Potatistryck på vita lampskärmar

 Följa med på en lampskärmsförvandling om ni har lust.

Inget fel på vita lampskärmar. Snälla och neutrala. Men ganska intetsägande och jag har sneglat på dem en och annan gång, det har jag. Man kanske skulle...

... fixa till dem en aning? När jag bestämmer mig för något går det undan. Svårt att måla på textil så inte det. Men att trycka på färg med potatisstämplar tilltalade mig. Så jag skar till små blad i olika former. Lite pilligt med inte svårt.

Så satte jag igång. Drog upp slingor med färgpenna först så jag hade nåt att fästa bladen på. Använde akrylfärg som jag blandade till i min färgskala och spädde med lite vatten. Höll emot på insidan när jag tryckte stämplarna mot mot skärmen. 

Här växer bladslingan fram. Det var jättekul! Skrattar lite nu när jag ser tapeten i bakgrunden. Påminner i hög grad både i färg och form utan att jag tänkt på det.

Fick hejda mig innan det blev för mycket blad och prickar. Det svåraste är att sluta i tid.

När skärmarna torkat satte jag fast dem igen. Och nog blev det skillnad.

Betydligt svagare motiv när lampan är tänd. Men det gör inget alls.

Och nog fick lampan mer karaktär. Roligt var det, fort gick det och framförallt blev det ingen kostnad alls eftersom jag hade allt hemma. Så våga prova. Kanske en gammal bedagad skärm får ett nytt liv?

Tack för responsen på förra inlägget. Så glad! 

Osynliga läsare

Jag har bloggat i så många år nu och ibland tänker jag, nää, nu lägger jag ner. Men så får jag nya krafter, (äsch, särskilt mycket kraft behövs verkligen inte), och nånting dyker upp som jag vill berätta eller visa. Och alla fina kommentarer efter varje nytt inlägg är jag så glad åt. Oftast vet jag vem läsaren är... men ibland är de anonyma.

Idag fick jag just en anonym kommentar som gladde mig mycket. 

"Längtar efter varje gång du satt in något. Får sån energi när du visar hur man kan piffa upp sitt hem så enkelt. Har följ dig sen du bodde i den röda stugan. Tack för alla fina tips och sluta inte."

De är de osynliga små hälsningarna som ger en vingar. Tack du som skrivit just denna kommentar. Och kram till alla mina läsare!

Jag sjunger smörblommans lov

Jag tycker så mycket om smörblommor. Igår när jag var på kalas plockade jag en bukett och hängde den under min kökshylla när jag kom hem.

De behåller sin gula färg länge efter att de torkat. Genom åren har jag oftast haft några buketter på olika ställen i mitt hem.

När jag flyttade hit för tre år sen, gjorde jag en drömfångare av olika växter som jag hängde på en stör ovanför sängen. Såklart fanns en bukett smörblommor med.

Och hur många smörblommebuketter har jag inte haft genom åren?

Flera gräskronor har jag gjort, här en med med inslag av smörblomma...

... och buketter hängda lite varstans som på dörren till vitrinskåpet...

... och ännu fler buketter på stång.

Tror att jag aldrig får nog.

Så vackra och enkla. Tror jag måste plocka mig några flera.

Hoppas ni haft en lika fin nationaldag som jag. Hos oss har det varit blandat väder, någon regnskur men mest sol och behagligt varmt.

Ny vecka med nya möjligheter nalkas. Den tar vi vara på. Kram på er!

Balkongen i slutet av maj

Förr om åren har jag dokumenterat mina balkonger varje månad, det tänker jag göra även i år. Roligt att se de olika växterna jag valt och hur de utvecklar sig.

När jag fyllde år fick jag många presentkort från Torsångs Handelsträdgård och dem har jag använt till årets balkong. Jag valde tre dubbla vita Million Bells varav en står på bordet tillsammans med andfågeln som är gammal. Inget nytt i den vägen.

Blev så få Linnétagetis i år, bara tio stycken. Fem har jag gett bort, fem ska jag plantera i trädgården, i rabatten utanför samlingssalen. Solrosorna har jag redan satt i bakkant i min pallkrage. Bilder från den kommer senare.

