Se och känn!

Helt plötsligt såg jag att häggen blommade och knep en kvist under promenaden. Det går för fort nu... hejda tiden! Tänker alltid på Alf Henriksons talande dikt när jag känner doften. Vet att jag bjudit på dikten många gånger men kan inte låta bli... en gång till.

       Jag såg att häggen blommade, det kom en doft av den.
       Då gick jag till min älskade och sade: Se och känn!
       Hon stod vid makaronerna, hon sydde på en klut.
       Och när hon lyfte blicken hade häggen blommat ut.

 

Det räcker med en enda kvist för att väldoften ska spridas i hela lägenheten.

Nu lyfter vi blicken och ser allt det vackra runt oss. Ha en fin dag alla vänner!

En känsla av Karin Larsson

Ett par gardinlängder jag haft i burspråket tidigare blev nya köksgardiner häromdagen. Jag är så svag för volanggardiner.

Tyget är ett rejält bomullstyg som jag köpte för några år sen. Nu fick de gamla längderna bli två nya. Och när de var omsydda och klara och jag satte upp dem...

... så fick jag en vision av Karin Larssons klänningar där i mitt kök. Jag blir glad varje gång jag ser dem! Det är ju härligt att återanvända sånt som är liggande i skåpen.

Ärtskotten jag sådde tidigare är klara och jag har redan börjat skörda fastän det inte syns. Så glesare än jag gjorde, i min skål är det väldigt trångt och jag får vattna varje dag. Men goda är de!

Iris hälsar och tackar för uppvaktningen. Hon sover fortfarande hellre på andra platser än uppe på sitt nya (dyra) klätterträd. Hm.

God helg, alla!

Ingen vanlig dag

Nej, idag är det ingen vanlig dag, idag är det Iris födelsedag, hurra, hurra, hurra! Grattis på 7-årsdagen min älskade prinsessa. Men vi firade faktiskt redan för ett par dar sen, med inte bara ett litet paket...

... utan också ett riktigt stort.

Ett nytt klätterträd! Med tvekan provade hon det. Undrade säkert vad det gamla invanda tagit vägen. Det som gjort sitt efter fyra års intensiva klovässningar.

Egentligen var nog kartongen roligare.

Till slut blev presenten godkänd. Fortfarande är det med viss tvekan. 

Bäst är fortfarande den egna fönstervrån med fårskinnet.

Men vad fanns i det lilla paketet då?

En ny mus och en portion Sheba laxpaté. Wow... eller mjaaau, menar jag!

Men som vanligt slickade hon mest och smakade lite för att inte verka otacksam. (Som hon efter en stund kräktes upp på hallmattan). Hon tycker verkligen bara om sitt torrfoder.

Sen blev det lite puts och så var födelsedagsfirandet över.

Utmattad efter firandet återgick hon till det hon gillar allra mest... att vila. Grattis på din dag, min lilla prinsessa!

Vill du läsa om när Iris flyttade in hos mig, klicka här.

Timjan i mitt hjärta

Varje gång jag köper en ny kruka färsk timjan känner jag mig så rik. Finns det en godare doft? Finns det en godare smak? När jag går förbi måste jag rufsa den lite och känna doften. Jag använder den i nästan all matlagning. 

Som klippt på bacon och ägg till exempel. Mmm...

Och om man planterar om den nyköpta i en större kruka håller den sig länge. Timjan... även namnet är vackert. Tror man blir lyckligare av den också. Känner ni doften?

Ha en fin helg.

Bladkaktus... som aldrig blommat

Jag har en bladkakus, Epiphyllum, som jag är så stolt över. Köpte den som liten stickling på Åsby Trädgård i Hallstahammar för flera år sen. Den ska ha vita blommor men det har jag aldrig sett för den har aldrig blommat. Ska stå svalt för att knoppar ska bildas. Men hos mig finns inget svalt alls så det kan jag nog glömma. Finns det nåt annat knep?

Egentligen gör det inget för den är ståtlig ändå. Man kan inte få allt som bekant. Är det nån som har erfarenhet?

Idag ska vi äntligen till en fysioterapeut, jag och min ischias. Hoppas få hjälp på nåt vis. Är så trött på den! 

