Amaryllisglädje

Gävleväninnan hade tre vackra amaryllisstjälkar med sig när hon besökte mig i veckan. Knoppigt mörkröda, och precis på väg att slå ut. Allra vackrast prick nu tycker jag. Njuter i fulla drag och hoppas de håller länge.

Har känt mig småruggig och bara väntat på att bli sjuk men tror att jag hämtat mig igen. Många runt omkring är snoriga och hostiga märker jag. Rödvinsglögg och pepparkakor är väl en bra medicin, eller hur? Varm och rosig blir man i alla fall!

Ha en fin helg och hoppas ni håller er friska.

Att skriva

Jag har länge tänkt göra ett inlägg om mitt skriveri. De flesta av er vet ju att jag skrivit och gett ut fem romaner på egen hand. Dessutom fotat och formgett dem helt själv. Inte så konstigt, formgivning har varit mitt yrke under många år. Närapå varje dag skriver jag. Vadå? undrar ni säkert. Jaa, kanske börjar jag på en novell... eller fortsätter på ett längre stycke som växer fram och inte vill ta slut. Vad som helst egentligen.

Att skriva har alltid passat mig, uppsatsskrivning i skolan var det allra roligaste. Att få uttrycka sig i skrift är för mig enklare än att tala. Jo, det är sant! Orden på papperet kommer dit av sig själv medan när jag pratar med okända människor så hittar jag inte rätt ord. Så kan det faktiskt vara.

Märker att jag tilltalas mer och mer av det avskalade korta formatet. Som att skriva poesi. En tanke, ett ord i mitt huvud, som blir till en mening... Nånting från mitt inre. Ofta blir det bara knas, ibland en liten gnistersten. Jag är min värsta kritiker. Hård och pekpinnig. Men det finns knep. Jag har lärt mig att lägga undan det skrivna ett tag, glömma bort. Sen, en annan dag tar jag fram det och ser med andra ögon på det skrivna. Och tycker, mja, kanske inte så tokigt ändå. Händer att jag byter ut ett ord här och där för bättre rytm. För stolpiga texter är för mig en fasa.

Mitt skriveri på riktigt började 2004 när jag upptäckte att det jag skrev möjligen höll på att utvecklas till ett bokmanus. Före det hade jag inte alls tänkt att jag, lilla jag, skulle kunna ge ut en roman! Många kringelikrokar och två år senare, gav jag ut Café Trädgårdslyckan på mitt egna förlag, Myra. Åh, vilken känsla att hålla den färdiga roman i handen. Att få lukta på sin alldeles egna nytryckta bok! Marknadsföring och distribution skötte jag själv och hade mitt boksläpp på den då stora Bokmässan på Örebro slott. Blev intervjuad både i press och i lokalradio. Så kul men pirrigt. Att tala inför publik är inte min grej. Att skriva är en sak. Att sälja sig är en annan. När jag åkt runt ett tag och träffat bokhandlare och krängt boken var jag så trött på distributionen så jag tänkte, aldrig aldrig mer kommer jag att ge ut fler böcker.

Men att säga just det ska man akta sig för. Så mellan 2017 och 2019 publicerade jag ytterligare fyra böcker. Inte klokt när man tänker på det! Sen ett tag tillbaka är alla upplagor slutsålda och jag har ingen ambition att ge ut ytterligare böcker. Byrålådan är en bra förvaring. Där ligger min självbiografi i tre exemplar, skriven för mina döttrar att läsa en dag. Och så ett antal dikter och ett gäng noveller. Några av novellerna har under åren publicerats i olika veckotidningar. Nu har jag slutat skicka in dem.

Jag vill avsluta det här inlägget, som blev så mycket längre än jag menade, med att säga att har ni en längtan, en önskan att skriva... gör det! Bara börja, tänk inte så mycket för då blir det aldrig av. Skriv berättelsen om ditt eget liv. Skriv en dikt. Bara skriv.

Börja nu.

Kram på er.

