Vårt fina hus

Jag bor mitt i Falun i Huset Björken, ett 65+boende i klassen Bas. Bas betyder att vi får klara oss helt själva men har tillgång till en stor samlingssal med plats för 50 personer. Här har jag tidigare gjort ett inlägg om den. Vi utnyttjar den flitigt och jag tänkte berätta lite om vad vi har för oss på våra träffar, som ju är frivilliga men oftast är vi många goda grannar som har roligt tillsammans.

Vi är ett gäng som spelar Canasta onsdagar och söndagar. Jag som aldrig spelat Canasta tidigare blev helt frälst redan under första spelet. Speldagarna är heliga för oss, och nu har vi spelat regelbundet i tre år. Det är så roligt!

Såklart har vi fikapaus och turas om att ta med något gott till kaffet. Men bara en kort paus!

Givetvis äter vi julbord, midsommar- och påskmat tillsammans. Och firar nyår med knytkalas. Vi brukar vara runt 20 glada grannar på våra tillställningar.

Ibland är det surstömming. Då är jag INTE med.

Men när det vankas kräftkalas då är jag med! Och såklart på vår traditionella Ärtsoppa med punch! Då brukar två av våra "gubbar" koka egen ärtsoppa. Urgott!

Ett litet bibliotek har det blivit i samlingssalen, nu utökat sen jag tog bilden. Perfekt när man är utan läsning.

Under sommaren grillar vi ofta i vår fina trädgård, eller spelar boule på den alldeles nyanlagda boulebanan. Också det en nyhet för mig som visat sig vara jättekul!

Förutom allt detta så fikar vi tillsammans varje fredagseftermiddag. Vi turas om att baka, eller köpa något gott till kaffet. Då brukar vi också ha kluriga ordquiz eller frågesport. 

Vi kan också boka lokalen för eget ändamål. Jag har förlagt mitt adventsfika för familjen hit. Perfekt då det finns ett väl utrustat kök med allt man behöver.

Bakom huset har vi en stor fin trädgård. Så här såg den ut för tre år sen. Och den är lika fin nu, om inte ännu finare.

För att få förmånen att bo här, förutom att man måste vara 65+, är att man stått/står i Kopparstadens kö för seniorboende. Just nu är det många års väntan. Men det är det värt.

Vi alla är så tacksamma att få bo här. Och vet ni, jag har redan bott här i fyra somrar! 

Man ska inte ropa hej...

 ... förrän man är över bäcken. Så sant som det är sagt.

Jag kan inte föra över bilder från mobilen, jag kan inte ens lägga in gamla bilder som redan finns på datorn. Så fortsatt krångel. Och min it-ansvarige bror är sjuk. Suck.

Så nu vet ni.

Men snart är jag förhoppningsvis på banan igen. 

Ha det så bra!

Nu är jag äntligen krångelfri!

Hej då min gamla dator och tack för de närapå sju åren du och jag kamperat ihop. Nog tycker jag du kunnat hålla ut ett par år till. Men tydligen gick inte nya versioner av både det ena och andra att uppgradera. Nu är du utbytt mot en ny och hejsan vad snabbt allting går, tangentbordet är smidigare och fastän laptopen är mindre i format så är bildskärmen större. Det gör att både bild och text är tydligare.

Jag har inte fotat mycket under den här pausen men några bilder från min balkong har jag tagit. Inte för att det är så mycket att visa längre.

Har aldrig suttit så mycket på balkongen som denna sommar. Vädret har varit fantastiskt och vi har faktiskt fått en hel del regn. Stickar på en väst och njuter av att september börjat.

Fler sorters gräs planerar jag ha nästa år. Gillar det här svansfjädergräset. Och fler vita pelargoner ska jag ha. Petuniorna, både de små Million Bells och de större har gjort sitt och är trötta nu. Inga petunior nästa år! har jag skrivit med stora bokstäver i min balkongbok.

