Att skriva

Jag har länge tänkt göra ett inlägg om mitt skriveri. De flesta av er vet ju att jag skrivit och gett ut fem romaner på egen hand. Dessutom fotat och formgett dem helt själv. Inte så konstigt, formgivning har varit mitt yrke under många år. Närapå varje dag skriver jag. Vadå? undrar ni säkert. Jaa, kanske börjar jag på en novell... eller fortsätter på ett längre stycke som växer fram och inte vill ta slut. Vad som helst egentligen.

Att skriva har alltid passat mig, uppsatsskrivning i skolan var det allra roligaste. Att få uttrycka sig i skrift är för mig enklare än att tala. Jo, det är sant! Orden på papperet kommer dit av sig själv medan när jag pratar med okända människor så hittar jag inte rätt ord. Så kan det faktiskt vara.

Märker att jag tilltalas mer och mer av det avskalade korta formatet. Som att skriva poesi. En tanke, ett ord i mitt huvud, som blir till en mening... Nånting från mitt inre. Ofta blir det bara knas, ibland en liten gnistersten. Jag är min värsta kritiker. Hård och pekpinnig. Men det finns knep. Jag har lärt mig att lägga undan det skrivna ett tag, glömma bort. Sen, en annan dag tar jag fram det och ser med andra ögon på det skrivna. Och tycker, mja, kanske inte så tokigt ändå. Händer att jag byter ut ett ord här och där för bättre rytm. För stolpiga texter är för mig en fasa.

Mitt skriveri på riktigt började 2004 när jag upptäckte att det jag skrev möjligen höll på att utvecklas till ett bokmanus. Före det hade jag inte alls tänkt att jag, lilla jag, skulle kunna ge ut en roman! Många kringelikrokar och två år senare, gav jag ut Café Trädgårdslyckan på mitt egna förlag, Myra. Åh, vilken känsla att hålla den färdiga roman i handen. Att få lukta på sin alldeles egna nytryckta bok! Marknadsföring och distribution skötte jag själv och hade mitt boksläpp på den då stora Bokmässan på Örebro slott. Blev intervjuad både i press och i lokalradio. Så kul men pirrigt. Att tala inför publik är inte min grej. Att skriva är en sak. Att sälja sig är en annan. När jag åkt runt ett tag och träffat bokhandlare och krängt boken var jag så trött på distributionen så jag tänkte, aldrig aldrig mer kommer jag att ge ut fler böcker.

Men att säga just det ska man akta sig för. Så mellan 2017 och 2019 publicerade jag ytterligare fyra böcker. Inte klokt när man tänker på det! Sen ett tag tillbaka är alla upplagor slutsålda och jag har ingen ambition att ge ut ytterligare böcker. Byrålådan är en bra förvaring. Där ligger min självbiografi i tre exemplar, skriven för mina döttrar att läsa en dag. Och så ett antal dikter och ett gäng noveller. Några av novellerna har under åren publicerats i olika veckotidningar. Nu har jag slutat skicka in dem.

Jag vill avsluta det här inlägget, som blev så mycket längre än jag menade, med att säga att har ni en längtan, en önskan att skriva... gör det! Bara börja, tänk inte så mycket för då blir det aldrig av. Skriv berättelsen om ditt eget liv. Skriv en dikt. Bara skriv.

Börja nu.

Kram på er.