Livet pågår

Jag ser att det kommit lite snö under natten. Äppelträdet, som har tusentals äpplen kvar, rör sig makligt i vinden utanför mitt köksfönster. Jag läser. Och läser. Livet pågår. Mitt vänstra ben vill inte hänga med. Nervsmärta, ständigt pulserande. Inte roligt alls. Jag har gjort ytterligare en MR-röntgen. Får svar nästa vecka. Troligen blir det en ny ryggoperation.

Nu passar Linda Olssons böcker mitt sinnelag. Läser om dem igen, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Vill bara att ni ska veta varför jag saktar ner på mina blogginlägg. Har verkligen inget att komma med. Är inte van att vara trött och modfälld. 

Ett deppigt inlägg, jag vet. Men just idag känns allt så ovisst.

Ta hand om er.

Min älskade sambo

2018 träffades vi för första gången, Iris och jag.

Hon skulle då fylla tre och bodde hos sin uppfödare Famanas och hade fött två kullar kattungar. Efter den sista kullen kom hon inte längre överens med de andra katterna och uppfödaren sökte ett hem åt henne där hon skulle få vara ensamkatt. Jag hade då sen en tid tillbaka bestämt mig för att försöka få tag på en vuxen omplaceringskatt och letade egentligen efter en Helig Birma.

Av en ren tillfällighet surfade jag in på Famanas hemsida där uppfödaren Anna lagt ut frågan om nån var intresserad av en omplacering. Rasen Ragdoll var jag inte alls bekant med och läste snabbt allt jag kom över på nätet. Märkte direkt att den skulle passa mig. Skickade in en intresseanmälan där jag fick berätta om mig själv och varför jag var intresserad av en omplacering. Anna ringde efter ett par dagar och efter att ha fått förklara vilket liv katten skulle få hos mig så bestämdes tid för ett besök.

Iris knockade mig direkt! Tycke verkade uppstå från hennes sida också och Anna bestämde sig för att jag skulle få äran att bli Iris nya matte. Med ett dunkande hjärta åkte jag hem och en vecka senare hämtade jag henne. 

Nu har vi varit ett par i mer än sju år och bättre sambo finns inte! Inte en sekund har jag ångrat mig. Nog tror jag ödet hade ett finger med i spelet den där kvällen jag trillade in på Famanas hemsida...

Tack Iris för att just du kom in i mitt liv!

En fin dag önskar jag er.

Friskhetstecken

Visst är det ett friskhetstecken när man får lust att laga mat igen? Inte bara äta matlådorna man förberett i frysen.

Jag tog det jag hade i kylskåpet och gjorde en enkel broccoligratäng med falukorvstrimlor och småtomater. Supergod blev den! Så här gjorde jag...

En färsk broccoli i bitar. Jag använder stocken också, bara att skala och skära tunt.

En snutt falukorv i tunna strimlor

10 delade småtomater

En äggstanning på 3 ägg och 3 dl mjölk. Kryddad med salt och svartpeppar.

Varvade allt och stekte i ugn i 200 grader varmluft, ca 25-30 minuter.

Det är dag 12 efter operationen och fortfarande är jag himla trött, vinglig i ett ben och har viss värk kvar. Men betydligt piggare och nu anar jag ljuset igen. Hurra!

Ha det gott alla därute!

Kram och tack!

 Tack för alla välgångsönskningar! På olika sätt har jag fått så många krya-på-dig-hälsningar...

Blommor, kommentarer, mejl, sms och telefonsamtal.

Så glad över min familj, släkt och vännerna runt mig.

Mår sådär men hoppas att det vänder snart.

Och tänk att jag har er. Kram och tack!

Tacksam

Det är lördag morgon och jag opererades för spinal stenos och diskbråck i tisdags. Lätt morfinvimsig gör jag detta inlägg. Att jag känner mig som överkörd av en buss efter operationen (som tog fyra timmar) är nog normalt. Jag är så tacksam över att allt har gått bra. Nyttigt att lära sig förstå att rehabiliteringen kommer ta tid. Framsteg... och bakslag. Sakta, sakta, sakta...

En gammal bild får symbolisera min tillvaro just nu.

Önskar er alla fina dagar och god hälsa.

Boktips... Gravglänta

Mattias Edvardsson har släppt sin första bok i en serie kriminalromaner som kallas Brottsplats Söderslätt. Handlar om polisassistent Unni Hilding och hennes kollegor i Trelleborg. Gravglänta heter första delen och jag har precis lagt den ifrån mig. En mycket spännande historia. Och helt oblodig, gillar inte böcker som ingående beskriver offrens skador. Enkel i språket och mycket läsvärd.

Nu är jag sugen på att läsa andra böcker av honom för han har skrivit många. Under tiden väntar jag på del två av Brottsplats Söderslätt. Härligt när man hittar en författare man tycker om som man inte råkat på tidigare.

Kanske ni läst något av honom?

Lite skralt

Den här tiden är det lite skralt med blommor på köksbordet. Den här lilla kranspeperomian får stå här så länge. Såg en höststjärna när jag handlade senast, den aprikosfärgade julstjärnan ni vet... men nää. Den känns inte riktigt rätt än. Förresten är ju julstjärnor inte bra för katter. Fastän Iris inte skulle falla sig in att tugga på ett blad så vill jag inte chansa.

Tavlan med den fint illustrerade trasten, eller om det är en stare? har följt mig genom åren. Ibland sitter tavlan på väggen, ibland står den i ett fönster eller som här, lutad mot väggen. Tycker mycket om den. Fåglar i olika skepnader har en plats i mitt hem. Men de riktiga får vackert sitta i äppelträdet utanför fönstret. Kan verkligen studera dem på nära håll även om det nu är lika skralt på fåglar där som på blommor på köksbordet. En och annan skata bara. Törs man säga att man längtar efter en hyacint? Nää, skojar bara. Än är det oktober kvar.

