Lite tidigt kanske

Vad hände?

Påsklådan har inte varit nertagen från vinden på flera år. Nu hämtade jag den när jag var däruppe i ett annat ärende. Gläntade på locket och fick lust att plocka fram några av sakerna som inte varit framme på flera år.

Som de här söta påskkärringarna som en av döttrarna gjorde i första klass. Så gulliga där de står arm i arm. Tänk att de klarat sig så många år.

Och ägghönan fick plats på lilla kökshyllan. Den fick jag av min morbror en gång, också för länge sen. Förstår inte vart åren tagit vägen.

De små äggen brukar jag, i en eller annan form, däremot alltid ta fram till påsk. Har tyckt att det räckt, tillsammans med...

... riset med påskdunet i, eller tupporna som vi säger i Dalarna. Och några ägg här också. Tänk att Iris inte bryr sig ett dugg om fjädrarna. Eller äggen.

Mycket mer finns i lådan. Men det får nog ligga kvar. Tror jag. Har ni börjat pynta?

Må gott, alla!

Vårdagjämning med Våreld

Vårdagjämning... så vackert ord! Idag är det den dagen. Jag googlade fram innebörden... Vårdagjämning är den tid på våren då jordens syd- och nordpol exponeras precis lika mycket mot solen. Vid den här tidpunkten står jorden helt rakt upp – syd- och nordpolen står helt lodrät mot varandra i jordens omloppsbana runt solen.

Så lämpligt då att jag skaffat en dubbel vit Våreld, Kalanchoe. Inte så eldfängd kanske men en tåligare blommande växt finns knappt. Har haft en och annan genom åren.

Köpte den istället för tulpaner som jag tycker har kortare hållbarhet för varje bukett jag köper. Tyckt att Kalanchoe varit en riktig tantblomma förut. Men nu har jag ändrat mig. Eller också är jag ännu mer tant nu. Vem vet?

Önskar er en fin ny vårdagsjämningsvecka.

Söndag i tv-soffan

Kaffe och kladdkaka intogs i tv-soffan medan jag tittade på den spännande mixstafetten från Lugnet. Fastän jag såg allt så vann vi... brukar föra otur med mig oftast! Vilken bragd! 

 

 

Nu laddar jag om och unnar mig ett glas rött i väntan på Mästarnas mästare. Sen måste jag ju ge första avsnittet av Robinson en chans också. Vad väljer ni att kolla på?

Hoppas ni också har en fin söndag.

Apelsin- och fetaostsallad

Igår droppade det från taken, himlen var knallblå och det var några grader varmt. Jag preimiärsatt på balkongen och lapade sol en stund. Helt underbart! Blev sugen på sallad och efter en kik i kylskåpet så blev det en sallad med fetaost och apelsin. Köper inte gärna tomater den här tiden, dels är de inte så goda, dels alldeles för dyra. Förresten... nu kollar jag priserna noga och ersätter där det går. Hur ska det bli?

Men min improviserade lunch intogs inomhus, lite för ostädat på balkongen än. Faktiskt var det gott med de söta apelsinbitarna tillsammans med den salta fetaosten. Det går att trolla fram mycket av det man har. De rostade painrichebitarna blev pricken över i. Mums!

Jag är frisk igen, eller nästan. Men lusten har återkommit och jag tog en promenad innan jag satte mig på balkongen. Solen är så välgörande såhär på vårvintern. För än är det vinter kvar. Nu över helgen går Svenska skidspelen på Lugnet. Sen får våren vara här!

God helg och tack för kryapådig-hälsningarna!

Sängen är så skön

Kände att nåt var på gång redan i fredags. En förkylning. Tillbringat en stor del här sen dess. Sover, snyter mig, läser, snyter mig, sover... Sängen är sååå skön. Atjooo...

Hoppas ni är friska!

Fredagsjox

Fick för mig att byta gardiner i burspråket i morse och innan jag hann ångra mig åkte de gamla ner.

