Stilla dagar hos mig

 

Såhär i slutet av februari känns dagarna trötta. Inte händer det så mycket hos mig.

Kan inte säga att jag har tråkigt. Brukar hitta saker att göra.

Flyttar en stol från sovrummet hit till exempel.

Stickar lite. En tröja att dra över huvudet är det tänkt att bli.

Egen design för oftast följer jag ändå inte mönstret. Ska försöka få till kragen så den kan funka både öppen och knäppt.

Tack och lov för mina bokhögar. Har bestämt mig för att sticka mellan med Elsie Johanssons böcker. En utmärkt författare har gått ur tiden. Jag läser gärna om böckerna i min bokhylla... ibland flera gånger. Som trygga vänner känns de.

Nej, inte har jag tråkigt. Bara lite mer stillsamt. 

Mitt loppisfynd

Som jag berättade så var jag och dotter Anna på loppis i söndags och trängdes med en massa folk hos Förråd1 som ligger uppe på regementsområdet här i Falun. Där finns miljoner grejor och möbler av allehanda sort. Den som trodde jag hittat en likadan ljuslykta som jag letat efter sen jag slog sönder min mest älskade, trodde fel. Nej, jag letade nånting annat jag verkligen inte trodde jag skulle hitta på första försöket...

Men det gjorde jag. Direkt vi kom in pekade Anna på ett bord som överfullt med grejor balanserade uppepå ett annat bord. Åh... Ett perfekt nätt litet bord att ha min laptop på! Ett gammalt 1800-talsbord som levt ett hårt liv, säkert under lång tid stått undanskuffat i nån lada eller källare. För använt och oälskat har det nog varit de senaste 100 åren. Tar inte stor plats och fyller sin funktion perfekt. Jag gjorde ju om skrivbordet jag hade här innan till soffbord om ni minns. Trodde det skulle funka att ha datorn på köksbordet men blev så less på att ha den där, oftast var den i vägen.

Slitet och välanvänt men med en patina som jag tycker om. Det är trätappat och ännu stabilt efter så många år. Jag vet att många skulle skicka det direkt på tippen, eller möjligen måla om det, absolut inte betala för det... men sån är inte jag. 

För övrigt så har stången med torkade växtbuketter gjort sitt. Har andra planer som måste mogna lite först och jag behöver nog ta ett djupt andetag om jag ska våga. När man har varit (och fortfarande är) hemmasittare så får man ögonen på mycket som man skulle vilja förändra. I alla fall jag! På gott och ont. Men jag har alltid fått idéer som jag genomfört direkt, ibland kanske för snabbt men oftast är jag nöjd efteråt. Varför vänta och hur svårt kan det vara är mina ledord!

Allt har sin tid och jag tycker fortfarande om buketterna ovanför mitt huvud som jag inbillat mig fångat mina drömmar. Men nu ska de bort. Först måste jag kunna klättra på en stege. Och det är minsann inte en självklarhet ännu.

Att leta efter den där ljuslyktan fanns inte alls i mitt huvud. Ville bara hem med mitt fynd som nu är såpskurat och doftar så gott när jag nu sitter här och gör detta inlägg.

Välkommen hem till mig lilla bord!

Söndagspizza

Längs ner i frysen hittade jag en halv rulle trött pizzadag, färsk en gång för länge sen, sparad eftersom jag aldrig behöver en så stor pizza som en hel rulle ger. 

Brukar för det mesta göra en pizza bianco, dvs använda creme fraice istället för tomatsås. Godare tycker jag och så finns ju alltid creme fraice i min kyl. Annars blir alltid fyllningen a la man tager vad man haver. Och det blev gott den här gången också.

Nästa inlägg ska jag visa ett fynd som jag är så glad över. För första gången på flera månader följde jag dotter Anna på loppis! Det var så roligt! Hankade mig fram med stavar och vad tror ni jag hittade där direkt jag klev in? Jo... det jag inte trodde skulle finnas. Wiii! Snart ska ni få se...

Ha det fint! 

När man bor själv...