Man får ansa och plocka borta överblommat hela tiden. Men söta är de!

Så har jag läst en hel del böcker förstås. Bland annat läste jag om en fantastisk roman från 2012 som jag älskade då. Flera av mina vänner har lånat den och tyckt lika mycket om den som jag.

Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd av Rachel Joyce. Harold blev min idol då och han är det i allra högsta grad ännu. 

Boken finns inte kvar på svenska i handeln men jag kollade på bibblan (här i Falun) och på Bokbörsen och där fanns den. Hoppas ni hittar ett ex!

Om jag inte nätat in min balkong med kattnät hade jag kunnat plocka äpplen snart!

Önskar er alla en fin start på september. Kram!

De sista för i år

I min pallkrage planterade jag en rad solrosor. Nu har jag tagit in de sista. 

Det är en lågväxande sort som heter Sunspot, bara 50 cm höga. Inser att jag inte tagit en enda bild på pallkragen där jag i år har har jordgubbar. Hoppas de bär som ännu är omogna hinner bli klara och lika goda som de jag skördat. Inte många men jag tror de blir fler när (om) plantorna överlever vintern.

Men nu njuter jag av solrosorna, de allra sista för i år. 

Min dator har betett sig konstigt en längre tid och min bror ska kolla igenom den för att se om den kan räddas. Så tråkigt att behöva byta till en ny! Jag håller tummarna att den blir frisk igen.

Ha det gott.

Ekorrskalade grankottar

Jag fick en fråga vad det var jag hade i ljuslyktan i förra inlägget. Svar: grankottar. För flera år sen hittade jag dem i skogen och de fick följa med hem. Marken var full av dem.

Nog måste det vara ekorrar som varit framme? Som skalat och ätit fröna och lämnat toppen kvar.

Tycker de är så otroligt vackra.

Anki, nu vet du vad jag hade i ljuslyktan.

Må så gott i sköna augusti och tack för alla alltid så snälla kommentarer ni ger mig!

Tips på virkad dörrstopp

Under en av sommarens utflykter runt Siljan hamnade vi i en butik där en av döttrarna hittade en stickad dörrstopp i grovt garn. Den kostade skjortan och jag sa att en sån var inte svårt att göra själv. Bra, sa hon. Vi vill också ha, sa de andra två döttrarna.

Sagt och gjort. Jag hade grovt sisalsnöre hemma men fick köpa mer eftersom jag skulle virka tre stycken. Det går åt mer snöre än man tror. Jag virkade med grov virknål och dubbelt snöre. Har inget mönster att förmedla, körde med frivirkning, ökade och minskade fasta maskor tills lagom form och storlek växt fram.

Lämnade öppet i botten för dubbel plastpåse fylld med sand. Sen virkade jag ihop hålet.

Klara för avhämtning. En är redan testad och enligt dotter Lisa funkar den toppenbra. Och de är mycket stabilare än den stickade varianten vi såg i butiken.

Idag har jag ett helt annat projekt på gång. Ska bara till färghandeln först. Älskar projekt!

Ibland måste det praktiska gå före det estetiska

Nu har jag kommit igång att måla. Det är så roligt! Jag målar helst i akryl och har insett att jag måste få till en målarvrå där jag lätt kan ta fram allt material jag behöver. Att ockupera köksbordet varje gång var inte gångbart i längden. Jag bor ju i en tvåa så enda platsen var i sovrummet och där fanns ingen bra förvaring.

Efter lite funderande fick min gamla fina byrå ett nytt hem hos ett av mina barnbarn och hans fru. Och efter att ha insett att det som jag helst önskade, ett stort gammalt franskt klädskåp från antikhandlaren i stan, inte var passande för min plånbok så började jag undersöka mer praktiska lösningar. Till slut fastnade jag för...

... Billy vitrinskåp från Ikea. Så efter hemkörning av en hoper platta tunga paket fick jag montera ihop delarna. Är jag den enda i Sverige som älskar att montera ikeamöbler? Tror närapå det. Men jag hade glömt hur jobbigt det är. Är ju inte 40 längre...

