Döttrarna, mina änglar, har varit här och hjälpt mig med sånt som jag klarat själv hela livet. Sätta upp vintergardinerna i köket till exempel. Kliva upp på en trappstege, tidigare så självklart. Nu måste jag få hjälp. Och det är svårt att inse.
Gardinerna är gamla och älskade, när jag räknar efter lika gamla som min yngsta dotter... alltså 45 år! Jag blev tvungen att räkna en gång till, jo så är det. Min mor har sytt dem och virkat fransbården. De har suttit uppe i något fönster under vintern i alla mina olika boenden genom åren. Nu passar de bra i köket.
Detär nåt speciellt med den första hyacinten. Längtar till advent. Nu är adventsakerna hämtade från källaren och en av mina änglar kommer på torsdag och sätter upp stjärnor och stakar.
Att ha sina döttrar så nära är få förunnat. Likaså att få hjälp så fort jag knystar är inget jag nånsin tagit för givet. Tre änglar har jag. Den finaste gåvan i livet.
Väntar nu på tid för en andra ryggoperation. Hoppas att det blir före jul.
Tack för den fina omtanke jag får! Önskar er alla en härlig adventstid.