Fler lokor...

 

Äsch, jag fortsätter väl på temat lokor medan jag håller på. En av sommarens roligheter med döttrarna...

 ... var en dag i Livia & Leran keramikverkstad! Dotter Åsa har gått kurs hos Livia och hade möjlighet att hyra in oss alla fyra en förmiddag. Hur kul som helst! Jag gjorde tallrikar i stengods.

Det är rena meditationen att syssla med lera. Som synes, Lisa är helt uppslukad.

 Likaså Anna och Åsa vid drejskivan.

Nu är mina sex tallrikar brända och klara. Alla olika stora, skeva, lite råa och... busiga liksom. Men jag som tycker om det operfekta gillar dem.

Imorgon ska de bli ordentligt invigda av bästa väninnan med make. Hoppas de tycker maten smakar extra gott... 

Härligt var det att återigen känna på leran. Somliga av er vet kanske att jag har ägnat mig åt keramik under tidigare delar av mitt liv. Och jag har älskat det. Men jag inser tydligt, speciellt efter den här dagen, att mina fingrar och händer inte vill vara med längre. Min keramikkarriär är över. Men roligt har jag haft medan den pågick!

Kul att ni också blev glada åt min tapet i förra inlägget. Tack!

Ta hand om er och ha en trevlig första septemberhelg.

Lördagslunch med döttrarna

I lördags bjöd jag hit döttrarna mina på lunch. Inte sedan mars har de varit här.

Äntligen fick jag inviga slagbordet på riktigt och vi hade gott om avstånd mellan oss.

Först bjöd jag på... 

... sparristartletter a la Elsa. Inte lika fina som hennes men väl så goda. Om jag ska bjuda på dem igen så tänker jag göra mer av oströran som sparrisarna vilar i än som står i receptet.

Och så kunde jag göra en egen variant av en Ernstsallad med grillade baconinlindade päron eftersom jag införskaffat en elgrill. En enkel, smidig sak som fungerar perfekt! Den här har jag köpt.

Baconet runt päronen, grillade citronen, matvetet, fetaosten, frissésalladen och så de rostade hasselnötterna. Mums! Inte sista gången jag gör den kan jag säga. Men bäst var att få ha mina tre kycklingar under vingarna en stund igen. Det känns gott i mammahjärtat med närhet fastän den är på håll.

Må gott i sommaren!

Tack alla!

 

Med en kär bild från min lämnade trädgård vill jag tacka för alla fina kommentarer jag får! De flesta är från gamla trogna bloggvänner, några från nya och så är det de där spontana utan avsändare som jag blir så himla glad åt! Jag vill tacka er alla med min finaste pionbild... den är till er. Och förstås till alla mina läsare som bara blir fler och fler. Det är så roligt att få respons på det jag vill förmedla med min blogg... mitt alldeles vanliga vardagsliv i tankar och bilder.

Tack!

Iris

Idag fyller min fina Iris fem år. Jag är så glad över att våra vägar korsades för två år sen. Iris är en pensionerad avelshona som nu lever i lugn och ro hos mig. Hon sätter guldkant på min tillvaro och vi har så mycket att prata om. Oftast har vi samma åsikter också.

Grattis på födelsedagen fina fina Iris!

Pizza Halleluja

Min pizzakarriär är inte särskilt omfattande kan jag säga. Nog bakade jag några capricciosa eller hawaii med familjen då och då under 70-talet. Sen blev det enklare att köpa från den lokala pizzerian eftersom alla ville ha olika smaker. Nuförtiden kanske jag äter pizza två... tre gånger per år. Men igår förstår ni...

... gjorde jag en egen från köpt pizzadeg, den första färdiga degrulle jag köpt i mitt liv. Det räckte med halva degflaket så jag delade den på mitten och frös in resten till ett annat tillfälle. Sen tog jag det jag hade. Grundade med röra av creme fraiche, pressad vitlök och en dutt senap. På med rökt skinka, färska tomater, oliver, riven ost, svartpeppar och oregano. Så strödde jag hackade basilikablad över när den var gräddad.

Jag säger bara... Halleluja! Det blev den godaste pizza jag nånsin ätit! Härmed har jag dokumenterat den så jag kommer ihåg vad jag rensade kylskåpet från. För en repris på Pizza Halleluja, det blir det garanterat!

Ha en fin ny vecka!

Rikedom

Ofta glömmer man bort sina rikedomar. Tänker inte så mycket på vad som trängs där i skåpen.

Efter att @sommarhuset visat sin glädje på Instagram över att äga en kaffekopp ur servisen Mon Amie insåg jag att jag har en rikedom i mitt skåp.

Jag fick min första kopp och fat av morbror Hans när jag fyllde tretton år. På den tiden var det vanligt att samla till en hel servis och jag fick en ny del varje födelsedag och jul eller köpte en för pengar jag sparat själv. När jag flyttade till mitt första egna hem kunde jag packa upp en hel servis. Åh, vad jag är glad att han valde just Mon Amie åt mig!

Jag använder den alltid när vi är många och ibland också när jag i vardagen unnar mig något gott. Det är lätt att bli blind för det man har. Jag har bloggat om Mon Amie tidigare, här kan du se ett av inläggen. Min servis slutade tillverkas 1987 men återlanserades i samband med formgivarens 80-årsdag. Här han du läsa mer om Marianne Westman... från Falun!

Jag är säkert inte ensam om att ha en rikedom i skåpet? Tack morbror Hans som gav mig den första koppen.

Tänk att januari är över och helgen går in i februari. Kan ni fatta? Inte jag.