Den andra krukan Million Bells hamnade på piedestalen...

... och den tredje, på golvet tillsammans med en kopparspann med vita pelargoner (gamla), och ett gräs. Första gången jag har ett gräs och jag valde Svansfjädergräs, som inte blir så högt, runt 40 cm. 

I den stora lådan blev det en rosa klättrande Svartöga, en vit hänglobelia, några skott av min Doktor Westerlund-pelargon och en lavendel jag fått som redan från början var svårt medtagen. Kanske den rättar till sig? 

En dubbel rosa småpetunia, Sweet Sunshine, i ampeln. Den hoppas jag mycket på.

Bästa läshörnan. Penseér ovanpå och timjan under bordet. 

Trodde det var en vanlig timjan men såg när jag kom hem att jag köpt en Apelsintimjan. Har ännu inte smakat den. Citrontimjan har jag haft tidigare.

De blå penseérna har glatt mig varje dag. Hoppas de håller ett bra tag till. Sen får vi se vad som kommer ersätta dem.

Ja, det var första bilderna från min balkongdokumentation. Och tänk... snart är det juni!

Innanför och utanför

De vita pelargonerna i mitt köksfönster är som finast just nu och jag är så stolt över dem! De två största är från förra året och har stått på samma plats hela vintern. Tog två skott av dem när jag planterade om dem och på så kort tid hänger de med i blomningen.

Det trivs tydligen här. Äppelträdet utanför har börjat skugga dem från alltför heta solstrålar.

Det har börjat blomma nu. Inte så många blommor men fler än förra året ändå. Kan inte se mig mätt på dem.

Inte på de här heller.

Ja, den här tiden vill man stoppa. Nu njuter vi av sköna maj!

Bilder från förr

Jag letade efter ett specifikt foto och hittade några i ett album som jag inte sett på länge. Som den här bilden av mig på trappen in till lillstugan hemma hos mormor och morfar i Torsång. Året kan nog vara 1949 och jag har sällskap av Sara, grannens svanslösa katt. Jag var klädd i klänning med förkläde, säkert hade mor sytt dem som hon ju gjorde med alla mina kläder. Minns att koftan var röd. Vem som tog bilden minns jag däremot inte, möjligen var det morfar Viktor. 

Sex år, gul klänning som stacks, kanske tunt ylletyg tänker jag nu, med vit krage och halssmycke jag fått av mormor. Obligatorisk rosett i håret. Glad och bekymmersfri.

Men här vilar världens alla bekymmer på mina axlar, jag är tolv år och kär i Per-Olov i min klass... som inte fattade nånting. Ett ateljefoto jag tvingats till och jag minns hur obekväm jag var. Året efter fick jag äntligen ta hål i öronen, en stor sak på den tiden. Det kostade 25 kronor som jag själv sparat ihop till. Då började jag läsa Bildjournalen, sätta upp idolbilder på väggen i mitt rum och kände mig vuxen.

Här, på stranden i Olofsbo havsbad var jag i alla fall glad. Semester med mor, far och lillebror utanför Falkenberg. Under flera somrar hyrde vi en stuga där. Kanske året var 1960? Jag klippte mig själv på den tiden, färgade håret svart och hade blekt några slingor med vätesuproxid, mycket lyckat tyckte jag. Tröjan jag har är en gråvit historia som var stor och lång, en helrätt modell då, det minns jag.

Vi var ingen fotograferande familj, inte många bilder finns. Jag är glad över de få jag har. Och tänk att man minns känslan när man ser dem!

Har ni några bilder från barndomen kvar?

Se och känn!

I går under promenaden kände jag den första ljuva doften och såg sedan att häggen slagit ut. Och varje år läser jag Alf Henriksons talande dikt tyst inuti huvudet. Och varje år vill jag ge den till er.

       Jag såg att häggen blommade, det kom en doft av den.
       Då gick jag till min älskade och sade: Se och känn!
       Hon stod vid makaronerna, hon sydde på en klut.
       Och när hon lyfte blicken hade häggen blommat ut.

