Vad kan man mer begära?

 En doftande pionbukett, ett glas sval rosé och en oläst bok. Nej, vad kan man mer begära? 

Efter en vecka med tropisk värme välkomnade jag lördagens regn- och åskskurar och söndagens betydligt svalare temperatur. Sommarväder som det ska vara... om man frågar mig. Men jag tackar högre makter för min lägenhet som ju är så mycket svalare än min gamla. Nu ska jag inte tjata om det mer men ni ska veta hur lycklig jag är över att ha hamnat här.

Och så ett glas av Leva rosé, mitt balkongvin, en av mina längtor under vintern. Så nu njuter jag!

Önskar att ni har det lika bra som jag denna söndag som på nåt mystiskt vis är den sista dagen i juni. I morgon är det juli... redan!

Kram på er.

Grönt är skönt

 

Jag bor mitt i en trädkrona
ja, så känns det

Bland talgoxar, blåmesar
och en och annan skata bor jag

Solen silar genom bladverket
små äppelkart överallt

Tacksam över skuggan
lyssnar jag till vindens sus
och fågelungetjatter

Grönt är skönt
Skönt, och så sant

Ta hand om er i värmen.

Piontider

 

När jag gjorde förra inlägget med dikten Jag har en hemlig trädgård, kom jag som så ofta att tänka tillbaka på min lämnade trädgård och främst då på mitt pionland.

Påminde gjorde även den underbara bukett jag fick av dotter Lisa på midsommarafton. Hennes pioner har slagit ut och hon är lika pionfrälst som jag. Nästan.

Jag tittade tillbaka på gamla bilder från Vårt röda hus som jag lämnade i början av 2013, alltså mer än elva år sen nu. Följ med mig på en liten nostalgisk resa tillbaka bland pionerna.

Hade många, bland annat en stor rabatt med olika sorter, som när de blommade var magiska.

 

.

 Lite annat planterade jag in bland dem som riddarsporre, bolltistel och malva.

Malvan tog över när pionerna blommat klart. I framkant runt om hade jag en rad med lavendel.

Min mest älskade pion... Sarah Bernhardt. Färgen, doften, fluffet.

Många buketter blev det av den älskliga Sarah.

Jag hängde några av de knoppiga, inte riktigt utslagna, på ett snöre i köket för att de var så vackra. Men mest för att torka dem.

När de torkat behöll de färg och form hela vintern, ja längre än så. Flera år faktiskt.

Som vispgrädde... Shirley Temple, ser helvita ut här men är ljust rosa.

Rakryggade General MacMahon i knopp...

... utslagna och...

... i vas.

Ja det var en liten tillbakablick när pionerna blommade i trädgården vid Vårt röda hus. Kul att ni hängde med. Kan inte låta bli att lägga till Lena Anderssons dikt ur Majas alfabet. 

Tänk vad jag skulle vara glad
om jag fick bo på pionens blad.
Då kunde jag sitta alldeles nära
och titta och lukta på allt det skära.

Precis så känns det när man doftar på en pion.

Önskar en en fin midsommarsöndag. Själv är jag på födelsedagskalas i Lönnemossa där det finns en massa pioner jag passar på att sticka näsan i.

Pionkram!

En hemlig trädgård

Jag har en hemlig trädgård

som ingen annan når.

I den följer jag dolda stigar
men undviker täta snår.

Bländas ibland av solen
och känner doft av viol.

Den vackra steniga muren
lyser av kaprifol.

Jag skördar mina frukter
och njuter av mitt vin.

Min hemliga trädgård är fridlyst
för den är bara min.

                     Brita af Geijerstam

Jag önskar er alla en egen hemlig trädgård och en glad midsommar.

Kaktusflytt

En av de regnigaste dagarna bestämde jag mig för att flytta den stora flikiga bladkaktusen till sovrummet där den får lite mer ljus än där den stod i vardagsrummet. Hämtade upp piedestalen från källaren och ställde den framför fönstret. Det medförde skifte av tavlor. 

