Virka naturtrogna getingbon

Häromdagen, då när det var varmt om ni minns, så föste jag ut två stora getingar som hälsade på. Nu har de väl frusit ihjäl i det här vädret men jag tänkte då på att det var dags att sätta upp de fejkade getingbona. De som gör att getingarna som letar boplats tror att platsen redan är upptagen. Många knyter upp papperspåsar som nog också har viss verkan. Under pandemin gjorde jag ett inlägg om hur jag virkade mina naturtrogna getingbon. Många blev det som jag gav till mina barn som ju alla bor på landet. Och de fungerade faktiskt bra och gör så fortfarande fast de med tiden tappat en del av formen.

Inte svåra alls att virka. Jag använde restgarn av bomull som lämpligt nog hade perfekt färg och virknål nr 3,5. Här kommer beskrivning om nån har lust att virka.

Virkade getingbon 
8 luftmaskor virkas ihop till en ring.
Virka fasta maskor, öka en maska i varannan maska i ca fyra varv. (Det är här du bestämmer hur stort bo det ska bli, fler varv ger större bo). 
Därefter två varv med ökning i var tredje maska.
När virkningen börjar bilda en kurva virkas några varv utan ökning.
Börja sen minskningsvarven genom att virka två maskor och hoppa över den tredje.
Fyll bollen med hopknycklat tidningspapper.
Fortsätt minskningen med att virka en maska och hoppa över nästa.
Lägg till mer papper så boet blir runt.
I slutet kan du minska tätare.
När boet är klart sparar man en bit av garnet till upphängning.

Knyt dem tätt mot taket, vid fönstret eller där getingarna brukar bygga. Se till att de inte rör sig i vinden.

Lycka till!

Älsklingsblomma

Pionerna är underbara och fyller hela vardagsrummet med sin väldoft. Jag måste försiktigt känna med handen på dem när jag går förbi. Så sinnligt vackra! Många älsklingsblommor har jag men pionen har varit nummer ett genom åren.

Njuter så av dem. Vilken är favoritblomman som följt er genom åren?

Igår kväll planterade jag på balkongen och sådde i pallkragen och i morgon varnas det för snö! Hoppas den stannar i fjälltrakterna men säker kan man aldrig vara. Härliga dagar har vi haft, gårdagens 25 grader var ofattbara. När jag la mig stod termometern på 19! 

Önskar er fina dagar framöver. Och tack för synpunkterna på min sovrumstapet i förra inlägget. Älskar den... också.

Uppåt väggarna romantiskt

Ni kanske minns att jag för ett tag sen tänkte plocka bort stången med torkade växter jag hade ovanför huvudet? Det gjorde jag också. Så här såg det ut då...

Trivdes jättebra med dem men efter snart två år var de dammiga och lite trista. Och det var dags för en förändring. Jag blev förälskad i en tapet när jag såg den hos en av mina instavänner och tänkte... där är den ju, tapeten jag letat efter! Och passande nog fick jag en tapetsering av döttrarna i födelsedagspresent och i lördags blev det verklighet. Jag stod för tapeter, lunch och kaffe, de hjälptes åt att tapetsera. Mycket konstigt att se andra tapetsera åt mig för jag har alltid tapetserat åt mig själv (och andra) genom åren. Men att kliva upp och ner på stegar är no no för mig nu. Suck. Ska vi kika?

Tapeten är trots sin "storblommighet" mild i färgerna och passar till de färger jag trivs med och har i sovrummet sen länge.

Sänggaveln, som består av två hopsatta gamla fönsterbågar kom till sin rätt och behövde inte målas om som jag trodde. De har genom åren varit vita, gröna, vita igen, gröna igen och så haft två olika bruna nyanser. 

Iris tyckte det var konstigt med allt ståhej i sovrummet. Hon fyllde 10 år i går, min lilla prinsessa!

Hon kom till ro när ordningen var återställd. Min romantiska tapet och jag kommer mycket väl överens och jag har sovit så gott med blomslingorna bakom huvudet. Jag är så nöjd!

Några spår är kvar från de torkade växterna, slängde inte alla. För inte kan man kasta en sån här spretig och gullig bukett med blodtopp och något slags gräs. Inte jag i alla fall.

Glad söndag på er!

Tapet Inger, Sandstone från Sandbergs tapeter. Finns i flera färgställningar. Lätt att tapetsera, kommer som färdiga mönsterpassade våder på rulle.

Uppslukad

Uppslukad och ivrig... Ja, tycker att jag har flyt just nu. Varje ledig stund blir det skriveri. Älskar orden, fantasin, att hitta drivet som för handlingen framåt. Extra glad idag när jag hittat ytterligare en pusselbit. Kanske den viktigaste av alla. Trots att det inte är en deckare... hihi.

 
Ibland lyfter jag blicken och ser den skira grönskan genom sovrumsfönstret. Tänk så mycket ljuvligt vi har framför oss. Nu är det dags för stora balkongstädningen. Och kanske den första kaffekoppen i solskenet?

Välkommen skönaste maj!

Vår, vitsippor och uppdatering

En bukett vitsippor fick jag idag. Underbara i sin enkelhet. Satte dem så jag ser dem hela tiden, de är ju förgängliga. Tack för fina ord om mitt nya, fast gamla, köksbord. Jag njuter varje gång jag går in i köket. Kom på att det är nog det där med att det är runt, inga hörn i ett kök fullt av kantighet, som gör det så harmoniskt. 

Tänkte uppdatera er om min rehabilitering eftersom jag får frågor om hur det går för mig. För er som inte vet så opererade jag ryggen två gånger inom två månader. Ryggoperationen gick bra men vänster ben/fot/tår ville inte hänga med på färden. Har mist känseln i delar av benet och foten, framför allt stortån, som är helt känslolös och hängande. Det gör att jag inte kan röra mig obehindrat utan måste gå med stavar utomhus. Det går sakta eftersom jag måste anstränga mig att lyfta foten för varje steg. Det helt naturliga sker inte naturligt. Därför blir mina promenader begränsade, kan klara av att gå och handla en gång i veckan men då är jag helt slut efteråt. Gör mina övningar jag fått av min fysioterapeut och tror själv att de förmodligen stärker benet men för övrigt känns foten likadan som när jag klev ur sängen efter operationen. Nu har det gått fyra månader sen dess. Jo jag vet att nerverna kan hitta tillbaks till varandra ända upp till två år efter skadan. Men jag har en känsla att så inte kommer att hända. Tack och lov är nervsmärtorna jag hade innan operation två helt borta. Och av två eländen så väljer jag lätt min nuvarande situation. Har någon av er erfarenhet av liknande känslobortfall?

Men njuta av våren och vitsippor det kan jag göra ändå! Ta vara på tiden, må gott och ha en fin helg.

Nytt i köket lagom till påsk

 Hade jag tur att vinna auktionen tror ni? Jaaa! Är så glad.

Så här såg det ju ut i köket i förrgår. Slagbordet som jag tycker så mycket om blir hämtat om en stund och får nytt boende i Lönnemossa. Det passade bättre i min gamla lägenhet, här i köket blev det lite för kompakt och jag har bara haft det utfällt en gång när vi var många och då var det trångt.

Idag så ser det ut så här...

... ett runt furubord från 1800-talets slut har flyttat in. Köket känns luftigare och trivsammare. Jag har väntat så länge på det rätta. Finns ju hur många runda klaffbord som helst med svarvade ben. Men jag ville ha...

... ett med raka ben. Ben som matchar mina gotländska Levidestolar som även de är inropade från Dalarnas Auktionsbyrå.

Inte mycket påskpynt hos mig men gamla ägghönan har fått komma fram. Och på väggen har jag satt upp...

... den roliga påsktavlan...

... som illustrerar en del av dagarna en höna ligger på ägg. 

Nu önskar jag er alla en Glad Påsk. Ha det gott!

