Havrefrallor som tröst

Att ta sig för med något är nödvändigt dessa dagar. Det tär på psyket att ständigt vara uppdaterad på vidrigheterna och veta att man inte kan göra mycket. Swishat en slant har jag gjort, har inte mycket av den varan heller men tror att alla bäckar små bildar en å... som förhoppningsvis blir till en större flod. 

Jag tröstbakade havrefrallor. Hittade receptet på nätet och det kommer från Lindas bakskola. Varsågod ifall ni får lust...

Saftiga havrefrallor 15 st

25 g jäst
6 dl vatten, fingervarmt
3 dl havregryn
2 tsk salt
3 msk rapsolja
10–11 dl vetemjöl (eller rågsikt)

Garnering
vatten
havregryn

1. Smula ner jästen i en bunke. Tillsätt vatten och blanda tills jästen lösts upp. Häll i alla havregryn, rör om och låt stå i ca fem minuter.

2. Tillsätt salt, rapsolja och vetemjöl, lite i taget mot slutet. Blanda ihop allt till en deg och knåda den i några minuter. Låt degen jäsa under bakduk i ca 30 min.

3. Knåda ihop degen på ett mjölat bakbord. Rulla degen i vetemjöl och dela den i 15 bitar.

4. Forma runda frallor av degen och lägg dem på en plåt med bakplåtspapper. Sätt ugnen på 250 grader.

5. Pensla bröden med vatten och strö över havregryn. Låt bröden jäsa i 30 min.

6. Grädda bröden mitt i ugnen i 13–15 min. Låt dem svalna på plåten.

Jag tog 10 dl vetemjöl och lade till 1 dl grahamsmjöl för lite mer tuggmotstånd.

Tillsammans med en god ost och hemlagad tomatsoppa smakade det gott! Har ett superdupergott recept på tomatsoppa också... men det tar vi en annan gång.

Sköt om er och gör nåt roligt. Att vara nedstämd hela tiden hjälper ingen. Kram på er!

Du kan vara med och göra skillnad. Swisha en gåva till 900 80 12. De pengar som samlas in går till det arbete Röda Korset, UNICEF, UNHCR och Rädda Barnen gör för att hjälpa de som drabbas.

Lånevantar och en efterlysning

 Nu är sista tummen stickad och ett gäng vantar är på väg upp till Grövelsjön.

Jag har försett dem med ett rött vandringsledkors för de är nämligen tumvantar som ska finnas till låns i dotter Åsas fjällstuga. Kunde inte låta bli att sätta dit en liten tofs också.

Tidigare har jag stickat raggsockor i olika storlekar med röda ledkors på tårna. De har redan fyllt sin funktion däruppe. Efter önskemål har jag lagt upp för mössor också. Med ledkors!

Kul att sticka tumvantar och förhoppningsvis blir de använda däruppe när de egna är våta/glömda/borttappade. Men nåde den som tar dem med hem!

Här kommer en efterlysning. Hallå Annelie, du som var en av dem som vann min bok Harriet och Olle. Hör av dig med din adress så jag kan skicka den. Har försökt mejla dig men utan framgång.

Nu är det fredag igen och den har svarta sorgkanter. Kan man nånsin bli helt glad efter den fruktansvärda ryska invasionen av Ukraina? Hur blir det nu i världen? Så svårt att förstå.

Ta hand om er och ha en fin helg... trots allt det hemska.

Ett brev från 1938

 I mina gömmor hittade jag ett brev från min mor som hon skickat till sin 15-åriga bror 1938.

Hon gick då på Påhlmans handelsinstitut i Stockholm och var inneboende hos en "tant" i Ulvsunda. Hon berättar i brevet att i söndags var det val och då stod tanten här ute på en gata och delade ut lappar. Hon hyllar Hitler som en gud och hela hennes släkt också men hon är hemskt snäll och jag trivs fortfarande hemskt bra och mat får jag alldeles tillräckligt. Mor var 19 år då och hon hann hem till tryggheten i Torsång innan andra världskriget bröt ut 1939. Och tur att "tanten" inte påverkat henne!

På det fina fotot jag har av Haglöfsfamiljen, troligen taget 1929, står hon med sin bror Rolf mellan min mormor och morfar. Lillebror Hans var ännu inte född. Och alla är borta nu, senast Hans som hann fylla 90 år innan han dog 2020.

Det som förvånar mig mest, förutom att mor bodde inkvarterad hos en Hitlervän, var att hon satte frimärket upp och ner. Mor som var så noga! 

Konstigt också att det är jag som har brevet och inte min kusin Lena, Rolfs dotter. Kanske det blev kvar hos mormor och sen tog mor hand om det när mormor dog. Nu ska kusin Lena få det av mig för på onsdag är jag och svägerskan bjudna till henne i Torsång. Det ser jag fram emot för vi har alltid trevligt när vi träffas. Och mycket att prata om.

Hoppas ni också har nåt att se fram emot!

Tack till er alla... och vinnarna av Harriet och Olle

Tack ni alla som kommit med åsikter om min blogg! Önskar att jag kunde ge er en lika fin bukett som den jag fick av döttrarna i onsdags. Jag är överväldigad av alla positiva mejl och jag lovar att jag kommer att sitta här med rodnande kinder och njuta under lång tid. Jag fick 20 gulliga mejl och några lika fina kommentarer. Brev till och med! För att dragningen av de två som skulle vinna min senaste roman Harriet och Olle behövde jag en pålitlig lotterikontrollant som såg till att allt gick rätt till. Kontrollanten var ivrig så därför blev bilderna suddiga.