... får man bestämma, det gillar jag. Så därför bestämde jag att skämma bort mig med en ny matta i födelsedagspresent. Lite för tidigt, men den levererades till min dörr närapå direkt. Snabb leverans tackar man inte nej till. Det är en rölakanmatta och om jag lärt mig något genom åren så är en matta i rölakanteknik en slitstark och bra investering. Har en tidigare, som nu ligger i sovrummet, och som jag ropade in på auktion för länge sen och den är lika fin nu som då.

De bleka färgerna tröttnar jag inte på, katthåren syns inte i första taget och det är lätt att ta bort fläckar eftersom den är helt i ull.

Den matta jag nu förpassat till källaren tyckte jag också mycket om, en Kelimmatta som färgmässigt passade bra men rent ut sagt var i en skitkvalitet trots 100% ull. Svår att dammsuga bort katthåren från och blev snabbt sliten och knutig efter bara ett halvår trots att den var tre gånger så dyr som den jag nu köpt. Så dyr behöver inte betyda bättre, i alla fall inte i detta fallet. Aldrig mer en Kelimmatta! Kanske den får komma upp och bli julmatta för ombyte förnöjer ju som ni vet.

Riktigt själv bor jag ju inte. Iris bor ju också här och med sin rikliga päls bidrar hon till val av både färger och kvalitet. Iris är också bra på att ge mig presenter. Den här finingen envisades hon att ge mig i julklapp. 

Är ni bra på att skämma bort er själva?

Tack för alla tips på bra serier att följa! Har sett samtliga förslag redan och letar vidare bland allt som finns. Återkommer med tips om jag hittar något bra.

Tips för hemmasittare

Jag som är hemmasittare nu efter operationerna har väl aldrig tittat så mycket på tv som i vinter. Här kommer två tips att kolla på som finns på SVTplay.

Tips nummer ett...

Alla fyra säsongerna av Svenska hjärtan har jag nu sett! Ni minns väl dramaserien om grannarna i radhusområdet? Serien skrevs av Carin Mannheimer och spelades in mellan 1987-98. Handlade främst om Elisabeth och Torsten och deras grannar. Nog följde jag den då och tyckte den var bra men nu framstår den som ett fantastiskt tidsdokument och har stor igenkänning i både det ena och det andra. Jag klämde alla 28 avsnitten á 60 minuter på ett par dagar!

 Tips nummer två...

Alone Danmark. En överlevnadsserie där tio danskar filmar sin egen tillvaro efter att ha blivit strandsatta, en och en utan kontakt sinsemellan, runt den 45 km långa sjön Altevatnet i nordnorges vildmark där det regnar mer än 200 dagar om året. Totalt isolerade med bara det nödvändigaste ska de försöka överleva så länge de orkar. Så intressant att få följa det ensidiga livet där att fånga fisk och plocka bär är det som huvudsakligen uppfyller varje dag, varje timme. Och jo, de har med sig en gps-sändare där de kan trycka på knappen och bli hämtade när de inte orkar mer. Här har jag också sett två säsonger på raken.

Undrar vad jag nu ska se? Kanske Hem till byn? Gillar de vardagliga och "snälla" serierna... egentligen där det inte händer så mycket.

Kanske nån har ett tips?                                                                Båda bilderna lånade från nätet

Aldrig nånsin...

 ... trodde jag att det skulle finnas konstgjorda krukväxter i mitt vardagsrumsfönster! Har alltid rynkat på näsan och tyckt att de ser plastiga ut.

Men eftersom mina gamla krukväxter inte trivts för att de fått för lite ljus så har jag ändrat mig.

Och vem vill inte ha lite fräsch grönska i sitt fönster? Tre krukor har jag nu och jag tycker inte alls att de ser konstgjorda ut. I alla fall om man inte tittar alltför nära.

Tänk så bra att man kan ändra sig!

Ha en fin dag.

Mina vardagstankar

Det är på tiden att jag kommer med ett längre blogginlägg än de korta snuttar jag levererat sådär på en höft senaste tiden. Har ju inte mått så bra efter två ryggoperationerna under kort tid och när jag ser i backspegeln... kanske inte så konstigt.