Advent

En god första advent vill jag önska er alla! Hoppas ni har det bra.

Nu är det dags att baka adventstårtan tills familjen kommer på kalas.

Kram!
 

Tänk...

 ... att jag hittade honom! Han kom fram i tid, trots flytt, där ju så mycket bara är borta. För den lilla keramiktomten är den enda tomten hos mig under julen. Inte ens en tumme hög sitter han oftast på en sten i en pyts med hyacinter och övervakar mitt stök. Just nu stökar jag inför det traditionella fikakalaset för de mina första advent. Och som alltid blir det trångt och varmt, men finns det hjärterum... ni vet.

Lika viktig som saffransbullar till advent finns han nu på plats. Jag köpte honom för egna pengar när jag var 11 år. Från Rutebo keramik i Leksand kom han. En keramikverkstad som inte finns längre. Men saker därifrån finns ofta på Tradera har jag sett. Bland annat kan det finnas en julkrubba med figurer och djur, om man har tur. Jag har alltid varit för snål. Och då blir man utan.

Ha det gott denna sista dag i november. Kram!

Enkelt tips inför advent

Mitt kök är nytt och fräscht... men så vitt och såå tråkigt. I alla fall den här delen. Men ser ni? På kaklet! Just det...

Kom på att några vanliga gammaldags guldstjärnor kunde pigga upp! Jag hade ett par ark i min skrivbordslåda, kvar sen flera år tillbaka. Satte dem lite oregelbundet längs en kakelrad. Det blev fint tycker jag.

Så lite kan göra mycket. Som en viss man myntat... Det enkla är det vackra. Och ikväll börjar hans julprogram. Jag ska titta. Ska ni?

Glad måndag!

En god morgon

Varje morgon, samma frukost. Det jag plockar fram på diskbänken, ca 06:30 varje morgon, ser ut så här.

Bortsett från knäckebrödet som vanligen brukar vara Falu rågrut. Men nu fanns det kvar några kakor från sopplunchen häromdagen, ett knäcke av Spisbrödet från Pyramidbageriet i Dala-Järna. Som känns och smakar som knäckebröd smakade förr. Och förpackningen blir man bara så lycklig av att se. I alla fall jag.

En halv grape, några gröna blad, te i samma gamla mugg, tänt ljus i samma stake, ost på brödet som vanligt, livspiller, radio Dalarna i bakgrunden... och korsord.

Och korsordet ska vara svårt och jag måste lösa det helt innan jag får börja på ett nytt. Kan ta en vecka. Men det är så tillfredsställande när det är klart. Idag ett helt nytt olöst.

Och kaffet då? undrar ni. Dagens första kopp blir det efter påklädning, tandborstning och bäddning. Oftast framför nyhetsmorgon. Men nu tycker jag att nyhetsprogrammen är så deprimerande att se, alla fasor och elände överallt, så jag har hellre radion på... och fnular vidare på korsordet. 

Så lika ser mina morgnar ut. Goda. Och vardagstrygga.

Hur har ni det på morgonen?

Innan tallriset tar över

Tallriset ligger på balkongen och bara väntar att tas in. Men jag vill inte börja för tidigt. Ännu ett tag får en torkad dillkrona stå i vasen på soffbordet. Två dillkronor är de enda som är kvar från en kräftskiva för flera år sen och som överlevt flytten. Smyckat otaliga vaser och flaskor genom åren. Så sanslöst tåliga och för mig vackra.

Kommer bra överens med det loppade lilla fiskfatet, också det med några år på nacken.

Och så duken av säckväv. Har hängt med ett tag den också. Dock utan bladranka. Fick för mig att den skulle vara fin med en broderad slinga och började med att rita en cirkel för att ha något att följa. Så kom jag på att asken med sparat broderigarn fanns i källaren nånstans och då rann inspirationen av mig. Men... hm, skulle det inte gå att göra en enkel bladranka med hjälp av vanliga färgpennor? Jo, det gjorde det. Använde två färger, blev klar på två minuter. Och duken fick ett nytt liv. Går förmodligen inte att tvätta. Men den får leva så länge den lever. 