Plockade undan allt och eftersom det så turligt var -18 så behövde jag inte putsa fönstren. Men när jag letade fram och skulle stryka de nya, eller nya är de inte, bara sisådär tio år, så var den ena fläckig. Tog dem med ner till tvättstugan där det nästa aldrig brukar vara upptaget mitt på dagen. Såklart det var det idag. Jag fick snällt vänta till nästa tid.

 

 

Tänkte sticka ett par varv med jag väntade men min plats var upptagen.

Då värmde jag mig en minipizza till lunch medan jag väntade in tvättiden. Ser kanske inte så smakfull ut men jag tycker faktiskt den är riktigt god faktiskt. (Nice&easy, ost&tomat från Hemköp a´la tio kronor). Bra reserv att ha i frysen om man inte har lust att joxa med nåt annat.

Så blev ordningen återställd. Jag är säker på att ingen annan än jag märker att jag bytt gardiner. Och även om inte fönstren är rena så är gardinerna det!

Här är det fortfarande upptaget. Då får jag väl ta min bok och lägga mig i sängen då. Kanske jag slumrar i tjugo minuter också. Eller en halvtimme. Vem vet?

Ha en fin helg... med eller utan snöskottning.

En alldeles egen kaffemugg

Kul med en alldeles egen kaffemugg!

För en tid sen följde jag med dotter Åsa till Livia och Leran där hon håller till och gör sin keramik. Jag passade på att tumma en mugg därför min godaste kaffemugg gick i kras för ett tag sen och jag har letat men inte hittat någon ny som passat mig. Nu har jag gjort en egen... som har rätt storlek, lagom tjocklek och med ett snällt öra att hålla i.

Jag tycker om det operfekta, som ni säkert vet vid det här laget. Det själfulla. De precist drejade kan nog vara fina men jag tilltalas mer av det udda lite ruffa uttrycket. En skål gjorde jag också. Att tumma passar mig.

Nu har jag en mugg som bara finns i ett exemplar. Och det viktigaste... kaffet smakar så gott i den.

Önskar er en fin onsdag... med en god mugg att dricka ur.

Janssonlycka

Eftersom jag hade en skvätt grädde i kylen som sjöng på sista versen och passande nog en burk ansjovis också så gjorde jag en Janssons frestelse. Lök och potatis finns ju alltid.

Jag har många svagheter. Tycker om mycket alldeles för mycket. Som Jansson till exempel. 

Mums. Bara doften gör en ju knäsvag. Och lycklig. Passade perfekt efter det spännande Vasaloppet. Grattis till Emil Persson och Alvar Myhlback... och alla de andra kämparna.

Det gäller att glädjas åt de små lyckorna i vardagen. Även om den nu råkade bli till på en söndag. Om den var god? Gissa!

Ha en ny fin vecka.

När man har svårt att begränsa sig

Alltså när det gäller vissa saker har jag svårt att begränsa mig. Blomskott är en. Jag har så svårt att bara behålla två, eller tre när jag beskurit en växt. Som när jag förra året beskar den här mamman...

... ett Paradisträd, Crassula, som jag köpte 2015. Hon blev så här stort till slut. När jag till slut beskar henne sparade jag grova grenar och hur många skott som helst. Planterade några av de mindre skotten direkt, andra fick stå i vatten och få rötter innan plantering. Båda sätten går utmärkt.

Jag har gett bort flera krukor än jag minns men ändå hade jag skott kvar sedan jag slaktat de stora grenarna jag haft i kruka med enbart vatten i mer än ett år.

Nu har jag säkrat tillväxten med de sista fyra skotten. Eftersom jag sätter flera i samma kruka så har jag nu tre krukor i min vård. Och om de blir lika stora som sin mamma så har jag Paradisträd för tid och evigheter.

Häller ni på såhär eller är det bara jag?

På söndag åker vi Vasaloppet igen... eller hur?

Iskall sol och fejkkvist

Ibland tar jag till den här kvisten när jag inte har nåt annat att sätta på bordet. En fejkkvist.

