30 juni 2021

Junibalkongen


Som jag gjort tidigare så dokumenterar jag balkongen månadsvis även i år. Så här ser den ut den 29 juni. Mest nöjd hittills är jag med vildvinet jag planterade för ett par år sen.

Vinet har blivit ett utmärkt skuggskydd och silar solen fint genom lövverket och jag slipper trycka in mig i hörnet som tidigare år för att inte bli stekt. Rekommenderas varmt!

I samma kruka som vildvinet samsas två vita Isopskufea, en perenn salvia från förra året och en rosa nejlika. Här har jag också petat ner mina frösådda vita Svartöga. Men de har inte kommit igång än.


På hyllan i skuggan finns en peperomia och i lyktan trivs en silvernjurvinda.

Även i år domineras planteringen av röda och rosa pelargoner, de flesta övervintrare. 

Och årets klättrare är en rosa Svartöga som har sällskap av en röd pelargon och snabbväxande hängande jordreva.

En ampel med en rosa hängpelargon har kommit igång med blomningen. Den har jag höga förväntningar på!


Här äter och fikar jag, läser och tar en tupplur ibland. Och nu kan jag ha fötterna på pallen också utan att få brännskador, tack vare...


... den fina vildvinsgardinen!


Avslutar med att visa klätterrosen utanför ingången, den är magnifik. Tror det är en Flammentanz.Vi har en mycket välskött innergård och jag ångrar att jag inte kom mig för att fota stora buskaget med Smultronschersmin när den blommade som mest. Eftersom den finns snett under min balkong kan ni ju förställa er hur magiskt det doftar uppe hos mig.

Hoppas ni har det bra och är redo för julis intåg. Hej och hå så fort det går!

27 juni 2021

Vitmåran i juni


På min promenad runt sjön kände jag den, vitmårans doft. För några somrar sen skrev jag en dikt om vitmåran och vad den doften väckte för minnen. Med risk för att bli tjatig publicerar jag dikten igen. Tycker den passar just nu när vitmåran blommar i vita vackra skyar i dikesrenar och på gärden. Dessutom undrar jag fortfarande vad som hände med Andy.

Vitmåran i juni

Vitmåran i juni minner mig om barndomens lyckliga somrar
Längs dikeskanten bland klöverblom och smultronkart växte hon
När jag känner doften påminns jag om sommaren då far hyrde huset vid sjön
Vågskvalp, tjärdoft, skratt
Far ror, mor är rar
Saft och bullar
Vitmåran doftade och solen sken varje dag

Minns också de stillsamma lekarna med Andy,
fosterbarn i granngården
Skygg och blyg och mager
Långa ben med skrapsår på knäna,
ögon som nog sett för mycket
Han talade inte, vi förstod varandra ändå
Inget jag tänkte på då
Men nu

När vitmåran blommar då tänker jag på Andy
Hur har han det nu?
 


Tänk att en doft kan framkalla barndomsminnen så starkt. Och man minns att solen alltid sken, sjön var varm och det bara regnade på nätterna...

Nu njuter vi av junis sista dagar och känner och minns alla barndomens dofter. Må gott!

24 juni 2021

Midsommartid


Nu i midsommartid har morfars tavla med morakullan fått komma fram. Den har han målat 1912 och är en kopia av Zorns tavla av Brask-kulla, men för mig är den äkta. Den får stå lutad mot väggen. En bukett plockad på ängen är ett måste. Och förstås...

... ingen midsommar utan masen och kullan som mor målat en gång.

Glad midsommar önskar jag er alla!

21 juni 2021

Att se resultatet


Hela lägenheten doftar förföriskt av ljuva doftpionen Shirley Temple. Jag fick två kvistar med hem när jag gjorde ett återbesök i en trädgård jag ritat för fyra år sedan. Så roligt att se att så mycket av det jag föreslagit blivit verklighet.

 
 
Eftersom trädgården omgärdas av öppna fält och åkrar så föreslog jag grus och stenar som kontrast mot all grönska runt om. 
 

 Gruset passar också det vitrappade strama huset med sina svarta detaljer.


