Men eftersom mina gamla krukväxter inte trivts för att de fått för lite ljus så har jag ändrat mig.
Och vem vill inte ha lite fräsch grönska i sitt fönster? Tre krukor har jag nu och jag tycker inte alls att de ser konstgjorda ut. I alla fall om man inte tittar alltför nära.
Tänk så bra att man kan ändra sig!
Ha en fin dag.
Det är på tiden att jag kommer med ett längre blogginlägg än de korta snuttar jag levererat sådär på en höft senaste tiden. Har ju inte mått så bra efter två ryggoperationerna under kort tid och när jag ser i backspegeln... kanske inte så konstigt.
Jag är en lyckligt lottad människa som sällan eller aldrig är låg, nere, deprimerad eller under isen. Därför så kom det som en överraskning att jag kände mig just så. Och så trött. Orkade inget och definitivt inte med alla gulliga människor som försökte peppa mig. Jag ville inte ha roligt. Ville bara sova. Inte ens mat var gott!
Jag är så glad att allt det ledsna är borta nu. Egentligen nyttigt för mig att få känna mörkret ett tag. Tänker på och förstår sinnesstämningar lite bättre för dem som ständigt dras med depressioner av olika slag och grad. Som inte orkar med sig själva. Stackars, stackars dem.
Fortfarande, och säkert länge till, behöver jag hjälp av barnen med en hel del. Det finns så mycket som man kan bli tokig på! Att stå och titta på en sak där på översta skåphyllan och inte kunna ta ner den. För att kliva upp på en stol/trappstege går inte. Och som att behöva vänta på att nån tar fram och lyfter upp symaskinen på bordet. Att inte kunna göra sina inköp själv. Jag som är van att kunna göra allt själv, ibland det omöjliga också.
Men om man jämför med annat elände man kan råka ut för så är jag oändligt tacksam. Och tänker man vidare och ut i världen så borde man hålla tyst. Eller egentligen skrika! Hur ska allt bli? Såg och hörde på Trumps installationstal i måndags och blev alldeles skakad över hans utlovade despotiska välde. Hur ska världen kunna bli bättre med dessa maktmän?
Jag lever vidare i min vardag och gör så gott jag kan för att bidra till en bättre värld. Tänker att om alla gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar så kanske isbergen smälter lite saktare...
Ta hand om er och ha det så bra ni kan.
När man behöver hjälp med att handla maten så kan det uppstå roligheter. Igår handlande dotter Lisa åt mig och plockade efteråt också snällt in varorna i mina skåp. I morse när öppnade skafferiet stod jag öga mot öga med en burk ananas. Va? Ananas hade jag verkligen inte beställt.
Efter att ha kollat på min lista jag skickade henne fick jag mig ett gott skratt...
Under falukorven jag helst ville ha hade jag skrivit... annars X-pris 19.90, alltså den korv som jag kunde tänka mig eftersom inte alla butiker har den godaste från Siljans chark. Lisa läste ananas istället för annars! Hihi! Så kan det gå och vi fick oss ett gott skratt båda två. Nu blir det varma mackor a´la 70-tal som fredagsmys framför På spåret i kväll.
Jag fick lämna min gipskorsett på ortopeden i tisdags och gick jublande glad ut därifrån. Så härligt! Ett stort steg bland alla myrsteg! Nu blir träningscykel tillagd till mitt ryggträningsprogram och så promenader med stavar förstås.
Hoppas ni får en fin helg. Det ska jag ha!
Igår fick jag hjälp att plocka bort julen och jag har nog aldrig haft allt kvar såhär länge förut. Känns fräschare direkt när allt är borta. Ändå har jag så lite julsaker uppe nuförtiden.
Mitt mående är bättre men nog tycker jag alltihop går med myrsteg. Inte min melodi direkt. Är dålig på det där med tålamod. På tisdag ska jag på återbesök till min ortopedläkare. Då har jag haft den förhatliga gipskorsetten natt och dag i fyra veckor. Måtte det räcka!
Må gott och promenera ni som kan. Med dubbar under skorna!
