Har glömt att visa...

 ... kråkan jag gjorde när vi hade keramikträff i dotter Åsas keramikverkstad i oktober förra året. Eller kråka och kråka? Snarare kaja... eller nåt. Den hamnade i bokhyllan där den får blicka ner från översta hyllan.

Jag lovade ju att visa när den var klar och kanske ni minns...

... hur den såg ut när jag höll på med den?

Lite pillemarisk ser den allt ut. Har alltid tyckt om att skapa, forma, förändra... vad det än månde vara. För ett tag sen så hade vi en ny keramikträff hos Åsa. Då blev det en lergubbe...

... som jag jobbade klar hemma. Tog bara den här bilden under arbetets gång. Om ni undrar varför han har kattsand överallt så är det därför att jag ville ha honom lite "porigare", inte så slät alltså. Tryckte fast sanden och borstade bort överskottet under tiden han torkade. Nu väntar han på att skröjbrännas och kanske jag visar honom sen... kanske inte.

Så här såg det ut på en av träffarna. 

Tänk att september strax är här. Fattar ni? Önskar alla en fin början.

Fjäderlätt garn och grova stickor

                                                                                                       Bild och beskrivning från Allas veckotidning

Den här tiden, när hösten närmar sig, blir jag så sugen på att sticka. Eftersom jag har så många tröjor och koftor av olika slag så behöver jag verkligen inte fler. Vad behöver jag... egentligen? Letade inspiration på nätet och då fick jag syn på en gratisbeskrivning i ett nummer av Allas som tilltalade mig. En enkel poncho stickad i fjäderlätt garn med grova stickor. Garnet fanns i en massa färger. Blev så sugen att sticka den i rost. Behärskade mig i tid för den skulle inte vara så användbar. Ni vet nog vid det här laget hur slätstruken jag är.

Det fick bli en mellangrå färg. Mest bekväm för mig. (Köpte mitt garn på hippstick.se och leveransen kom supersnabbt). Lånade stickor av en granne för så här grovt har jag aldrig stickat förut. Började sticka direkt. Så roligt!

Här kommer den enkla beskrivningen ifall ni också får lust...

Mosstickad poncho

Storlek ca 75x46 cm

Garnåtgång: 6 nystan av Alice by Permin, 63% alpacka, 37% polyamid

Stickor 8 mm

Masktäthet: 16 m x 19 v mosstickning = 10 x 10 cm

Lägg upp 75 m på stickor nr 8 och sticka mosstickning (1 rm, 1 am och motsatt på nästa varv: rm över am och am över rm). Sticka till arbetet mäter ca 150 cm. Maska av löst. Fäst trådarna. Vik arbetet på mitten och sy ihop ca 3/4 av den ena sidan. Spar 1/4 till halsringningen.

Lycka till!

En liten augustidikt

Augusti är sommar med höststänk i,
dimma och mörkare kväll.
Men ännu är inte det sköna förbi,
blåbär och gul kantarell.

Surströmmingsklämma, kräftor med dill,
skördade örter att spara.
Mjuka kvällsdopp för den som så vill,
dagar så underbara.

Augusti är sommar med höststänk i.

En liten dikt från mig till er. Njut av augusti!

Kan man sörja en ljuslykta?

Min bästa, mest älskade ljuslykta gick i kras i våras. Strax efter att den här bilden togs. Den jag tyckte bäst om av alla jag har. Inköpt på Indiska för säkert tio år sen. Tyckte så mycket om snörmakeriet runt om. Har letat på nätet om jag skulle hitta en liknande. Det finns... men ingen, ingen, ingen så fin som denna. 

Kan man sörja en ljuslykta? Jag kan...  

Kul att så många vill ha frön av Linnétagetes. Har skickat iväg ett gäng kuvert. Än finns det frön kvar ifall du vill ha.

Önskar er en fin dag.

Återigen... Linnétagetes

Med risk för att bli tjatig så sjunger jag än en gång Linnétagetesens lov. Den här buketten är nog den sista jag kan plocka från min pallkrage i år. Men jag har njutit av ett par redan och kanske jag kan få ihop en liten till.

Vi har en rabatt utanför samlingssalen med Linnétagetes också. Igår ansade jag den och klippte bort överblommat och passade samtidigt på att skörda frön. Varje fröställning har hundratals frön i sig. Så jag har frön för resten av livet i kaffefiltret. De har lätt att gro. Bäst är att förså inomhus. Ska absolut göra det nästa vår också.

Tagetes kallas också sammetsblomster. Lätt att förstå.

I sovrummet står buketten just nu. Den ska flyttas in på soffbordet när buketten som står där har gjort sitt.

Delar gärna med mig av fröna. Mejla mig evamari4@telia.com om du vill ha en nypa så skickar jag ett brev.

Ha det gott!

Blombuketter, boktips, flugfälla och fönsterstopp

Fredagsbuketten fick jag redan på onsdagen av dotter Lisa. Hon komponerar de mest fantastiska buketter från sin trädgård.

Eller hur?