Ett oanvänt stenblock, kanske ett flaggstångsfundament eller en grindstolpe, fick bli en bänk. Lite japanskt elegant.


Silverpäron och pionbuskar som snart slår ut.
 

Underbara Shirley Temple.

Vindskyddad hörna.

Det urgamla äppelträdet framträdde än mer i sin prakt med grus runt fötterna. Och stegen hittades i uthuset.

Trädgården är inte färdig än, ännu fattas vissa delar. Det är så tillfredsställande att se sina idéer och skissförslag bli verklighet. Om två, tre år åker jag gärna tillbaka till Lars och Catharinas trädgård och ser resultatet. Spännande... och himla roligt!

Tack kusin Lena som gjorde det möjligt för mig att få se allt jobb som lagts ner. Och tack för en, som alltid, trevlig dag.

19 juni 2021

Vem vill inte ha färg på benen?

Jag brukar sällan, läs aldrig, visa nån form av kosmetika här. Men eftersom jag vet att inte bara jag har svårt att bli brun om benen så vill jag tipsa om en bra BUS-lotion... brun-utan-sol alltså. Efter att ha läst om den helt veganska selftanning lotionen så köpte jag en tub.

Bara namnet lockade ju! Ida Warg. Egentligen för ansiktet, jag använder den på benen och armarna mest. Enkel att applicera, den har en svag brunton redan från början, lättare att se var den hamnar. Sitter bra också. Bästa jag haft! Säljs där BUS säljs.

Japp. Det var ett tips från en som aldrig annars blir brun om benen. Tack, Ida Warg.

16 juni 2021

Årets smörblommekrona


Inställd på att plocka blommor till en smörblommekrona passade jag på att ta med sax och några gummisnoddar när jag tog en cykeltur i söndags. 

Redan dagen efter hade den börjat torka så fint.

Det finns olika sätt att binda en krona men jag tänkte visa hur jag gör. Man behöver en lagom stomme, en klädnypa och ett snöre eller band att fästa ihop sista stjälkarna. Och så förstås något att hänga upp den i. Jag snodde ihop fyra-fem varv ståltråd till en stomme eftersom jag ville ha en mindre krona i år.

När jag kom hem med buketterna lät jag dem dra vatten i en hink ett par timmar innan jag började binda. Då minskar risken att stjälkarna bryts. Det går åt många fler blommor än man tror så plocka extra mycket. Tre-fyra stjälkar är lagom till en knut. Som hjälp behövs en klädnypa. Så binder man stjälkarna runt stommen så att de låser sig själva. De första spretar och har sig och jag tänker varje år att det här blir nog inte bra. Men ha tålamod för det blir bra i slutändan. Och charmen sitter i det operfekta!

Och när så sista knuten möter första så petar man in stjälkarna bakom den och fäster ihop med snöre eller band. Sen kan man putsa lite och klämma ihop buketterna så de inte spretar ut för mycket. 


Årets smörblommekrona är klar. Nu får den sitta här och vara fin tills hösten... eller rent av till advent?

Så ut och plocka, helst innan midsommar när blommorna ännu sitter kvar och stjälkarna är spänstiga. På samma sätt kan man göra en gräskrona. Här och här är kronor jag gjort tidigare år. Och med andra växter här,  här och här.

Det är jättekul! Lycka till.

14 juni 2021

Finns det nåt godare?


Jag är matglad och tycker om nästan all mat. En av mina godaste anrättningar är kronärtskocka. Det åt jag i lördags. Tillbehören kan variera efter vad som finns hemma.

Nu fanns ett gott bröd, lite räkor...

... en såsklick av majonnäs, creme fraiche, vitlök att doppa bladen i. Så lite salt, ett par droppar citron... och ett glas av mitt absoluta sommarvin, Leva rosé. Mums säger jag bara! Finns det nåt godare? Inte just då i alla fall. Här är brödreceptet om ni blir sugna att baka.

Glad ny junivecka önskar jag er.

12 juni 2021

Ombyte förnöjer


Här där jag bor har vi haft osannolikt vackert väder en längre tid. Runt om har det regnat men vi har bara fått nån lite skur. Men idag tror jag det ska regna hela dan och jag välkomnar det!