Stilla veckan

Idag går vi in i stilla veckan, som den som leder in i påsk kallas. Hos mig är det verkligen stilla. Inte mycket nytt har jag att komma med. Är ju i min bubbla och vill bara skriva.

Väntar dock på måndagens nätauktion hos Dalarnas auktionsbyrå med spänning. Där har det dykt upp en möbel jag letat efter. Kanske blir den min... kanske inte. Alltid svårt att veta hur mycket man ska lägga. Men är det någonting jag lärt mig så är det att inte snåla om man verkligen vill ha något! Så vi får väl se...

Den här gamla tillbringaren är jag så förtjust i. Ett loppisfynd jag gjorde för längesen. Nu har den fått kliva fram efter att ha varit fylld av diverse träredskap och länge stått på köksbänken. Kommer säkert från 30-talet, märkningen under är en mycket otydlig Rörstrandstämpel. Önskar jag visste vad servisen heter. Kanske någon vet? Somliga saker tycker man mer om än andra.

Önskar er en fin stilla vecka.

Det där med ålder

Titta vilken maffig bukett tulpaner jag fick av döttrarna när jag fyllde år för ett tag sen. Jag hade önskat mig ett besök på asiatiska restaurangen Chop Chop och den önskan blev uppfylld med råge. Så gott och så trevligt att få sitta en stund med sina flickor och äta, prata och skratta! Efter besöket hade jag mat i ytterligare två dagar för man utnyttja ju dogybags om tillfälle ges. Och det var minsann stora portioner och närapå lika gott dagarna efter.

Men det var egentligen det där med ålder jag tänkte skriva. För inte känner jag mig som de fysiska 79 år jag nu fyllt. Tänk att ha fått vara med sen 1946, skapligt frisk... förutom sviterna efter ryggoperation två, men om vänsterbenet och min risiga fot pratar vi inte nu. För om huvudet, känslorna och välbefinnandet finns så är man inte äldre än man gör sig. Har nog aldrig haft riktig åldersnoja utan känt att livslust och positivitet är den rätta åldern och glädjen att finns överstiger alla negativa tankar.

Hurra för oss som har kommit så långt i livet. Så grattis till mig och grattiskramar till alla er andra!  

Tack för grattishälsningar som kommit via olika medier! 

Hälsning från min bubbla

En liten vårhälsning från mig till er. Jag gör mest bara en sak nu... skriver. Och då är jag så fokuserad och inne i min bubbla att jag oftast glömmer både tid och rum. Vips har det gått en vecka!

Men idag ska jag läsa ikapp lite bloggar. Det har också blivit åsidosatt.

Hoppas ni också har det bra. Kram!

Blomsterlönn, en önskeväxt

                                                                                                                     bild Pinterest

Blomsterlönn eller Klockmalva springer man inte ofta på i handeln. Åtminstone har jag inte gjort det. Ofta får man kanske en stickling av en vän. Hade en i Vårt röda hus men varför den inte överlevde minns jag inte. Hur som helst, jag är sugen på en Blomsterlönn och eftersom jag tänkte (som så ofta) hur svårt kan det va, så köpte jag frön och sådde dem i början av februari.

Av tio frön grodde åtta och nu har jag skolat om dem i lite större krukor. Tror ni de kommer att överleva? 

                                                                                                             bild Pinterest

Klockorna är så vackra, skira och tunna. Den sort jag sådde blir lite mer aprikos. Om de nu nånsin kommer att blomma. De kan bli riktigt stora och gamla. Men jag kommer vara hård med beskärningen första tiden för att de ska förgrena sig.

Här bor de nu, i sovrumsfönstret där det är ljust och svalt. Väx, väx, väx!

Har ni haft nån Blomsterlönn?

Min egen ovärderliga trädgårdsbok

 Äntligen mars och odlaren i mig har vaknat!

Kollar mina fröpåsar som verkligen inte är många, och plockar fram min trädgårdsbok...

... där jag läser förra årets anteckningar. Just det, jag minns när jag läser... Så bra att bli påmind om...

