Ugglor

Jag blev blixtförälskad och bestämde mig på stört när jag såg det här tyget hos Kol & Rosor. Stolsdynor skulle nämligen sys.

Med volang hade jag tänkt. Men det blev lite väl mycket så jag tänkte om och sydde dem utan finesser.

Nu får dynorna vänta tills (när) jag får ett annat boende för då ska både slagbordet och stolarna bo i köket... är det tänkt. För här i vardagsrummet passar ugglorna inte riktigt in. Bra att vara förberedd. Eller hur?

Ha en fin helg.

Tvättstugerealism

 

För två år sen gick min lilla tvättmaskin ohjälpligt sönder och jag har tvättat i husets fina tvättstuga sen dess. Två maskiner, två tumlare, ett torkskåp, mangel, strykjärn, bräda, lakanssträckare... allt finns och fungerar. Om något skulle krångla så anmäler man och hyresvärden Kopparstaden åtgärdar problemet snabbt. Rent och snyggt, de allra flesta städar noga efter sig och jag har aldrig råkat ut för ett smutsigt golv eller ludd kvar i tumlarna när jag ska tvätta. Så någon ny egen tvättmaskin kommer jag inte att köpa.

Men.

Det finns en tant som tydligen alltid tvättar efter någon som slarvar. Tanten skriver nämligen lappar om hur ostädat det var när hon skulle tvätta. Gång på gång tejpar hon noggrant upp sin lapp på avlastningsbordet så alla ska se. Anonymt förstås. Och att det är samma tant ser man på handstilen. Hon måste ha ständig otur som kommer efter en slarvmaja varje gång hon tvättar! Eller är hon utrustad med vita silkesvantar?

Full i skratt knölade jag ihop och slängde lappen... innan jag kom på att dokumentera den. Stackars tant!

Oftast finns det skäl för alla ilskan tvättstugelappar. Men inte i vår tvättstuga. Jag har tvättat i dåligt skötta så jag har att jämföra med. Hej och hå vilka ilandsproblem det finns.

Nu ska jag gå ner och hänga in min rena tvätt i torkskåpet. Och sen städa noggrant efter mig! 

Här snöar det massor just nu. Perfekt till sportlovet tycker jag. Det ska vara snö på vintern och faktiskt är det februari än. Hoppas det får ligga kvar ett tag.

Kram på er!

Små saker

Ni vet ju redan att jag tycker mycket om min bokhylla och när jag en gång ska flytta så ska den utökas med ännu en sektion. Fastän jag nyss köpt till en del så börjar den redan kännas för trång.

Viss anledning därtill är att jag tycker om att göra rum för saker mellan böckerna. Saker som jag flyttar runt lite efter tycke och humör. Lilla stolen står oftast i köket. Nu hamnade den här på Nordens Flora. Och svarta keramikskålen på fot har mesta tiden i sitt liv befunnit sig i ett köksskåp och inte hittat sin plats... förrän nu.

Statyetten Påskliljan har stått på de flesta platser genom åren, även befunnit sig på balkongen emellanåt. Här har hon sällskap av en liten koltrasttavla som döljer borrade ventilationshål från väggen bakom.

Högst upp finns delar av min konstglassamling av Åsa Brandt. Största delen trängs i ett köksskåp. För många på samma ställe blir för mycket. Nåja...

... här står några av andra formgivare också. De smäckra glasen på hög fot är av Helena Gibson. Runda vasen har Bengt Orup formgivit. Jag har samlat konstglas länge. Mitt första, av Åsa Brandt, köpte jag redan 1968. Nu har jag börjat sälja vissa glas. Inser att samlingen måste krympas. För någonstans måste man dra en gräns. Jag ska behålla bara det som ligger mig absolut närmast hjärtat.

Små saker i min bokhylla. Som för mig gör den levande.  

Samlar ni på något?

Hjärtekram!

Idag vill jag ge ett hjärta till er alla. Och en kram! Tack för att ni finns med mig i min vardag och vill följa min blogg. Det ger mig så mycket!

För övrigt så ska vi fira lite ikväll, jag och mitt nya knä. Det fyller nämligen fyra år prick idag, och vi trivs så bra ihop. Grattis till oss!

