Glädje och enkelhet

Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne. En fras vi känner igen. Kanske från en broderad väggbonad som satt på väggen hos farmor. Eller som man skrev i klasskamratens poesibok. Egentligen en vistext. Men hur som helst... den tänkte jag på när jag plockade in mina två sista solrosor från odlingskragen i fredags. Då sken solen, idag gör den inte det. Men jag har ändå sol inne!

Hoppas solrosorna står länge. I min nya klotvas. Den gick inte att värja sig mot när jag och döttrarna besökte Nittsjö keramikfabrik i somras. Jag menar... vaser kan man inte ha för många, eller hur?  Fatet med fisken är däremot ett loppisfynd från länge sen. Det är jag så kär i och har visat många gånger.

För mig räcker det med två solrosor för att min dag ska kännas solig. Det enkla är det vackra, var det visst en viss person som myntade en gång. Så sant! Glädje och enkelhet är två av mina ledord. 

Hoppas ni har en solig söndag. Ute eller inne. Kram!

En sammetslen och trogen vän

Idag har jag plockat in mina allra sista Linnétagetis. Sällan har väl en blomma gett mig så mycket glädje. Visst, jag tycker om alla blommor, ja, mer eller mindre såklart, men Linnétagetesen har sedan många år varit nummer ett.

En robust och högrest sort som ger bra utdelning om man försår den. Den väver sig ihop med andra växter och blommar träget länge. I år har jag bara ett fåtal plantor i min lilla pallkrage och såg att det fortfarande finns knoppar kvar som kanske hinner slå ut innan frosten.

En sammetslen trogen vän. 

Tack för omtanken om Iris. Hennes urinprov visade inget och veterinären konstaterade att hon är helt frisk. Nåt knas med blodprovet var det inte heller! Nästan så jag tror att jag har inbillat mig att hon dricker mer vatten än hon brukar. Nu är hon genomgången och det känns bra. Och hon är ju faktiskt 10 år så lite tufsigare päls får man kanske acceptera. 

En god och glad helg önskar jag er för nu är det fredag, igen! 

Iris är inte riktigt frisk

Redan har september kommit och vart tog augusti vägen? Jag har haft mycket för mig, roliga saker, flera mysiga lunch- och fikaträffar, två kräftskivor, en bokrelease och så den vanliga vardagen med allt vad den innebär.

Men det som gripit tag i mig och närapå gjort mig handlingsförlamad är att Iris inte är riktigt frisk. Vi har varit till veterinären som till min stora lättnad konstaterade att diabetes var det inte, vilket jag trodde eftersom hon dricker så ovanligt mycket vatten och kissar lika mycket. Men nåt knas visar blodprovet och en odling på urinen ska jag få svar på under dagen. Så tacksam för att det inte var diabetes som ju äldre katter kan drabbas av. Då måste man ge sprutor, två om dagen, livet ut. Hur skulle man nånsin klara det?

Min lilla prinsessa är låg, hennes päls är tufsig och hon sover mest hela tiden. Jag är rädd att det är njurarna som krånglar. 

Alla mina balkongväxter utom en vit pelargon har drabbats av vita flygare och löss! En dag stod jag inte ut längre utan tömde alla krukor och rensade stora blomlådan på allt utom en nepeta som ju är perenn. Det är väldigt tomt och jag borde skaffa höstfägring av nåt slag. Men krysantemum är inte en favorit så jag får se om jag hittar nåt annat upplyftande. 

Men jag välkomnar september, det gör jag. Tänder värmeljus och tittar på en ny säsong av Alone Australien. Tänk vad folk utsätter sig för...

Köksbordet i förvandling

I påskas ropade jag in det runda köksbordet på auktion. Det var i avlutad furu och ganska så mörkt. Nu har jag funderat hit och dit i fem månader hur jag skulle gå vidare med det för att det skulle kännas rätt i mitt kök. Skulle jag måla med täckande färg? Bara måla underredet? Eller låta benen vara trärena och måla skivan? Många tankar. Men helst ville jag behålla den gamla känslan, det är ju ett bord som varit med i säkert hundra år. Jag tänkte på skrivbordet jag laserade för några år sen, det som numera är soffbord efter att jag kapat benen. Och så bestämde jag mig...

