Livet pågår

Jag ser att det kommit lite snö under natten. Äppelträdet, som har tusentals äpplen kvar, rör sig makligt i vinden utanför mitt köksfönster. Jag läser. Och läser. Livet pågår. Mitt vänstra ben vill inte hänga med. Nervsmärta, ständigt pulserande. Inte roligt alls. Jag har gjort ytterligare en MR-röntgen. Får svar nästa vecka. Troligen blir det en ny ryggoperation.

Nu passar Linda Olssons böcker mitt sinnelag. Läser om dem igen, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Vill bara att ni ska veta varför jag saktar ner på mina blogginlägg. Har verkligen inget att komma med. Är inte van att vara trött och modfälld. 

Ett deppigt inlägg, jag vet. Men just idag känns allt så ovisst.

Ta hand om er.

Min älskade sambo

2018 träffades vi för första gången, Iris och jag.

Hon skulle då fylla tre och bodde hos sin uppfödare Famanas och hade fött två kullar kattungar. Efter den sista kullen kom hon inte längre överens med de andra katterna och uppfödaren sökte ett hem åt henne där hon skulle få vara ensamkatt. Jag hade då sen en tid tillbaka bestämt mig för att försöka få tag på en vuxen omplaceringskatt och letade egentligen efter en Helig Birma.

Av en ren tillfällighet surfade jag in på Famanas hemsida där uppfödaren Anna lagt ut frågan om nån var intresserad av en omplacering. Rasen Ragdoll var jag inte alls bekant med och läste snabbt allt jag kom över på nätet. Märkte direkt att den skulle passa mig. Skickade in en intresseanmälan där jag fick berätta om mig själv och varför jag var intresserad av en omplacering. Anna ringde efter ett par dagar och efter att ha fått förklara vilket liv katten skulle få hos mig så bestämdes tid för ett besök.

Iris knockade mig direkt! Tycke verkade uppstå från hennes sida också och Anna bestämde sig för att jag skulle få äran att bli Iris nya matte. Med ett dunkande hjärta åkte jag hem och en vecka senare hämtade jag henne. 

Nu har vi varit ett par i mer än sju år och bättre sambo finns inte! Inte en sekund har jag ångrat mig. Nog tror jag ödet hade ett finger med i spelet den där kvällen jag trillade in på Famanas hemsida...

Tack Iris för att just du kom in i mitt liv!

En fin dag önskar jag er.

Friskhetstecken

Visst är det ett friskhetstecken när man får lust att laga mat igen? Inte bara äta matlådorna man förberett i frysen.

Jag tog det jag hade i kylskåpet och gjorde en enkel broccoligratäng med falukorvstrimlor och småtomater. Supergod blev den! Så här gjorde jag...

En färsk broccoli i bitar. Jag använder stocken också, bara att skala och skära tunt.

En snutt falukorv i tunna strimlor

10 delade småtomater

En äggstanning på 3 ägg och 3 dl mjölk. Kryddad med salt och svartpeppar.

Varvade allt och stekte i ugn i 200 grader varmluft, ca 25-30 minuter.

Det är dag 12 efter operationen och fortfarande är jag himla trött, vinglig i ett ben och har viss värk kvar. Men betydligt piggare och nu anar jag ljuset igen. Hurra!

Ha det gott alla därute!

Kram och tack!

 Tack för alla välgångsönskningar! På olika sätt har jag fått så många krya-på-dig-hälsningar...

Blommor, kommentarer, mejl, sms och telefonsamtal.

Så glad över min familj, släkt och vännerna runt mig.

Mår sådär men hoppas att det vänder snart.

Och tänk att jag har er. Kram och tack!

Tacksam

Det är lördag morgon och jag opererades för spinal stenos och diskbråck i tisdags. Lätt morfinvimsig gör jag detta inlägg. Att jag känner mig som överkörd av en buss efter operationen (som tog fyra timmar) är nog normalt. Jag är så tacksam över att allt har gått bra. Nyttigt att lära sig förstå att rehabiliteringen kommer ta tid. Framsteg... och bakslag. Sakta, sakta, sakta...

En gammal bild får symbolisera min tillvaro just nu.

Önskar er alla fina dagar och god hälsa.