Så här blev det. Gissa om jag var ledbruten efteråt. När jag lagt in allt som jag haft i byrån så var det nästan klart. Delen till höger svalde lätt alla målargrejor plus en del annat också.

Iris var verkligen betänksam till allt. Jag passade på att sortera ur kläder jag inte använt på flera år. 

Nästan klart... för helt klart blev vitrinskåpet först när jag spänt tyg innanför glasdörrarna.

Betydligt skönare för ögat. Långt ifrån det stora franska klädskåp jag tänkt mig förstås. Men ibland måste det praktiska gå före det estetiska.

Och nu har jag en målarvrå. Inte stor. Men små målningar vid lilla bordet, om jag ska måla större tar jag fram staffliet som ligger lätt åtkomligt under sängen. Vad tror ni... kommer jag att måla mer nu när jag inte har någonting att skylla på längre?

Utsnitt från tre av mina målningar. 

Kanske jag visar hela framöver... vem vet? Eller några av de andra. Om jag får lust.

Efter gårdagens välbehövliga regn känns det lättare att andas. Jag tycker inte bara om att montera ikeamöbler, jag tycker om regndagar också.

Må så gott.

Jag har snöat in på Brunört

Brunört. En oansenliga ört som växer i gräsmattor och dikesrenar där marken är mager. Blommar mellan juni och september. Aldrig hade jag lagt märke till den förrän en väninna visade mig och berättade om dess fantastiska egenskaper.

Eftersom alla örter som går att torka och nyttja tilltalar mig så tittade jag efter i vår trädgård och upptäckte att den växte överallt i gräset. Jag smög ut tidigt en morgon och plockade så många jag orkade. Min rygg och mitt dumma ben är inte så samarbetsvilliga.

Jag lade dem på tork och de var snustorra på tre dygn. Jag tänkte använda dem till mitt morgonte. Det smakar inte mycket, lite svagt örtigt gräs. Men hej och hå så nyttigt det är! Jag kommer att bli en ny människa!

Läs här vad Örtasällskapet skriver.

Trots att Brunörten värderas högt utomlands och är mycket vanlig hos oss (ofta i gräsmattor i våra trädgårdar!), känner nästan ingen till den här. De engelska namnen är “Self Heal” (självläkande) eller “Heal All” (läker allt). Den tillhör samma växtfamilj som citronmeliss, myntor, salvia och timjan. 
   Dess vackra lila blommor sitter på en brun blomställning och bladen parvis motsatta på den upp till 25 cm höga stjälken. Ibland ser man Brunört krypande om den växer i en gräsmatta som klipps. 
   Som läkeört är listan lång! Den anses vara bakterie- och virusdödande, leverstödjande, ha en antiinflammatorisk verkan och vara en stark antioxidant. Mycket intressanta studier pågår då aktiva ämnen i örten verkar kunna förhindra spridning och förgöra en rad olika cancerceller.
   I kinesisk medicin är brunört viktig för många besvär och sjukdomar (även allvarliga) och som ”kylande ört för levern”. Den är samtidigt en vanlig krydda i kinesiska köket. Studier om ämnen i örten som kan användas vid diabetesbehandling samt har hjärtskyddande verkan är också pågående. Förr användes örten även vid difteri, feber, svullna lymfkörtlar och gulsot.

Så ge dig ut på Brunörtsjakt!

Ett kok nypotatis

Jag fick en påse nyupptagen potatis av dotter Åsa. Bästa gåvan!

Passade perfekt till min planerade middag. Fiskbullar! Fy, säger säkert många... jag älskar fiskbullar. Men det ska vara Abbas i dillsås.

Med extra dill och en knäckemacka med smör. Mums! I morgon äter jag samma för en burk räcker gott och väl i två dagar för mig.

Ha det gott ni också. Med fiskbullar, eller inte.