Många av er har säkert redan läst De fenomenala fruntimren på Grand Hotel. Jag har gjort det och fick vara med om den fantastiska historien om Wilhelmina Skogs gigantiska arbete att lyfta Grand Hotell till nya höjder. Ville inte att den skulle ta slut! Buketten med rudbeckiorna på bilden var en av flera som jag fick av en väninna häromdagen. Älskar rudbeckia, mest dessa gula som växer i stora bestånd.

Bokens baksidestext. Nu skriver författaren, Ruth Kvarnström Jones, på en fortsättning. Men denna gång ska det handla om historien bakom varuhuset NK. Gissa om jag längtar!

Hur har ni det på bananflugefronten? Själv är jag på sluttampen... tror jag.

De här fick i alla fall ett värdigt slut i hjärteaskfatet från 60-talet. Kört flera veckor nu med en blandning av vinäger och en droppe diskmedel. Funkar utmärkt. Men hur många bananflugor finns det i världen kan man undra? Är jag naiv som tror att dessa är de två sista? 

Så måste jag tipsa om denna superbra fönsterstopp... alltså en skruvspärr för att det öppna fönstret inte ska blåsa upp.

Jag har visserligen spärr på fönsterhandtaget men det glappar lite och eftersom jag är rädd att Iris ska kunna ta sig ut om det skulle bli kraftig blåst så sökte jag på nätet efter nånting som håller det öppna fönstret på plats. Till slut hittade jag denna med kraftig skruv och med en gummiplutt i änden som gör att det blir ett totalstopp. Funkar jättebra och jag kan ha fönstret på glänt utan att vara orolig. Köpte min skruv på specialbeslag.se. Inte billig men värd varenda krona för mig... och Iris.

Önskar er alla en skön helg. Kram!

Vill man... så kan man

Nu har jag målat klart Billyskåpen. Varje gång nu för tiden när jag tar mig an ett projekt jag med lätthet klarat förr, har jag glömt att jag inte är 37 längre. Det är ju så roligt och det som är roligt klarar man oftast av fastän man svettas, stönar och svär.

Men resultatet blev bra och jag känner mig nöjd. Och så gillar jag tavelväggen mycket. Det är nog bara jag som ser att det smugit sig in ett tredje Billyskåp. För att alla sektionerna ska bindas ihop målade jag en lång bräda i samma färg och lade som ovansida. 

Där vill jag inte ha så mycket pynt men min samling mässingsljusstakar vill jag låta stå där. Nu när kvällarna mörknar tänder jag dem igen efter uppehåll över sommaren. Och känner mig så nöjd över uträttat arbete.

Tankevågor, tavlan som satte igång hela projektet, fick en framträdande plats. Tycker mycket om den fastän den förorsakade ett rejält arbete. Men vill man och är envis så kan man.

Redan för flera år sen satte jag in min teve i ett av skåpen. Den fick precis plats. Så skönt att bli av med den när man inte tittar.

Ny vecka med nya möjligheter. Men nu tror jag att det får vara lugnt på projektfronten ett tag.

Svartöga inomhus

 God morgon i arla morgonstund. Minns ni att jag planterade ett svartöga i kruka inomhus?

Nu har det gått tre månader och den har fortsatt slingra sig runt gardinstången. Vad jag ville säga är att den är ett utmärkt insynsskydd även inomhus.

Enkel att sköta. Den talar tydligt om när det är dags att vattna. Ett tips till nästa sommar kanske?

Lite skräpig kanske. Men vackert skräp.

Glad helg på er!

Vad man håller på med just nu

Man åker på konstutställning och ser en tavla man inte kan motstå. Man köper den fast man redan har hur många som helst. Man får den hemleverad efter avslutad utställning. Man sätter om hela tavelväggen för att den ska få sin rätta plats. Man inser att nu är det dags att inskaffa den där tredje Billyn man tänkt på från och till. Man tar hjälp av en dotter och åker och köper den.

Man monterar. Man inser då att de andra två gamla är målade sen tidigare. Man måste alltså måla dem alla tre eftersom man inte minns i vilken färgkod de gamla var målade i. Man inhandlar färg. Man förbereder med golvpapp. Man slipar, tvättar och grundmålar. Man har delar över hela lägenheten.

Där är man nu. Det vill säga jag. Nu är det roligaste kvar. Att slutmåla. Och förstås att få allt på plats igen.

Har man inte jobb så skaffar man sig. I alla fall jag.

Usel bildkvalitet tidig morgon men det får ni stå ut med. Fortsättning följer.

Tagetesbukett, kantareller på tråd och längtansbok

I min pallkrage växer Linnétagetesen sig så stor och tar upp så mycket plats att jag måste glesa ur dem för att ringblommor och solrosor ska få mer plats. En rejäl bukett blev det.

Den kryddiga tagetesdoften som jag tycker så mycket om fyller hela köket nu... tillsammans med en annan god doft... kantareller! Dotter Lisa kom till mig med en hel påse. Det mesta har jag ätit upp men några trädde jag upp på tråd och hängde under hyllan på tork.

Så gulliga!

Och äntligen har Nessers nya roman kommit ut... som jag längtat! En av sommarens höjdpunkter. Jag försöker att läsa långsamt. Det är svårt.

Jag hoppas ni också har det bra. Trevlig helg!