Ganska så verklighetstrogen. Nog för att jag föredrar äkta vara. Äkta vara däremot...

... är denna isländska spänningsroman, Iskall sol. Har alltid gillat isländska deckarförfattare. Arnaldur Indridason, Ragnar Jonasson, Yrsa Sigurdardottir... Tycker om deras avskalade berättelser, lika karga och ensliga som det ödsliga land de utspelar sig i. Alla vackra namn på karaktärer och platser. Nu har jag hittat en för mig ny förmåga, Lilja Sigurdardottir. Iskall sol är den första boken i hennes nya, beroendeframkallande Arora-serie.

Som det står på baksidan... En mörk, oförutsägbar thriller, en blivande klassiker. Håller med. Ser fram emot fortsättningen.

Första mars idag. Hurra!

Ugglor

Jag blev blixtförälskad och bestämde mig på stört när jag såg det här tyget hos Kol & Rosor. Stolsdynor skulle nämligen sys.

Med volang hade jag tänkt. Men det blev lite väl mycket så jag tänkte om och sydde dem utan finesser.

Nu får dynorna vänta tills (när) jag får ett annat boende för då ska både slagbordet och stolarna bo i köket... är det tänkt. För här i vardagsrummet passar ugglorna inte riktigt in. Bra att vara förberedd. Eller hur?

Ha en fin helg.

Tvättstugerealism

 

För två år sen gick min lilla tvättmaskin ohjälpligt sönder och jag har tvättat i husets fina tvättstuga sen dess. Två maskiner, två tumlare, ett torkskåp, mangel, strykjärn, bräda, lakanssträckare... allt finns och fungerar. Om något skulle krångla så anmäler man och hyresvärden Kopparstaden åtgärdar problemet snabbt. Rent och snyggt, de allra flesta städar noga efter sig och jag har aldrig råkat ut för ett smutsigt golv eller ludd kvar i tumlarna när jag ska tvätta. Så någon ny egen tvättmaskin kommer jag inte att köpa.

Men.

Det finns en tant som tydligen alltid tvättar efter någon som slarvar. Tanten skriver nämligen lappar om hur ostädat det var när hon skulle tvätta. Gång på gång tejpar hon noggrant upp sin lapp på avlastningsbordet så alla ska se. Anonymt förstås. Och att det är samma tant ser man på handstilen. Hon måste ha ständig otur som kommer efter en slarvmaja varje gång hon tvättar! Eller är hon utrustad med vita silkesvantar?

Full i skratt knölade jag ihop och slängde lappen... innan jag kom på att dokumentera den. Stackars tant!

Oftast finns det skäl för alla ilskan tvättstugelappar. Men inte i vår tvättstuga. Jag har tvättat i dåligt skötta så jag har att jämföra med. Hej och hå vilka ilandsproblem det finns.

Nu ska jag gå ner och hänga in min rena tvätt i torkskåpet. Och sen städa noggrant efter mig! 

Här snöar det massor just nu. Perfekt till sportlovet tycker jag. Det ska vara snö på vintern och faktiskt är det februari än. Hoppas det får ligga kvar ett tag.

Kram på er!

Små saker

Ni vet ju redan att jag tycker mycket om min bokhylla och när jag en gång ska flytta så ska den utökas med ännu en sektion. Fastän jag nyss köpt till en del så börjar den redan kännas för trång.

Viss anledning därtill är att jag tycker om att göra rum för saker mellan böckerna. Saker som jag flyttar runt lite efter tycke och humör. Lilla stolen står oftast i köket. Nu hamnade den här på Nordens Flora. Och svarta keramikskålen på fot har mesta tiden i sitt liv befunnit sig i ett köksskåp och inte hittat sin plats... förrän nu.

Statyetten Påskliljan har stått på de flesta platser genom åren, även befunnit sig på balkongen emellanåt. Här har hon sällskap av en liten koltrasttavla som döljer borrade ventilationshål från väggen bakom.

Högst upp finns delar av min konstglassamling av Åsa Brandt. Största delen trängs i ett köksskåp. För många på samma ställe blir för mycket. Nåja...