... att det blir Flitiga Lisans år på min balkong i år. Dags att förså dem nu. Och tänk att jag köpte frön förra året!

Ni skriver väl trädgårdsbok? Jag har flera fullskrivna från minst 20 år tillbaka. Så roligt att läsa om hur det växte och vilka som var bäst, sämst... och vad jag skulle tänka på till nästa år.

Glad vår på er!

Morgonstund

God morgon. Jag har vaknat tidigare än vanligt idag. Tankarna snurrar av en idé som måste ner på pränt. Har kommit in i ett skriveriflow och kan bara tänka på det. Skriver ju lite då och då men nu fick jag en så intressant historia i huvudet som jag broderar vidare runt. Så kul när det händer! 

Ville bara berätta det. Kram på er!

Stilla dagar hos mig

 

Såhär i slutet av februari känns dagarna trötta. Inte händer det så mycket hos mig.

Kan inte säga att jag har tråkigt. Brukar hitta saker att göra.

Flyttar en stol från sovrummet hit till exempel.

Stickar lite. En tröja att dra över huvudet är det tänkt att bli.

Egen design för oftast följer jag ändå inte mönstret. Ska försöka få till kragen så den kan funka både öppen och knäppt.

Tack och lov för mina bokhögar. Har bestämt mig för att sticka mellan med Elsie Johanssons böcker. En utmärkt författare har gått ur tiden. Jag läser gärna om böckerna i min bokhylla... ibland flera gånger. Som trygga vänner känns de.

Nej, inte har jag tråkigt. Bara lite mer stillsamt. 

Mitt loppisfynd

Som jag berättade så var jag och dotter Anna på loppis i söndags och trängdes med en massa folk hos Förråd1 som ligger uppe på regementsområdet här i Falun. Där finns miljoner grejor och möbler av allehanda sort. Den som trodde jag hittat en likadan ljuslykta som jag letat efter sen jag slog sönder min mest älskade, trodde fel. Nej, jag letade nånting annat jag verkligen inte trodde jag skulle hitta på första försöket...

Men det gjorde jag. Direkt vi kom in pekade Anna på ett bord som överfullt med grejor balanserade uppepå ett annat bord. Åh... Ett perfekt nätt litet bord att ha min laptop på! Ett gammalt 1800-talsbord som levt ett hårt liv, säkert under lång tid stått undanskuffat i nån lada eller källare. För använt och oälskat har det nog varit de senaste 100 åren. Tar inte stor plats och fyller sin funktion perfekt. Jag gjorde ju om skrivbordet jag hade här innan till soffbord om ni minns. Trodde det skulle funka att ha datorn på köksbordet men blev så less på att ha den där, oftast var den i vägen.

Slitet och välanvänt men med en patina som jag tycker om. Det är trätappat och ännu stabilt efter så många år. Jag vet att många skulle skicka det direkt på tippen, eller möjligen måla om det, absolut inte betala för det... men sån är inte jag. 

För övrigt så har stången med torkade växtbuketter gjort sitt. Har andra planer som måste mogna lite först och jag behöver nog ta ett djupt andetag om jag ska våga. När man har varit (och fortfarande är) hemmasittare så får man ögonen på mycket som man skulle vilja förändra. I alla fall jag! På gott och ont. Men jag har alltid fått idéer som jag genomfört direkt, ibland kanske för snabbt men oftast är jag nöjd efteråt. Varför vänta och hur svårt kan det vara är mina ledord!

Allt har sin tid och jag tycker fortfarande om buketterna ovanför mitt huvud som jag inbillat mig fångat mina drömmar. Men nu ska de bort. Först måste jag kunna klättra på en stege. Och det är minsann inte en självklarhet ännu.

Att leta efter den där ljuslyktan fanns inte alls i mitt huvud. Ville bara hem med mitt fynd som nu är såpskurat och doftar så gott när jag nu sitter här och gör detta inlägg.

Välkommen hem till mig lilla bord!