Första veckan i sköna maj, hurra!

Sovrumstitt

Jag har flyttat runt på några möbler i sovrummet och plötsligt kändes det mycket rymligare. Ställt skrivbordet lite snett i hörnet och mormorshyllan där skrivbordet stod tidigare.

Knuffat sängen lite närmare fönstret och ställt lilla byrån i hörnet där mormorshyllan tidigare stod.

Pinnstolen hade jag i hallen tidigare och spegeln har funnits på en hel del väggar, bland annat på balkongen.

Inte lätt att få till en översiktsbild. Det behövs inte så mycket för att det ska kännas nytt. Städat blev det på köpet. Om nån undrar varför det står en pinne lutad där i hörnet...

... så är det en gammal barnkratta. Varför då? Jo, Iris har fått för sig att just det där hörnet är så skönt att vässa klorna i. Inte lätt att överlista en katt. Men nu törs hon inte göra det.

Den lilla oskyldiga skruttan. Som snart har födelsedag. Men det tar vi då.

Trevlig Valborgshelg önskar jag er alla.

Det jag inte kan motstå

Jag är ingen samlare i egentlig mening. Det vill säga en sån som sparar på en massa olika saker. Men en svaghet har jag. Konstglas. De flesta föremålen har Åsa Brandt och Helena Gibson gjort.

Började samla på Åsa Brandts glas redan 1968, när hon var ung och innan hon öppnade sin glashytta i Torshälla.

Någon kommer från en semesterresa till Venedig och Murano, andra har jag ingen aning om vem som formgivit, de bara tilltalar mig. Inga investeringar, jag köper bara dem jag tycker om. Som den stora gula vasen, hittad på loppis.

Och den lilla gröna, från en oansenlig glashytta på Kreta.

De finns högt...

... och lågt. Älskar det operfekt fria formspråket. Numer köper jag inga fler. Men om jag skulle hitta nåt jag inte kan motstå, så är det... en in, en ut som gäller. 

Vilka svagheter har ni?

Det jag längtar efter

 

Alla har vi väl saker vi längtar efter. Just nu har jag några som jag ser framför mig om jag blundar. Fred på jorden förstås, står ju som alltid först. Men här menar jag mina mer personliga små längtor.

Så här ser listan ut, just idag... utan inbördes ordning.

Kunna sätta upp håret bak med nypa.

Bli av med min ischias.

En vitsippsbukett.

Få den där lägenheten jag så gärna flyttar till.

Att sommaren blir lagom varm.

Grillad korv över öppen eld, närapå bränd.

Håkan Nessers nästa roman.

Första nypotatisen med matjessill och gräslök.

Vissa av dem är drömmar förstås. De andra mer uppnåeliga. Nog är det viktigt att längta. Men viktigast är ändå att glädjas åt det man har. Som skålen med minipenséerna på balkongen, som var ljusblå när jag köpte dem men som bestämde sig för att ändra färg när nya blommor slog ut. Skönt att naturen fortfarande bestämmer!

Vad längtar ni efter?

Att känna sig duktig

Varje gång jag kokar min tomatsoppa känner jag mig så duktig. Som gamla tidens husmor liksom. När jag lagar mat gillar jag att göra storkok när jag ändå håller på. Fryser sen ner i portioner lagom för en.

Sen är det bara att sträcka in en hand i frysen och ta fram en soppa, värma den och späda med lite mjölk. Tillsammans med en knut med ost är det den bästa lunch man kan äta. Om man frågar mig, alltså.

Tänkt så länge på att så ärtskott. Äntligen kom jag mig för. Lätt som en plätt... lite jord, gula ärtor och en plastpåse över efter vattning. Tar bara ett par dagar att gro. Ni ska få se.

Något som inte grott, eller rättare sagt inte fått några blad alls, är mitt gamla olivträd. Har skrapat på stammen, det är stendött. Det hjälpte inte med fina-band-fjäsket. Nu har det åkt iväg till de sälla olivträdsmarkerna. Tack för alla 25 åren, kära träd. 

Önskar er alla en fin dag.

