"Ett stråk av något annorlunda,
en doft jag inte känt förut.
Så ljuvlig att jag måste blunda
... en vit pion har slagit ut!"
Dikten skrev jag och tillägnade min roman Piongården 2018. Precis detsamma känner jag idag. Tack dotter Anna för buketten!
"Ett stråk av något annorlunda,
en doft jag inte känt förut.
Så ljuvlig att jag måste blunda
... en vit pion har slagit ut!"
En norsk debutant, Inger Johanne Öen, har skrivit Den sista vilan, som jag omöjligt kunde lägga ifrån mig, precis som det står högst upp på bokens framsida. En kriminalhistoria med substans. Nu är den utläst och jag kommer längta tills nästa bok i serien om Silja Frost kommer ut.
Sommarvärmen har anlänt och jag har tillbringat heela dagen på balkongen. Så välkommet. Men mer än 26 grader behövs inte, tack så mycket!
Vad ska jag nu läsa? Har ni nåt bra tips som riktigt bitit sig fast? Behöver inte vara en deckare, alla tips mottages tacksamt.
Tycker om färgerna i målningen, de vackra kläderna hon bär och hur hon nyfiket försöker lyssna till vad som sägs, eller sker, där bakom skärmen. Och blommorna i bakgrunden påminner lite om blomslingorna på min tapet.
Hon är målad av den belgiske målaren Alfred Stevens som levde mellan 1823-1906. Han målade främst romantiska kvinnoporträtt. Mer om honom har jag inte hittat.
Här har hon fått sin plats och jag tittar på henne emellanåt när jag sitter vid mitt lilla bord och skriver. Jag är nyfiken på att veta mer om henne. Men det går nog inte.
Må gott ni också.