Ängeln i rummet

På skåpet i sovrummet står min ängel i soltrålarna som silas genom persiennerna och är magiskt vacker. Den har följt mig genom åren och känns som en kär vän. Och såklart jag tänker på Eva Dahlgrens fina sång...

Det bor en ängel i mitt rum
Hon har sitt bo ovanför mitt huvud
Hon gör mej lugn och hon viskar till mej
Allt det jag säger dig

 

Det bor en annan i min kropp
Hon har den vackraste av själar
Hon är kärlek och hopp och hon berättar för dig
Hur mycket jag älskar dig

 

Det bor en ande vid min fot
Som blåser värme över huden
Det kittlar och du såg att jag log
Men när hon andas på mig är det för att jag ska komma och värma dig

 

Här är jag med allt det andra
Som gör en människa hel
Och jag hoppas jag hoppas att du orkar
Och att ängeln i rummet, det är henne du ser

 

Visst är det vackert! Berör mig både i hjärta och mage.

Önskar er en fin sista augustivecka.

Små vita blommor och en gömd hälsning

De kvistar jag satte i vas tidigare bildade gröna blad och gracila knoppar som nu börjat slå ut.

Små söta vita blommor! Jag knipsade av dem och lät dem få en mer framträdande roll genom att sätt dem i ett vinglas.

När jag sorterade i bokhyllan hittade jag ett par av mina sparade sagoböcker. De är så vackra så de förtjänar att ligga framme ett tag. I den ena har min far skrivit med sin fina handstil...

... så här fint! En gömd hälsning från förr som gjorde mig tårögd... mer värd än något annat!

Strax ny vecka igen, en vecka som är fulltecknad med roliga saker. Ibland blir det väl mycket på en gång!

Ha det gott!

Mor

Jag har haft en fantastisk mor. Säkert är jag inte ensam om det. Min mor gick bort 2005, 86 år gammal. För ett tag sedan hittade min bror en kassett, en kopia av en inspelning gjord 1997 av Radio Dalarna där mor blev intervjuad av Jon Norberg i ett program som hette Seniorliv. Hon berättar om sin uppväxt och sitt liv. Min bror tyckte det var så intressant så han lade ut det på YouTube.

Älskar det här ungdomsporträttet av min fina mor. Har du tid över så klicka här eller sök Margot Heimer på YouTube så får du höra henne berätta. Och om ni gör det så förstår ni vem som målat den fina lilla asken vid hennes porträtt.

Trevlig helg!

En släng av melankoli

Idag riktigt känner jag att det är sista dagen i september. Grått och trist ute, likadant inne. Jag fryser till och med om händerna idag. Känner att elementen är på men svagt varma, sätter på mig stora ylletröjan och funderar på ett glas rödvin för att få igång blodcirkulationen. En promenad i rask takt... näe, har ingen lust. Håller jag på att bli sjuk? Nej, nej... det tror jag inte. Jag är bara lite låg. Det händer mig inte ofta, men ibland.  Melankolisk är ordet jag söker. Jag har fått en släng av melankoli idag, den sista dagen i september.

Kram på er.

Livet liksom

Måndag, sommarlovet är slut och skolan börjar. Vardag för de flesta. Här har solen just kommit fram från molnen och marken är våt efter nattens regn. Det ligger förväntan i luften. Vem kommer inte ihåg spänningen efter sommarlovet, att leta fram skolväskan, stoppa ner hopprep och bollar, kanske bokmärkesasken också, sätta upp det sommarutväxta håret i hästsvans för första gången, äntligen få visa den nya tröjan, träffa fröken och kamraterna... kanske det kommer någon ny?

Men för många av oss var skolstarten en ren plåga. Skulle man få vara med? Mobbarna var också tillbaka. Kanske den urväxta ärvda tröjan måste duga ett år till? Och matten som man aldrig fattade, engelska glosorna som var så svåra, för att inte tala om gymnastiken...

Nu hade jag turen, eller vad man nu kallar det, att inte bli mobbad och att inte behöva ärva tröjorna. Jag längtade till skolan började. Men ändå fanns en liten räddklump i magen den här första skoldagen efter sommarlovet. Skulle man duga?

Och så är det hela livet. Duger jag? Klara jag det? Kanske skulle jag istället...? Med åren kommer insikten att man visst duger... precis som man är. Det är bara det att man måste komma på det helt själv. Lära sig tycka om sig. Bortse från alla fel och brister, som ju alla dras med. Som man trodde man var ensam om. Men mellan sju och sjuttio är vägen lång.

Åh, vad jag önskar att alla fick gå till skolan denna dag med ett pirr av förväntan i magen istället för en räddklump. Åh, om jag kunde trolla...

Nu skiner solen och himlen är blå. Trädens blad i parken utanför är fortfarande gröna. Rönnbären glöder.

Det är livet liksom.

Augusti är sommar med höststänk i

Augusti är sommar med höststänk i,
dimma och mörkare kväll.
Men ännu är inte det sköna förbi,
blåbär och gul kantarell.

Surströmmingsklämma, kräftor med dill,
skördade örter att spara.
Mjuka kvällsdopp för den som så vill,
dagar så underbara.

Augusti är sommar med höststänk i.


En liten dikt från mig till er. Glad augusti!

Då tänker jag på Andy

Igår under promenaden runt Tisken så kände jag den fina gracila doften av vitmåra. Så många barndomsminnen den doften för med sig. Och igår så tänkte jag på Andy. Det blev en dikt när jag kom hem.