Nu njuter vi av varje minut av denna tid som ju alltid går så himla fort!  

Vilken Valborg vi fick!

 Oj, vad vi njutit på balkongen!

Vilken fantastisk helg vi fick. Nu är balkonglivet invigt på riktigt med god mat och ett glas svalt rosé.

Och Vikarien är utläst och den var mycket bra. Att en manlig författare, David Norlin, kan gestalta en kvinna så väl är för mig en gåta.

Minns inte att helgen tidigare varit så njutbar med sol och 25 grader. Tänk vad man frusit runt  majbrasan genom åren. Men idag söndag är det grått, åtta grader och det har regnat en skvätt i natt. Alla träd är utslagna nu och snart ger "mitt" äppelträd den fina skugga jag behöver. Men vi skulle allt behöva en riktig rotblöta. 

Sköna maj, du är så välkommen!

Det jag gör just nu

Jag njuter av alla tidigblommande träd runt om i hela stan. Och av att det surrar av insekter runt dem. Och kommande helg ska det bli varmt igen, då behövs ingen mössa längre.

Solrosfröna jag nyss sådde har blivit så stora att de är dags att plantera i krukor. Var jag för tidig i år igen? Hursomhelst älskar jag att få jord under naglarna.

Jag har läst ungefär hälften av Vikarien, en tegelstensroman på över 900 sidor. Läste recensionerna av den och blev nyfiken. Baksidestexten lyder: Anna söker en plats i livet där hon är någons förstahandsval. Hon har varit utbränd och är nu på väg tillbaka, och i mötet med tvåbarnspappan Thomas ser hon en möjlighet att öppna sig. Samtidigt gör sig oron från det förflutna hela tiden påmind, och långsamt ska den dra henne mot ett oåterkalleligt beslut. Vikarien är en stor roman om det lilla livet. Den handlar om känslan av att leva på undantag och att aldrig komma till sin rätt, ett tillstånd som över tid kan driva en till drastiska handlingar. Med små åthävor naglar David Norlin fast läsaren i ett vardagligt ödesdrama. Spännande, eller hur?

Har som sagt läst halva och kommer på mig själv att tänka på och våndas med huvudkaraktären Anna. Ett gott betyg kan jag tycka.

Köpt min bok från Bokbörsen, ni vet siten där man kan köpa böcker second hand. Ofta får man tag på böcker som är slutsålda och hitta gamla pärlor från förr. 

Så har jag börjat på målarkurs! Tänkt så många år att lära mig grunderna och börja måla i akryl. Det är så roligt och jag har fått en knuff att ta fram penslarna hemma också. Och att jag valde att måla en kråka är nog inte så konstigt. Just de svarta större lite ruggiga fåglarna har alltid fascinerat mig... kolla här.

Och symaskinen är framme! Jag haver sytt mig en skjorta i linnetyg. Kan nog användas som lättare jacka också. Om jag nu får till knapphålen. Alltid en vånda innan de kommit på plats. Har två tyger till som ligger på vänt. Och så väntar jag på en kasse med lagningar som dotter Lisa ska komma med. Nu när symaskinen ändå är framme...

Detta är vad jag sysslar med just nu. Förutom det vanliga... spela Canasta, fika med vännerna, kalasa med barn och barnbarn. Alltså... mitt njut av livet.

Ha nu en fin Valborg och första maj. Kram på er!

Snart blir det invigning!

 Nu har jag vårstädat balkongen. Lagt på mattan och tagit fram dynorna till stolarna. 

Lilla beagle-kudden är på plats. Så nu kan det börja... mitt balkongliv! Ja, jag har faktiskt suttit här och lapat sol i veckan. Riktigt varmt har det dock inte varit än. Inte för att jag är någon värmeälskare men lite varmare kan det få bli.

Ska plantera fler penséer, ett stort fat har jag tänkt mig, de här blyga sötnosarna bor i krukan jag fick i present av kusin Vitamin.

Snart ska jag ha riktig balkonginvigning med ett glas rosé. Jag tänker följa traditionen!

Ha det gott alla därute!