Har ju ändå små solar i min bukett jag plockade igår. En slags fibbla tillsammans med hundkex. 

Nej, ingen promenad idag. För även om jag tycker om min förmiddagspromenad så är det befriande att inte känna att jag borde. Att skrota runt inne och bara vara kan vara skönt. Se regnet utanför fönstren. Åtminstone en dag. För i morgon tror jag det ska bli soligt igen.

Så sant som det är sagt... ombyte förnöjer.

Glad helg!

8 juni 2021

Älskar mitt vildvin


Jag brukar ju börja min balkongdokumentation redan från maj. Men i år fanns det inte så mycket att visa då. Utom vildvinet! Nu kommer bilder som är tagna i motljus och därför usla. Men håll tillgodo ändå...

Älskar mitt vildvin som i år har etablerat sig fullt ut. Äntligen visar det sig små knoppklasar också. Den får ju svarta små dekorativa bärklasar på sensommaren.


Jag har lett om några slingor från taket som får nästla sig in i kattnätet och ge viss skugga. Lär behövas om värmen fortsätter som den börjat.


Det är på god väg att bli riktigt stort i år. Jag vill ju bo i en lövsal! Fler balkongbilder blir det säkert innan dokumentationen i slutet av juni.


Ser ni de små klasarna?

Nu ska jag gå min runda runt sjön innan det blir så varmt och innan regnet, som enligt appen ska börja klockan elva idag. 

Ha en fin dag alla vänner!

5 juni 2021

Ett själens doftminne


 

Den första buketten, försiktigt plockad

För mig är doften

skolavslutning, examensklänning, vita knästrumpor

Ett doftminne i själen

kvardröjd för alltid

liljekonvalj

och sommarlov

 

En liten dikt kom för mig när jag kände doften från min konvaljebukett. Nostalgi... och lite vemod. Vart tar åren vägen?

Men vilka dagar vi har... och kvällar! Hoppas de blir många i sommar.

Ha det gott i denna ljuva sommartid.

2 juni 2021

Österlen i mitt hjärta


Ja, det var till Österlen döttrarnas överraskningsresa gick. Hela mitt vuxna liv har jag haft en önskan om att en gång få se Ale stenar... och allt annat vackert på Österlen. Men framför allt Ale stenar.


En mäktig plats. En så kallad skeppssättning, troligen från vikingatiden. Ingen vet riktigt. Bara det är hisnande. Inte heller om de 59 stenblocken är en kultplats, begravningsplats eller fungerade som solur/kalender. Kanske bara en viktig samlingsplats?

Att få gå runt och klappa på stenarna och känna deras styrka har jag längtat efter. Kände storheten... tagen och rörd. Men vi var inte ensamma för även om turistsäsongen knappt börjat så var här svårfotat med mycket folk som jag inte vill ha med på bild.


Ale stenar ligger i Kåseberga. En plats där de vackra husen på smala gator är som tagna ur en saga.


Rapsfälten, äppelodlingarna, syrener, gullregn... allt blommade. Vi nosade på Mandelmans gård som var stängd och hade en bokad tid hos Karl-Fredrik att passa. Och där var inte bara hans trädgård och växter utan flera lador/byggnader pinfulla med vill-ha-saker. Men här måste man ha en välfylld plånbok för att handla. Och jodå... han stod där himself i morgonrock och band Morsdagsbuketter och läste in hälsningar till varje.


En vecka skulle vi haft för att hinna utforska alla vackra ställen och platser. Vi besökte Simrishamn med Apotekarns trädgård, och oade och åade över alla vackra hus och gränder i Åhus. 


 Gjorde ett stopp vid Glimmingehus.


Promenerade längs stranden i Vitamölle och fick uppleva både skånskt regn och rejäla åskknallar. Bodde fint i Kivik, åt gott och fikade mycket. Hann med Kiviks musteri och inhandlade både Ranelidmust och rapsolja.

Och det bästa av allt var att jag fick uppleva min dröm tillsammans med mina fina döttrar.

Tack Österlen, jag kommer gärna hit igen.