Visst är de vackra när de blommar? De har så många goda sidor. Insekter och bin älskar dess nektar och pollen. Maskrosen borde vara älskad också av oss i stället för avskydd.
De gula solarna kan man göra vin på, bladen är c-vitaminrika och kan användas i sallader i stället för ruccola, i alla fall de spädaste bladen. Växten ingår i en massa naturläkemedel.
De flesta sliter ihjäl sig för att försöka utrota den. Jag har själv svurit ve och förbannelse över den långa pålroten som är näst intill omöjligt att få upp. För i den egna gräsmattan platsar den inte! Vi borde tänka om. Den är ju en del av den biologiska mångfalden. Jag kom att tänka på Carl-Antons somriga maskrosvisa...
Jag
lät alla mina maskrosor finnas
fast jag vet att dom kallas ogräs
och bör rotas ut.
Men det är så skönt att sitta och minnas
små
solar i gräset när sommarn är slut.
För hela året drömde jag
om vår korta sommar drömde jag
Och äntligen kom den
och jag fick rå om den
Då gömde jag
små sommarminnen gömde jag
Maskros som tändes
i solen som brändes
Gömde jag
...
Men det är klart att jag kan tycka allt det här. Jag har ju ingen gräsmatta längre. Men om jag hade en skulle de banne mig få finnas kvar! Fram för maskrosens upprättelse!
Fattar ni att den är första juni idag? Inte jag. Nu är sommaren här!
