Jag har märkt att jag blivit mer gråtmild med åldern. Behöver bara se en brud, höra en sång, se en film... så drar bröstet ihop sig. Till och med när jag skriver kan tårarna rinna... av min egen text! Så lätt blir jag berörd nu för tiden. Förr skulle jag tycka det var pinsamt. Det gör jag inte nu. Jag har tappat ett skyddande hudlager. Det är en styrka att känna!
Då kan ni förstå hur berörd jag blev av att läsa era fina kommentarer på förra inlägget.
Tack!
6 kommentarer:
Känner igen mig själv där. Och det är helt okej. Man blir lätt berörd
Det låter som om det var jag som skrivit detta. Jag har lätt till tårar och har alltid haft det. När man var yngre så tycket jag som du att det var lite pinsamt, men nu har jag också släppt på detta. Vill jag gråta över något som är fint eller ledsamt så gör jag det.
Ha en fin fredag.
Kram Carin
Jo, så är det. Ibland räcker det att tänka på något… det kan kännas pinsamt, men egentligen är det nog en styrka. Eval8
Samma här. Det är nog livets erfarenheter och klokhet som bidrar. Känslorna har blivit starkare på något vis. Det är min teori i alla fall. Ha det fint i skuggan. Kraaam Pia
Även jag låter tårarna flöda friare än när jag var yngre :-) Nära till känslorna har jag alltid haft, men inte alltid gett dem friheten att synas på ytan. Att bli berörd är en gåva!
Soliga kramar till dig!
Birgitta
Det låter härligt att bli berörd på det sättet, att man börjar gråta. Visst är det väl så här också att jag har blivit mera gråtmild med åren. Ja, visst är det väl en gåva!
Allt gott till dej!
kramar
Lisa
Skicka en kommentar