Och hjärtekramar till er!

Snart så

 Årets första pärlhyacinter. Våren känns inomhus. Tycker om dem... mycket.

Det är varannandagsväder, varmgrader så snön smälter och så kallt igen och all det smälta fryser. Även när solen skiner är allt fult och grått och alla snöhögar är smutsiga. Just nu och när man bor mitt i stan är det den fulaste tiden på hela året. Men det är ju en bagatell i det stora hela... så många är drabbade i den fruktansvärda jordbävningen, i det ofattbart grymma kriget och den utbredda gängkriminaliteten. Allt orkar man inte ta in. Varför är människan så ond? Det behövs något vårlikt vackert att vila ögonen på inomhus som tröst.

Tack för alla peppande ord om att ha tålamod... och vänta in. Jag doftar på pärlhyacinterna och längtar tills det blir min tur. Snart så.

Ha det gott.

Att vidga sina vyer

Tänk utanför boxen, vidga vyerna, se dig om, kliv ur din bekvämlighetszon... tänk nytt! Ja, det finns många uttryck när man fastnat i något och redan bestämt sig och inte låter något annat komma in. Ibland blir det en positiv överraskning när man ser sig om. Ibland inte. Det kan också utmynna i att det man redan bestämt sig för blir ännu mer tydligt.

Så. Nu tog jag mig för att tänka utanför boxen och igår var jag på visning av en toppenlägenhet i ett annat 65+boende än det jag bestämt mig för. Som sagt, lägenheten hade en bra planlösning och var så fin, helt nyrenoverad... men balkongen var bara lite större än min nuvarande. Det är ju det där med balkongen jag hakar upp mig på.

Min tydliga målbild som jag haft i snart tre år är att jag sitter i skuggan i en av mina korgstolar på den stora, djupa balkongen och sippar på ett glas rosé. Behöver bara blunda så ser jag.

Så jag tackade nej till den superbra lägenheten och bereder mig på att vänta lite till. Ännu mer stärkt i min övertygelse om att målbilden en dag blir verklighet.

Tålamod, tålamod... tålamod.

Min nyaste favoritsoppa

Jag tycker att den bästa lunchrätten är soppa. Min godaste har hittills varit Tomatsoppa. Nu har jag en ny favorit. Linssoppa! Vill ni ha det enkla receptet? Här kommer det.

Linssoppa

1 röd lök

3 vitlöksklyftor

1 tsk spiskummin

1 tsk koriander... kan uteslutas

8 dl vatten

2 grönsaksbuljongtärningar

1 burk krossade tomater

2 dl röda linser

Hacka löken fint och stek den sakta mjuk. Låt kryddorna steka med de sista minuterna. Tillsätt allt det övriga. Koka upp och sjud under lock tills linserna är mjuka, ca 10 minuter. Om man vill ha den slät... mixa.Toppa gärna soppan med en nypa persilja.

Fryser ner den i lagom portioner. Så smidigt att alltid ha soppa att ta fram.

Nu ska jag på födelsedagskalas. Ha det gott ni också!

Älskade Ester

Eftersom jag vet att många av er är bokläsare måste jag tipsa om en fantastisk roman... Älskade Ester, av Kent Lundholm. Det är en biografi om en kvinna som föddes av fattiga föräldrar sent 1800-tal i Öretorp utanför Lycksele och som var... eljest. Eller annars, som man också kan säga. En varsamt berättad bok om en kvinna som hasar sig fram genom livet, hon kan inte lyfta på fötterna... Jag kunn int lyft... på föttren. Dem sitt... fast... i jola. Blev så tagen när jag läste om hennes öde, tårarna rann. Hon levde sitt sära liv i 89 år. 

Bered er på en tjock, tung bok på 578 sidor. Ändå ville jag inte att den skulle ta slut. Älskade Ester. Jag lånade boken på bibblan och är nu nyfiken och vill läsa mer av Norrlandsförfattaren Kent Lundholm.

Tack för fina ord om mitt vita romantiska vitrinskåp som nu är ett kaxigt mörkbrunt högskåp. Roligt att ni också tycker det blev bra.

Önskar att ni fått en fin start på februari. Kram på er!