Ha det gott alla vänner och tack än en gång för alla fina kommentarer ni ger mig.

Fantastiska amaryllislökar

Minns ni de tre amaryllislökarna jag planterade i början av november? Hade i min vildaste fantasi inte kunnat tro att de skulle blomma så fantastiskt fint.

Alla hade dubbla blommor och vartefter de växte upp kapade jag stjälkarna och satte i vas. Jag upplever att de står mycket längre då.

De första stänglarna blommade lagom till första advent.

Sedan har jag haft amaryllisar både högt och lågt ända till idag. Nu har jag de två sista stjälkarna på vardagsrumsbordet.

Om jag räknar efter så har de tre krukorna tillsammans levererat elva stjälkar. Varje stjälk har gett minst fyra klockor, ett par hela sex... en sju!! Helt fantastiskt!

Jag har knappt vattnat lökarna alls, mer på slutet då lökarna har krympt och nu är nästan helt tomma. Den allra sista stängeln orkade inte mer än fem centimeter... men titta på blomman!

Nu är det bara blad kvar. Jag tycker de är vackra så de får stå kvar i köksfönstret ett tag till. Tänk att ur dessa tre lökar kom det så mycket skönhet.

Så här såg de ut nyplanterade den femte november. Kraftiga och tunga, köpta på Lidl för bara hälften av priset som blomsterhandeln tog. Jag har goda erfarenheter av Lidls lökar sen tidigare. Av deras växter över huvud taget.

Önskar er alla en fin helg som nog kan upplevas mer som en i mars än en i januari. Ingen snö, bara gröna gräsmattor, vårvindar och en och annan solglimt här hos oss. Ur led är tiden, skrämmande tycker jag. Enda positiva är att inga broddar behövs under skorna.

Nya datorn är som en uppenbarelse. Vilken skillnad!

Döttrarna mina

Den här fantastiska tulpanbuketten fick jag av döttrarna när Harriet och Olle, min femte roman, var klar. De tycker det är lika roligt som jag.

Mina tre döttrar är så fina mot sin mamma. De bryr sig. Jag är lyckligt lottad som har dem så nära... både hjärte- och avståndsmässigt. De vill ha mig med fastän jag spjärnar emot ibland. Ändå sliter vi inte på varandra. Vi har luft i vår relation.

Tack, döttrarna mina!

Oktoberbalkongens sista suck

De flesta dekorerar med pumpor i olika färger och storlekar den här tiden. Jag tycker det går lika bra med mina vackra gamla kronärtskockor.

Det här blir mitt sista balkonginlägg för i år. Trodde aldrig att den fortfarande skulle vara så fin. Det är ju ändå den fjärde oktober i dag.

Ingen frost har jag haft men snudd på har det varit några nätter.

Jag vill så gärna att allt ska hålla sig till onsdag när jag får besök av mina trädgårdsväninnor från Lindesberg.

Den här lådan med övervintrade röda zonalepelargoner har blommat med magiskt stora blommor. Nu är de allra vackrast utifrån.

Och ser ni, i framkant...

... där har verbenan kommit in i andra andningen (eller tredje) och det kanske inte syns men den har massor av nya knoppar! Rekommenderas varmt.

Murgrönan har blivit bränd av den alltmer låggående solen och den får jag klippa ner när den blir intagen. Olivträdet trivs som vanligt.

Och utanför glöder träden och det är så vackert så det gör ont. 

Pelargoner är det bästa för min söderbalkong. Snart stoppar jag dem i papperskassar för övervintring i  dotter Lisas matkällare där de får gå i ide till våren. Hoppas de klarar sig lika bra som under förra vintern.

Ja, det blev många bilder på oktoberbalkongen. Nu är den här säsongen över. Jag har såklart redan planer inför nästa år. Tänk så bra vi har det som har våra fyra årstider, nu kommer snart vinterns tid. Och ärligt, vem skulle stå ut med att ansa och vattna under hela året? Inte jag. 

Ha en fin oktoberhelg.

En dag i Dala-Floda

Vi for till Dala-Floda en dag. Om ni har vägarna förbi, åk inte bara igenom utan åk in i byn och njut av det genuina. Vi drack kaffe vid hembygdsgården, på Hjort-Olars sommarkafé. Så mycket gott hembakt det fanns... och vilken atmosfär!

Titta vilken fin  kopp jag valde! Tyvärr ingen märkning under, mönstret andas 30-tal. Apropå mönster...

... Dala-Floda är ju bland annat känt för den vackra färggranna bygdedräkten, se bara den här rikt broderade dräktväskan. Påsöm heter sömnadssättet.

Vi passade på att gå till hembygdsgården som ligger intill Hjort-Olars café.

Vacker och orörd.

Känner ni lugnet?

Sen åkte vi förbi ett äkta dalaloppis, Redhes på Holåkersvägen. Ojojoj! Missa inte det, här finns allt. Förresten, fortsätt hela den långa byvägen och häpna över de välvårdade gamla husen med fina trädgårdar som kantar vägen, åk sakta och njut! Nu har jag inga bilder från något av dem för jag hade fullt sjå att titta och oja mig över allt vackert. Sväng in vid kyrkan så är ni på Holåkersvägen.

Så åkte vi och köpte ekologiskt odlade grönsaker och rotfrukter på Wålstedts Gårdsbutik. Tyvärr har den kända textilverkstaden upphört.

Och när jag kom hem så diskade jag de sex tunna gamla glas jag loppade och invigde ett av dem på balkongen. Ett glas mycket drickvänligt.

Här kan ni läsa mer om Dala-Floda. Inte klokt... redan helg igen, må så gott!