Visar inlägg med etikett gnäll. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett gnäll. Visa alla inlägg
19 april 2020
Någon annan också?
I morse upptäckte jag att merparten av bloggens bilder var ersatta av en grå ruta med ett förbudstecken i. Har aldrig varit med om nåt liknande under alla mina bloggår! Nu har jag lagt in bilderna igen, ett styvt jobb att leta fram dem, fick läsa alla mina inlägg för att få fram bilderna jag valt. Undrar vad som hänt... en bugg? En hacker? Eller vad? Har någon annan varit utsatt för det här?
Hur som helst så har jag snöat in på pussel, just nu ett tusenbitars julpussel. Mitt slagbord är utmärkt att pussla på. Ett trevligt avbrott i tristessen som blir mer påtaglig för varje dag. Det blir mycket bokläsning, serie- och tv-tittande. Promenad varje dag förstås men inte ens den känns riktigt fri. Jag vet att jag har sagt det förr... jag längtar till maj! Och att livet blir vanligt igen.
Ha en så fin söndag ni kan och en meningsfull ny vecka.
23 mars 2020
Dubbel mosstickning och vandaliserad cykel
Nu har jag tagit fram stickningen som legat undanstoppad sen jag vet inte när. Bara ett framstycke återstår och jag får mäta mig fram från det färdiga för nån riktig beskrivning har jag inte. För övrigt så stickar jag med garn från ett upprivet arbete. Jag har en tendens att använda garnet flera gånger för blir det inte bra så river jag upp! Gillar att sticka dubbel mosstickning för att få lite struktur.
I lördags skulle jag ta ut cykeln för premiärturen. Den står vinterparkerad i ett låst cykelförråd på gården. Jag hittade den vandaliserad! Gissa om jag blev ledsen? Gissa om jag blev arg? Gissa om jag smällde igen dörren och låste? Just det. Tänk att folk (ungar?) inte kan låta bli att förstöra för sitt eget höga nöjes skull. Nu ska jag lämna in den på lagning och genomgång. Jag blir så trött!!
Ha det gott all vänner. Nu tar vi nya tag och gör vår vecka så fin vi kan.
4 mars 2020
Onsdagsgnäll
Grå himmel, disigt, snöslask, plusgrader... allt ser smutsigt ut... inte minst mina fönster. Iris fäller stora tussar som dansar runt fötterna. Balkongen som tidigare lockat till planering inför sommarens fröjder ser ogästvänlig ut. Flyktingkaos. Corona-virus. Presidentkandidater. Alla kläder är trånga...
Nu har det börjat regna.
Nej, idag blir det innedag. Suck.
27 januari 2020
Mjau!!
Alltså, är det inte hög tid att jag får komma till tals snart??
Matte gör bara inlägg om halltapetsering och blommor och annat världsligt. Mjau! Min viktiga roll i hemmet har kommit helt i skymundan på senare tid. Jag menar, jag är ju prinsessa och bör få den uppmärksamhet jag förtjänar. Nu har hon lovat mig ett hemma-hos-Iris-reportage. Så... håll ut! Hon säger att det kommer inom kort. Det får vi verkligen hoppas.
Mjau!
15 november 2019
Den här tiden
Inte bara björnar och igelkottar, jag tror katter också går i ide under vintern?
Fredag. Jag har skickat ut mitt manus till testläsarna och har ont i magen. Tänk om de inte gillar det? Den här tiden är den värsta, så jobbigt att inte veta, att tvivla, jag närapå ångrar att jag skrev det.
Jag tror jag går i ide jag också! Ni andra kan ha en fin helg.
Etiketter:
antiJante,
funderingar,
förväntan,
gnäll,
Iris,
ragdoll,
skriverier
12 oktober 2019
Hallå...
... kan jag få lite uppmärksamhet, tack!
Så här är det. Varje fredagskväll sitter min matte och tittar på nåt som heter...
... Idol! Och fastän jag ligger vid hennes fötter...
och försöker få hennes uppmärksamhet, alltså jag kråmar mig...
... och försöker se gullig ut... så liksom ser hon mej inte! Heja Tusse, ropar hon. Va? Är det en katt med i Idol?
Varför titta på tv när hon kan se på mej? Jag är ju hennes Idol.
Tusse... hmpf! Mitt namn är Iris! Mjau. Prinsessa, ragdoll och Idol. Mjaaau. Så är det.
3 oktober 2019
Ett, två, tre.. idag ska det ske!
Ett, två, tre... idag ska det ske! Mitt allra, allra värsta hushållsarbete. Putsa fönster.
