Den har börjat blomma nu, den skira vitmåran. Jag kände doften när jag gjorde paus i flyttkaoset och tog en promenad. Och varje gång så kommer barndomsminnen tillbaka och jag tänker på Andy, den kraken. Jag skrev en dikt om just detta för några år sen och har publicerat den två gånger tidigare här på bloggen. Men jag tycker att den sammanfattar min barndoms somrar då vi hyrde övervåningen på ett hus vid stranden av Ösjön, en del av Runn. Så varsågod, här kommer den igen.
Vitmåran i juni