Önskar er fina dagar. Kram!

Medan jag väntar...

... bakar jag tekakor. Emellanåt får jag sug efter dessa godingar. Egentligen är de alldeles för goda!

Är rastlös så här i väntans tider och letar lagom aktiviteter. Kan ju vara bra att ha i frysen sen när jag är hemma igen efter sjukhusvistelsen. För då kanske jag inte har så mycket lust att baka. Eller göra nånting annat heller. Nu räknar jag dagarna och håller mig ifrån folk så jag inte drar på mig en förkylning. 

Här kommer receptet ifall ni har lust.

Tekakor – goda som bara den

Ca  24 st

50 g jäst

5 dl fingervarm mjölk

3 msk honung

1 äggula

11 dl vetemjöl

2 dl havregryn

200 g rumsvarmt smör

1 tsk salt

Lös upp jästen i lite av mjölken och blanda sen allt utom smöret, som klickas i undan för undan. Arbeta degen ordentligt och jäs minst 45 min.

Knåda, dela i två delar, gör rullar och skär ca 24 bitar som klappas ut till tunna rundlar, naggas och läggs på bakpappersklädd plåt. Jäs 45 min och sätt ugnen på 250 grader under tiden.

Innan tekakorna sätts in kastas lite vatten i ugnen inför varje plåt. Grädda ca 8 min. Låt svalna under duk.

Mums! Ha det gott.

17 oktober

Jag gjorde ju ett inlägg om glädjefyllda 10 oktober nyss. Men ett än mer minnesvärt datum är dagens... den 17 oktober!

Vill ni veta varför?

För det första... ett av mina barnbarn fyller 30 år idag. Hurra för Viktor!

För det andra... ett annat barnbarn har klarat sitt körkort. Hurra för Mille!

För det tredje... jag har fått ett operationsdatum. Hurra för mig!

Kan 17 oktober bli bättre?

Hoppas ni också har nåt speciellt att glädjas åt.

Mina alldeles egna små solar

Lite större trodde jag nog att blomkorgarna på solrosorna skulle bli när jag sådde dem. Och slå ut lite tidigare. 

Vågade inte ha dem kvar i pallkragen längre ifall nattfrosten kommer på allvar. Tror ni knopparna orkar slå ut? Sorten heter Sunspot och är en variant som inte blir högre än 50 cm. 

Lyser upp i köket. Mina alldeles egna små solar.

Ha det gott mina vänner.

Tårögd och tacksam!

Jag kan bli tårögd över saker som egentligen är små och vardagliga i allt det stora. Ögonen tåras och ryset känns utefter ryggen. Som när jag igår fick ett besked som gladde mitt mormorshjärta.

Tänder en massa ljus och känner mig så lycklig.

Dessutom kommer också ett annat besked som gör mig så euforisk att jag firar kvällen med rödvin, choklad och kolaglass! Jag är så tacksam. Tacksam för att känna mig trodd på. Få veta att nu är det snart dags! Om nåra veckor bara.

Den 10 oktober blev en fantastisk dag. För mig och för ett av barnbarnen. Hurra!

Kastanjer

                                                                                                                                               Bild från Pinterest

Kastanjer

På promenaden en dag

gick hon under ett träd
där tusen kastanjer
förlösta ur sina taggiga skal
låg i gräset

nakna

blanka

bruna

väntande

Hon böjde sig mödosamt
stoppade några i fickan
kände tyngden
tänkte
Vem kan nånsin bara gå förbi?

En liten dikt en vanlig tisdag från mig till dig. Kram!

Tack för alla år

 Tack för alla år som ni blommat på mina olika balkonger. Tack för glädjen ni gett mig.

Tack för växtkraften och blommornas hållbarhet. Främst ute... men också som snittblomma i vas.

Nu står de kvarvarande blommorna avklippta i mitt gamla Höganäskrus.

Jag kommer att sakna er väna skönhet.

Nu får ni vintervila i Lönnemossa och fortsätta livet hos dotter Lisa. Jag vet att ni kommer att trivas i hennes vård.

Tack för allt.

Vad jag drömmer om just nu...

Jag ser gamla bilder från mina promenadvägar och längtar så efter att få gå där igen. Tänker att till våren, då... 

... kan jag gå runt Tisken igen...

... vandra mellan gruvstugorna i Östanfors...

... eller gå runt Falu gruva.

Då kan jag promenera längs gatorna i stan och undra vem som bor innanför den här fina porten...

... eller hur det ser ut bakom denna?

Till våren, då...

Just nu kan jag hjälpligt ta mig till närmsta affär med min dramatenkärra för att veckohandla och om jag har en bra dag... till biblioteket. Så frustrerande! Biter ihop för jag vill inte ge mig. Väntar på en ryggoperation (spinal stenos och diskbråck) och blir sämre för varje vecka. Tacksam för familj och vänner som hämtar och skjutsar för att jag ska kunna vara med på roliga saker. Och tack och lov för sammankomsterna här i huset! I dag är det tisdag och då spelar vi Canasta. Den roligaste stunden på hela veckan!

Nu hoppas jag att oktober blir den månad när jag får min rygg och, framför allt, mina ben tillbaka. Det kanske är min tur nu?

Hoppas ni kan gå era promenader och se naturens skiftningar. Inte längtansfullt behöva titta på bilder från förr över gamla promenadstråk.

Kram på er!