Vackra portar i stan

Jag kom mig för att fota några fina portar under promenaden jag tog idag genom de gamla stadsdelarna Herrhagen och Östanfors här i Falun.

Sobert sotsvart...

... fantasifullt annorlunda...

... urgammal...

... enkel...

... perfekt harmonisk...

... och spännande! Vad döljer sig bakom denna dörr, låst med en enkel hasp? 

Karin och Carl Larssons port på Blindgatan. Livets träd kallas porten. Här hade familjen sitt skolhushåll för barnen från 1907. Och det var inte i Sundborn Carl Larsson dog 1919, utan här.

Lite högreståndsport?

Så trevligt att få kika in bakom en öppen port!

Gediget mörkgrön.

Men det var denna ljuvliga ljusgröna port som jag först föll för. Som gjorde att jag tog fram mobilen och fotade de andra portarna medan jag gick min promenad genom stan. Inte min vanliga promenadväg, oftast blir det stråken utanför stan som jag går. Det finns så mycket vackra hus, med små hemliga trädgårdar innanför portarna, som jag utan tvekan skulle kunna flytta in i... om jag hade möjlighet. 

Kul att du ville följa med genom stan. Ha en fortsatt fin helg!

Min augustibalkong just nu

 Jag tog Iris på orden och fotade blommorna i stället. Ifall ni orkar med ett långt inlägg så kommer här augustidokumentationen över hur balkongen ser ut just nu. Ljushållarna är magnetiska och står stadigt på plåtbordet. Igår kväll tände jag dem för första gången. Varmt, helt vindstilla och när mörkret sänkte sig blev det magiskt.

Har också satt upp en ljusslinga i taket bland vildvinsrankorna, lyser så fint nu när kvällarna blir mörkare. 

Här har jag befunnit mig och läst, stickat, ätit och njutit, speciellt under sena eftermiddagar och kvällar. Mitt på dagen går det inte att vara här om det är över 25 grader och sol. Även om jag har två pinnvävsjalusier att dra ner. Och sol har det varit. Men vi har också fått regn, rejäla åskskurar har närapå dränkt gatorna och det har sprutat ur alla stuprör. Men ändå är det alldeles för torrt i skog och mark, kantarellerna har torkat bort.

Vildvinet, som jag verkligen älskar, växer så det knakar. Det klättrar nu i hela taket.

Och pelargonerna blommar på. Det som ser ut som blomkål är två vita Kalanchoe som jag köpte när vi besökte Åsby Trädgård i slutet av juli. Våreld eller höstglöd som den ju kallas, är som synes otroligt rikblommande, även utplanterad.

Dessa fantastiska pelargoner som bara blommar och blommar. Tåligare växter på en söderbalkong kan man inte ha!

Och svartögat! Klättrar villigt och har blivit precis det insynsskydd jag vill ha. Måste visa hur den ser ut...

 ... utifrån gatan, fotat genom köksfönstret. Så tacksam, men törstig!

Vy genom rutan på balkongdörren. Vita verbenan har en välförtjänt paus nu men är full av nya knoppar. Ska bli intressant att se om den håller ut lika länge som förra årets planta. Här kan du läsa om livslängden på den. 

Så ser det ut på min balkong i detta nu. Nu börjar solen titta fram igen och jag fotade i rätt ögonblick för i solsken blir bilderna inte bra.

Ha en fortsatt fin augusti!

Balkonghäng

Vilar lite. I lugn och ro... ända tills nu.

Meeen... Varför ska hon nödvändigtvis fota och hålla på? Suck!

 

Sluta!

 

 

Gå iväg och fota lite blommor istället.

Mjau.

Vilsamt

Prunkande trädgårdsbuketter i all ära men jag tycker det är vilsamt att plocka in några kvistar med enbart gröna blad. Tycker om det yviga uttrycket, slagbordet behöver buketter som tar för sig. 

Så vackra om man tittar nära. Tunna, skira och ljuvt sommargröna. Tror det är blad av någon sorts spirea, hittade dem längs en av mina promenadvägar. 

Idag hämtar jag mig efter gårdagens roliga kräftskiva hos äldsta barnbarnet. Kostade på mig färska svenska kräftor men tyckte att bordgrannens turkiska var snäppet godare. Hm, hade stora förväntningar, är lite besviken. Hursomhelst... älskar kräftor med alla tillbehör. Kvällen var också helt magisk, värmen stannade hela kvällen, vindstilla och ingen mygg. Vann till och med tipspromenaden! och åkte stolt hem med förstapriset, en burk Soldatens ärtsoppa!

Svalare temperatur hos oss idag, tacksam för det, värme över 25 grader väljer jag gärna bort. 

Ha en fin dag och ta hand om er.

