Pelargon som snittblomma

Man glömmer så lätt att pelargoner också är en utmärkt snittblomma. Håller i vas nästan hur länge som helst!

Och vackra är de. Om man tittar efter. Pelargoner hamnar lätt lite i skymundan. Jag har alltid gillat dem men det är först nu, efter en sommar där de blommar oupphörligt på min balkong, som jag verkligen ser dem. Eftersom jag har så många kan jag unna mig att bryta en och annan kvist. Doftar gott gör de också.

Så skönt med lite svalare väder... tycker jag. Hoppas landet har fått lagom med regn nu. Kram på er!

Min augustibalkong just nu

 Jag tog Iris på orden och fotade blommorna i stället. Ifall ni orkar med ett långt inlägg så kommer här augustidokumentationen över hur balkongen ser ut just nu. Ljushållarna är magnetiska och står stadigt på plåtbordet. Igår kväll tände jag dem för första gången. Varmt, helt vindstilla och när mörkret sänkte sig blev det magiskt.

Har också satt upp en ljusslinga i taket bland vildvinsrankorna, lyser så fint nu när kvällarna blir mörkare. 

Här har jag befunnit mig och läst, stickat, ätit och njutit, speciellt under sena eftermiddagar och kvällar. Mitt på dagen går det inte att vara här om det är över 25 grader och sol. Även om jag har två pinnvävsjalusier att dra ner. Och sol har det varit. Men vi har också fått regn, rejäla åskskurar har närapå dränkt gatorna och det har sprutat ur alla stuprör. Men ändå är det alldeles för torrt i skog och mark, kantarellerna har torkat bort.

Vildvinet, som jag verkligen älskar, växer så det knakar. Det klättrar nu i hela taket.

Och pelargonerna blommar på. Det som ser ut som blomkål är två vita Kalanchoe som jag köpte när vi besökte Åsby Trädgård i slutet av juli. Våreld eller höstglöd som den ju kallas, är som synes otroligt rikblommande, även utplanterad.

Dessa fantastiska pelargoner som bara blommar och blommar. Tåligare växter på en söderbalkong kan man inte ha!

Och svartögat! Klättrar villigt och har blivit precis det insynsskydd jag vill ha. Måste visa hur den ser ut...

 ... utifrån gatan, fotat genom köksfönstret. Så tacksam, men törstig!

Vy genom rutan på balkongdörren. Vita verbenan har en välförtjänt paus nu men är full av nya knoppar. Ska bli intressant att se om den håller ut lika länge som förra årets planta. Här kan du läsa om livslängden på den. 

Så ser det ut på min balkong i detta nu. Nu börjar solen titta fram igen och jag fotade i rätt ögonblick för i solsken blir bilderna inte bra.

Ha en fortsatt fin augusti!

I renfanans rike

 

Renfana finns i överflöd på ängar och vägrenar, de växer i grus och mager jord, varhelst man tittar och i nästan hela vårt land. Just nu är de som vackrast och jag plockade hela cykelkorgen full i lördags. 

Det behövs många blommor för det jag hade tänkt göra...

En krans av renfana. Hade en lagom ring som jag hängde klasarna över. När de torkar ihop blir kransen mindre bullig, sprödare och därmed gracilare. Den behåller färgen bra, har en gammal krans som säkert är fyra år och har nu en ännu vackrare färg. 

Jag är mycket förtjust i renfana, men... hm, lukten innan den torkat är inte rolig. Hela lägenheten luktar fotsvett ett bra tag! Idag luktar den redan mindre. Eller också har jag redan vant mig?

Står länge som bukett i vas också.

Njut av sista juliveckan och kliv in i renfanans rike. Gör en krans medan de gula knapparna är i sitt vackraste flor. Ett roligt knåp med material helt gratis från naturens fantastiska skafferi.

Min julibalkong

Äsch, tänkte jag, det ser väl ut som i juni. Men när jag kollade inlägget i juni så ser jag skillnad. Det är bra att dokumentera växtligheten varje månad.

Tycker om min pelargonbalkong...

... och jag är glad att jag blandat färgerna hej vilt.

Och liksom förra året så är jag hänförd över den vita verbenans blomning!

Svartögat har satt fart och är egentligen finast utåt mot gatan.

Det som jag är gladast åt är att vildvinet börjat klättra i taket!

Spegeln på väggen är ett genidrag! Ger rymd åt balkongen som ju är pyttig.

Japp, det var julibalkongen det. Hjälp, vad den här sommaren går snabbt!

Ha det gott.

Tack alla!

 

Med en kär bild från min lämnade trädgård vill jag tacka för alla fina kommentarer jag får! De flesta är från gamla trogna bloggvänner, några från nya och så är det de där spontana utan avsändare som jag blir så himla glad åt! Jag vill tacka er alla med min finaste pionbild... den är till er. Och förstås till alla mina läsare som bara blir fler och fler. Det är så roligt att få respons på det jag vill förmedla med min blogg... mitt alldeles vanliga vardagsliv i tankar och bilder.

Tack!

Kalasträdgård i Lönnemossa

Mille fyllde fjorton år i veckan och i lördags var det kalas i skuggan på altanen. Jag tog några bilder i dotter Lisas gamla, lite rufsiga trädgård, där det växer så det knakar.

Titta bara på flädern vid farstuknuten! Hon klipper ner den helt sådär vart tredje år för att den blir för stor. Igår blev det saft av en del klasar.