Jag är en lyckligt lottad människa som sällan eller aldrig är låg, nere, deprimerad eller under isen. Därför så kom det som en överraskning att jag kände mig just så. Och så trött. Orkade inget och definitivt inte med alla gulliga människor som försökte peppa mig. Jag ville inte ha roligt. Ville bara sova. Inte ens mat var gott! 

Jag är så glad att allt det ledsna är borta nu. Egentligen nyttigt för mig att få känna mörkret ett tag. Tänker på och förstår sinnesstämningar lite bättre för dem som ständigt dras med depressioner av olika slag och grad. Som inte orkar med sig själva. Stackars, stackars dem.

Fortfarande, och säkert länge till, behöver jag hjälp av barnen med en hel del. Det finns så mycket som man kan bli tokig på! Att stå och titta på en sak där på översta skåphyllan och inte kunna ta ner den. För att kliva upp på en stol/trappstege går inte. Och som att behöva vänta på att nån tar fram och lyfter upp symaskinen på bordet. Att inte kunna göra sina inköp själv. Jag som är van att kunna göra allt själv, ibland det omöjliga också.

Men om man jämför med annat elände man kan råka ut för så är jag oändligt tacksam. Och tänker man vidare och ut i världen så borde man hålla tyst. Eller egentligen skrika! Hur ska allt bli? Såg och hörde på Trumps installationstal i måndags och blev alldeles skakad över hans utlovade despotiska välde. Hur ska världen kunna bli bättre med dessa maktmän?

Jag lever vidare i min vardag och gör så gott jag kan för att bidra till en bättre värld. Tänker att om alla gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar så kanske isbergen smälter lite saktare...

Ta hand om er och ha det så bra ni kan.

Ett gott skratt

När man behöver hjälp med att handla maten så kan det uppstå roligheter. Igår handlande dotter Lisa åt mig och plockade efteråt också snällt in varorna i mina skåp. I morse när öppnade skafferiet stod jag öga mot öga med en burk ananas. Va? Ananas hade jag verkligen inte beställt.

Efter att ha kollat på min lista jag skickade henne fick jag mig ett gott skratt...

Under falukorven jag helst ville ha hade jag skrivit... annars X-pris 19.90, alltså den korv som jag kunde tänka mig eftersom inte alla butiker har den godaste från Siljans chark. Lisa läste ananas istället för annars! Hihi! Så kan det gå och vi fick oss ett gott skratt båda två. Nu blir det varma mackor a´la 70-tal som fredagsmys framför På spåret i kväll.

Jag fick lämna min gipskorsett på ortopeden i tisdags och gick jublande glad ut därifrån. Så härligt! Ett stort steg bland alla myrsteg! Nu blir träningscykel tillagd till mitt ryggträningsprogram och så promenader med stavar förstås.

Hoppas ni får en fin helg. Det ska jag ha!

Myrsteg

Söndag och frukost med sällskap. Iris vet att hon får delta, men på avstånd. Förresten duger inget av det jag äter men hon tror nog att ett under ska ske.

Igår fick jag hjälp att plocka bort julen och jag har nog aldrig haft allt kvar såhär länge förut. Känns fräschare direkt när allt är borta. Ändå har jag så lite julsaker uppe nuförtiden.

Mitt mående är bättre men nog tycker jag alltihop går med myrsteg. Inte min melodi direkt. Är dålig på det där med tålamod. På tisdag ska jag på återbesök till min ortopedläkare. Då har jag haft den förhatliga gipskorsetten natt och dag i fyra veckor. Måtte det räcka!

Må gott och promenera ni som kan. Med dubbar under skorna!

Påputtning och första tulpanbuketten

Den första tulpanbuketten för året pryder soffbordet och även om det är minus 17 idag så gör den att jag känner ett litet vårspritt i mig. Det har varit mycket innesittande för mig denna jul och nyårshelg men nu har jag bestämt, med viss påputtning, att jag måste komma igång igen efter operationerna. Det är bra att bli påputtad!

