Vemod, ilska men också förtröstan

I en vilstol i skuggan av de höga buskarna i trädgården har jag nu läst boken. Den som jag länge stått i kö för på biblioteket. Jag har gråtit och snyftat. Svurit över orättvisor och maktlöshet. Förfasats. Men också smålett igenkännande... känt ödmjukheten och kärleken till livet.

Jag är lika tagen som efter hans sommarprat i P1 tidigare i sommar. Den som läser hans blogg vet vad jag talar om. Han har en otrolig fingertoppskänsla att kunna berätta utan att det känns sentimentalt. Ledsamt, skrämmande och ofattbart, javisst. Men också tröstande och glädjerikt. Han är en sann människa.

Läs Kristian Gidlunds bok, I kroppen min. Resan mot livets slut och alltings början.

Ljuvliga sommar!

Ett snabbt inlägg... inte vill jag sitta vid datorn dessa ljuvliga sommardagar... för att inte tala om de magiska kvällarna! De här bilderna tog jag igår kväll efter nio. Solen hade precis försvunnit bakom stora björken i parken utanför och det var sådär fantastiskt som man vill att en sommarkväll ska vara.

Det doftade så otroligt gott av de blå petuniorna! Balkonglådorna dignar, jag får vattna både morgon och kväll nu.

Den rosa Torsångspelargonen har blommat så rikligt hela tiden och är ständigt full i knopp.

Likaså mina Mårbackor som återhämtat sig efter att ha brakat ner på golvet av tyngden från blommorna varav flera grenar gick av... jag har fortfarande avbrutna blommor i vaser överallt. Nu ska jag binda fast dem!

Solkramar till er alla! Hoppas ni har det lika skönt som jag. I dag blir det stranden igen...

Sundborn

Jag besökte vackra Sundborn i veckan tillsammans med en av döttrarna och mitt äldsta barnbarn. En av anledningarna var att se utställningen...

 

... De mina, familjen - på och utanför tavlan. Den handlar om Carl och Karin Larsson och framförallt om deras kärlek till sina barn och sorgen över att förlora två av dem. Men också om deras konstnärliga arbete, ett titthål i vardagen och festen hos familjen. En klart sevärd utställning.

Konsthallen Kvarnen där utställningen är, har också tidigare haft många fina utställningar sommartid och ligger nära Carl Larssongården.

 

Som alltid när man besöker Sundborn under semestertider är där vansinnigt mycket folk och därför svårt att ta bilder utan en massa människor. Jag tog inte så många bilder, synd nog.

Bara denna från Carl Larssongården, lilla Hyttnäs... Karins rabatt längs Sundbornsån. Planer finns på att utöka trädgårdens rabatter så som det såg ut när familjen bodde där. Besöker man gården ska man absolut gå med på en guidad visning men som sagt, i semestertider är väntetiden lång. Vi gick bara runt i trädgården innan vi vandrade vidare till granngården Stora Hyttnäs, en sevärd grosshandlarvilla från samma tid där familjen Linderdahl bott, nu museum med en vacker besöksträdgård.

Den här rabatten består av en hög ljusgul vädd, okänd för mig. Även här kryllade det av människor så det blev bara en bild till, av den vackra maffiga rabatten framför huset.

Har ni aldrig besökt Sundborn så försök att åka dit när det inte är semestertider! Jag återvänder till hösten för jag vill sitta i lugn och ro på den gröna bänken framför Carl och Karins ingång där det står skrivet ovanför dörren, de nu så kända orden "War välkommen kära du till Carl Larsson och hans fru!"

Må gott i sommaren!

De tummade flingsaltskålarna jag vann!

I början på veckan låg det ett stort fint paket i min brevlåda.

Jag visste vad det var...

... för jag har haft turen att vinna två handtummade flingsaltskålar hos duktiga Åsa med bloggen Bakom berget.  Hon håller inte bara på med keramik, nu har hon fastnat för betonggjutning också!

Nu står de på mormorshyllan bland torkad chili, trattkantareller och apelsinskivor när de inte används. Visst är de söta?

Igår var jag på en härlig utflykt till Sundborn. Mer om det kommer!

Sommarkram till alla!

Promenader runt sjön

Alldeles nära där jag bor ligger sjön Tisken. Den sjön är precis lagom för mig att promenera runt, nämligen tre km. Jag går inte dagligen men ofta.

Fina promenadvägar gör det lätt att gå.

Här har jag kommit halvvägs runt. Kristine kyrka skymtar där borta.

Jag är så glad att jag bor så centralt och ändå så nära naturen. Falun är en mycket fin stad att bo och leva i!

Idag väntar jag besök av tre väninnor som ska soppluncha hos mig... sen ska vi göra stan!

Hoppas ni också får en trevlig dag!

Liten kik i vardagsrummet

Här kommer en liten kik i vardagsrummet för nu är svarta väggen ett minne blott. Så skönt!

Mina storstilade planer att måla väggen i en smutsig blåturkos färg föll när jag funderat några veckor. Ja, jag fegade och tog det säkra före det osäkra och valde vitt.

Korgstolarna som tidigare stod på lillstugans veranda har nu fått den här platsen och jag tycker de passar även om de är både gamla och grå. Bordet har jag haft länge och tavlorna har morfar målat 1907. Knoppbrädan har jag fått av dotter L och den är jag riktigt kär i!

Mer bilder kommer en annan dag. Nu ska jag ta en cykeltur och plocka fler liljekonvaljeblad... jag har funderingar på en större ljuskrona över matbordet i rummet. Nånstans i källaren finns en...