Så fint när gammelrosor och schersmin växer in i varandra.

 

En fin bukett fick jag med mig hem. På lördag är det kalasdags igen. Då fyller dotter Åsa år och jag har precis gjort klart hennes önskade present... ett skissförslag till trädgårdens baksida. Som alltid, en utmaning... men en så rolig sådan.

Ha en fin vecka med behagligare sommartemperatur och kanske en hel del regn... får vi hoppas!

Junibalkongen

Jag tänker dokumentera balkongen varje månad i år också. Det är så roligt att se hur den utvecklas under sommaren. Nu blir det många bilder.

Balkongen är ju liten och så svår att fota i, dels för att den är inhägnad med kattnät så jag kan inte luta mig utanför för avståndsbilder, dels för motljuset som inte ger blommorna rättvisa färger. 

Vildvinet har överlevt vintern och kanske kommer det att börja klättra i taket som jag har sett framför mig sen jag planterade skott från bästa väninnans gigantiska planta. Det har fått en stor låda att växa i. Jag tog helt sonika två gamla äppellådor och gjorde till en, fodrade med plast och hällde ett rejält lager lecakulor i botten.

En hylla har kommit upp och under den har jag hängt en spegel. Plötsligt blev balkongen spännande... 

... och liiite större!

 

En fådd murgrönsviol hänger i hörnet och är söt.

Jag har mest pelargoner i olika färger, alla är överlevare från förra året. Men en vit verbena är inköpt och planterad tillsammans med svartögat som jag drivit från frö och som ska klättra på spaljén... hoppas jag. Syns nästan inte än. Gamla olivträdet har fått en plats på stolen.

En av pelargonerna har jag trasslat ner i vattenkannan.

Från andra hållet.

Så ser min balkong ut just nu. Och här tillbringar jag mycket tid i det underbara vädret vi har. Så lagom varmt också... över 20 grader men under 30, perfekt tycker jag.

Må gott i vackra juni!

Ett grönt frågetecken

Jag har alldeles för lätt att tycka synd om de där utplockade halvvissna kraftigt prisnedsatta krukväxterna som står där i ett hörn av blomsteraffären och ber om ursäkt. Så var det i vintras när jag förbarmade mig över en stackarsväxt som höll på att ge upp. Minns inte om jag då fick reda på vad den heter.

Nu har den växt till sig och breder ut sig och tar plats. Jag har försökt via nätet få fram vad det är för sort utan resultat... någon av er vet säkert vad den heter.

Fin och frodig är den hur som helst. Tänk vad lite vård och kärlek kan göra!

Med hopp om svar önskar jag alla en fin dag.

Smörblommetider

Mer gula blommor... min favorit, smörblomman. Har plockat de första under senaste cykelturen. De hänger och är fina under lilla kökshyllan.

Tänkte göra en gräskrona med smörblommeinslag men det får vänta lite till. Men inte för länge... då blir gräsen svårare att böja utan att de bryts. Bäst är att binda kronor före midsommar.

Annars håller jag på med det roligaste jag vet. Jag skissar på ett förslag till mitt barnbarn Sofies trädgård. En utmaning för hon vill ha en trädgård som i stort sett sköter sig själv. Haha! En utmaning vill jag lova! Men en rolig sådan.

Ha en god helg och en fin nationaldag, som för övrigt är Sofies födelsedag. Grattiskram till dig, fina Sofie!

Bakom gardinen

Förra året köpte jag en liten hibiskus med vaniljgula blommor. Mitt mål med detta inköp var att jag framför mig såg ett stor ståtligt hibiskusträd. Ja, om tio år eller så.

I våras när jag planterade om den föll den isär i tre delar, alla med varsin rotklump. Jag hade trott det var en planta. Haha, nu såg jag tre ståtliga träd framför mig! De fick varsin kruka men såg lite stackars ut så jag satte dem bakom gardinen i vänta på tillväxt. De har inte växt särskilt mycket alls, jag läste att de var behandlade med nånting som skulle hindra tillväxten och att det skulle ta tid att det försvann. 

Hursomhelst... alla tre har fått knoppar och när den första blomman slog ut petade jag fram den från platsen bakom gardinen. Man ska ju inte vrida på dem heller... herregud vilket fjäskande de fodrar! Men blomman som slog ut har en mycket kraftigare gul färg än den ursprungliga. Och en av de andra tror jag får en röd blomma. De ändrar tydligen färg också. Inte mig emot. I hibiskusvärlden kan tydligen mycket hända. Undrar hur de ser ut om tio år? Nån som har en stor?

Idag har jag fått en leverans pyssel till balkongen. Bara det blir lite varmare ska här pysslas!

Ha det så fint det går.

Lätt att älska...

Nog är de lätt att älska, de övervintrade pelargonerna som villigt växer till sig i köksfönstret. Nu har några satt knopp och en röd blomma har slagit ut.

I dessa tider blir man extra lycklig! Förr om åren brukade jag knipsa bort de första knopparna för att ge plantan mer växtkraft. Inte i år!

De trängs i fönstret och jag drömmer mig framåt mot att få plantera ut dem på balkongen. Det gäller att hålla näsan ovanför vattenytan, att drömma och längta. Snart så...

Glad och fortsatt trivsam helg önskar jag er var ni än befinner er.