Vitmåran i juni

Vitmåran i juni minner mig om barndomens lyckliga somrar

Längs dikeskanten bland klöverblom och smultronkart växte hon

När jag känner doften påminns jag om sommaren far hyrde huset vid sjön

Vågskvalp, tjärdoft, skratt

Far ror, mor är rar

Saft och bullar

Vitmåran doftade och solen sken varje dag

Minns också de stillsamma lekarna med Andy,

fosterbarn i granngården

Skygg och blyg och mager

 Långa ben med skrapsår på knäna,

ögon som nog sett för mycket

Han talade inte, vi förstod varandra ändå

Inget jag tänkte på då

Men nu

När vitmåran blommar då tänker jag på Andy

Hur har han det nu?

 

Fler dikter jag skrivit när andan fallit på finns på min blogg Mitt skriveri. Där finns ett urval noveller också. Klicka här kommer du dit.

Midsommarveckan har kommit. Hur gick det till? Må gott.

Belöning efter balkongstädning

Nu är balkongen städad och klar inför mötet med vintern. Det är alltid så vemodigt att klippa av de blommor man inte ska behålla, att tömma krukor och skura dem. I år sparar jag fyra röda pelargoner. De ska få vintervila i dotter Lisas källare. Tänkte ha pelargontema nästa år. När alla pinaler var uppburna på vinden belönade jag mig med en bit nybakad chokladkladdkaka.

Minns inte när jag bakade en kladdkaka senast. Jag gillar att lägga till en sked citrusmarmelad, en sort med lite bitterhet. Den gifter sig så himla bra tillsammans med chokladkakan och gräddklicken.

Tack för alla roliga kommentarer om Isas fårskinn. Jag kan meddela att än har hon inte bestämt sig. Det märkliga är att hon älskar det vita fårskinnet i korgstolen. Kanske det är färgen hon hakar upp sig på, min prinsessa?

Ha en fin helg mina vänner!

Trots allt

Scillan blommar hos oss nu. Den doftar ljuvligt! Trots allt som hänt doftar den precis som vanligt. Naturen är läkande och förtröstansfull. Vi får glädjas åt det lilla...

Trots allt.

Kram till er alla!

Än blommar det

Än blommar det på balkongen och skulpturflickan, som egentligen heter Påskliljan, borde här kallas Petunia. Hon har haft sin plats på potatislådan ett tag och nu håller hon på att bli invävd bland grenarna till minipetunian "Kabloom Deep Pink".  En så tacksam sort!

Jag har visat dem förut, både blomman och flickan, men tycker de är så fina tillsammans och förtjänar att visas igen. Nu sjunger blomsterprakten på sista versen och snart är det dags att vinterboa balkongen. Lite vemodigt... men allt har ju sin tid.

Ha en fin kväll och en trevlig helg. Den sista i september...

Julkram till er alla!

Har inte varit så aktiv på bloggen ett tag eftersom jag har haft så trassligt med min Maja. Hon har inte mått bra och på kort tid blev hon helt personlighetsförändrad, troligen utvecklades någon form av tumör i hennes hjärna. Jag beslöt att låta henne somna in och jag är så ledsen. Lilla Maja blev nio månader och vi fick bara sex månader tillsammans. Saknaden är stor och hjärtat blöder just nu. Samtidigt hände en tragisk bilolycka där kusin Anders omkom. När olyckor sker med någon nära så blir man helt paralyserad. Livet förändras för alltid och sorgen är oändlig för hans familj.

Men det blir jul ändå och jag ska tillbringa julafton hos dotter Åsa i år, dit också de andra döttrarna med familjer kommer. Mycket värme, skratt, god julmat, lekar och så tomte förstås. Så tacksam jag är för min fina familj som alltid ställer upp och vill mig så väl.

Nu önskar jag också er en fin jul. Stor julkram till er alla!

Förvandla oss

När orden saknas och jag har en klump i bröstet, då hittar jag en dikt som säger det jag vill förmedla. Jag återkommer ofta till en av mina älsklingspoeter, Berna Svensson. Så här diktar hon...

        Förvandla oss. Förvandla oss!
        O gör oss älskande och kärleksfulla.

        Riv ur vår lumpenhet, vår tarvlighet.
        Vår lust att ständigt kritisera och begära.

        O gör oss älskande den korta tid vi fått
        och ge oss kraft att ängslans båge bära.

Lev väl...

Allt annat...

... känns futtigt idag. Vardagen är grå fastän solen skiner. Den hemska skolattacken i Trollhättan berör oss alla starkt. Men vi måste låta vårt inre vara fyllt med ljus mot den mörka ondskan. Så påtagligt grym. Ett hatbrott. Vem kan hata så?

Önskar er alla en ljus helg trots allt hemskt som händer bland oss.

Septemberbalkongen...

... är inte rolig. Efter skyfallet som forsade fram här för någon vecka sen så hämtar den sig inte. Nästan alla pelargonstänglar bröts eller la sig ner och det var bara att ta bort dem så mer rumphuggna blomlådor har jag aldrig haft! Svartögat blommar iallafall vidare men resten av växtligheten är katastrof. Nu är det inte kul att sitta här längre, jag gör det bara när solen är framme, som den var en liten stund idag.

Har börjat läsa en nyutkommen bok som verkar bra, samma författare som skrivit Fågelburen, tipsar om den i ett kommande inlägg. För övrigt vill jag inte göra nånting annat än att skriva. Och för det har vädret varit perfekt några dar!

Trevlig helg!