Min läslista... hittills i år

Gunilla, Rosor och ruiner, önskade en lista på de 32 böckerna jag hittills läst i år och betygsatt. Okej då. Men kom ihåg, detta är vad jag tycker... alla har vi som tur är inte samma smak. Och faktiskt kan det egna humöret påverka hur man tar till sig berättelsen just för stunden. 

Varsågod Gunilla och alla andra läsnördar, här är min lista. 

Fem stjärnor
Smörblommor och sot, Karin Alfredsson... precis läst klart

Dagarna som följde, Melissa da Costa
Salta pärlor, Katarina och Niklas Ekstedt

Moln över Arcadia, Jojo Moyes (omläst)

Stormberget, Liza Marklund

Kallmyren, Liza Marklund

Solstorm, Åsa Larsson (omläst)

Vikarien, David Norin

Kunde jag följa dig bort, Marie Lok Björk

Fyra stjärnor

Få dem att lyda, Nina de Geer

I vargens spår, Linnea Schumacher

Den bortglömda bokhandeln, Daisy Wood

Olgas bok, Katarina Wennstam

Mellan ebb och flod, Rosamunde Pilcher (omläst)

Ur djupen ropar jag, David Lagercrantz

Tolv andetag till sjön, Pauline Riccius

Tre stjärnor

Yllans snillrika systrar, Malin Sturesson

Det sjön ser, Susanne Hugosson

Svartfågel, Frida Skybäck

Sågverk, Frida Ajo

Skyddsjakt, Frida Ajo

Kalla mig syster, Malin Nordström

Kall vår, Mariette Lindstein

Väglöst land, Marie Hedegård

Övriga, en till två stjärnor

Djup, Henning Mankell

Nio liv, Emilie Schepp

Under samma sol, Cassandra Brunstedt

Gränsöverskridaren, Viveca Sten

De fyra vindarna, Kristin Hannah

Det slutna rummet, Marie Jungstedt

Bibliotekarien på slottet Windsor, Daisy Wood

Om Paris öppnar famnen, Yvonne Erlandsson 

Kul att höra vad ni tycker om ni läst någon av dem.

Kram i sommarvärmen!

Boktips Dagarna som följde

Jag läser väldigt mycket som ni vet. Sen nyår har jag roat mig med att skriva upp alla böcker jag läst och jag räknar nu till 32 stycken. Kanske jag missat någon. Inte alla har varit bra, någon favorit är omläst. Jag tog mig för att betygsätta dem, en stjärna betyder inte läsvärd, fem stjärnor toppen. Bara fem av dessa 32 har fått full pott. Nu tipsar jag om den senaste som jag gett fem stjärnor, ja, den boken har närapå ett extra plus också.

Dagarna som följde av Melissa da Costa. Jag kunde knappt lägga den ifrån mig.

Så här presenteras boken: Kvällen den 21 juni inträffar en tragisk olycka som slår sönder Amandes tillvaro – hon förlorar två av sina allra närmaste, och världen rasar samman. Förlamad av sorg lämnar hon allt bakom sig och söker ensamhe­ten i ett övergivet hus på den franska landsbygden. Där passerar dagarna medan solens obevekliga strålar faller in genom fönstret – men Amande förmår inte ta steget utanför dörren.
En dag hittar hon av en slump gamla trädgårdskalendrar, fulla av handskrivna anteckningar från husets tidigare ägare, Madame Hugues, och hon börjar försiktigt återuppliva den övergivna trädgården...

Ska ni bara läsa en bok under sommaren så välj denna.

Må gott!

Glad över en prästkrage

 Kan man bli annat än glad när man hittar en badrumsmatta...

... i form av en prästkrage? Den kostade 99:- på Rusta. Som hittat.

Ja, det var bara det jag hade att komma med. Nej, just det, en till sak har jag att tipsa om. För om ni inte lyssnat på Marie Göranssons sommarprat så gör det. Helt magnifikt!