I renfanans rike

 

Renfana finns i överflöd på ängar och vägrenar, de växer i grus och mager jord, varhelst man tittar och i nästan hela vårt land. Just nu är de som vackrast och jag plockade hela cykelkorgen full i lördags. 

Det behövs många blommor för det jag hade tänkt göra...

En krans av renfana. Hade en lagom ring som jag hängde klasarna över. När de torkar ihop blir kransen mindre bullig, sprödare och därmed gracilare. Den behåller färgen bra, har en gammal krans som säkert är fyra år och har nu en ännu vackrare färg. 

Jag är mycket förtjust i renfana, men... hm, lukten innan den torkat är inte rolig. Hela lägenheten luktar fotsvett ett bra tag! Idag luktar den redan mindre. Eller också har jag redan vant mig?

Står länge som bukett i vas också.

Njut av sista juliveckan och kliv in i renfanans rike. Gör en krans medan de gula knapparna är i sitt vackraste flor. Ett roligt knåp med material helt gratis från naturens fantastiska skafferi.

Lördagslunch med döttrarna

I lördags bjöd jag hit döttrarna mina på lunch. Inte sedan mars har de varit här.

Äntligen fick jag inviga slagbordet på riktigt och vi hade gott om avstånd mellan oss.

Först bjöd jag på... 

... sparristartletter a la Elsa. Inte lika fina som hennes men väl så goda. Om jag ska bjuda på dem igen så tänker jag göra mer av oströran som sparrisarna vilar i än som står i receptet.

Och så kunde jag göra en egen variant av en Ernstsallad med grillade baconinlindade päron eftersom jag införskaffat en elgrill. En enkel, smidig sak som fungerar perfekt! Den här har jag köpt.

Baconet runt päronen, grillade citronen, matvetet, fetaosten, frissésalladen och så de rostade hasselnötterna. Mums! Inte sista gången jag gör den kan jag säga. Men bäst var att få ha mina tre kycklingar under vingarna en stund igen. Det känns gott i mammahjärtat med närhet fastän den är på håll.

Må gott i sommaren!

Utflykt till Gävle

Anette och jag styrde kosan mot Gävle och till Mona. Vilken fantastisk trädgård hon har, vår vän. En radhusträdgård utan minsta lilla gräsmatta!

Här växer det så det knakar, både högt och lågt. Vi hade en så himla trevlig dag, inte bara god mat och mycket prat och skratt utan vi vandrade också nästan sju km på slingrande vandringsleder längs med havet ut mot Bönan. Vilken natur... och vilka fantastiska hus vi sett.

Tänk vad det är skönt att kunna få träffas och se varandra i ögonen igen. Även om kramarna uteblir.

Tack Mona och Anette för en särdeles trivsam dag. Snart ses vi igen!

Idag har jag varit ute på ett helt annat äventyr. Mer om det lägre fram. Ha det gott ni också.

Första utflykten på länge

Ja inte för Iris som ju är innekatt. Utan för mig! Den första riktiga sen mars. Vi far mot havet väninnan Anette och jag för att träffa vår gemensamma väninna Mona. Vi har snälla skor som passar att promenera i längs havet. Och förstås handsprit och behörigt avstånd. Dessutom har Mona en prunkande trädgård jag ser fram emot att få se. Nog känns det konstigt att inte få krama om vår väninna som vi ju inte träffar så ofta nuförtiden.

Nej idag får Iris klara sig utan knähäng. En vana som blivit permanent så fort jag sätter mig denna trista och långa inomhustid.

Ha en extra fin dag ni också!

Min fina park

Alldeles utanför knuten finns fina Läroverksparken, som jag gärna vill kalla min park. Det är ursprungligen en trädpark med unika sorter, uppförd för ca 150 år sen. Några av de nu 70 träden är kvar sen dess och skänker skön skugga dessa heta dagar. Välkommen in i min park!

Inte bara träd förstås. Många välskötta planteringar och soffor att vila i.

Jag har doftat på schersminen och suttit en stund i skuggan under de enorma träden och filosoferat och känt dess styrka och storhet.

 Kristine kyrka skymtar bakom liljorna...

... och mot andra hållet det ståtliga Kristinegymnasiet, fd Falu Allmänna Läroverk.

På de öppna gräsytorna dukas ofta picknickar upp och det spelas kubb och brännboll. En levande park.

I ett av hörnen finns en örtagård med många kryddväxter.

Där slår lavendeln snart ut.

Ja, det här var en glimt av min park, svårfotad i detta starka solsken som silar sig in genom trädens kronor. Jag är så glad att jag har den så nära. Därför känns den som min!

För mig är denna extrema hetta bara för mycket. Men, man får gilla läget och göra det bästa av situationen. Jag har ju alltid trädens skugga att sitta under... men nu är det faktiskt för varmt även där. Ett rejält regn skulle inte sitta fel!

Ha en skön helg i skuggan.