Jag som är hemma hela dagarna skulle lätt kunna ta ett fönster om dagen om jag kom mig för. Men jag hittar alltid på andra saker som är roligare. Förresten skriver jag nästan varje dag, ja ni ser. Jag försöker skaffa mig alibi.
Men det som gör att jag idag, 3 oktober, ska sätta igång med köksfönstren är att jag tog in offerter på fönsterputs och igår fick jag den första. I min tvåa på 57 kvm finns 10 fönster med karm, det är så man räknar fram priset tydligen. Och priset när Rut var avdraget... 980:-! Då ingick visserligen rengöring av allt vitt runt och emellan, plus fönsterblecket utanför.
För den tusenlappen kan jag göra roligare saker. Fast då får jag putsa själv förstås. Och jag börjar idag! Hej och hå.
Har ni en sån där Kärcherhistoria? Är den värd sitt pris? Blir det roligare då?
Tack för all uppmuntran, melakolin varade tack och lov bara i en dag sen var jag som vanligt igen.
30 september 2019
En släng av melankoli
Idag riktigt känner jag att det är sista dagen i september. Grått och trist ute, likadant inne. Jag fryser till och med om händerna idag. Känner att elementen är på men svagt varma, sätter på mig stora ylletröjan och funderar på ett glas rödvin för att få igång blodcirkulationen. En promenad i rask takt... näe, har ingen lust. Håller jag på att bli sjuk? Nej, nej... det tror jag inte. Jag är bara lite låg. Det händer mig inte ofta, men ibland. Melankolisk är ordet jag söker. Jag har fått en släng av melankoli idag, den sista dagen i september.
Kram på er.
27 juli 2019
Det godaste i värmen
Det enda jag är sugen på just nu är vattenmelon och fetaost med oliver! Så gott dessa onödigt varma dagar. 32,8 i skuggan utanför mitt sovrumsfönster igår! Jag längtar till tisdag då det ska bli normala temperaturer igen.
Tur att jag har en bra fläkt!
Ta hand om er och ha det skönt i skuggan.
1 april 2019
Jag vet!
Solen silar vackert in genom persiennerna i min lägenhet. Jag bor högt upp, har fönster i tre väderstreck och inga hus som skymmer solen så persienner är ett måste. På gott och ont. Drar upp dem så fort det blir molnigt, jag älskar ljuset. Med andra ord gör jag inget annat än drar dem upp eller ner om dagarna. Men så har jag inget annat för mig heller. Mitt nya knä begränsar fortfarande min rörlighet... även om det går framåt. Det gör det. Men... det går så lååångsamt! Jag vill bli återställd NU! Ja, jag vet. Sex veckor nu sen operationen. Små promenader har jag börjat med, senast runt Kristineskolan, 925 steg. Snart ska jag våga mig upp på cykeln.
Jag läser, stickar, tränar, ser på tv, drar persiennerna upp och ner... och väntar. Längtar så efter att få ett rörligt liv igen. Jag vet att jag ska ha tålamod. Jag vet!
Hoppas ni har det bra.
27 februari 2019
Vi pusslar...
Just nu passar det bra att pussla, lagom hjärnaktivitet för ett rusigt huvud. Iris hjälper såklart mer än gärna till. Dagarna går i stilla mak, nu behövs inte kryckorna längre. Men som sagt var, hur trött blir man inte av värktabletterna! I morgon har det gått 14 dagar sedan operationen men en ny knäled som följd. Små framsteg varje dag men ibland ett kliv bakåt också. Snart kanske jag har lust att titta in och se vad mina bloggkompisar har för sig. Men just nu är det seeegt!
Ta hand om er.
26 augusti 2018
Balkongen den 25 augusti
Jaha. Här kommer en sista balkongdokumentation. Nu är det verkligen uselt för efter denna monstervärme har många av växterna dukat under. Men om det har jag berättat vid tidigare uppdateringar. Allt sjunger alltså på sista versen.
Utom olivträden, det här har följt mig länge, är nu inne på sitt 25:e år, och älskar sin semester på balkongen. Det på övre bilden är tre år. De står i fönstret inne i lägenheten hela vintern och tappar knappt några blad alls, har anpassat sig till nordiskt klimat helt enkelt. De var båda pyttesmå när jag köpte dem, alltså inga hårt uppdrivna stora uppstammade exemplar, de som man måste dutta med och ha svalt stående för att de ska klara vintern. Jag behöver inte bry mig ett dugg, vattnar som vanligt och låter dem glädja mig under vintern också. Nog om dem.