... här står några av andra formgivare också. De smäckra glasen på hög fot är av Helena Gibson. Runda vasen har Bengt Orup formgivit. Jag har samlat konstglas länge. Mitt första, av Åsa Brandt, köpte jag redan 1968. Nu har jag börjat sälja vissa glas. Inser att samlingen måste krympas. För någonstans måste man dra en gräns. Jag ska behålla bara det som ligger mig absolut närmast hjärtat.

Små saker i min bokhylla. Som för mig gör den levande.  

Samlar ni på något?

Hjärtekram!

Idag vill jag ge ett hjärta till er alla. Och en kram! Tack för att ni finns med mig i min vardag och vill följa min blogg. Det ger mig så mycket!

För övrigt så ska vi fira lite ikväll, jag och mitt nya knä. Det fyller nämligen fyra år prick idag, och vi trivs så bra ihop. Grattis till oss!

Och hjärtekramar till er!

Snart så

 Årets första pärlhyacinter. Våren känns inomhus. Tycker om dem... mycket.

Det är varannandagsväder, varmgrader så snön smälter och så kallt igen och all det smälta fryser. Även när solen skiner är allt fult och grått och alla snöhögar är smutsiga. Just nu och när man bor mitt i stan är det den fulaste tiden på hela året. Men det är ju en bagatell i det stora hela... så många är drabbade i den fruktansvärda jordbävningen, i det ofattbart grymma kriget och den utbredda gängkriminaliteten. Allt orkar man inte ta in. Varför är människan så ond? Det behövs något vårlikt vackert att vila ögonen på inomhus som tröst.

Tack för alla peppande ord om att ha tålamod... och vänta in. Jag doftar på pärlhyacinterna och längtar tills det blir min tur. Snart så.

Ha det gott.

Att vidga sina vyer

Tänk utanför boxen, vidga vyerna, se dig om, kliv ur din bekvämlighetszon... tänk nytt! Ja, det finns många uttryck när man fastnat i något och redan bestämt sig och inte låter något annat komma in. Ibland blir det en positiv överraskning när man ser sig om. Ibland inte. Det kan också utmynna i att det man redan bestämt sig för blir ännu mer tydligt.

Så. Nu tog jag mig för att tänka utanför boxen och igår var jag på visning av en toppenlägenhet i ett annat 65+boende än det jag bestämt mig för. Som sagt, lägenheten hade en bra planlösning och var så fin, helt nyrenoverad... men balkongen var bara lite större än min nuvarande. Det är ju det där med balkongen jag hakar upp mig på.

Min tydliga målbild som jag haft i snart tre år är att jag sitter i skuggan i en av mina korgstolar på den stora, djupa balkongen och sippar på ett glas rosé. Behöver bara blunda så ser jag.

Så jag tackade nej till den superbra lägenheten och bereder mig på att vänta lite till. Ännu mer stärkt i min övertygelse om att målbilden en dag blir verklighet.

Tålamod, tålamod... tålamod.

Min nyaste favoritsoppa

Jag tycker att den bästa lunchrätten är soppa. Min godaste har hittills varit Tomatsoppa. Nu har jag en ny favorit. Linssoppa! Vill ni ha det enkla receptet? Här kommer det.

Linssoppa

1 röd lök

3 vitlöksklyftor

1 tsk spiskummin

1 tsk koriander... kan uteslutas

8 dl vatten

2 grönsaksbuljongtärningar

1 burk krossade tomater

2 dl röda linser

Hacka löken fint och stek den sakta mjuk. Låt kryddorna steka med de sista minuterna. Tillsätt allt det övriga. Koka upp och sjud under lock tills linserna är mjuka, ca 10 minuter. Om man vill ha den slät... mixa.Toppa gärna soppan med en nypa persilja.

Fryser ner den i lagom portioner. Så smidigt att alltid ha soppa att ta fram.

Nu ska jag på födelsedagskalas. Ha det gott ni också!