Bakom kaktusen hänger nu morfar Viktors oljemålning av Torsångs kyrka som han målade 1906. Han var hobbymålare och de tavlor han målade i ungdomen är jag mest förtjust i.

Och där kyrktavlan hängde förut flyttade jag kastanjetavlan, nu sepiafägad av tidens tand. Den har hängt här tidigare också, jag är bra på att flytta runt tavlor. Så här gjorde jag den för åtta år sen. Nu är det perfekt tid att plocka vackra blad att göra tavlor av.

Iris, som förnärmad fick sin förmiddagssömn förstörd när fotografen måste bädda sängen. 

De torkade växterna ovanför sänggaveln är snart ett år nu och jag vet inte om jag ska börja på ny kula med fräscha växter eller om de får sitta kvar. Det största problemet är att jag nu har så svårt att gå längre sträckor (spinal stenos, väntar på operation) och mitt i stan finns inte många ställen tillgängliga. Så frågan liksom svarar sig själv... de får hänga kvar.

Nåja, det duger med bäddad sång också. Hälsar Iris. Och undrar om det inte är dags för ett eget inlägg snart. Vi får väl se.

Ha det gott.

Ett år i lägenheten och balkongen just nu

Det är blygsam blomning på balkongen. Efter den fantastiskt fina maj så har juni hittills varit både blöt och kall hos oss. Penséerna var så här fina... innan störtregnet brakade in över dem häromdagen. Kantnepetan har i alla fall börjat blomma.

Inte en enda knopp på mårbackorna. Måste tänka om där. Förmodligen får de för lite solljus. Men det frodigt gröna är ju skönt...

Verbenan trivs fastän den också fick störtskuren över sig.

Vita lobelian verkar trivas och det säkraste kortet är ändå jordrevan. Lätt att ta sticklingar från om man vill.

Och det vill man, här är en på gång.

Timjan använder jag mest av alla färska kryddor. Och om krukan med pelargonsticklingarna vill ta sig undrar jag.

Murgrönsviolen har stannat i växten tror jag. Det brukar ju bli långa revor...

På gång är småblommiga petunian och den hoppas jag kommer att leverera bara det blir lite varmare.

Finaste och rejäla blomlådan har bästa snickarsvärsonen gjort åt mig. Kaprifolen växer men har börjat få mögel på bladen längst ner. Vädret och för lite sol bidrar nog. Det visar sig.

Idag lördag firar jag att det är ett år sen jag flyttade hit. Inte klokt hur fort ett år går! Och att jag trivs har väl inte undgått någon? Några tufsiga penséer i vas räddade jag efter skyfallet. 

Men just nu skiner solen och temperaturen stiger förhoppningsvis under dagen. Sju grader i morse. Hoppas verkligen att det ostadiga vädret byts mot sommarväder värt namnet.

Ha en fin helg. 

Minns ni...

 ... sandalerna jag var så lycklig över? Haha, den lyckan blev kort. När jag provgått med dem inomhus så nog sjutton åkte tårna fram över kanten. Som på alla andra som jag provat. Så dem har jag lämnat tillbaka. Nu har det gått ett tag och jag förlikade mig med tanken att de gamla närapå utslitna vandringssandalerna får tjänstgöra fullt ut ännu en sommar. 

Men så satt jag i väntrummet hos min ryggläkare en dag och bläddrade i en gammalt nummer av M-Magasin och helt plötsligt såg jag annonsen från en skobutik i Gamla stan som jag minns att jag sett en gång tidigare. Kanske rentav i samma tidning? Hursomhelst så stack ett par skor ut som såg så perfekta ut...

Inga sandaler men eftersom jag har så tunna fötter så har jag fattat att öppen tå är ett minne blott. Jag fotade av annonssidan och gick hem och sökte på nätet och... yes! De hade onlineförsäljning och modellen fanns kvar och jag beställde ett par på direkten. De kom efter tre dar och storleken var perfekt och de sitter som om de vore gjorda för mina fötter! 