Nu kan jag skörda de fem! tomaterna, som det blivit på det exemplar jag köpte som Supersweet, alltså en körsbärstomat... vilket de inte är som synes. Så mycket som jag vattnat plantan så undrar jag om det varit mödan värt? Hoppas de är supergoda!
Vinbärstomaten har visat sig vara en trevlig bekantskap, jag har skördat några klasar redan, en gul och söt sort. Nu börjar bladen gulna och det är dags att plocka in alla klasarna.
Det som blommat bäst i år är pelargonerna, både stjärnpelargon och en vanlig zonalesort. Nästa år blir de fler kan jag säga. Min förhoppning om en ätbar balkong föll platt, redan när jag tidigt vattnade ihjäl mina kryddor! Nej, trots de goda rosenbönorna och den roliga djungelgurkan så har arbetet att försöka rädda dem från värmen inte varit mödan värd. Nej, tacka vet jag att kunna köpa de fina grönsaker som säljs på Bondens marknad på torget varje lördag.
Det mest glädjande är att klematisen Summer Snow vill klä in balkongen för tredje året i rad. Jag var skeptisk att den skulle överleva vintrarna men den har gjort det. Första året klädde jag in krukan efter alla konstens regler, förra hösten glömde jag bort det. Och tänk... det gick lika bra ändå!
Fortfarande blommar den och fröställningarna är vackra de också.
När insynsskyddet försvann, som blomsterbönorna gav, satte jag helt sonika upp en gammal spetsgardin, fint blev det, den kommer jag att använda mig av nästa år också. Ljuset silas vackert igenom och solen dämpas. Fladdrar så fint i vinden.
Årets dokumentation är gjord. I år har jag inte kunnat vara här så mycket som under tidigare somrar på grund av extremvärmen. Balkongen ligger i rakt söderläge och det har varit omöjligt att ens ha balkongdörren öppen. Bara under tidig morgon och sen kväll har jag suttit här. Hoppas verkligen att nästa sommar blir mer svenskt lagom.
Ha det gott, nu njuter vi av sköna hösten!
Etiketter:
balkongen,
dokumentation,
funderingar,
gnäll,
älsklingsblomma
26 juli 2018
Balkongen den 26 juli
Dags för dokumentation av julis balkong. En balkong med växter som drar efter andan, precis som jag. Igår var det 33,8 i skuggan och behöver jag säga att jag vattnar flera gånger om dagen?
Här kommer många bilder... som sagt en dokumentation.
De enda som trivs duperbra i sol och hetta är pelargonerna. Jag lutar starkt åt en pelargonbalkong nästa år.
Även Musmelonen, gulligt namn på Djungelgurkan, trivs trots en alldeles för liten kruka, och slingrar sig...
... på kattnätet med sina säkert hundra frukter... på utsidan, förstås! Men jag tror jag kan pilla in de flesta. Jag smakade på en och jag tyckte den smakade sådär. Kanske pickla dem? Hur gör ni?
Gamla Olivträdet trivs också i värmen, liksom Silvernjurvindan som har skugga hela dagen. Den har fått ersätta den lusdrabbade Murgrönsviolen som ju åkte i soporna tidigare.
Tyvärr hann den smitta min fina stora chiliplanta, vars frön jag fått av vännen Margareta med fina bloggen Fållorna, som trots gedigen bekämpning inte ville bli av med ohyran och därför fick göra samma resa som violen. De andra växterna har förskonats, tack och lov.
De som verkligen är utsatta för värmen är Rosenbönorna. De bor i den alltför lilla sockerlådan och behöver ha vatten hela tiden för att inte sloka.
Det finns bönor men de flesta hänger oåtkomliga på utsidan. Jag får tänka om rejält till nästa år. Det där med att odla ätbart på min balkong har inte varit lyckat. Men jag har provat. Tomater har jag fem! stycken på en planta. Fortfarande illgröna. Men Barbros buskigare Vinbärstomat verkar vara villigare, den har många klasar som precis börjat rodna.
Och klematisen Summer snow är väldigt vacker... utifrån, alltså nerifrån gatan.
Syns inte alls på bilden hur fint den blommar och hur de tunga bönorna vajar i vinden.
Million bells, blomvillig som alltid. Däremot har de vita Lobeliorna torkat ut nästan helt. Precis som jag. Nu väntar jag, som nästa alla andra, på helgens spådda regnskurar. Måtte det regna rejält över hela Landet Lagom!
Ta hand om er i hettan.
Etiketter:
balkongen,
dokumentation,
funderingar,
gnäll,
sommar,
suck,
älsklingsblomma
16 juli 2018
Ja, kära nån...