Onsdag idag och tre av väninnorna kommer på sopplunch. Så nu ska degen till Oerhört goda baguetter sättas. Ifall ni har lust finns receptet här.

Ha en trevlig onsdag ni också.

Saffranssockerknutar

Idag har jag bakat Saffranssockerknutar. Ja, jag kallar dem så eftersom jag gör dem som en knut. Och givetvis ingår provsmakning.

Receptet är Elsa Billgrens Saffranssockerbullar. Har tidigare gjort dem som hon till runda bullar. Men jag gillar knutformen.  

Den här gången glömde jag ägget i degen. Gick bra ändå. Men de blir ännu mjukare med ägg. Här är Elsas recept.

Och när de svalnat penslar man med smält smör och doppar dem i socker. Mmm. Goda som bara den!

Önskar er en fin fredag och en god helg.

Kottarnas tid

Nu har kottarnas tid kommit! Tog fram dem igår. Är det nåt jag längtar efter att plocka fram den här tiden på året så är det tallkottar. Bästa vinterpyntet tycker jag. De är ju så vackra! Passar överallt. Krångligare behöver det inte vara att få in naturen i inredningen. 

De fick sällskap på brickan av en den lilla verkmästaren i sin blåa overall. En förnöjsam liten farbror i sina bästa år.

Endast sju centimeter hög men med världens självförtroende står han där med händerna i fickorna. För två guldpengar fick han följa med hem från en loppis en gång. Syns ju tydligt att han gillar att stila bland kottar.

Igår kom det ett tunt lager snö. På en gång blev det ljusare. Men eftersom marken inte är frusen än så är den nog borta i morgon.

Vill tacka för fina orden om min nya tapet i köket. Så roligt att ni också tycker det blev fint. Jag är så nöjd över valet jag gjorde. Och köket fick det lilla extra som gör så mycket för trivseln.

Må gott denna onsdag i november. Snart får vi sätta upp adventsstjärnorna!

Så här blev det

Nu är köket tapetserat och jag är så nöjd. Känslan när jag åt frukost här morgonen efter var ren lycka. Glädje över det lilla behöver man få känna i dessa tider. Och tänk att de flesta av er gissade rätt på vilken tapet jag till slut valde. Ni känner mig vid det här laget. Den här tapeten är minsann tillräckligt brokig för mig.

Jag fick ett ombonat kök och Farbror Claes-hyllan klev fram på ett annat sätt än tidigare. På den hyllan ändrar jag ofta efter årstid eller när jag får lust.

Firade med att köpa en novemberstjärna, eller tre små egentligen. De större var slut så jag planterade de små tillsammans i en gammal kopparpyts. Till jul ska jag ta upp fler koppargrejor ur kartongen i källaren. Kanske det hamnar en och annan kopparform på väggen igen, vem vet? Ser ni tändsticksasken? Den fick också en bit tapet på ryggen och får ligga framme och vara fin. Ett julklappstips om man vill ge nåt litet till många. Behöver inte ens vara tapet, går bra med ett fint papper eller ett kort.

Koltrasttavlan vandrar runt på många ställen och nu står den här ett tag. Ser ut som fågeln är sugen på att ta ett bär. Ifall ni undrar så heter tapeten Forest Berries och är från Boråstapeter.

Jag tänkte först låta fönsterväggen vara vit. Men eftersom tapeten räckte så blev det tapet även där. Satte sen upp de gamla 80-talsgardinerna, de jag använt mest av alla genom åren. Men de har nog aldrig hängt i ett av mina kök tidigare... tror jag. Tycker de passar utmärkt här.

Mor har sytt dem åt mig och virkat den fina breda fransspetsen. Älskar dem.

Här ser ni före-bilden. Precis innan jag plockade ner hyllan kom jag på att jag skulle ta en bild. Oj, så kallt det ser ut! Och de nysydda grå-vit-rutiga gardinerna blev minsann inte långvariga. Nu är de till salu och ligger ute på blocket. Om du är intresserad så klicka här.