Recept på tomatsoppan här och knutarna här.

En vit ballerina

Jag fick en vacker vit Kornettblomma i present för ett tag sen. Eller en Streptocarpus, som den heter. Den blommar så fint med skyar av vita blommor.  En bit in i rummet kan den stå, är ju ingen växt man ställer i ett soligt fönster. Nej, finast är de i svalt norr/västerfönster utan sol. Jag hade ett helt fönster fullt när jag bodde i Vårt röda hus.

Om jag får ett norrfönster nån mer gång så ska jag ha det fullt av vita ballerinor igen. De är mycket lätta att föröka också... om man har lust och ork. Se ett inlägg jag gjorde här.

Vilket påskväder vi haft! Men jag hinner inte med när det går från -3 till +18 på samma dag! Och redan fasar jag för att sommaren kommer bli lika het som de senaste. Som jag gnällt om tidigare blir min lägenhet bastulik och jag känner mig instängd bakom nerdragna persienner. Och den där drömlägenheten jag suktar efter verkar vara en ouppnåelig dröm. Hm.

God fortsättning och ha det gott!

Önskar er en skön påskhelg

Med några små ägg i en korg vill jag önska er alla en solig, god och glad påsk. Hoppas ni har en riktigt bra bok på lut. Och tack för alla fina kommentarer ni ger mig och jag blir så glad att ni också tycker om min omklädda fåtölj. Den är inläst nu och mycket skön för ryggen!

Ta hand om er och ha det gott. Kram! 

Val av tyg till fåtöljen

Nu är den omklädd, fåtöljen jag ropade in på auktion för ett tag sen. Kunde inte hejda mig, (som vanligt när nånting är roligt), och satte igång direkt när tyget jag beställt kom. Men vi tar det från början...

 

Så här såg den ut på bilden från Dalarnas Auktionsbyrå, inget fel på färgen direkt, nja, kanske inte hos mig, tyget var smutsigt men också trasigt på vissa ställen. Jag föll som en fura för modellen eftersom jag visste att den var ritad av Ole Wanscher, dansk möbelformgivare och tillverkad 1951. Ett fantastiskt hantverk. Jag lade ett bud... fick slåss lite, men fick den. Dynorna åkte ut på balkongen i sopsäckar och skålar med ättika några dar för att få bort den unkna källarlukten. Fungerar förvånansvärt bra. Under tiden började jag leta tyg.

 

 

Bestämde mig för ett enfärgat linnetyg. Snuddade vid tanken på stormönstrat, typ Josef Frank, men det passar inte hos mig. Snyggt... hemma hos andra. Jag beställde hem prover från tre ställen. Var noga med tillräckligt kraftig kvalité, det ska ju hålla ett tag. En aspekt till, det måste vara såpass slätt att det inte drar åt sig för mycket katthår. En del att tänka på alltså.

Till slut föll valet på det här från LinneHem. Ett melerat linnetyg i fiskbensmönster. Dessutom samma färg som min soffa!

Fåtöljen naken...

... och med ny klädsel. Gamla knappkudden som vilat i garderob ett tag fick hedersplatsen.

 

 

Inte svårt att klä om dynorna om man använder gamla tyget som mönster och är noga med passformen. Jag provar alltid med avigsidan ut, då är det lätt att justera. Tvättade tyget innan för att det inte skulle krympa och använde dragkedjorna som satt på de gamla dynorna för att kunna ta av och tvätta vid behov.

Men just nu ligger fårskinnet där. Och en bok, såklart. Om ni undrar var 60-talsfåtöljen jag nyss klädde om tagit vägen så ska den flytta ner till Göteborg. Passade inte min rygg så bra vilket jag tror den här kommer göra.

Här kommer ni till LinneHem.  

Så har jag fått veta, (tack, Fru Jensen från Bornholm), att en höna minsann ligger på ägg i 21 dar och inte 12 som min tavla visade. Hm, tyckte väl det lät väl kort... Så lita aldrig på en gammal påsktavla, hihi!

Nu går vi in i stilla veckan och jag hoppas all snö smälter bort till påsk. Vill Ha Vår Nu!

Ha det gott.