... ur led är tiden, eller åtminstone vädret! Både Iris och jag tillbringar dagarna på ungefär samma sätt. Vi har stängda fönster och balkongdörr, nerdragna persienner och bordsfläkten på högsta. Ändå är det 30 grader inomhus nu klockan 18.30, men ännu varmare utanför! Så blir det när man bor högt upp och med fönster i tre väderstreck.
Nåja, snart hoppas jag vi får normal sommartemperatur... på onsdag börjar fruntimmersveckan och då ska det ju regna... eller hur? Jag håller tummarna att bondepraktikan stämmer i år.
Ja, kära då vad jag vill ha den svenska sommaren tillbaka!
11 juli 2018
Tidigt varje morgon...
... tar jag en tur runt sjön.
Min cykeltur nuförtiden inskränker sig inte längre än så. Inte långt alls men eftersom mitt högra knä dummar sig och jag inte längre kan promenera som jag vill, får cykeln vara motions- och transportmedel. Tur att det någorlunda funkar att cykla! En knäoperation väntar och jag hoppas den blir av i tidig höst.
Och tänk, hittills har det bara regnat två gånger så jag fått ställa in! Det varma och soliga vädret fortsätter och alla säger att vi inte ska klaga... men nu vete sjutton. Jag säger det... vill ha en hel veckas regn, minst! Fast bara på nätterna förstås. Ja, hallå, måste ju tänka på semesterfirarna! Och medan jag är igång och gnäller så gjorde det inget om temperaturen sjönk till 22 grader. Tänk att man aldrig är nöjd!
Idag ska jag och svägerskan ut på vår traditionella sommarutflykt. Så roligt det ska bli!
Glad onsdag!
Etiketter:
förväntan,
gnäll,
omgivningen,
sommar,
väntan
19 april 2018
De sista köpetulpanerna och änglavinst
Nu har jag bestämt att den här buketten får avsluta mina tulpanköp för den här säsongen. Jag har inte varit riktigt nöjd med en enda bukett, inte ens från finaste blomsterhandeln. Förmodligen är de så hårt framdrivna så de inte orkar veckla ut kronbladen, de torkar nästan direkt. Jag tycker om när de slår ut ordentligt och är levande hela tiden och får ett vackert slut, blir spröda och genomskinliga i sitt förfall.
Det damp ner ett spännande guldkuvert i min brevlåda igår med en vinst jag vunnit hos Miranda Marängs Vita Hem! En hel rad med pappersänglar vann jag och de satte jag hos farmor Selma på hyllan i sovrummet. Jag som nästan aldrig har turen på min sida... tack snälla Miranda för vinsten!
Nu har värmen kommit och nu passar vi på att njuta. Ha det gott!
31 januari 2018
Tack för så fint mottagande!
Tack för fina mottagandet av boken och för alla beställningar! Så kul att nånting man skrivit själv kan vara så efterlängtat. Jag packar för fullt och eftersom jag tycker om att slå in paket njuter jag.
Kan inte låta bli att reagera över PostNords ökade portokostnad. Inte klokt att höja med 15 kronor för samma vikt sen förra årets utskick! 39 kronor då... 54 nu. Och inte tror jag paketen, som går som brev, kommer fortare fram för det. Hur som helst är det så roligt att posta högarna av paket varje dag.
Jag kommer att ha boksläpp den 21 februari, kl 18.00 i Kruthuset, Stallgränd 7, på regementsområdet här i Falun. Även om ni redan köpt boken är ni välkomna! Här kan ni läsa mer på Kruthusets hemsida.
Jag hoppas ni kommer att tycka om Jag är Nora när än PostNord behagar leverera.
Må så gott i snövädret.
12 juni 2017
Måste gnälla av mig lite!
Jag blir så trött... på att vara sjuuuk! Har legat nerbäddad sen i torsdags och har en kraftig halsinfektion som aldrig går över. Jag är ingen tålig sjukling... jag är bara arg! Van är jag inte heller för det är sällan jag drabbas. Tack och lov!
Jag har glömt min fina grapeplanta som stått bakom gardinen i vardagsrummet. Den har inte fått vatten på länge. Har klippt ner den nu och gett den konstgjord andning. Få se om den bryter nya skott. Precis så här vissen känner jag mig. Stopp i öronen har jag också.
Måste få gnälla av mig lite. Men jag måste vara frisk till torsdag när jag har en efterlängtad rolighet att se fram emot.
Hoppas ni är friska och att jag inte smittat Torsångssläktingarna som var här i onsdags!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)