... för att lasera. Började med underredet. Tog vanlig vit vattenbaserad färg, bröt med två droppar gråbrun för lite varmare ton, spädde ut med vatten och började det roliga arbetet.

Penslade på och torkade av, försökte få till ett naturligt slitage. Jag är inte rädd att det ska bli fel, det är bara att måla på mer och torka bort tills man är nöjd.

När benen torkat funderade jag i två minuter om jag skulle behålla skivan trären. Men jag tyckte den var för mörk så jag bestämde att den också skulle få ett tunt vitt lasyrlager.

Här ser ni skillnaden efter första penslingen och avtorkningen. Flera lager duttade jag på och torkade av så att det skulle se ut som ett naturligt slitage. Svårt att sluta för det är så himla roligt.

Här stannade jag. Tänker inte behandla det med lack utan det får slitas vidare. 

Ett mycket lugnare intryck i köket nu och gotlandsstolarna från Levide, också auktionsfynd, passar så mycket bättre eftersom de är i ett ljusare träslag. Jag är nöjd och har haft en rolig förmiddag.

Och finaste fredagsbuketten levererade dotter Lisa redan i onsdags. Nu är det helg igen...

Ha det gott!

Här kan ni se förvandlingen av det gamla skrivbordet.

Ibland är det trassel på linjen

Helt plötsligt kunde jag inte föra över mobilbilderna till min dator. Mobil- eller datortrassel? Inte vet jag. Men helt plötsligt idag funkar det igen... som om inget hänt. 

Inte för att jag har så mycket att berätta. Men nu vet ni varför jag har varit tyst i ovanligt många dagar. Fortsättning följer... om gud vill och hängslena håller.

Kram!

Sommarens höjdpunkter

Höjdpunkt ett. Håkan Nessers nya roman Det finmaskiga nätet är här! Äntligen säger jag som längtat ända sen förra sommaren. Ska försöka läsa långsamt fastän jag vet att jag inte kommer att göra det.

Bara att läsa baksidestexten gör mig lycklig. Den här boken är den tionde och sista om Gunnar Barbarotti och Eva Backman. Snyft...

Höjdpunkt två. Kräftpremiär med kalas i morgon i vår samlingslokal. Jag som älskar kräftor kommer att njuta. Nästan lika mycket som att läsa första sidan i Det finmaskiga nätet.

Helgen kan inte bli bättre! Hoppas ni får det lika trevligt.

Svensk ekologisk hudvård

Jag behövde en ny kroppslotion och eftersom jag hittade en som både tilltalade mitt öga och innehöll svenska råvaror så köpte jag den. Dessutom var flaskan rejäl med 500 ml och hade pump. 

Den var helt magiskt bra, doftade milt av honung och var len mot kroppen. Trivdes så bra med den att jag sen kompletterade med en mjukgörande, återfuktande ansiktskräm, en deodorant och nu har jag köpt schampot i serien. 

Så nöjd! Produkterna är dryga och därför prisvärda. Och så himla snygg design! Jag har tidigare hattat hit och dit och provat olika märken men nu känner jag att det här är rätt för mig. Kanske för er också? 

Hade aldrig hört talas om Rapsodine tidigare. Nu vet jag att det svenska familjeföretaget startade 1990 och jobbar med ekologisk hudvård baserad på kallpressad rapsolja. Deras vision är att bidra till ett hållbart samhälle genom hudvård som tar ansvar för både människa och miljö. 

Jag är inte sponsrad om ni tror det. Ville bara berätta för er. Jag tycker serien, som omfattar mycket mer än vad jag visat här, verkar vara förnuftig.

Här är deras hemsida. där man får god insyn i både innehåll och tillverkning.

Må så gott!

Första augusti under 10 år

Elsa Billgren hade en tillbakablick på sin blogg häromdagen, 27 juli under 10 år, och inspirerad av den tänkte jag kika på vad jag bloggat om i början av augusti under tio år. För jag har ju haft en del för mig genom åren...

1 augusti 2015

Då visade jag att man kunde göra fina hängen av lönnäsor. Bara att ta en synål med en lång tråd och sticka igenom näsorna. Torkar så vackert och vid minsta vinddrag rör de sig gracilt.

Fina som girlanger också. Bara att hänga klasar över ett snöre. Kul att pyssla tillsammans med barn. Och nu är det rätt tid att skrida till verket. Blir så sugen!