Har läst mycket och kan rekommendera Viveca Steens serie Åremorden. Har sträckläst dem och just börjat på bok fyra. Lagom lättläst och spännande. Så ser jag om The Split på Svtplay. Finns tre säsonger av serien och så två nyinspelade avsnitt. Varsågod om ni inte har sett den förut. Så så bra!

Nu ska jag klä på mig och gå ut med soporna till sophuset på gården. Jag börjar så smått för det har jag fått i läxa!

Hoppas ni haft det bra under helgerna. Och tänk att det redan är trettondagsafton. 

Onödig, men alldeles, alldeles underbar!

God fortsättning på er. Hoppas julhelgen varit bra. Måste bara visa er vad Iris envisades med att ge mig i julklapp... trots att vi kommit överens om att inte ge några klappar till varandra i år. Jag försökte protestera men hon tyckte jag var värd den för hon vet hur förtjust jag är i glasföremål. Så gulligt!

En pumpa i glas! Helt onödig egentligen... men alldeles, alldeles underbar! Tack min gulliga Iris för att du vet på pricken vad din matte tycker om.

Snart är det nytt år. Som så många andra hoppas jag på ett bättre år än detta. Men medan vi väntar på 2025 tar vi vara på de sista dagarna och gör något bra av dem. Eller hur?

Kram på er!

Min julönskan

 Redan nu vill Iris och jag önska er alla en God jul.

Doften av de blåa hyacinterna jag fått doftar helt underbart. Inte alls så starkt som de brukade förr. De står sig vackra mycket längre än vita också. Om bara några dagar är julen här. Och liksom tidigare jular vill jag ge er juldikten jag skrev för många år sen. Lika aktuell nu som då.

Min julönskan

Jag önskar att alla får lagom av allt
lagom av snö och fem grader kallt

Att alla får njuta av kvällar och dagar 
med lagom av julgröt i sina magar

Att alla har glädje och ro i sitt hus 
lagom av glögg och massor av ljus

Få själsligt lugn i decembertid 
känna lycka och uppleva julefrid

Och tänk om min önskan om fred kunde segra 
då skulle jag aldrig önska nåt mera...

God Jul önskar jag er alla!

För den som undrat... 

Jag har nu genomgått min andra ryggoperation och varit hemma några dagar. Tack för att ni tänker på mig och jag vet att några undrar vad som gjorts. Så ni får den korta versionen här. Ett stort diskbråck som tillkommit efter operation ett har tagits bort och gammal ärrvävnad har skrapats bort. För att komma åt har både muskler och nerver lyfts åt sidan. Sytts ihop och lagts tillbaka. Efteråt fick jag fick ligga i strikt planläge under 24 timmar och nu vankar jag runt med stavar och bär en tung gipskorsett som gjutits efter min kropp och som jag ska bära natt och dag under 4 veckor. Jag är vinglig på vänster ben som tidigare. Men nervsmärtan är helt borta!! Min läkare är synnerligen nöjd med operationen. Så det är jag också. Vilken fantastisk vård vi har! Smärtstillande tabletter är mina bästa vänner just nu. Nu vet ni och jag kommer inte att orda om detta mer. Ser fram mot det nya året med tillförsikt!

I mörka natten i midvintertid...

 ... vi hälsar dig, väna Lucia.

Välkommen du goda med ljuset hit,
välkommen med hälsning om julefrid,
välkommen med ljus i din krona.

Önskar er alla en fin helg med många ljus runt er. Kram! 

Visst innehöll tiden mer tid förr?

Tidig morgon, andra advent. Jag har dukat upp min vanliga frukost. Men också lagt fram paket nummer två från dotter Lisas paketkalender. Nu har det blivit tradition att jag och hennes systrar får varsitt adventspaket att öppna. 

Paketet innehöll en Rocky Road med sked. Den ska jag njuta av och röra ner i en kopp varm mjölk under Ernsts julprogram i kväll. Ska bli spännande att smaka nåt jag aldrig smakat tidigare.

Trots att jag bokstavligen drar benen efter mig går dagarna fort. Märkligt det där med tid. Visst innehöll tiden mer tid förr?

Adventskram till er alla!