Tänk, nu är det dags för helg igen. Ha det fint mina vänner. Kram!

Här ska jag sitta idag

Här ska jag sitta, hela dagen. I alla fall nästan hela. För jag är så ledbruten och har sån träningsvärk i hela kroppen efter en hel dags tapetserande. Upp och ner med ischias på en trappstege är rena självplågeriet. Men nu är det klart. Och efter varje gång säger jag... Det här var banne mig sista gången. Men det har jag glömt tills nästa gång. Hade jag bett om hjälp skulle jag fått det. Men det är ju så roligt! Snart ska ni få se hur det blev.

Men som sagt. Här tänker jag sitta hela dagen. Och bara skriva. Något som också är himla roligt.

Ha det gott!

Dit floden för dig... en fantastisk bok!

Nu kommer ett boktips igen. Men måste bara berätta om Dit floden för dig av Shelley Read. En fantastisk bok. Den berörde mig verkligen och jag formligen slukade den. Om inte den blir film så äter jag upp... min hatt!

Ni har säkert läst Där kräftorna sjunger... eller sett filmen? Den här påminner om den men är sin alldeles egna berättelse. Och vilken berättelse... bered er på en och annan tår.

Jag blev tipsad om den av en väninna som läser mycket. Hon läste hela natten. Jag fattar precis. 

Måndag igen. Idag tänker jag tapetsera. Ska bli så roligt!

Ha en rolig dag ni också.

En spretig pärlkrans, en ängel och en dikt

När jag plockade om lite i linneskåpet hittade jag en slinga med spretiga pärlor jag glömt att jag hade. Lindade den runt en lämplig stålring och nu kunde jag inviga kroken i taket... 

... ovanför byrån i sovrummet. Pärlslingan får sitta här och vara fin till advent för då tänker jag klä ringen med enris.

Ängeln som står på byrån tycker jag så mycket om och har visat många gånger. Nu blev det en gång till. Den köpte jag på julmarknaden vid Falu gruva en gång för sådär tjugo år sen. Platsar bra nu när advent anas bakom hörnet. Advent... en av mina längtor. Snart är den här!

Nu när allt känns som mörkast, överallt i världen, ger jag er tröstedikten som alltid berört mig. Den har ni också fått av mig flera gånger tidigare. Så varsågoda. Igen.

Du ska vara glad

över dessa stilla,
mörka dagar,
som kan synas händelselösa.

Ge dig nu tid att tänka!
Att känna och minnas
all sol och glädje
som sommaren gav.

Tänd ljus i din kammare
och bida, förtrösta.
Det är ju i mörkret
som växandet gror.

                           Berna Svensson

Allt gott önskar jag er alla.

Nu har jag velat klart

Jag har väl aldrig varit så velig nån gång. Bara för en vägg i köket. Har hållit på att välja tapet hur länge som helst. Med mina mått mätt alltså... över en månad. Nej, längre när jag tänker efter.

Till slut beställde jag tapetprover från Familjetapeter. Totalt åtta... som alla nog kunde passa. Praktiskt och perfekt att se och känna och tejpa upp på köksväggen. Låta sitta nåra dar. Men fyra plockade jag bort ganska snart och så återstod dessa fyra.

Älskar färgskalan och mönstret i tapet nummer 1. Brokig... men skulle passa perfekt. Eller för mycket hall?

En enklare mer nertonad tapet är nummer 2. Tröttnar man inte på i första taget. Gillar bären i klasar.

Nummer 3 är en sirlig blomsteräng. I gråaste laget? Men snygg. Hm.

Den roligaste av alla är tapeten med husen, nummer 4. Ger lite Bullerbykänsla. Struntar i att den klassas barnrumstapet. Så perfekt i färgerna.

Vilken av dessa skulle du ha valt? Och vem tror du jag valde... till slut?