Jag har snöat in på Brunört

Brunört. En oansenliga ört som växer i gräsmattor och dikesrenar där marken är mager. Blommar mellan juni och september. Aldrig hade jag lagt märke till den förrän en väninna visade mig och berättade om dess fantastiska egenskaper.

Eftersom alla örter som går att torka och nyttja tilltalar mig så tittade jag efter i vår trädgård och upptäckte att den växte överallt i gräset. Jag smög ut tidigt en morgon och plockade så många jag orkade. Min rygg och mitt dumma ben är inte så samarbetsvilliga.

Jag lade dem på tork och de var snustorra på tre dygn. Jag tänkte använda dem till mitt morgonte. Det smakar inte mycket, lite svagt örtigt gräs. Men hej och hå så nyttigt det är! Jag kommer att bli en ny människa!

Läs här vad Örtasällskapet skriver.

Trots att Brunörten värderas högt utomlands och är mycket vanlig hos oss (ofta i gräsmattor i våra trädgårdar!), känner nästan ingen till den här. De engelska namnen är “Self Heal” (självläkande) eller “Heal All” (läker allt). Den tillhör samma växtfamilj som citronmeliss, myntor, salvia och timjan. 
   Dess vackra lila blommor sitter på en brun blomställning och bladen parvis motsatta på den upp till 25 cm höga stjälken. Ibland ser man Brunört krypande om den växer i en gräsmatta som klipps. 
   Som läkeört är listan lång! Den anses vara bakterie- och virusdödande, leverstödjande, ha en antiinflammatorisk verkan och vara en stark antioxidant. Mycket intressanta studier pågår då aktiva ämnen i örten verkar kunna förhindra spridning och förgöra en rad olika cancerceller.
   I kinesisk medicin är brunört viktig för många besvär och sjukdomar (även allvarliga) och som ”kylande ört för levern”. Den är samtidigt en vanlig krydda i kinesiska köket. Studier om ämnen i örten som kan användas vid diabetesbehandling samt har hjärtskyddande verkan är också pågående. Förr användes örten även vid difteri, feber, svullna lymfkörtlar och gulsot.

Så ge dig ut på Brunörtsjakt!