Njut av solen och värmen och ha det bra!

Lata sommardagar

Vilka härliga sommardagar jag har! En bok, en kopp kaffe, en ostmacka... Vad kan man mer begära?

Ha en fin fortsättning på veckan!

Underbara Sarah... och trevlig trädgårdstitt

På mitt köksbord har jag några kvistar av min älsklingspion Sarah Bernhardt. De fick jag med mig hem från rara Birgitta som jag besökte häromdagen. Vilken fantastisk trädgård hon har! Vi har träffats tidigare... för många år sen. Birgitta har en fin blogg, Elins tittskåp och trädgård, där hon visar inspirerande vackra och själfulla bilder från både trädgården och hemmet. Att se allt i verkligheten var en upplevelse!

Hennes trädgård är indelad i olika rum, överallt finns spännande installationer, sittplatser med vackra saker som guldklot, trasänglar, rostiga klätterstöd, rogivande vattenspel, stora naturstenar... för att inte tala om allt som växer och klättrar! Jag bara njöt och hade kunnat stanna hur länge som helst!

Och så blev jag bjuden på kaffe med citronkaka och vispgrädde i hennes mysiga mormorshörna. Tiden gick fort för vi hade mycket att prata om. Ett så inspirerande och roligt besök!

En av alla vackra rosor...

... och ännu ett spännande stilleben. Tack Birgitta, för en mycket trevlig eftermiddag!

Nu tro jag sommaren har kommit på allvar. Hoppas att den håller sig kvar så att vi får njuta riktigt av allt det vackra runt oss. Ha det gott, alla vänner!

Liljekonvaljekronan i hallen

Oj, så många som undrade vad jag skulle göra med liljekonvaljebladen! Jo, jag hängde dem upp och ner i ljuskronan. Enkelt och effektfullt. Inte min egen idé... jag härmade dotter Å, som så fort bladen kommer på våren gör likadant i sin. När de torkar blir de ljusare och spröda, nästan ännu finare!

Sängskåpet köpte jag på Blocket, brunt och fult, för liten peng. Målade det ljusgrått, skavde lite här och där och bytte beslag till en dragring. Jag tog bort bakstycket och kunde låta den klumpiga elkontakten som sitter bakom försvinna in liksom laddningscentralen till min bärbara telefon. Den nötta älskade gamla pinnstolen har jag haft i många år.

Jag gillar ju det slitna och nötta... ibland får man hjälpa till att ge sakerna några extra år på nacken!

En lampfot från Myrorna blev också ny med lite färg och ett svartvitt Leksandsband.

Och så den kära rosentavlan, naivt målad av en okänd Ruth på 30-talet. Den har också funnits i min ägo länge och jag är så förtjust i målningar utan ramar.

Ja, så här såg det ut innan. Grått och trist, riktigt deprimerande! Som ni ser så fick jag låna en hög stege till slut vilket underlättade rejält.

Då är stora hallen klar. Jag har en liten hall som också är klar men den visar jag en annan gång. För nu har jag redan gett mig i kast med fula svarta väggen i vardagsrummet. Där jag hade tänkt jag skulle tuffa till mig lite... men, neeej... det blir det vanliga ljusa. Jag tror det vinner i längden hemma hos mig!

Sköt om er och må gott i sommaren.

Önskar jag hade en bättre kamera! Det är nästa omöjligt att få till hyggliga bilder inomhus när man envisas att fota utan blixt.

Min pyttelilla balkong

Välkommen ut på min pyttebalkong! Den tycker jag väldigt mycket om och har hittills kunnat njuta här många varma soliga dagar.

Liten och trång, inte ens tre kvadratmeter, fylld av två caféstolar, ett bord, några trälådor, krukor och en pall, allt fyllt med blommor. Jag får precis plats. Här sitter jag och äter eller fikar, läser, löser korsord... eller bara är. Enda direkta insyn jag har är från grannhusets gavelbalkonger. Men soliga dagar har jag parasollet uppfällt och då kan ingen se mig!

Högt och lågt, här vita Stjärnpelargoner, en ceriserosa Torsångspelargon och mitt urgamla olivträd. Under bordet står en vit Afrikas lilja. Troligtvis kommer den aldrig nånsin att blomma där under bordet.

Torsångspelargonen som jag fått av kusin L, är en gammal sort framtagen på 30-talet i Torsång. En riktigt rikblommande pelargon. Fågeln härstammar från mitt tidigare keramikliv.

Utanför balkongen, som har sydvästläge, ligger den lilla frodiga parken. Ingen insyn härifrån.

På andra sidan balkongdörren samsas mina gamla mårbackor med en snöflinga och luktärter som villigt klättrar på stödet. Längtar till blomningen!

Den här sommaren testar jag en blå småblommande petuniasort, rosa vanliga petunia, vit lobelia som fått blått sällskap, hmm... och silvrig silverek. Just silverek har jag alltid förknippat med kyrkogård men nu är jag så förtjust i dem, de passar jättebra tillsammans med de andra blommorna. Jag har tur som kan ha lådorna hängande utanför räcket.

Här bor jag! Och nästa sommar ska jag minsann tänka på att ha mer hängande sorter i lådorna.

För övrigt så är jag fortfarande helt tagen efter att ha lyssnat på Kristian Gidlunds sommarpratarprogram i P1 igår söndag där han berättar om sin obotliga cancer. Vilken fantastiskt människa han är... jag har inga ord. Lyssna i efterhand här. Eller läs hans fina fina blogg I kroppen min.

Åh, vad vi har mycket att vara tacksamma över. Må så gott och njut i denna ljuva sommartid!