Hon nosade noga igenom de tjugo lotterna innan...

... hon tassade till och petade ut... ett helt gäng. Hm.

Lotterikontrollanten fick bakläxa och blev tvungen att göra om och göra rätt. Nu blev det ändå fler än två...

... men låt gå. Det fick bli tre vinnare, nämligen Marie E, Annelie och Gunilla E! Grattis till er och tack ALLA för era åsikter och så snälla ord. Tack också till lotterikontrollanten. Vinnarna meddelas under fredagen.

Nu gläds vi åt alla fina os-medaljer och njuter av helgen. Det ska jag. Kram på er!

Lördag förmiddag

Vi hade träff vid Varpans strand i lördags. Nästan hela familjen var med. Några åkte långfärdsskridskor, andra promenerade eller åkte spark. Brasa i eldkorgen såklart.

Jag lade beslag på den här sparken direkt.

 Uppladdat.

Liksom jag, så väntade finaste Sibbe Hund...

... på detta! Finns det nåt mer lockande än doft av grillad korv?

Jag blev skjutsad på sparken också, kände min barndom i hela kroppen. Så härligt!

Så... det godaste som finns. Älskar grillad korv!

Och att vädret inte var på topp gjorde ingenting alls. Med andra ord... en helt perfekt lördag. Tänk så underbart att vi alla kan träffas igen!

 

Utlottningen i förra inlägget pågår till fredag. Var inte blyg... häng på du också!

Mitt tusende inlägg... och utlottning

Jag firar med att plantera några söta små fönstervivor i mormors soppterrin. För vet ni? Det här är mitt tusende inlägg. Inte klokt när jag tänker efter! Därför passar det väl utmärkt med en liten utlottning tänker jag?

Är så glad över att ni vill läsa mina vardagstankar. Det ger mig så mycket och har blivit som en dagbok. Det blir oftast tre inlägg per vecka och mestadels ger sig inläggen av sig själv. Ibland har jag inget att berätta men på nåt vis blir det ett inlägg ändå. Om det lilla... det vanliga... min alldeles vanliga tillvaro. Tack för att ni outtröttligt är med mig. Utan er skulle inte Sostrimmor finnas.

Jag startade Solstrimmor efter att jag flyttade tillbaka till Falun efter tio år i Lindesberg. Där hade jag bloggen Vårt röda hus som jag då avslutade. I maj 2013 startade jag Solstrimmor. Snart fyller bloggen alltså nio år! Så mitt tusende inlägg firar jag med att lotta ut min senaste roman...

... Harriet och Olle. Det enda du behöver göra för att delta är att mejla mig och berätta... om du tycker jag ska förändra något, något du vill ha mer eller mindre av... alltså, dina åsikter i allmänhet. Många av er har redan boken, men hoppa med ändå, det kan ju bli en present till någon. Jag drar två vinnare som jag skickar Harriet och Olle till. 

Klicka här så kan du läsa vad Harriet och Olle handlar om. Om du vill läsa min gamla blogg Vårt röda hus, klickar du här.

Och här är min mejladress: evamari4@telia.com  Alla mejl får en lott och dragningen sker fredagen den 18 februari.

Ser fram emot just dina åsikter. Lycka till!

Bara gamla grejor

När jag letade efter glasmanchetter häromdagen så hittade jag de här bortglömda körsbären i samma låda. Dags att de får komma fram ett tag efter flera års vila. Jag köpte dem i Nationalmuseums shop en gång för länge sen. De är i glas och så charmiga. Jag googlade och såg att de är gjorda av Gunilla Kihlgren. Tänk att man kan få information om det mesta via Google!

Från ungefär samma tid kommer denna älskade ljuslykta från Indiska. Dock oftare använd än körsbären. 

Och hädanefter så vet jag att bröd ska man helst inte ge till änderna. Bättre att ge dem solrosfrön. Men har man gammalt torrt bröd måste det väl ändå vara bättre att smula det åt änderna än att slänga bort det? Men jag förstår problematiken, tack för kommentarerna om detta!

Glad onsdag!

Vinterpromenad

Vad jag önskat att jag hade haft lite gammalt bröd med till det här gänget! Men jag visste inte att de hade släktträff just här igår. Har inte sett så mycket änder förut i vinter. Men de är ett trevligt inslag. Och jag vet nu att jag ska ta med mig lite skaffning till nästa gång jag går här. Tänk att de inte fryser om fötterna!

Jag har varit dålig på att promenera mer än korta promenader i vinter. Har inte mycket att skylla på heller. Men så snart det blir mer lättgått och man kan lägga undan broddskorna... då ska här promeneras! Längtar till dess.

Ny vecka med nya utmaningar... bara roliga!

Må så gott!

Det blev en tavla

Det blev en tavla i fönstret istället för en trädgårdsbok. Min senaste tavla har aldrig kommit upp på väggen. Nu kan jag njuta av den så här.

Jag är medlem i Dalarnas konstförening och som medlem får man varje år ett grafiskt blad av en utvald konstnär som gåva. Förra året var det den här akvarellen av Peter Flinck. Jag tycker mycket om den. En tavla behöver inte alltid hänga på väggen anser jag.

Minsann är det inte fredag igen och igår blev det en historisk dag. Trots att pandemin nu bedöms ha blivit en endemi och alla restriktioner tas bort från och med onsdag får vi nog skynda långsamt och ta det lugnt ett tag till. Tror ni inte att det är lite för snabbt? Dock tänker jag fira ikväll med hemgjord pizza och ett glas rött... eller två!

En trevlig helg önskar jag er alla.