora bokstäver i min bok är pensépelargon...

... och vit verbena. Förra årets mest uthålligaste växter som båda blommade långt in i oktober. Så tacksamma och givna och såklart inritade i årets skiss. Så blir det som förra året mest olikfärgade pelargoner, de gamla övervintrade har sina givna platser. Tänker också på vita svartögat som jag hade 2015...

... eller rosaröda lejongapsrankan som 2017 slängde sig ända ner till grannen under, båda klättrare som trivdes utmärkt på balkongen.

Det är roligt att planera inför sommaren. Och så blir jag inte så vimsig när jag står bland alla lockande växter där i handelsträdgården, åtminstone mindre vimsig. Sen vet jag ju att det slinker med några plantor som inte är planerade... jag är ju bara människa!

Nu nosar jag på pelargonerna som tacksamt växer så det knakar och längtar efter våren lika mycket som jag.

Ha en fin helg.

Onsdagsgnäll

Grå himmel, disigt, snöslask, plusgrader... allt ser smutsigt ut... inte minst mina fönster. Iris fäller stora tussar som dansar runt fötterna. Balkongen som tidigare lockat till planering inför sommarens fröjder ser ogästvänlig ut. Flyktingkaos. Corona-virus. Presidentkandidater. Alla kläder är trånga...

Nu har det börjat regna.

Nej, idag blir det innedag. Suck.

Måndagsnöjd

Det måste vara nåt fel på mig. Jag har alltid gillat måndagar. Det blir ordning igen. En ny vecka med nya möjligheter och val. Bäst är att bara ha ett par saker inbokade per vecka. Tycker om tomma dagar där jag bara är. Jag är nöjd att ha det så. Precis som lergubben känner jag mig oftast. Nöjd.

Den pyttelilla gubben är ett loppisfynd för ett par år sen. När jag ser hans lite uppblåsta nöjdhet blir jag glad.

Önskar er alla en fin måndag och ny vecka.

Just det...
Iris hälsar och tackar för uppmärksamheten över hennes hemma-hos-reportage. Hon har nu tankar på att starta upp en egen blogg. Hej och hå... Jag har fullt upp med att försöka förvilla henne. Inte lätt att bo tillsammans med en prinsessa som fått nåt i huvudet.

Ett njutbart boktips

Jag hittade en bok på rean som talade direkt till mig. Så vacker framsida med en titel som gjorde mig nyfiken. Jag förstod snart att det inte var en traditionell trädgårdsbok utan en antologi med minnen och tankar berättade av tolv av våra främsta trädgårdsskribenter.

Drömskt sinnliga bilder, som jag först trodde var illustrationer men som är foton, skickligt bearbetade av Viktor Kvant.

En fantastisk bok på alla sätt, en perfekt present till alla som är trädgårdsintresserade, ja till andra också! Att Christel Kvant varit redaktör och skribent märks väl. Jag har alltid gillat hennes trädgårdsböcker. Även hennes roman Resan till Ribston finns i min bokhylla.

Men vad betyder den märkvärdiga titeln, vad är Artemisia? Artemisia absinthium, malört... aromatisk ört med silvergråa blad. Växer snabbt till en rugge som kan behöva stödjas. Varför sällskapet har valt just det namnet förklaras i boken.

Man får mycket för de, hör och häpna, 79 kronor den kostade på rean. Här finns den.

Fredag igen. Den sista i februari... välkommen mars!

Hemma hos Iris

I ett svagt ögonblick lovade jag Iris ett eget hemma-hos-reportage. Här kommer det. Det blir många bilder... efter prinsessan Iris önskemål. Och en undersåte bugar och gör som Hennes Höghet önskar.

"Välkomna hem till mig. Häng med på visningen av mitt hem!

Här är min viktigaste möbel, ett trevånings klätterträd med fin utsikt. Har bra koll över omgivningen genom fönstret. Här befinner jag mig oftast dagtid.

Ett av alla mina gym.

Kvällstid vilar jag ut efter dagens vedermödor, helst på mattes plats... hon tror att jag hellre skulle vilja ligga på fårskinnet, haha!

Här däremot gillar jag mitt skinn... med golvvärme. Håller bra koll på fåglarna som sitter utanför på hängrännan och larvar sig.

Matplatsen.

Platsen där jag dricker mitt vatten...

... och inväntar morgonkamningen.

Där bakom skymtar ni min toalettvrå med egen matta framför. För att slippa att jag drar ut så mycket sand på golvet, säger matte. Vadå, som om jag skulle bry mig om ett par sandkorn?

Annars sköter jag min hygien helt på egen tass. Matte skrattade och tyckte den här bilden var rolig av någon anledning.

Snart kan jag äntligen vara längre stunder på min balkong. Än blir det bara kortisar, gillar inte när det blåser.

Här bloggar vi. Eller om det är en film vi ser på?

Ibland vilar jag ut i mattes säng i sovrummet. Fast egentligen är den min den också. Jag menar, vem sover mest i den? Hon bara åtta timmar, jag behöver betydligt mer vila. 

Jag menar, vi prinsessor måste ju sova vår skönhetssömn. Fast egentligen gör den ingen nytta på just mig... jag är ju naturligt vacker. 

Kul att ni kikade in. Nu måste jag vila mig lite. Mjau. Tack för idag."

Nu har vi skrivit färdigt det här inlägget, bilderna är noggrant utvalda, allt är godkänt och nu vilar hon ut, prinsessan Iris, efter den krävande insatsen. Egentligen ville hon ha med betydligt fler bilder och tyckte att en bild av hennes stamtavla skulle vara trevlig att visa men det lyckades jag avstyra.

Ha en fin sista februarivecka. Snart kliver vi in i mars!