Lycklig igen! De fanns även i brun/beige skinn så jag tror jag ska passa på att klicka hem ett par av dem också. Skobutiken heter Puppelina och skorna är helt i skinn och är italienska.

Tänk vad en gammal tidning i ett väntrum kan bidra till. Ibland undrar man...

Klicka här så kommer du till Puppelinas webshop. (Inget samarbete, bara tips om bra skor).

Glad onsdag!

Söndagsfika med Ekorrar

Vi är ett gäng grannar som varje söndag har gemensam fika klockan tre i vår samlingssal. Ja, onsdagar också om man har lust. Men på söndagar så turas vi om att bjuda på fikabröd. Igår var det min tur och jag hade bakat Ekorrar. De heter ursprungligen nåt annat men i vår familj kallas de Ekorrar rätt och slätt.

De är så goda och tacksamma att bjuda på. Vill du ha receptet... varsågod.

Ekorrar
Grundbotten
4 stora ägg eller 5 små
6 dl socker
3,5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
3 msk kakao
2 tsk vaniljsocker
2 krm salt
175 g smält smör

Topping
75 g smält smör
2 dl socker
1,5 dl grädde
1 dl sirap
1 påse kokos (200 g)

Vispa ägg och socker, blanda i övriga ingredienser och bred ut på bakplåtspapper i långpanna. Grädda ca 20 min i 200 grader. (Ej varmluft.)
Under tiden blandas toppingen som sen försiktigt fördelas över kakan när den är klar. Grädda ytterligare 10-15 min eller tills den fått fin färg.

Låt svalna något och skär i lagom stora rutor. Om du vill, ringla smält blockchoklad över.

Ha en fin dag!

En bukett smörblommor

En bukett smörblommor som jag hängt upp på vitrinskåpet symboliserar att sommaren har kommit på riktigt. Vi har alltid haft en speciell relation, smörblommorna och jag.

Ända sen jag var barn har det varit dem jag helst plockat. Ofta har det blivit buketter som jag hängt för torkning. Plockar man dem före midsommar håller de färgen bäst. För många år sen startade jag ett Smörblommeprojekt på min första blogg, Vårt lilla röda hus, den som jag av misstag raderade. Följde upp projeketet i Vårt röda hus, som säkert nåra av er ännu minns. Resultatet av projektet blev väl för egen del sådär. Men  det var många som hängde på. Här kan du se vad projektet gick ut på.

Även om det skulle behövas ett Smörblommeprojekt nu också så är jag nu mer tillfreds av hur jag tar mig ut. Det är väl åldern kan jag tro. Acceptans. Och det finns det som är viktigare i livet än vikten.

Önskar er en fin nationaldag och helg. Med eller utan en bukett smörblommor.

En Lill-Eva

När jag var 5-6 år hade jag en lekkamrat som hette Eva men kallades inget annat än Lill-Eva. Hon var yngst i sin familj och bodde i huset på andra sidan gatan. Hennes syskon hade flyttat hemifrån och hon var nog ganska bortskämd av föräldrarna. Hur som helst så skar hennes far alltid av en bit på osten åt henne med kniv. På deras bord fanns ingen osthyvel. Tyckte det såg så gott ut. Jag gick hem och ville också ha en avskuren bit... som så småningom fick namnet Lill-Eva hos oss.

Begreppet följde mig och mina barn har också fått sig en Lill-Eva då och då under uppväxtåren. Och i morse när jag öppnade en ny ostförpackning...

... tog jag mig en Lill-Eva. Förmodligen en större bit än alla Lill-Evor som gavs förr.

Tänk hur somliga saker finns kvar genom hela livet. Och som poppar upp emellanåt.

Har ni också några egna udda minnen som följt er?