1 augusti 2016

Min porslinsblomma blommar! Doften var stark och jag var glad över att inte alla knoppar slog ut samtidigt. Sorten heter Hoya pubicalyx.

Den här porslinsblomman har jag haft i många år och inte har hon blommat mer än ett par gånger. Men tagit många skott av denna mamma och gett bort har jag gjort, just nu har jag två mindre som är riktigt fina, men blommar det gör de inte. De måste nog ha några år på nacken? Det gör inget, jag har dem mest för de blanka vackra bladen och växtkraftens skull.

1 augusti 2017

Då gjorde jag ett inlägg om att binda kransar av renfana. Hur många jag gjort genom åren det vet jag inte! Luktar inte särskilt gott men när de torkat försvinner lukten.

Den som jag gjorde då har jag fortfarande kvar, efter åtta år.

Står lutad mot väggen ovanför vitrinskåpet, nu mer brun än gul, dammig och tufsig men fortfarande still going strong. Varit på väg bort ett par gånger men nää... den får vara kvar.

4 augusti 2018

Då hade jag skördat rosenbönorna jag odlat på balkongen.

Och förundrades över hur vackra de var. Synd att man måste ploppa bort skalen efter förvällningen. Som när man förväller mandlar ungefär.

Då blir de gröna och fantastiskt goda. Jag åt dem med kycklingfilé. Här är receptet på den goda bönsalladen:

En halv hackad vitlöksklyfta 
0,5 dl persilja
1 msk olivolja
0,5 msk vitvinsvinäger
1 tsk senap
Lite honung

2 augusti 2019

Då fick ni en dikt från mig. Den får ni nu också, varsågoda.

Augusti är sommar med höststänk i,
dimma och mörkare kväll.
Men ännu är inte det sköna förbi,
blåbär och gul kantarell.

Surströmmingsklämma, kräftor med dill,
skördade örter att spara.
Mjuka kvällsdopp för den som så vill,
dagar så underbara.

Augusti är sommar med höststänk i.

1 augusti 2020

Dags för att tapetsera lilla gången mellan vardagsrum och kök. Då bodde jag fortfarande kvar på Bergmästaregatan och hittade en reatapet som kunde passa. 

Diskret, så klart. Och med lokor, så klart!

Såg ut såhär i adventstid som kuliss bakom torkade lokor och tre vise män.

1 augusti 2021

Dotter Lisa gifte sig med sin Mathias på Högbo Bruk, efter 17 år och två söner. Så fint!

Och som traditionen föreskriver... något gammalt, något blått, något lånat, något fått... Lisa bar sin mormors armband som hon fått av mig för några år sen. Dagen blev så lyckad och kvällens middag med god mat och dryck var fantastisk.

Mammahjärtat svämmade över...

1 augusti 2022

Skrev om tycke och smak och kuddfodral. Ett nytt slingrigt...

... och ett gammalt. Hade för länge sen broderat en knappkrans på ett gammalt sammetsfodral. Minns att jag tyckte det var jätteroligt.

För knappar har jag gott om som synes.

Som bakgrund till Iris. Det åker fortfarande fram då och då. Tänk att knapparna sitter kvar.

1 augusti 2023

Då bloggade jag om en höjdpunkt. Hade precis köpt Håkan Nessers nyutkomna bok och var euforisk!

Det kom ett brev från München. Är ju som de flesta vet ett riktigt Nesser-fan. Sommarens höjdpunkt tycker jag. Och snart kommer hans nya... Det finmaskiga nätet. Gissa om jag längtar?

1 augusti 2024

Tagetes, kantareller och längtansbok handlade mitt inlägg om då.

Små kantareller torkar fint på tråd och ger dubbel glädje... 

... där de hänger under hyllan.

Och längtansboken handlar givetvis om Ung mans färd mot natt, 2024 år utkomna Nesserbok! 

Linnetagetes... finns inga vackrare tycker jag. Har odlat dem i så många år och de är tåliga, blomvilliga, gracila och trogna. Älskar dem!

Ja det var tio års inlägg om första augusti. Inte klokt hur fort det går. Minns ni själva vad ni gjorde första augusti 2015? På det viset är bloggen en fin dokumentation över händelserna man annars lätt glömmer.

Välkommen sköna augusti. Och tänk att ni orkade läsa ända hit!