Följ med på resan hur ett traditionellt dalabord från 70-talet blir ett 1800-talsbord med små medel. Så här såg Marketplace-annonsen ut. Tvåhundra betalade jag. Jag slapp de tre stolarna.
Och mina sparade inspirationsbilder såg ut så här...
Jag har letat på auktioner och alla tänkbara säljsiter utan att hitta ett liknande bord som var lagom stort. Eller litet, de har oftast varit för långa för mitt kök. Och man får betala mellan fem- och sjutusen om man vill ha ett original från 1800-talet. Så jag har sparat en bra slant, för renoveringen kostade inget alls. Jag hade allt hemma sen tidigare.
Så här gjorde jag...
Efter att jag slipat bort lacken från hela bordet la jag det upp och ner och påbörjade världens roligaste arbete.
Målade, torkade av, duttade, skrapade... och försökte ge det en så naturligt sliten patina som möjligt. Jag gillar ju som ni vet det operfekta uttrycket.
Nu börjar det likna nåt, underredet har fått rätt slitage.
Så var det skivans tur. Laserade med slattar av färg jag hade till en mörkare nyans än bordets ursprungliga. Förstärkte alla gamla märken och skador. Det skulle ju se gammalt och välanvänt ut! Efter att skivan härdat över natten strök jag på Bivaxbalsam i två lager för att skydda den. Det gör att ytan blir hållbar och avtorkbar utan att bli alltför blank.
Jag är nöjd med patineringen. Lagom slitet, precis det yttryck jag strävade efter.
Och helheten... nog har bordet fått ett utseende a la 1800-tal? Även om det är fusk så är jag nöjd.
Litet, nätt och i perfekt storlek. Stolarna får plats under och det blir mer svängrum i köket. Och jag har fått sätta min egen prägel på ett uttjänt stackars 70-talsbord. Älskar att förvandla gammalt till nytt... eller om man vill som i det här fallet, nytt till gammalt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar