Att bejaka sitt skapande

Efter att min femte roman Harriet och Olle blivit klar och utgiven, har det känts tomt och ganska fattigt i min skaparsjäl. Först ganska skönt, lite segersötmigt faktiskt, men när jag hunnit ifatt veckorna av den försummelse skrivandet bidragit till så börjar jag tänka igen.

Innan jag gick och la mig i går kväll skrev jag ner några ord jag hade i huvudet. Som legat där och bara väntat. För just då var det viktigt att skriva ner känslorna och tankarna. Jag borde bejaka min poetiska ådra mer. För min egen skull. Inte för andras. I morse läste jag det skrivna. Nu bjuder jag på det oredigerat nakna...

För mina ögon
du

långt ifrån mig
nu

Du kom
med stegen, leendet, kärleken

jag gick
med tårarna, sorgen, saknaden

För mina ögon
nu 

alltid du

Så... bejaka ditt inre i vilken form det än finns där. Önskar er en fin helg.

Kol och Rosors Verkstad

Kol och Rosor ni vet, de som säljer mina böcker och som jag pratat om så mycket? Tänkte visa lite bilder från den magiska butiken. Den heter egentligen Kol och Rosors Verkstad men i folkmun kallas den Kol och Rosor. Lise-Lott Långberg som startade den för många år sedan är sömmerska och inredare med fingertoppskänsla. En sann entreprenör som brinner för sitt yrke.

Hon hjälper till med inredningstips, syr upp gardiner på beställning och har stor passion för kuddar. Lise-Lott klär om möbler och stylar hemma hos folk, och så syr hon de mest underbara linneklänningar i egen design. Hon har kunder över hela landet. Om man kommer in i butiken blir man så inspirerad och går sällan ut tomhänt. Här kommer några inspirationsbilder från butiken. Ett par av dem är hennes egna.

Och mitt i butiken, inte gömd utan väl synlig, sitter hon i sin verkstad och syr mellan kundbesöken. Och om man inte hittar sitt inredningstyg här, så gör man det aldrig!

Det var här jag signerade Harriet och Olle, min nysläppta roman. En så rolig dag det var. Av mina böcker blev inga bilder tagna, typiskt! Gör ett besök om du är i krokarna. Slaggatan 29 i Falun är adressen.

Ha en fin dag!

Döttrarna mina

Den här fantastiska tulpanbuketten fick jag av döttrarna när Harriet och Olle, min femte roman, var klar. De tycker det är lika roligt som jag.

Mina tre döttrar är så fina mot sin mamma. De bryr sig. Jag är lyckligt lottad som har dem så nära... både hjärte- och avståndsmässigt. De vill ha mig med fastän jag spjärnar emot ibland. Ändå sliter vi inte på varandra. Vi har luft i vår relation.

Tack, döttrarna mina!

Jag är överväldigad!

Tack alla! Jag är jätteglad över att så många vill köpa min femte roman, Harriet och Olle. Framförallt är det roligt att så många som redan läst mina tidigare böcker vill läsa denna också. Just nu är ryggen rakare än någonsin!

Jag packar och skickar så fort jag kan. Denna gång har jag frångått min egen inslagning med brunpapper och snöre, trots att det är roligare både att skicka och att få. Jag tänker mer praktiskt denna gång och använder postens blå påsar. Där får två böcker plats till samma portokostnad som en och utan skrymmande tillägg.

På lördag, den 14 december, signerar jag böcker mellan 11-15 hos fina butiken Kol & Rosor på Slaggatan 29 här i Falun. Välkomna!

Förutom hos Kol & Rosor finns min bok att köpa på Akademibokhandeln här i Falun. Och genom min blogg, förstås. Läs mer här.

Tack än en gång!

Harriet och Olle är här!

 

Den har kommit nu! Tryckt och klar och jag kan hålla den femte boken i min hand! Lika fantastiskt känns det varje gång och lika pirrigt... vad ska mina läsare tycka? Själv älskar jag den... såklart!

Harriet och Olle är en lågmäld feelgood-roman som handlar om hur livet förändras när tillfälligheter blir händelser som ingen väntat sig. En berättelse om uppbrott, insikt, glädje och kärlek, blandat med smörstekta abborrfiléer, lite tjärdoft... och en gammal cd med Chet Baker.

Ett sammandrag ur boken...

Harriet lever i ett äktenskap där hon materiellt sett har allt hon kan önska sig men där hon känner sig kvävd och själsligt förminskad. Hon har aldrig riktigt passat in i det liv hennes man vill leva. Hur ska hon någonsin kunna göra en förändring utan att såra honom? Hon borde vara tacksam över sitt fina liv! Men en dag går det inte längre...

Olles morgon börjar oftast på samma sätt. Först frukost, sedan en pipstopp på verandan medan han funderar över hur dagen ska bli. Han delar sitt förnöjsamma liv med katten Frank i stugan vid sjön. Där odlar han grönsaker, funderar på att skaffa bin, fiskar från ekan och övar på att lära sig spela munspel. Och under de långa mörka vinterkvällarna täljer han slevar och en och annan skata i lugn och ro framför brasan.

Om du vill köpa Harriet och Olle så mejla mig och uppge namn och adress så ger jag dig mer information. Boken är på 308 sidor och kostar 189:- plus PostNords frakt 59:-. Min mejladress är evamari4@telia.com Jag signerar boken, men om du vill ge bort den i present eller julklapp och vill få ett annat namn skrivet än ditt eget så berätta det tydligt i mejlet.

Harriet och Olle finns dessutom att köpa på Kol & Rosor och hos Akademibokhandeln här i Falun.

Är du sugen på någon av de tidigare böckerna, Café Trädgårdslyckan, Livet efter Mats, Jag är Nora och Piongården så kan du köpa dem också.

Önskar er fina dagar!

Att släppa taget

Igår släppte jag taget och skickade manuset på min femte roman till tryck. Lika läskigt varje gång! Boken är en relationsberättelse och den har fått titeln... Harriet och Olle. Det fanns nämligen ingen annan titel som passade. Nu känns det bra att jag bestämde mig för det självklara namnet. Det är ju Harriet och Olle romanen handlar om. Boken hinner tryckas före Lucia, hurra! Kommer med mer info när det närmar sig.

Jag firade mitt släppta tag med ett bad, några tända ljus och ett glas champagne. Nej, det sista var ljug, ett flaska vitt vin var det som fanns i kylen. Men jag lovar att för mig var det champagne av ädlaste sort!

Nu ska jag ta itu med lite adventsstök, behöver baka till mitt traditionella adventsfika på söndag för mina närmaste. Nu kan jag börja tänka på annat än Harriet och Olle. Konstigt hur man lever nära sina karaktärer, eller... kanske inte konstigt alls när man umgåtts med dem i ganska precis sex månader? Som sagt... nu har jag släppt taget! I alla fall fysiskt...

Önskar er alla en fin sista novembervecka.

Varför krångla till det?

Igår firade jag att jag skrivit mer än hälften på Harriet och Olle, min nya roman. Hurra vad det har gått undan! Bjöd mig själv på en Budapest, den största jag sett och den närapå godaste jag ätit. Och vid speciella tillfällen som det här så högtidsdrack jag kaffet ur Mon Ami. Det blir ännu festligare då.

 

Jag har bestämt mig för att ge boken namnet Harriet och Olle. Det har varit arbetsnamnet hela tiden. Som ni ser har jag haft en rad andra namn på lut. Inget har varit riktigt på pricken, så varför krångla till det? Harriet och Olle får det bli. 

Nu ska vi äta söndagsfrukost, Iris och jag. Hon är nämligen en central figur, om inte i boken så i alla fall under processen. Sen ger vi oss på kapitel 37, hej och hå!

Ha en fin dag ni också!

Jättegott!

Tänk att jag glömmer bort vissa rätter. Som ugnspannkaka till exempel. Det är ju så gott! Häromdagen, när jag läste igenom det hittills skrivna i min pågående roman Harriet och Olle, blev jag påmind. Och sugen.

Lingonsylt till förstås. Jättegott! Ännu godare hade det varit om jag haft knaperstekt fläsk i. Men jag lovar, det dög gott utan också!

Ännu en helg är på väg in. Vad kommer de ifrån?

Ha det fint!

Jag tackar mig själv

Gissa om jag är glad att jag har det som rutin att spara det mest viktiga på detta usb-minne! För hur skulle jag orka skriva om allt som redan är skrivet på min nya roman? Min gamla dators hårddisk gick nämligen inte att rädda. Allt är borta.

Den gamla datorn som har legat undanstoppad får träda i tjänst igen. Seg är den men helt okej att skriva på. Denna vecka har ett streck i min kalender. För nu kliver jag in i min bubbla igen och fortsätter skriva på boken och vill inget annat än umgås med Harriet och Olle!

Så gör det nu, säkerhetskopiera det viktiga ni har liggande på skrivbordet. För man vet aldrig när ens dator bestämmer sig för att dö.

Må gott och glad september!

Skriveriet är igång igen!

Sedan en tid tillbaka har jag varit såå sugen på att sätta igång skriveriet på allvar igen. Har tänkt vänta till hösten men jag började så smått under den där heta juliveckan ni vet. När jag inte visste vad jag skulle ta mig för. Så jag drog ner persiennerna, stängde igen fönstren och satte på fläkten... och började. Erkänner, jag hade idén och huvudkaraktärerna klara sedan en tid tillbaka.

Nu har jag börjat på allvar. Proppfull i huvudet av Harriet och Olle, ja det är så min femte boks huvudpersoner heter. Älskar den här fasen när det fortfarande är öppet för händelser jag inte riktigt vet ska hända, även om jag har grundstoryn klar för mig. Men fråga inte när boken blir klar för DET vet jag inte!

Nu vet ni vad jag gör. Vad gör ni?