Redan har september kommit och vart tog augusti vägen? Jag har haft mycket för mig, roliga saker, flera mysiga lunch- och fikaträffar, två kräftskivor, en bokrelease och så den vanliga vardagen med allt vad den innebär.
Men det som gripit tag i mig och närapå gjort mig handlingsförlamad är att Iris inte är riktigt frisk. Vi har varit till veterinären som till min stora lättnad konstaterade att diabetes var det inte, vilket jag trodde eftersom hon dricker så ovanligt mycket vatten och kissar lika mycket. Men nåt knas visar blodprovet och en odling på urinen ska jag få svar på under dagen. Så tacksam för att det inte var diabetes som ju äldre katter kan drabbas av. Då måste man ge sprutor, två om dagen, livet ut. Hur skulle man nånsin klara det?
Min lilla prinsessa är låg, hennes päls är tufsig och hon sover mest hela tiden. Jag är rädd att det är njurarna som krånglar.
Alla mina balkongväxter utom en vit pelargon har drabbats av vita flygare och löss! En dag stod jag inte ut längre utan tömde alla krukor och rensade stora blomlådan på allt utom en nepeta som ju är perenn. Det är väldigt tomt och jag borde skaffa höstfägring av nåt slag. Men krysantemum är inte en favorit så jag får se om jag hittar nåt annat upplyftande.
Men jag välkomnar september, det gör jag. Tänder värmeljus och tittar på en ny säsong av Alone Australien. Tänk vad folk utsätter sig för...
